Igår somnade jag klockan två. Imorse vaknade jag strax före åtta när telefonen ringde. Det var Roger. Vi pratade inte så länge för jag mådde inte speciellt bra. Det kändes som att jag behövde gå och spy. Fast det sa jag förstås inte, utan jag sa bara att jag skulle på toa. Jag steg upp... raglade till toan och satt där i säkert 25 minuter. Hela jag skakade av något som liknade frossa. Illamåendet kändes inte lika illa när jag satt upp, men jag kände att jag behövde en Xanor. Så jag gick ut till köket, tog Xanor, släpade mig tillbaka till sängen och satt upp ett tag för att försöka lugna ner mig. Jag tittade lite på fåglarna som just hade vaknat och var i buren och åt frön. Sen lade jag mig ner och hoppades på att jag skulle kunna sova någon timme till (och känna mig bättre när jag vaknade).

Jag vaknade klockan tolv och kände mig aningen bättre än innan. Resten av dagen städade jag lite i lägenheten, diskade osv.

Hur går det då med fåglarna? Jo, jag är säker på att den nya fågeln är en hona. Men de tycks ändå inte gilla varandra så mycket. Natten till söndag sov de tätt ihop. Nu sitter de 30 cm ifrån varandra. Och de "grälar" fortfarande då och då. Honan verkar dessutom vara lite tokig. Eller så är hon bara överväldigad av friheten av att kunna flyga fritt i lägenheten. Hon har säkert suttit i bur hela sitt liv, d.v.s. 10 månader. Jag fick henne en hundralapp billigare än på andra ställen, förmodligen för att hon redan är så pass gammal. Varför tycker jag att hon är lite crazy? *ler*. När hon inte äter eller sover så flyger hon omkring i lägenheten. Hannen verkar inte ha någon lust att följa med på alla övningsflygningar. Ibland tittar han på mig med en blick som nästan säger: "Vad är det för galning du har skaffat?".

Nåväl, de får ett par dagar till att bekanta sig på. Men om det inte blir bättre så får jag lämna tillbaka honan. Man skulle ju kunna tro att bara man sätter en hona och en hane i samma bur så gillar de automatiskt varandra. Så är det tydligen inte.