Tillbaka. Vi var och kollade på brasan. Det kändes precis som hemma. Lukten alltså. Vi lyssnade även på kören som sjöng och tittade på fyrverkerierna. Så här bra har de aldrig varit. Det var riktigt förvånande. Återigen kom jag att tänka på Roger och de åren han varit med vid brasan. Fan, allt påminner mig om honom. Jämt... är det något. Dags att tänka på annat. TV, äta eller sova? TV och lite jordgubbsglass låter bra... ja.

*urk*... jag är proppmätt. Igår och idag har jag bara stoppat i mig mat... hela tiden känns det som.

"L2" är fortfarande kvar. Hon och mina föräldrar sitter i köket och pratar. Jag vet inte om vi ska ut och se på någon brasa. Om det nu blir någon. Jag tyckte de sa något på TV förut om brandfara i landet eftersom det är så torrt. Nåja, vi får väl se.

Jag glömde skriva imorse att när jag åkte buss själv (*hi, hi*) så hade jag inte tagit något lugnande innan. Men på tisdag när jag ska till centrum (själv) så tar jag nog en tablett för säkerhets skull. Vad jag ska göra i centrum? Jag hade tänkt försöka mig på att gå in i en affär och köpa hårfärg.

Jag är hemma i min lägenhet. *hi, hi*. Hur kom jag då hit? Jo, jag åkte buss... ensam!!!!!!! Det var värst innan, men sedan när jag satt på bussen så kändes det inte så hemskt. Min farsa kommer snart och hämtar mig. Det räcker med en bussresa idag... *puh*. Jag ska bara ge fåglarna lite mat och fixa några andra grejer.

Fy f#n vad jag är trött. Imorse åkte morsan och jag hem till mig... med buss. Efter lunch, vid halv två, åkte vi iväg till Gamla stan (med bil förstås). Sedan rände vi runt till olika delar av stan... och kom hem för ca en timme sedan.

Jag har bestämt mig för att testa en sak nästa vecka: jag (själv) ska åka buss till centrum och handla några saker som jag behöver. Kanske jag måste ta en Xanor innan (som idag), men det spelar egentligen ingen roll, för om jag testar flera gånger och märker att det fungerar bra så kan jag försöka utan Xanor. Nu orkar jag inte skriva mer. Jag ska se på TV i någon timme eller så och sedan ska jag lägga mig och sova. Åh... kan inte klockan vara elva redan nu?

Vi ska snart äta lunch. Sedan drar vi iväg till Gamla stan och efter det till Djurgården. Imorgon kommer "L2" över på lunch. Trevligt. *ler*. Hon stannar nog hela kvällen som vanligt. Men det är bara bra. Jag behöver träffa och umgås mer med andra människor.

Jag läste tidigare idag i min dagbok hur det var den 29:e april 1993. Då var det nämligen +25 grader varmt ute. Kanske det blir så imorgon med? Vem vet...

Jag är hos mina föräldrar nu och har just kommit in efter att ha suttit ute i solen en stund.

Jag kan inte låta bli att le när jag tänker på mina fåglar. De har sin ruggningsperiod nu då de tappar en hel del fjädrar. Hannen blev av med nästan alla sina stjärtfjädrar... stackarn. Men det börjar växa ut nya nu. Fåglarna var lite sura över att de fick sitta instängda imorse. Men det var ju nödvändigt eftersom det var två trevliga killar hos mig. Va? Vad nu då? *skratt*. Lugn, det var bara två hantverkare som satte upp persienner åt mig. Så nu behöver det inte bli +30 grader eller mer i min lägenhet.

Farsan har anlänt. Dags att stänga av datorn.

Vilket toppenväder! Solen skiner... måsarna skriker. Farsan borde dyka upp snart. Kanske vi hittar på något kul att göra. Jag måste ut när det är så fint väder. Det är så härligt att känna solens strålar mot kinden... hur det värmer.

Jag är färdig med vårstädningen. *puh*. Men det behövdes verkligen. När jag gick igenom sakerna i klädkammaren så hittade jag sånt som jag helt hade glömt bort att jag hade. Det var som en liten julafton. *skratt*. Nu är allting klart i alla fall. Fast jag uppäckte att fönsterrutorna nog skulle behöva lite putsning.

Jag ska börja göra mig i ordning snart. Det är sovdags. Jag lägger mig tidigt för att kunna stiga upp tidigt... förstås. *ler*. Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. Det är så många inne på ICQ som vill prata med mig just nu... så adjöss och goodbye.

Farsan och jag var och hämtade dekodern idag. Nu har jag installerat den... och jag kom också ihåg varför jag sa upp kabel-TV förra gången... ja, delvis i alla fall. Jag kan tydligen inte spela in från en kodad kanal och se en annan kodad kanal samtidigt. Hm. Så om jag vill spela in något från t.ex. femman så kan jag bara se på ettan, tvåan, trean eller fyran. Kul... *suck*. Och ska jag spela in flera program från olika kanaler räcker det inte med att programmera videon... då måste jag programmera dekodern också. Bara en massa krångel.

Äh, fan... jag tar en dusch och tvättar håret. Sedan ska jag städa upp lite mer i lägenheten.

Det börjar en film på trean snart. Jag ger den en chans, men är den inte bra så ger jag mig ut på nätet. Eller... det kanske jag gör ändå. Jag kan ladda ner någonting eller så under tiden. Hm... ja, det blir bra. Så kan jag äta mina kycklingbitar med sötsur sås. *mumsimums*.

Farsan och jag var ute på en promenad, sedan åkte vi till centrum och köpte mat. Nu är jag hos mina föräldrar en stund. Jag ska hem ikväll och fortsätta med städningen... om jag orkar.

Jag hade namnsdag för ett tag sedan så jag fick lite presenter (yippie!!) nu i efterskott av mina föräldrar. "K" kom också ihåg min namnsdag. Hon skickade ett gulligt kort. *hi, hi*.

Nu ska jag äta en prinsessbakelse. Jag måste ju gå upp i vikt för att orka med saker och ting.

*puh*. Idag har jag varit hemma och städat. Vårstädat. Jag har redan fått ihop två stora, svarta säckar med en massa skräp. Vet inte ens var allt kommer ifrån. Hemskt. Jag har fortfarande köket kvar...

Idag blev det ingen promenad eftersom den återkommande månadsplågan slog till. Imorgon däremot så ska jag ut. Får väl hitta på något med farsan kanske. Åka till centrum eller så. Nu ska jag i alla fall se på TV... om det finns något. Jag måste vänta i några dagar på dekodern innan jag kan se på kabel-TV.

Det var en ganska bra film. Jag älskar drakar... *hi, hi*. Vilken film jag pratar om? "Dragonheart" förstås.

Imorgon kanske jag ska vara hemma... eller... nja, jag vet inte... jo, ta min dagliga promenad. Eller om det är bra väder kan jag vara här hos mina föräldrar, sitta ute i solen och samla lite nyttiga vitaminer.

*gäsp*. Sorry, jag lade mig sent igår. Vi har just kommit tillbaka från en utflykt till Vaxholm. Vädret var hyfsat bra, kanske det kunde ha blåst lite mindre. Vi såg flera motorcyklister. De har tydligen ett matställe i Vaxholm som de gillar... det brukar i alla fall samlas några stycken där. Det fick mig att tänka på Roger... förstås. Hans polare har en mc och de ska förmodligen åka på olika fotbollsmatcher runt om i landet.

Hm... nu ska vi kolla på video. Jag såg inte filmen igår eftersom jag pratade i telefon med "K".

Morsan och jag har varit i centrum (vi åkte buss). Jag skulle kolla efter ett litet halssmycke, antingen i silver eller guld. Vi tittade hos Guldfynd, Hallbergs och Albrekts Guld. Det fanns ingenting som jag tyckte var snyggt. Till slut gick vi till Kicks där jag hittade ett gulligt halsband med hänge... för 30 spänn. Nästa helg kanske vi ska in till stan och kolla i fler affärer. Man borde ju hitta något där...

Jag kom hem för några minuter sedan. Jag och mina föräldrar var hos "L2" och åt god mat, pratade och hade trevligt. "L" var också där när vi åt. Ännu trevligare. Jag känner mig faktiskt på lite bättre humör. Men det kanske delvis beror på att jag tog en Xanor vid lunchtid idag.

Nu ska jag fixa några grejer på datorn, sedan ska jag se på TV. Det börjar någon film vid nio som jag tänkte titta på. Hoppas att den är bra. Apropå TV... jag har beställt kabel-TV igen. Mina föräldrar hjälper till med två tredjedelar av kostnaden. Vilka toppenföräldrar man har!!!

Tårarna har dragit sig tillbaka. Nu är jag bara deppig. Och trött. Imorgon är vi bjudna till en av morsans väninnor. Hoppas att jag blir på bättre humör då. God natt... eller... ja, åtminstone natt. Tror knappast att den blir god.

Jag känner bara för att gråta. Allt är så jävla meningslöst.

Vi ska äta anka idag. Farsan håller på att stycka den just nu. Vidrigt... Jag och morsan ska ut och sätta oss i solen.

Dags att sova. Imorgon... ja, jag vet inte vad vi ska hitta på då. Just det... jag har ju min bok här. Om det finns något som kan ta bort mina ledsna tankar så borde det vara en bok av Stephen King.

Jag och mina föräldrar har varit på en uflykt till... vänta ett ögonblick, måste kolla upp vad det hette... Görvälns slott och slottspark. Jag tog med mig kameran, men jag tog bara ett kort: på ett jättegammalt träd. Själva slottet var inte så fint.

Jag känner mig inte speciellt uppåt idag... som man kan förstå av omständigheterna. Men, jag har inte tagit någon Xanor idag. Det känns bra att jag klarade av att åka på utflykt utan lugnande piller.

Tillbaka hos mina föräldrar... efter en del busskrångel. De bytte nämligen förare i centrum och den förre hade släppt ur luften ur dörrarna (om jag fattade det rätt). Nåväl, han som kom efter visste inte hur man skulle göra... så vi blev en aning försenade.

Vad gäller mötet med Roger: Det är över, slut, finito. Precis vad jag trodde. Han tyckte inte att det är någon idé att fortsätta eftersom känslorna inte finns kvar. Jag tycker likadant... även om det känns jobbigt. Men det finns ju inget att göra åt det. Man kan inte styra sina känslor. Eftersom jag kände på mig att det skulle bli så här så hade jag samlat på mig kassar och stora svarta säckar. Vi hjälpte till att packa ner allt som var hans och sedan gav vi varandra en snabb kram och min farsa skjutsade Roger och hans prylar hem till honom. Ja, vad då? Varför ska man dra ut på lidandet? Har han sagt att det är slut så är det lika bra att avsluta allt på en gång.

Från och med nu ska jag inte ta upp fler kärleksproblem och tankar. Det var ju inte det dagboken var tänkt för. Nej, jag ska koncentrera mig på min hälsa och skriva om både framgångar och motgångar. Fast... det är klart... mår jag alldeles för jävligt så tänker jag skriva vad det beror på.

Roger har ringt från jobbet. Klockan tre ska jag ta en Xanor. Sedan åker morsan och jag (med buss) hem till mig... och så dyker Roger upp mellan fem och sex.

Snart dags att sova. Morsan berättade tidigare ikväll att min halv-kusin i Kanada just blivit dumpad av sin tjej som han har varit ihop med i ca 4 år. Mystiskt sammanträffande? Vet inte. Han och jag har något slags band mellan oss. Vi föddes med bara två dagars mellanrum och under alla dessa år (trots att vi inte bodde eller bor i samma land) så har våra liv följt ett liknande mönster.

Jag har suttit ute i solen en stund. Jag är alltså hemma hos mina föräldrar. Farsan och jag ska snart äta. Jag mår inte alls bra. Det känns rent ut sagt för jävligt.

Jag tänker lägga mig snart. Vill inte vara vaken längre... med alla tankar.

Usch, det känns som att jag har maginfluensa. Men det är nog bara nervositet. Roger ringde för någon timme sedan när jag var hemma hos mina föräldrar. Det kändes så ovant att höra hans röst. I alla fall... han vet inte när han slutar på torsdag, men han skickar ett meddelande. Varför ska jag vara så himla nervös för? Det är ju ingen dödsdom jag väntar på... men... hu... två dagar till... sedan... kommer jag må skitdåligt, eller? Nej, jag vill inte ens tänka på det.

Vad ska jag göra nu? Morsan skulle ha sovit över här idag, men jag tyckte att det var bättre om hon var hemma hos sig... hon är ju förkyld. Det finns inget bra på TV. Nej, då återstår bara en sak: datorn. Ska jag surfa eller spela? Kanske jag ger mig ut på nätet en kort stund, kollar posten osv.

Jag har just pratat med "L" i telefon... i... ja, jag vet inte ens hur länge. Men det kändes bra att prata med henne. Hon har ju brytit upp från ett förhållande för inte så längesedan och vet precis hur det känns. Komiskt nog så är hennes ex vän med Roger. De blev vänner genom oss. "L" och jag pratade mest om känslor och det som pågår i ett förhållande som inte är så bra... Jag kom just på att jag glömde fråga henne hur hennes semester i Egypten var. Nåväl, jag ska ändå kanske ringa henne på torsdag... efter... ja. Eller så ringer hon på fredag.

Tur att det är varmare ute. Då kan jag öppna balkongdörren och vädra. Det luktar fortfarande rök. Urk...

Jag känner mig fortfarande ledsen... men jag har kunnat äta mat ändå. Imorgon kanske jag ska över till mina föräldrar under dagen. Sedan kommer jag tillbaka hit och sover här. I min egen sköna säng... i röklukten. Igår var jag ute på nätet hela kvällen och pratade med olika människor (mest via ICQ). Jag hade tänkt se på en del TV-program men det var så trevligt att prata så jag struntade i TV-n.

Jag är hemma. Ensam. Måste få vara ifred lite. Jag ska vara hemma imorgon också. Då ska jag fortsätta med min dagliga promenad. Ja, hittills har jag försökt att ta mig utanför dörren varje dag (inte själv alla gånger). Huvudsaken är att jag kommer ut. På tisdag kanske jag åker över till föräldrarna under dagen. På onsdag... hm... klarar jag av att inte nämna Roger i dagboken varje dag... nej... på onsdag hoppas jag att han ringer. Annars får jag väl ringa upp honom.

Passande nog så är det påskhelg nästa vecka. Bra. Då är alltså bägge mina föräldrar hemma... och kan hjälpa till att plocka upp delarna av mitt krossade hjärta.

Jag är redan vaken. Det är ju så: lägger man sig tidigt så vaknar man tidigt. Men jag är ändå inte först ute. Farsan är redan uppe. Morsan däremot sover fortfarande. Det är ganska dimmigt ute. Kan det betyda att varmare luft är på väg? Nej, förmodligen så är det tvärtom.

Det är sleeping time igen. Jag har försökt hålla humöret uppe idag och alla andra dagar, men det är svårt. Det är verkligen inte kul att känna sig oälskad.

Vi har just kommit hem från en åktur. Först åkte vi till mig och fixade en del saker, sedan var vi snabbt i centrum där jag kollade efter växter på Vivo. Jag hittade inga fina där utan köpte istället en Marabou "ägg-gubbe" med armar och ben. Den är ju så gullig. Efter det åkte vi till Bergianska trädgården, promenerade och var inne på Växus. Där hade de finare växter... och nästan tre gånger dyrare... men jag köpte två ändå.

Roger har förstås inte ringt. Imorgon tänker jag skicka ett meddelande till hans mobil om att han åtminstone kan ringa på onsdag så vi kan bestämma en tid för det hemska avgörande mötet på torsdag.

Jag vaknade först vid sju, men jag tyckte att det var för tidigt att gå upp då, så jag vände på mig och somnade om. Nu är det dags att äta frukost. Mina föräldrar är nog i simhallen och kommer väl tillbaka om någon timme.

Ska snart lägga mig. Måste bara få skriva av mig lite. Jag vet att det kan verka tjatigt... men jag känner mig så jävla ledsen. För när Roger inte ringer så känns det som att han inte bryr sig. Jag blir också arg på mig själv för att jag blir ledsen. Varför kan jag inte bara låta bli att tänka på det... att ta det coolt... inte bry mig så mycket. Jag vet inte, jag är väl sån. Äh, lika bra att försöka sova... fly från verkligheten. Men det kan man inte ändå... för det dyker upp i drömmarna.

Jag glömde skriva igår att jag äntligen fick liv i ljudkortet. Måste också tacka alla vänner som kom med tips om vad man kunde göra. Jag provade en hel del grejer men inget verkade fungera. Mitt sista hopp låg i att drivrutinerna som följde med ljudkortet var dåliga. Så jag laddade ner de senaste filerna från tillverkarens hemsida... och det fungerade!! Yes! Fattar inte att jag inte tänkte på det tidigare.

Mina föräldrar sitter just nu vid varsin TV och kollar på olika program. Jag ägnar mig åt skrivandet (även om jag inte vet vad jag ska skriva om). Jag såg en hackspett idag. Intressant va?

Det är några som undrar hur det går med skolan. Jag har lagt det på is för tillfället. Jag måste stärka mig själv innan jag klarar av att ge mig ut i studiedjungeln. Men... jag kommer inte ihåg om jag skrivit det förut... jag har böckerna kvar och kan läsa i dem i min egen takt. Jag får förstås inget betyg, men då är jag bättre förberedd till dess att jag bestämmer mig för att återuppta studierna.

Tidigare idag kände jag mig deppig och nere. Jag funderar hela tiden på vad som kan tänkas röra sig i Rogers huvud. Vad tänker han? Vad känner han? Varför hör han inte av sig? Är det för jobbigt? Pinsamt?... Jag kopplade bort tankarna, steg in i duschen, tvättade håret... och sedan kändes det lite bättre. Nåväl, jag kände mig fräschare i alla fall.

Hm... snabbt byte av ämne. Vilket äckligt väder det var idag. Usch! Farsan sa att det kanske ska bli varmare nästa vecka. Jag hoppas verkligen det.

Farsan är här och snart ska vi åka hem till mina föräldrar. Det är svinkallt här... trots att balkongdörren har varit stängd. Måste bero på den utbrända lägenheten bredvid. Jag har satt alla element på max. Nu ska jag bara vattna växterna och sedan ge fåglarna mat.

Jag har inte hört något från Roger sedan vi pratades vid i tisdags. Jag tänker inte ens gå in på hur jag känner mig.

Snart får jag skjuts hem. Jag har tagit en Xanor... för jag har ingen lust att må dåligt ikväll ifall att Roger inte ringer. Vädret är inte alls bra. Det regnar... brr.

Farsan och jag har ätit spagetti och köttfärssås. Jag gjorde såsen.

Jag är hungrig. Fantastiskt. Annars brukar jag aldrig kunna äta något på morgonen. Då är det bäst att jag genast kilar ner i köket och ser om jag hittar något ätbart.

Dags att gå och lägga sig. Jag är så rastlös i hela kroppen och vet inte om det beror på trötthet eller Xanor (som jag tog vid lunchtid).

När farsan och jag var hemma i min lägenhet på eftermiddagen så luktade det inte så mycket rök, bara i hallen. Jag gav fåglarna mat, vattnade växterna och kollade snabbt några grejer på nätet. Sedan åkte vi till MM och handlade mat. Jag köpte bland annat 5 frysta färdigrätter för 79 spänn. Billigt och bra. Efter det stannade vi till vid Jysk bäddlager där jag köpte två stycken tre-delade påslakanset för 298 kr. Och så köpte jag ett täcke och en kudde... ifall någon sover över. För extratäcket som finns hos mig är Rogers... och om han drar så tar han förstås det med sig.

Nu ska jag bara borsta tänderna och sedan krypa ner i sängen. Det vore trevligt om jag kunde drömma om något positivt för en gångs skull.

Jag åt frukost tidigare och sedan läste jag min bok. Nyss så fixade jag lite med mina föräldrars dator. Genvägarna i startmenyn hade försvunnit... av sig själv, sa farsan. Jaha... men nu har jag ordnat dit dem igen.

Farsan borde dyka upp så småningom. Efter lunch åker vi hem en sväng till mig. Sedan åker vi tillbaka hit för jag sover över inatt också.

Jag ställde mig på vågen imorse. Det går i alla fall åt rätt håll. Jag har ökat på min vikt med ett halvt kilo och väger nu 48 kg.

Jag är ensam. Farsan är och simmar, morsan jobbar. Jag ska klä på mig, äta frukost och sedan se på TV... eller läsa min bok.

Jaha, så var det då dags igen... att vakna till en ny dag. Igår såg vi filmen "Nätet" (för tredje gången) på TV3. Alltid lika bra. Jag tänkte då att jag nog kommer drömma om datorer. Men nej, jag drömde om Roger och att han inte gillade mig längre. Varje gång jag vaknar får jag tänka en kort sekund om allt har varit en dröm eller om det är verklighet. Inom mig vill jag förstås att det ska vara en dröm, men sedan kommer jag ihåg allt.

Aptiten har försvunnit helt och hållet. Jag sitter och äter glass till middag. Jag får inte ner något annat.

Morsan och jag pratade med Roger i telefon för en stund sedan (vi ringde upp honom). Jag kände, och känner mig så jävla ledsen. Jag skickade ett meddelande till hans mobiltelefon just när jag hade upptäckt branden hos grannen. Det hade känts bra att få prata med honom. Men han ringde inte tillbaka... skickade inte något meddelande heller.

I alla fall... jag kände att jag inte står ut längre. Jag ville att vi skulle tala ut om saker redan imorgon, eller helst den här veckan. Men han har inte tänkt igenom allt ännu... inte kommit fram till något. Så jag får plågas till nästa torsdag. Och det värsta är att jag inte kan få begrepp om någonting. Roger sa idag att han citat: "Absolut inte vill göra slut". Men av hans handlande så får jag en annan uppfattning. Han hade lovat att ringa varannan dag, alltså skulle han ha ringt igår... vilket han inte gjorde. Jag har sag till honom att det betyder mycket för mig. Vad svarade han då på när jag frågade efter orsaken? Jo: "Jag glömde". Fick han mitt meddelande om branden? Ja, han sa att han hade tänkt ringa ikväll. Okej...

Hemma hos mina föräldrar. Jag har precis ätit mat från Metro. Ja, det är väl lika bra att ta allt från början: Roger ringde inte igår och sorgligt nog så mådde jag sämre på grund av det. Imorse steg jag upp efter sju och gjorde lite vardagssysslor. Jag tog också en Xanor eftersom jag inte alls mådde bra. Sedan satt jag vid datorn och pratade med andra på Internet. Jag kommer inte riktigt ihåg vad klockan var... men det måste ha varit strax före tio... så gick jag ut till köket för att hämta något. I hallen kände jag svag röklukt. "Det är väl någon som har bränt brödet i brödrosten" tänkte jag och funderade inte mer på det.

Ja, och sedan var det som jag skrev tidigare att en man bankade på alla dörrar och sa att han kört förbi huset och då lagt märke till elden och röken. Sedan kom brandkåren. De ringde på och frågade om allt var okej och sa också att min farsa väntade nere och var orolig för mig (han skulle precis ha hämtat upp mig). Så jag bad dem att släppa upp honom. Sedan stängde jag in fåglarna och vädrade en kvart, tjugo minuter ungefär. Man kände faktiskt inte så mycket röklukt hos mig. Det var mest i hallen som det stank. Nåväl, jag packade ihop några grejer (jag ska sova över) och vi åkte hit till mina föräldrar. Jag passade på att kika in i den brända lägenheten när vi gick från mig. Allt var kolsvart och förstört. Jag trodde aldrig att jag skulle vara tacksam över betongväggarna... men det är jag nu. Och det var verkligen tur i oturen att jag tog en Xanor imorse. Vem vet hur jag hade mått annars.

Shit alltså. Det kom just en kille och bankade på alla dörrar här. Det brinner i lägenheten bredvid mig! Brandkåren har just kommit.

Hemma igen. Jag tyckte att jag fick tillbaka lite av livsgnistan igår... det kändes i alla fall en aning bättre. Idag har jag varit ledsen hela dagen. Känner bara för att storgråta och sedan fly från allt som är jobbigt.

De ringde från föreningen tidigare idag. "K" ringde också på eftermiddagen. Vi pratade lite om hur saker och ting var. Jag försökte att inte låta ledsen när jag berättade om Roger... för annars hade jag bara satt igång med gråtandet igen.

Nej, nu känner jag hur deppigheten kommer över mig. Lika bra att gå ut i köket och pyssla med något. Snart kommer morsan. Då ska vi ner till centrum och Posten. Ja, om hon kommer i tid alltså. Annars får det bli en annan dag. Imorgon ska jag till mina föräldrars hus igen. När jag vet hur det blir med Roger och mig (d.v.s. efter den 20:e april) så kanske jag försöker åka till föreningen oftare.

Jag ger upp. Vet inte vad fan man ska göra åt datorn. Farsan kommer över snart. Ska till mina föräldrars hus i några timmar. Morsan sover över hos mig inatt också. Det känns värre när jag är i min lägenhet. Inte så konstigt förstås eftersom en del av Rogers grejer är här... och alla minnen. Varför kan det inte finnas en på/av -knapp för känslorna? Så att man slipper plågas. Jaha, nu kom farsan. Jag måste gå.

Jag är hemma men ändå så sitter jag här med papper och penna. Varför? Jo, datorn krånglar. Jag får inte det nya ljudkortet att fungera. Förmodligen för att det redan sitter ett ljudkort i som inte går att ta bort. Jävla IBM.

Morsan och jag är nu hemma hos mig. Vi ska snart se på TV4... "Vem vill bli miljonär"... förstås. Sedan ska jag ge mig ut på Internet och kolla min mail. Ja, just det... jag ska få ner middag någon gång också.

Jag var lite snorig imorse, så när jag var hemma hos mig passade jag på att dricka Echinagard. Ja, man måste ju bekämpa förkylningen innan den har brytit ut helt och hållet.

Tillbaka hos mina föräldrar. Vi ska äta lunch snart: falukorv och stekt potatis. Sedan kanske vi tar en promenad eller så. Vädret är inte speciellt bra. Helt molnigt och ganska kallt.

Jag har fått i mig lite frukost. Om några timmar tar morsan och jag bussen till mitt place. Vi ska ner i tvättstugan. Sedan åker vi tillbaka hit (till mina föräldrars hus) och äter lunch. Senare på kvällen åker morsan och jag än en gång till mig för att sova där. Sedan får vi se hur vi planerar nästa vecka.

Igår var vi vid Steninge slott. Det blåste kallt men solen sken så vi gick omkring där ett tag och tittade på omgivningen. Det "lilla" fina slottet tilltalade mig verkligen så dit åker vi nog fler gånger... på sommaren när det är varmt och allt är grönt.

Jag ska lägga mig nu. Ja, du ser rätt. Klockan är inte så mycket men jag är trött. Det var samma sak igår. Imorgon ska morsan och jag hem till mig för att tvätta. Sedan, om jag har fattat det rätt, så sover vi hemma hos mig.

Vi har ätit lunch. Snart ska vi åka till min lägenhet. Sedan fortsätter vi nog till Märsta. Vi ska kolla på något slott. Kan vara trevligt med en liten utflykt. Kanske jag tar med mig kameran.

Roger ringde innan maten. Vi har kommit överens om att han ringer varannan dag under de här två veckorna. I alla fall... vi pratade några minuter om vardagliga saker. Han har bl.a. blivit jätteförkyld... Sedan sa vi bara "hej då". Inget "puss o kram" som vi har sagt i alla dessa år.

Jag ska ut och handla med morsan. För er som inte läste igår; jag är alltså hemma hos mina föräldrar. Vi ska över till mig en kort stund under dagen för att ge fåglarna mat och vattna växterna. Sedan sover jag här igen.

Jag har just vaknat. Helst vill jag bara sova dessa två veckor, men det går självklart inte. När jag sover tar också känslorna en liten paus. Men sedan när jag vaknar så är känslorna i närheten... redo att hoppa på mig. Nej, nu ska jag inte ligga här och grubbla. Jag ska stiga upp, klä på mig, äta frukost... och sen då? Ja, jag får väl höra med mina föräldrar om de har någon idé om vad vi kan göra.

Tillbaka från åkturen. Det var ändå omväxlande att få se lite av city. Inte bara förorten hela tiden. Nu är det TV-dags. Sedan ska jag bada och tvätta håret. Jag känner mig lite hungrig (Xanor som spökar). Kanske jag tar ett plommon eller så.

Vi (farsan och jag) har ätit lunch. Jag åt rester från igår, d.v.s. 39-kronors mat från Metro i centrum. De har flera olika varmrätter som man kan välja mellan. Portionerna är ganska stora och man får sallad med också. Väl värt 39 kronor alltså. I förrgår åt jag köttfärspasta, igår blev det baconpasta. Jag tog en halv Xanor för en stund sedan. Vi ska åka iväg om en halvtimme.

Hemma hos föräldrarna. Jag ska sova över här ändå... och gödas upp lite med mammas goda mat. Fan, jag kan inte sluta tänka på Roger. Och ringen som jag har i halsbandet påminner mig ständigt... och jag liksom sköljs över av en mängd känslor som sorg, förtvivlan och uppgivenhet. Jag försöker intala mig att jag är en trevlig, attraktiv tjej... men jag känner mig ändå helt värdelös.

Nej, jag måste tänka på något annat, annars går jag under. Idag kanske farsan och jag ska till morsans jobb för att hämta någon stol som hon har fått. Jag fick också höra att vi ska ta hand om grannens hund ikväll. Det kan nog få mig på bättre humör tror jag. Nu ska jag vattna växterna. Vi hörs senare.

Det ringde på dörren nyss. Jag sprang och öppnade i tron att det var farsan (han ska hämta mig). Istället stod Roger där. Han hade glömt några saker som han skulle ha med sig hem. Han tog snabbt sina grejer och sa "hej då, jag ringer imorgon" och sedan var han ute genom dörren.

Dagen med ett stort D har passerat. Roger kom över igår. Jag var hemskt nervös innan och jag antar att han också måste ha varit det. Vi satt ner alla tre (morsan, jag och Roger) och talade allvar. Vad kom då fram? Jo, med Rogers egna ord: "Det finns ingen 'fjutt' längre". För mig betyder det samma sak som att han inte älskar mig som förut. Han sa att han har ägnat den senaste månaden åt att försöka hitta denna 'fjutt'. Jag frågade om det beror på mig. Är det något jag gjort, sagt eller inte gjort? Nej, han sa att det beror helt och hållet på honom... hans känslor. Det är också därför han inte velat kramas eller vara nära mig. Det har inte känts rätt för honom. Jag frågade hur han ser på mig och vad han känner för mig. Som exempel tog jag: "När du tänker på mig, är det som en kompis eller din älskade?" Han tänkte en lång stund och sa sedan: "Någonstans där emellan".

Nåväl, tyvärr så finns det inget jag kan göra åt hans känslor. Det frågade jag nämligen också... om jag kunde hjälpa till på något sätt... ändra på något för att det skulle bli bättre. Nej, han sa att han själv behöver finna denna 'fjutt'. Han föreslog att vi skulle göra som förut, när han bara besökte mig på helgerna. För han menar att då saknade han mig så mycket. Men det fungerar ju inte. Det är outhärdligt för mig att ha honom här när han inte visar några känslor... och jag känner att jag bara spricker av sorg.

Det skulle vara enkelt för mig att bara säga: "Nej, det här funkar inte... nu gör vi slut". Men jag tycker om honom och vill att det ska fungera. Jag frågade honom också om han verkligen vill satsa på det här, och han svarade att det vill han. Så vi har kommit överens om följande: Han ska vara hemma hos sig i två veckor och fundera på saker och ting. Sedan ska vi träffas igen och då får han säga vad han har kommit fram till.

Jag trodde att tårarna skulle flöda igår. Men när Roger hade åkt hem vid halv tio-tiden så satt jag bara i soffan och kände mig helt tom. På ett sätt känns det bra att ha fått veta vad han känner... för det är ovissheten som tär på en. Fast nu följer förstås två helvetesveckor där jag förmodligen kommer undra över vad han bestämmer sig för.

Jag har tagit en Alvedon nu. Jag vill inte ta Xanor i onödan. Men det är också något jag fruktat för: att jag ska bli så upprörd att panikångesten kommer tillbaka. Därför så försöker jag ta det lugnt och förbereder mig alltid på det värsta. Och om jag känner minsta lilla tecken i kroppen som kan vara något panikliknande... så tar jag en Xanor.

Jag ska över till mina föräldrar idag. Beroende på hur jag mår så kommer jag nog tillbringa helgen med dem också. De har erbjudit mig att sova över där... men jag måste få känna tryggheten i min egen lägenhet... min egen säng. Och jag borde tvätta håret idag. Men jag känner mig så tömd på kraft... jag orkar ingenting. Det får bli en snabb tvätt i så fall. Ja, just det. Apropå tvätt; jag har tvättstugan på söndag. Hm... det kanske är lika bra att man hittar på saker som får en att tänka på annat. Jag vet inte...

Solen skiner och allt verkar okej. Kanske det bara är lugnet före stormen.

Igår var jag hemma hos mina föräldrar och satte ihop min gamla dator. Sedan satt jag och kollade på TV. Ja, det var allt som hände. Ingen Roger som ringde... nej. Men jag hoppas att han kommer hit idag. Usch, jag är så himla nervös. Jag ska över till mina föräldrar idag igen. Sedan får jag skjuts hem på eftermiddagen. Morsan kommer också.

Nej, nu måste jag försöka äta lite frukost (och tänka på något annat än Roger). Om en timme är farsan här.

Usch, det snöar ute. Farsan kommer över om en stund. Hoppas att han tog bilen för jag ska över till mina föräldrars hus idag. De har kabel-TV, ca 22 kanaler, och det slår ju mina fyra... så jag är hellre där och tittar på TV. Vad som än får dagen att gå fortare. Kanske jag ska ta med mig min bok också.

Igår var farsan här hela dagen. Vi monterade ihop en del av Anton. Överhyllan kunde vi inte fixa eftersom det inte fanns någon monteringsanvisning. Vi försökte klura ut hur alla delar och skruvar skulle sitta... men det gick helt enkelt inte. Påsen med olika skruvar, muttrar o.s.v. var ju som en gott-och-blandat-påse. Vi var även ute på en promenad och handlade lite mat. På kvällen kom morsan och stannade över natten. Roger ringde inte, trots att han hade lovat det. Men... det var ungefär vad jag hade förväntat mig. Fast jag blev ju förstås ledsen.

Jag har lyckats samla ihop mig lite. Men jag känner nästan på mig att tårarna kommer strömma när morsan kommer över. Varför har det blivit så här? Vad har jag gjort för fel? Är det något fel på mig? Jag vet att jag har dåligt självförtroende och har lätt för att bli deprimerad... men... Jag får försöka hålla ut till på torsdag och hoppas på att Roger har tänkt igenom allt och inte bara svarar "jag vet inte".

Varifrån kommer alla tårar? Hela mitt liv håller på att rasa samman. Nåväl, det känns så i alla fall. Roger kom inte hit idag men han ringde hemifrån. Vi pratade lite och... förlåt, men allt är så suddigt just nu. Jo, vi pratade alltså... och jag sa att nu är det verkligen dags att vi talar ut om saker och ting. Han har ju sagt det själv förut: "Vi försöker, och blir det inte bättre så får vi prata ut". Så nu är det bestämt. På torsdag ska jag, min morsa och Roger sätta oss ner och prata. Morsan är med som en slags medlare och kunnig person med mer erfarenhet än oss.

Jag är så rädd för hur det ska gå, vad som kommer fram. Men det är lika bra att få höra sanningen. För jag klarar inte av att gå omkring och må dåligt. Och jag vet ju inte hur han känner det, men han kan väl inte tycka att allt är toppen precis. Jag vågar inte ens tänka på vad som händer om det visar sig att han vill gå sin egen väg. Jag har känt honom i sex år och vi har varit ihop i fyra. Han är den första kille jag någonsin varit ihop med. Han är inte bara min älskade, han är min vän... mitt allt. Det är väl därför det känns så jobbigt. Och om det nu blir så att vi bryter upp... jag vet ju att det finns massor av trevliga killar som kan ge mig kärlek. Men... det är en sak jag tänker på mycket: hur sjutton ska jag någonsin klara av att träffa nya killar? Och var?

Jag märker nu att jag har ett annat problem: jag har en tendens att tänka igenom olika situationer och hitta alla möjliga lösningar redan i förväg. Men det är bara för att jag på något sätt vill förbereda mig på hur det kommer att kännas... så att ingenting kommer som en chock. Fast det kanske är omöjligt att göra så i alla lägen. Det bästa är kanske att släppa alla tankar och bara se hur saker och ting artar sig... och sedan ta chocken när den verkligen kommer.

Jag har mått så jävla dåligt idag. Jag ska inte säga att det ens är i närheten av hur en panikångestattack är... men nära inpå. Mitt hjärta har slagit hårt och fort, jag har inte kunnat äta - knappt dricka något, det har känts som att jag varit nära ett nervsammanbrott. Det känns lite bättre nu efter att jag gråtit... och morsan kommer snart över. Vi får väl se på Arkiv X senare ikväll. Kanske det kan skingra tankarna lite. Och så måste jag verkligen få ner någon mat. Idag har jag bara druckit ett glas läsk och ätit en chokladbit. Jag tog en Xanor vid 18-tiden och jag känner nu att jag börjar bli lite hungrig.

Varför ska jag må så här dåligt? Jag får inte stopp på tankarna. Kommer Roger över idag? Om inte, ringer han då? Vill han vara ensam? Vill han vara med mig? Tycker han om mig? Jag känner mig så jävla osäker på allt just nu. Jag ringde till hans mobil men den är avstängd. Nej, det är ingen idé att sitta och grubbla mer på det.

I lördags åkte vi alltså till IKEA. Jag hade bestämt mig för en Sture, men det blev en Anton istället. Jag har inte monterat ihop det ännu eftersom jag behöver vissa verktyg för att ta isär det gamla skrivbordet (annars får jag inte ut det genom dörren). Ljudkortet kom idag. Ja, inte själva kortet... bara en avi om att jag kan hämta det på Posten.

*suck*... det går inte. Jag kan inte tänka på något annat än... ja, du vet nog vad. Jag måste hitta på något... men vad? Läsa min bok? Hm... kanske. Eller spela lite på datorn? Mmm... nja, jag vet inte.

Roger har fortfarande inte fått veta något om jobbet. Jag hoppas att det sker imorgon eller åtminstone under dagarna som kommer. För övrigt är kanske allt en liten aning bättre, men ändå är det som en mur mellan oss. Det verkar som att han inte ens vill ta i mig... inga kramar, inga kyssar... ingenting. Jag kramar om honom och är nära, men det känns som att jag inte får lika mycket tillbaka. Det sårar mig faktiskt. Vi får se hur det blir när det här med hans jobb är avklarat.

Jag såg just ett inslag på TV3s nyheter. Det handlade om panikångest och av omgivningen att döma så var det inspelat vid föreningen. Mycket bra att media tar upp sådana här problem.

Jaha, snart dags att åka iväg. Ska fixa till mig lite... och ta en halv Xanor till.

Solen sken tidigare imorse när jag vaknade, men nu börjar det mulna till. Jag ska ta och ringa mina föräldrar nu och höra hur det blir med IKEA. Roger har vaknat utan väckarklocka. Kors i taket.