Nu är jag hemma. Jag vet att den här noteringen egentligen hör hemma på söndagens sida. Men eftersom jag inte har lagt mig än så hamnar det här.

Invigningsfesten på SPS var helt okej. God mat, trevliga människor osv. Jag och mina föräldrar kom dit prick klockan sex och stannade till tjugo i tio. När jag kom hem tittade jag på nummerpresentatören och såg att den visade: 22 nya samtal. Jag hade inte ens hunnit ta av mig ytterkläderna förrän telefonen ringde igen. Roger hade förstås problem med datorn. Eftersom klockan bara var tio och jag ändå hade några Xanor i mig så frågade jag om jag skulle komma över och hjälpa till.

Så en stund senare dök han upp med jobbets lastbil. Väl hemma hos Roger så försökte vi få ihop datorbordet eftersom han gett upp efter ett tag. Men det visade sig att en bit var fel, och då är det inte så konstigt att han inte fick någon ordning på bordet. Sedan var det då datorn... jag hjälpte honom med operativsystemet, installerade lite antivirus, en brandvägg och en del andra saker.

Sedan skjutsade han hem mig. Jag fick ett fotbad från honom som han hade tänkt slänga (det var visst en julklapp från någon släkting).

Nu ska jag borsta tänderna och sedan sova. Jag känner mig inte så trött, men det kommer jag nog göra imorgon när väckarklockan ringer klockan tio. Ja, jag kan ju inte vända på dygnet nu igen. Förresten kommer sotaren på måndag... tidigt på morgonen.

En som däremot måste vara trött är Roger, eftersom han har varit vaken i nästan 24 timmar. Hemskt. Jag glömde bort att han jobbade idag. Han borde ha sagt att han ville sova eller något. Fast det är väl klart... han ville nog få datorn att fungera. Nåja, nu kan han surfa hur mycket han vill... med sitt bredband.

Nej, nu har jag inte tid att sitta här och skriva mer. Jag måste sova. God natt.