Roger sover... fast det låter snarare som att han håller på att kvävas. Jag tror att han hade ett andningsuppehåll... för han var tyst ett tag för att sedan hosta till rejält. Och nu snarkar han vidare. Jag ska också lägga mig snart. Tårarna har i alla fall tagit slut. Tror jag. Jag har inte sagt något till Roger om vad som hände idag. Jag skulle förmodligen bara börja gråta igen då. Om jag bestämmer mig för att åka till föreningen på måndag så tar jag nog bussen. Jag vill inte vara till besvär för någon... Det är bara att proppa i sig lite lugnande, hoppa på bussen och sedan knalla in på föreningen... hrm.