Jag var hos mina föräldrar igår på eftermiddagen. Då kändes det lite bättre, även om det var skitsvårt att klämma i sig mat. Sen fick jag skjuts hem och då mådde jag också hyfsat bra. Jag fortsatte packa ner saker i resväskan. Nästan allt var fixat... jag hade gett farsan mina hemnycklar, gett honom pengar som han skulle växla till euro.

Sedan på kvällen runt tiotiden så hände det igen. Ångesten sköljde över mig med en enorm kraft. Jag fick ingen panikattack tack och lov, men det var för jävligt ändå. Eftersom jag knappt fått i mig någon mat eller dricka de senaste dagarna kändes det även som om kroppen höll på att stängas av... som att den slutade fungera. Jag var inte trött, men ögonlocken föll ner hela tiden och det var nästan som om jag skulle förlora medvetandet.

Jag pratade med några vänner på telefon och det hjälpte lite, men när klockan var halv ett på natten så bröt jag ihop totalt. Tårarna rann och jag kände mig jättedålig. Inte ångest då, utan kroppsligt dåligt. Jag ringde upp morsan och sa att jag inte klarar av resan. Vi kom fram till att min hälsa ändå är viktigast, och jag hade tagit avbeställningsskydd när vi bokade resan.

Så jag ska inte iväg. Det känns för jävligt, för jag hade verkligen sett fram emot det här. Jag är mest besviken på mig själv... besviken, ledsen, har tappat hoppet om att man någonsin kommer att må bra.

Jag ska återhämta mig ett par dagar nu, bygga upp min hälsa... sedan ska jag väl fortsätta med mina övningspromenader. Det blir säkert bättre sen, men just nu är jag bara så nere.