Jag var på föreningen idag. Fick skjuts av tjejen jag pratade med i fredags. Allt gick bra i ett par timmar... sedan kände jag att tårarna var på väg igen. Jag fick skjuts hem av samma tjej. Nu sitter jag här vid datorn, lyssnar på Metallica och surfar runt på nätet... Jag har fortfarande feber. Ska nog ta och kolla lite på TV snart... om det nu blir något intressant.

Roger är på ishockey-match. AIK förstås... vad annars. Jag sitter vid datorn och spelar ett demo som följde med en datortidning. Det är ett ganska gulligt och intressant spel. "Settlers 3" heter det... man ska bygga upp små samhällen, se till att de fungerar osv.

Jag har fortfarande feber men jag mår ändå lite bättre... tror jag. Roger och jag åkte till centrum (med buss) eftersom jag måste träna lite om jag ska klara av att åka till föreningen själv. Vi hyrde några filmer som vi ska titta på när han kommer tillbaka. De är: "Allt eller inget" (komedi), "Gattaca" (sci-fi) och "En amerikansk varulv i Paris".

När jag brukar ha lite tid över så tar jag fram mina gamla dagböcker och skriver in dem på datorn. Jag började skriva dagbok 1989, men jag skrev inte varje dag utan mest på somrarna. När jag har skrivit in allt så lägger jag upp det här på min hemsida. Fast det är ju klart... jag tar inte med allt. Vissa saker kan man få ha för sig själv. *ler*.

Jag har tagit en paus från spelet (solklart, annars skulle jag inte skriva det här). Sitter och lyssnar på Metallica. Jag har inte varit speciellt förtjust i hårdrock förut men nu kanske det håller på att ändras. Tar man t.ex. texten från deras låt "Until it sleeps" så är den jävligt bra. Här är ett litet stycke:

Where do I take this pain of mine
I run, but it stays right by my side
So tear me open, pour me out
There's things inside that scream and shout
And the pain still hates me
So hold me, until it sleeps

Just like the curse, just like the stray
You feed it once, and now it stays

Ingen vinst på lotterna... som vanligt. Jag skiter snart i det jävla spelet. Jag tror jag vet varför jag mådde illa imorse. Jag tog nämligen tempen för någon timme sedan eftersom jag kände mig ovanligt varm. Jo då... jag har feber. Men jag är inte särskilt förvånad. Nästan alltid när jag har gråtit så åker jag på en förkylning eller liknande. Mitt immunförsvar är inte det bästa precis...

Jag borde nog gå och lägga mig... men jag vill inte. Jag sov inget vidare natten till idag. Inte alls bra. Hade mardrömmar... vaknade upp svettig mitt i natten. Jag är hungrig... äh, jag får väl lägga mig nu innan jag blir ännu hungrigare.

Inte långt kvar till Bingolotto. Hoppas att vi vinner någonting...

Vaknade strax före klockan ett idag. Väckte Roger och sedan stack vi iväg till centrum. När vi steg på bussen kändes det som att jag skulle spy. Inte bra... gamla glömda panikkänslor började bubbla upp från magen. Som tur var hade jag tagit en Xanor innan vi åkte, så den hemska känslan gick över efter ett tag.

Roger ligger just nu och snarkar. Han skulle kolla sporten på TV men "råkade" somna. Jag har sagt till honom att det är mindre risk att han somnar om han sitter upp i soffan...

Inte undra på att Roger snarkade så som han gjorde... snarkskenan var ju inte i. Det tog en evighet innan jag kunde få honom att sätta in skenan, men nu sover han så sött... utan snarkningar.

Roger sover... fast det låter snarare som att han håller på att kvävas. Jag tror att han hade ett andningsuppehåll... för han var tyst ett tag för att sedan hosta till rejält. Och nu snarkar han vidare. Jag ska också lägga mig snart. Tårarna har i alla fall tagit slut. Tror jag. Jag har inte sagt något till Roger om vad som hände idag. Jag skulle förmodligen bara börja gråta igen då. Om jag bestämmer mig för att åka till föreningen på måndag så tar jag nog bussen. Jag vill inte vara till besvär för någon... Det är bara att proppa i sig lite lugnande, hoppa på bussen och sedan knalla in på föreningen... hrm.

Tårarna fortsätter att komma... tar det aldrig slut? Jag har städat varenda millimeter av min lägenhet för att slippa tänka på vad som hände tidigare idag. Det hjälpte inte... tårarna rinner ändå ner för kinderna. En tjej som brukar vara på föreningen ringde för en stund sedan... på min mobiltelefon. Hon frågade hur jag mådde och så... "Lite huvudvärk, men annars är det väl okej", fick jag fram och hoppades att min röst inte skulle avslöja att jag i själva verket mådde skit. Men så nämnde hon att hon hade hört vad som hänt... och då brast dammen igen. Hon förklarade att allt inte var så allvarligt. Nej, kanske inte... om man tänker efter. Men jag tar alltid åt mig av vad folk säger. Jag får nog ta och be killen om ursäkt för att jag var så otacksam... och i fortsättningen ska jag återgå till att vara tysta och snälla lilla Vivi.

För vad skulle jag göra utan föreningen? Vilket sorts liv skulle jag leva då? Sitta ensam hemma är inte att tänka på. Kommunen har inget att erbjuda mig förutom de så kallade "skyddade verkstäderna" där man umgås med psykotiska människor... Nej, jag vet faktiskt inte.

Roger kommer så småningom... jag behöver verkligen någon att krama om nu... någon som kan ge mig tröst.

Fredagen den 22:a... det kunde lika gärna ha varit fredagen den 13:e. Inget ont om föreningen alltså... men jag är bara så jävla sårad just nu. Jag ringde dit någon gång före tolv och bad en kille hämta mig. Han sa att "Jag kommer om en stund, jag sitter i ett annat samtal just nu". Ok, tänkte jag och pysslade med lite annat under tiden som jag väntade. Sedan när jag tyckte att det hade gått en stund så gick jag ner till porten (han brukar stanna precis utanför). Jag väntade... och väntade... och väntade men ingen kom. Jag gick upp igen och ringde. En tjej svarade och sa att han skulle åka nu. Jag gick ner... och väntade... och väntade. Till sist så kom han och jag klev in. Jag sa lite surt att jag hade fått vänta en ganska lång stund. Då började han kommentera att han minsann ofta fick vänta på mig... jaha.. men hur ska jag kunna veta det eftersom han aldrig har sagt det? Och han började prata om vilken stor tjänst han gjorde mig. Jo, jag vet det och jag tycker att han är guld värd för att han ställer upp och hämtar mig i princip varje dag. Men nu verkade han i alla fall himla irriterad på mig och lät allt mer arg och sa någonting om att han inte ville höra något jävla gnällande. Jag började också bli upprörd och sa: "Ja, men skit i att hämta mig då!". Vi hade då hunnit ca 100 meter när han tvärbromsade och sa att "Nu får du klara dig själv Vivi" och sedan sa han "Vet du hur mycket..." resten hörde jag inte eftersom jag öppnade bildörren, klev ut, smällde igen dörren och började gå hemåt. Han rivstartade och åkte därifrån. Det var knappt jag kunde hålla mig sansad de få metrarna till min port. Så fort jag kom in genom dörren så började tårarna trilla.

Nu har jag dragit ur telefonen ur jacket... jag vill inte prata med någon just nu. Men jag har mobilen på ifall att Roger ringer. Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället. Jag ser ändå knappt vad jag skriver för alla tårar.

Det här är inte bra. Det verkar som att jag vaknar tidigare och tidigare för varje dag som går... *skratt*. Förutom att jag är trött så mår jag annars ganska bra. Jag har sänkt medicinen precis som läkaren sa... och lite till. Jag tänker fortsätta sänka för jag märker att jag mår bättre och bättre. Jag börjar få tillbaka aptiten (både för mat och sex), mitt humör är bättre och framför allt så känner jag mig mer... vad ska man säga... "normal"?

Jag ska nog ta och sova en stund till... kanske tröttheten går över då... förhoppningsvis.

Nu tänker jag faktiskt sova. Jag är j-vligt trött.

Äntligen hemma. *gäsp*. Det var ganska lugnt på föreningen idag. Inte så mycket nya människor. Och telefonen var förvånansvärt tyst. Roger kom över vid femtiden efter jobbet. Han var lika trött som jag...

Urk, jag gillar inte tidiga morgnar...

Hrm. Jag tror det är dags att sova nu. Det är en lång dag i morgon.

Kom hem för inte så länge sedan. Jag var på föreningen idag. Lika trött och seg som igår... Men jag kämpade mig igenom den här dagen också. *ler*. Vi diskuterade lite djupare ämnen idag... och för att lätta upp stämningen och humöret gick några av oss ut och tog en fika. Jag hängde också med eftersom det är trevligt samtidigt som man tränar på att sitta ute bland folk. Men jag åt ingenting... jag har fortfarande lite svårt för att äta på restaurang eller liknande. Det snörs åt i halsen eftersom man är på helspänn... och då är det inte särskilt lätt att få ner någon mat.

Nej, jag går inte i sömnen. Jag är faktiskt vaken... Men man är inte på världens bästa humör precis... väckt klockan åtta... urk.

Nej, nu får det räcka för idag. Jag har "surfat" runt på nätet tillräckligt mycket. Det är dags att sova nu.

Oj, oj, oj... vad jag är trött. Jag var på föreningen idag. Jag lyckades nämligen med att vakna klockan 10 i morse. Men så har jag varit seg resten av dagen...

Jag har just ätit och nu sitter jag bara och väntar på att ett TV-program ska börja. Till dess får jag sitta här och skriva. Det finns förstås annat jag kan hitta på, men jag orkar inte. Eller... jo, kanske jag ska ta och gå igenom en hög med papper där det står en massa lösenord och användarnamn till olika saker på nätet. Man samlar ju på sig så mycket att det ibland kan vara svårt att komma ihåg allt.

Kanske jag skulle ta och lägga mig. Fast jag har ingen lust till det. Inte alls. Men jag kommer att vara så trött i morgon annars. Hm. Jag säger som Alfons Åberg...: "Jag ska bara...".

Natten mot måndag... jag har inte lagt mig ännu. Jag har alltid varit en kvällsmänniska och förmodligen kommer jag fortsätta med det. Tycker att det är den bästa tiden på dygnet... lugnt och stilla. Fast det är ju klart, morgnarna är också mysiga... det finns ingenting som är så härligt som att sitta vaken på småtimmarna och se hur dagen gryr. Att se solen gå upp långt borta över horisonten... att se träden röra sig sakta av en lätt bris från havet... att höra fåglarna börja kvittra så fort ljusstrålarna sprids över marken...

Oj, nu blev jag kanske lite för poetisk. Jorden anropar Vivi! *skratt*. Ja, vad var det jag skulle skriva om...? Jo, vad hände idag? Ingenting speciellt faktiskt. Igår tyckte jag att jag kände av en liten förbättring vad gäller humöret. När jag skrattade åt något som jag tyckte var roligt så kändes det som att det kom inifrån... inte bara något ytligt skratt utan... ja, jag vet inte... men det kändes annorlunda. Men idag har jag inte upplevt det... tillbaks till det gamla vanliga irriterade humöret.

Roger är hemma hos sig. Han jobbar vanlig tid nästa vecka, inte kvällar som han gjorde den här veckan. Jag har städat lite idag... dammsugit, diskat och plockat undan. Mina fåglar sover. Nu är det sju ägg (jag kollade idag). Undrar om alla ägg kommer att kläckas...? Fåglarna hade sju ungar förut och det var jobbigt. Både för dem och för mig! Vilket himla liv det var varje gång de skulle matas! *puh*. Men det är ju så sött... Alla ska alltid göra saker och ting samtidigt. Om fågelföräldrarna badar så vill ungarna också bada... det blir ett rejält plaskande kan jag lova... *ler*.

God morgon... Roger har just åkt till centrum för att handla lite grejer. Jag vaknade som sagt var för inte så länge sedan. Ännu en gång har det gått en vecka utan att jag har skrivit något. Urk. Ärligt talat så har jag inte känt för att skriva. Jag har inte mått något vidare. Allt har varit ganska upp och ner så att säga. Förmodligen är det den j-vla medicinens fel. Jag var hos läkaren i onsdags och hon sa att jag skulle sänka medicinen med en halv tablett. Jo visst... kul. Det här ska ju vara en medicin med praktiskt taget inga biverkningar... hm. Jag nämnde att jag har förändrats totalt när det gäller humöret. "Jaså? Men det är ingen biverkning jag känner till". Nej, kanske inte det. Men det måste bero på medicinen eftersom jag inte har varit så här förut. Jag är irriterad på allt och alla, svär ofta, är rent ut sagt elak... och jag gillar det inte alls. Får väl se om det blir någon förbättring nu när jag sänker medicinen. Inte nog med att humöret växlat hela tiden, jag har även haft krångel med sömnen. Vissa nätter har jag sovit max 2-3 timmar, andra nätter har jag sovit upp emot 15 timmar. Och sexlusten? Hallå?! Den är fortfarande som bortblåst. Skitkul. En tjej i sina bästa år... utan sexlust. Hm.

Från det ena till det fjärde... Sist jag kollade fåglarnas bo så var det 6 st ägg. *ler*. Fågel-föräldrarna turas om att ruva på äggen. De är så gulliga...

Hrm... det är dags att gå och lägga sig. Men ändå så känner jag nästan en slags ovilja mot att lägga mig och sova. Varför? Jag brukar inte ha problem med att sova i vanliga fall. Och somna in brukar alltid gå fort. Men nu... jag vet inte. Igår sov jag knappt någonting, jag bara vred och vände mig hit och dit. Och nu börjar jag bli hungrig också... som vanligt. Jag har läst i någon tidning att man helst inte ska äta de tre senaste timmarna innan man lägger sig. Nähä... så om jag äter nu så ska jag vänta tre timmar till? Nix, glöm det.

Jag känner mig så konstig på något sätt. Jag kan inte beskriva det... kan inte sätta fingret på exakt vad det är... men någonting är det... ja, förutom hostan då... Men jag har ingen feber. Tror jag inte... men jag kanske ska ta och kolla. Nej då, ingen feber här inte. Äh, nu får jag stänga av tankeverksamheten för idag.

Roger har just gått. Jag ska nog stanna hemma idag. Jag måste sova ut mig. Men först ska jag äta frukost och ta min medicin.

Ja, vad ska man säga... god morgon? Knappast. Vi gick och la oss vid tolv igår. Jag steg upp för en halvtimme sen. Jag kan inte sova... vet inte vad det beror på. Kanske medicinen eller så... Roger sover. Honom kan man inte väcka i första taget... inte ens om man har radion på fulll volym. Nja... kanske. Han snarkar på för fullt och fåglarna ligger i boet och ruvar på sitt första ägg som kom igår. Ja, jag ska låta fåglarna skaffa ungar igen. Jag har inte hjärta att låta bli när jag ser hur gärna de vill bygga bo. Så ungarna blir nog färdiga att sälja precis lagom till sommaren. *hi, hi*.

Jaha... vad ska jag hitta på att göra nu då? Känner mig lite småhungrig. Kanske jag ska ta ett äpple eller något. Roger och jag handlade ju mat för 500 spänn igår. Det blev en hel del mat så att säga... Tur att jag har en stor och stark karl som kan bära alla kassar. *skratt*.

Usch, nu svettas jag igen. Typiskt. Förut klagade jag över att det var så kallt i min lägenhet. Nu har jag inte det problemet. Det är nämligen tvärtom; alldeles för varmt. Och det värsta är att jag kan inte göra något åt det. Jag har stängt av två element helt och satt de andra två på väldigt låg värme. De elementen som är avstängda är glödheta... precis som de som är på låg värme. Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag än vrider och ändrar på termostaterna... det är konstant 24 grader varmt inne. Så jag brukar öppna balkongdörren på kvällarna när fåglarna har gått och lagt sig.

Om tre timmar ska jag väcka Roger. Han ska iväg till jobbet. Nej, nu måste jag ha ett äpple. Ett stort, gott och saftigt rött äpple... mmm... mums.

Vi var i centrum och handlade lite mat och hyrde tre videofilmer som vi ska titta på nu. Riktigt mysigt så här mitt i veckan. Synd bara att det är vanlig vardag i morgon... då måste han gå och jobba. Jag med egentligen, men jag vet inte om jag orkar sitta på föreningen och hosta... och hosta. Alla säger att jag ska gå till läkaren för att undersöka mig... så jag får väl ta och göra det då. Kanske jag får en bättre hostmedicin än den jag har nu (Mollipect). Bara det inte är några konstiga biverkningar... jag provade en gång Apotekets receptfria Noskapin (jag tror det var den... är inte säker). Jag hade halsbränna... urk. På förpackningen stod det: "Kan i väldigt sällsynta fall ge buksmärtor". Jaha... tydligen tillhör jag de väldigt sällsynta fallen för jag fick en helvetes magont! Och det höll i sig i flera timmar. Fy fan.

På tal om biverkningar... jag bytte ju från Zoloft till Efexor endast på grund av att jag inte hade någon sexlust. Nu har jag käkat Efexor ett tag... och jag känner ingen skillnad. I början trodde jag att jag gjorde det... men nix. Eller kanske det beror på att jag är sjuk? Kanske jag borde sluta med medicin... Jag börjar tröttna på att testa olika mediciner i "jakten på den rätta" för det enda medicinerna gör är att dämpa ångesten... tillfälligt. Som att lägga ett lock på allt. Mitt felaktiga tanke- och beteendemönster finns fortfarande kvar. Jaha, tänker väl folk, men om du nu är så smart att du har hajat vad som är fel, kan du inte ta och rätta till det själv? Hur? Hur ska jag kunna se positivt på framtiden med det jävla samhället vi lever i? Vad finns det att se fram emot? Vad är det som gör livet värt att leva?

Fy fan vilket äckligt väder. Det snöar ju... Nåväl, då är det i alla fall lite ljusare ute... hm. Roger skulle ha varit här klockan nio men han försov sig som vanligt. Det är inte lätt att hålla tider när man lider av sömnapné. Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på idag. Jag tror knappast att vi går ut och promenerar. Men kanske en tur till centrum... för att hyra några videofilmer? Mmm... *host*.

Nytt år... samma gamla hosta. Nyår firade jag hemma tillsammans med Roger, mina föräldrar och en väninna till morsan. Vi åt god mat, satt och pratade i timmar... kollade på TV. Någon dansbands-skit... men vad skulle vi göra? Det fanns inget bättre program. Jag kurerade mig med lite Absolut vodka. Svart vinbärssmak... mums... brände skönt i halsen. När nyårstimmen närmade sig glömde vi nästan titta på det evigt trista programmet från Skansen med "Ring klocka, ring". Sedan skålade vi med lite Gordon Negro champagne. Morsan och hennes väninna var inte direkt förtjusta i den lite beska smaken, men jag tyckte det smakade utsökt gott.

Fort på med halsduk, jacka och skor... för nu var det dags för lite pyromani. *skratt*. När man har en ganska tunn plånbok så blir det inte så märkvärdiga fyrverkerier men det lät bra om dem i alla fall...

I år var det förvånansvärt lugnt. Väldigt lite fyrverkerier... hur kommer det sig? Folk brukar hålla på med smällandet långt in på småtimmarna, men nu vart det helt tyst efter bara en halvtimme. Hm...

Jag hade med mig mina fåglar till föräldrarna. De sov också över där. Jag ville ha dem i närheten ifall att de skulle bli allt för skrämda av allt oväsen ute. Just nu sitter de bakom mig på sängen och tittar nyfiket på vad jag gör. De är så gulliga mina små fåglar.

*gäsp*. Jag är lite trött. Jag har städat hela lägenheten... urk. Den fördömda hostan är fortfarande kvar men jag tror att den börjar ge med sig lite nu. Febern har i alla fall gått ner som tur är.