*gäsp*. Idag tog jag två Xanor och satte mig sedan på bussen till mina föräldrar. Enligt Gula Sidornas vägbeskrivning så är det 7,6 kilometer från mig till päronen. Det tar några minuter med bil. Med buss tar det mellan 30 till 40 minuter eftersom den åker värsta sightseeing-rundan och dessutom stannar några minuter i centrum. Idag tog det en timme från dörr till dörr... men det gick rätt bra ändå. På hemvägen följde morsan med mig på bussen.

Jag har just smaskat i mig en Yoggi Delikatess med smak av vanilj (mumsigt), och nu tänkte jag borsta tänderna och hoppa i säng. Kanske jag lyssnar lite på radio innan jag somnar.

Det känns som att jag borde göra något imorgon för att inte tappa... hm... jag finner inget bra ord. Vad jag försöker förklara är att om man inte är aktiv (typ tränar på att gå ut eller åka buss) under ett par dagar så halkar man bakåt igen... skrämmande fort. Även om det bara blir en liten promenix imorgon så är det bättre än ingenting. Sen vet jag förstås inte hur jag kommer må imorgon... men jag ska försöka sluta tänka negativt hela tiden, så inget mer prat om det.

Vad händer med motionscykeln kanske du undrar? Jag ska tala om att jag (till min egen förvåning) trampar ihärdigt 5 minuter varje dag. Jag vet att det låter lite, men jag har ingen kondition alls. Det borde bli lättare ju längre tid som går och då kan jag öka tiden. Jag väger inte längre för lite, nådde min idealvikt för någon månad sedan. Nu ska jag bara se till att få lite muskler. *ha, ha*