Äntligen kan man pusta ut. Så här gick det: Mina föräldrar kom och hämtade oss kvart över sju på morgonen. Vi satte fart mot Västerås. Jag studerade månen... bara för att ha någonting att göra (och slippa tänka på annat). Strax innan vi lämnade Stockholm började det snöa, men sedan upphörde det och ju längre vi kom från stan desto mindre snö fanns det på marken. Framme i Västerås var det nästan ingen snö alls. Vi hittade lätt till skolan med hjälp av en karta som en av morsans vänner gett oss.

Sedan träffade vi klassföreståndaren och de andra i klassen. Först ut att prata var matteläraren. Då jag inte har någon aning om vilken bok jag ska skaffa så får jag göra ett mattetest för att se vilken nivå jag ligger på. Sedan var det en liten paus. Jag mådde inte så bra så jag funderade på att åka hem. Men jag stod ut i en "lektion" till. Då gick en datakunnig igenom lite mer hur programmet fungerar. Det mesta hade jag redan listat ut själv... men det var intressant ändå. Efter det var det lunch och då kände jag verkligen att nu fick det räcka. Så vi bestämde oss för att gå och äta lunch och sedan åka. Vi hittade en pub i centrum där vi käkade god mat. Tror att rätten heter "Skomakarlåda". Både Roger och jag tyckte att det var väldigt gott. Men jag lämnade en tredjedel på tallriken. Jag skulle ha kunnat få ner det, men om jag äter så att jag blir mätt så kan det ju hända att jag mår illa... i alla fall när jag äter ute.

Sedan gick vi tillbaka till skolan för att hämta en kasse vi glömt. Vi var på väg att gå när vi stötte ihop med en av lärarna som jag ska ha i psykologi, engelska och något annat ämne som jag inte kommer på just nu. Jag fick lite papper från henne (har inte kollat igenom det än). Sen mötte vi också klassföreståndaren. Av honom fick jag en tjock bok. Han sa att det var duktigt och bra av mig att kunna komma dit och att allt nog skulle ordna sig.

Sedan började resan hem. Det gick bra i början eftersom det inte fanns någon snö på vägarna i närheten av Västerås. Vi stannade till i... fan, vad hette stället... Hummelsta, där de säljer flera hundra olika sorters godis till 4,95 kr/hg. Men sedan började det... ju närmare Stockholm vi kom desto sämre blev väglaget. Det första vi lade märke till var att det låg mer snö vid vägkanten. Sedan blev det mer snö på själva vägen... och ännu mer snö. Snart så segade vi oss fram i 70 km/h. Vi tänkte att de stora vägarna nära stan åtminstone borde vara bättre. Nix, precis tvärtom. Vid ett tillfälle var vi tvungna att bromsa in strax före ett trafikljus då det slog om till gult. Då hörde vi plötsligt ett tutande bakom oss. Jag vände mig om... och såg en stor buss komma glidande mot oss (det var nedförsbacke). Vi hojtade alla åt farsan att han skulle köra framåt. Han körde fram så långt han kunde utan att köra in i bilen som svängde från ett annat håll. Tack och lov så kunde busschauffören stanna i tid.

*puh*, jag kommer nog sova som en stock inatt. Nu orkar jag inte skriva mer.