Usch, jag mår inte alls bra. Har varit på toa ett par gånger (nervositet och oro lägger sig alltid på min mage) och jag har just tagit en Xanor och hoppas på att den ska hjälpa så småningom. Farsan kommer över om ca 50 minuter. Sedan ska vi ta bussen och åka några hållplatser, sedan gå en bit. Skulle vi åka kommunalt ända fram hade vi varit tvungna att åka till centrum och sedan byta till Roslagsbanan. Jobbigt... nu blir det en lite längre promenad. Men det är nog inte så långt. Jag har alltså tid klockan två och psykologen har bokat tiden till halv fyra. En och en halv timme... tar det verkligen så lång tid? Ingen aning. Vi får väl se.

Jag är trött redan nu. När Xanor börjar verka lär jag bli ännu tröttare. *suck*. Roger och jag ska försöka lägga oss tidigt idag, vid 22. Undrar hur det ska gå...

Vad ska jag göra nu? Hm... inte jaga upp sig. Finns inget att oroa sig över... Hrm. Djupa andetag... in... 1, 2, 3, 4... ut... 1, 2, 3, 4. Bäst att tänka på annat. Senare ikväll när Roger kommer över ska vi ta en promenad... om det inte är allt för kallt förstås eller blåser för mycket. Solen skiner nu... vad trevligt. Nej, dags att stänga av datorn.