Nu är det inte långt kvar till julafton. Jag slog in alla julklappar redan idag för jag ska träffa Mårten på tisdag och ge dem till honom då. Det är inte en av mina favoritsysslor... att slå in paket alltså. Det går åt så mycket tid och sedan tar det bara ett par sekunder när personen sliter sönder allt. Men, men... sånt är livet.

Jag sov inte så många timmar inatt. Det blir lätt så att man glömmer bort tiden. Roger (mitt ex) ringde igår kväll. Jag tyckte inte att vi pratade särskilt länge, men när jag tittade på telefonens display efteråt så såg jag att vi pratat i mer än två timmar. Herregud...

Idag fick jag en liten present av mamma. En minijulgran som blinkar i olika färger. Man kopplar den helt enkelt till USB-porten på datorn. Trycker man på en liten knapp så spelar den glada julmelodier också. *ha, ha*. Det krävs inte mycket för att roa mig som du kanske förstår. *skratt*

Jag upptäckte just att min fågelhona inte sitter brevid hannen i taklampan. De brukar alltid sova där sittandes tätt ihop. Jag misstänker att hon ligger ner i lampan. Det är lite svårt att förklara exakt hur min lampa ser ut... det är en sorts fördjupning i den. I alla fall så är inte det något bra tecken... tror jag. Men hon är ju gammal... i början av nästa år har jag haft henne i fem år. Den förra honan dog efter fyra år. Så nästa fågelhona jag köper ska komma från en riktig uppfödare. Tänk bara på min förra hane, han levde i mer än nio år (om jag minns rätt). Jag har läst på nätet om risfåglar som levt i 14 år!! Det är fantastiskt med tanke på hur små de är.

Jag ska nog be Mårten att hjälpa mig kolla upp olika uppfödare... så att man inte står där helt handfallen när det händer något med den här honan. Det är inte alltid så lätt att få tag i den här arten. Det är lika bra att kolla upp lite i förväg.

Fy för förkylningar säger jag bara. Usch...

Jag är så seg idag... känner bara för att sova. Det är i och för sig bra att göra när man är förkyld. Man ska inte städa och plocka undan grejer. Det gjorde jag igår och efteråt kändes det inte alls bra. Nej... är man sjuk ska man ta det lugnt. Därför ska jag se på TV resten av kvällen och sedan försöka lägga mig innan tolv i alla fall... helst tidigare.

Hoppas det blir bra väder imorgon. Jag tänkte sätta mig och läsa en bok, men jag har ingen bra läslampa så lite solsken skulle sitta fint.

Så var det måndag igen. Det känns som en riktig måndag också. *usch*. Jag mår sådär... ingen ångest tack och lov. Det känns bara som att jag skulle behöva sova ca 20 timmar till. Jag måste lägga mig tidigare idag...

I lördags var jag och morsan i stan. Farsan var hemma för han hade ont i ryggen. Mamma och jag gick omkring och tittade i affärer. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag köpte... Jo, jag köpte två presenter till Mårten. Sedan införskaffade jag lite småprylar från Panduro. Jag tänkte försöka knåpa ihop ett eget halsband.

Mårten ja... han var här... igår? Ja, det var det nog. Han hade vägarna förbi och stannade till här i ett par timmar. Jag drog med honom ut på en lagom lång promenad. *ha, ha*. Det var nämligen så att jag skulle köpa en grej från min mataffär, men den var slut så vi gick till nästa affär istället. Jag tycker inte att det är så långt att gå... men det är det kanske. Tiden rann i alla fall iväg i en jäkla fart. Något annat som rann var vatten... regn... från himlen liksom... *skratt*.

Varför känns det alltid så jobbigt precis innan man ska träna? När jag väl har satt igång att gympa så är det ju till och med kul ibland. Men när det blir dags att träna nästa gång så känns det avigt igen. Ja, ja... det är väl lika bra att jag sätter igång. Adiós!

Det börjar redan bli mörkt. Usch! Jag längtar till första advent eller när det nu är man sätter upp alla fina ljusslingor.

Idag känner jag mig som en sengångare. Jag sov inte särskilt många timmar inatt. Blev väckt imorse runt åtta av att några ungar sprang omkring i någon lägenhet. Det lät som att de hoppade omkring i träskor... *suck*. Min alkoholistgranne var tydligen inte hemma för alltid när det är något ljud så brukar han skrika "JAG HÖÖÖR!!".

Allting känns bläigt (kan man säga så?) idag. Jag satte mig ner förut för att se på Gladiator på DVD som jag fick låna av en kompis. Jag har sett filmen förut, men det var ett tag sedan så jag tänkte att man kunde kolla in den igen. Men jag orkade inte... det känns bara så... blä. Jag ska nog ta och leta lite på nätet efter en bra läslampa.

Det är väl dags att lägga sig snart. Jag är trött men har ändå ingen lust att sova. Men är jag uppe längre så blir det bara jobbigt imorgon. Jag ska bara käka ett kex eller liknande för det känns inte bra i magen. Jag kommer inte ihåg om jag tog någon Losec idag.

Idag har jag bara varit nere i tvättstugan (efter att ha tagit Xanor) och sedan var jag så trött att jag sov ett par timmar på soffan. Planer för den här veckan? Inga alls. Kul va?

Igår ringde mitt ex... igen. Det är tredje gången nu på ganska kort tid. Konstigt...

Nåväl, jag ska lägga mig snart. Är så trött nuförtiden. Tror det beror på att jag lagt mig lite för sent den senaste veckan. Idag ska jag försöka vara i säng före tolv i alla fall.

Jag har förresten bytt Omega 3 piller. Jag gjorde det för någon vecka sedan. Fiskolja är ingen höjdare... inte ens när det är i kapslar. Jag har hittat ett bättre alternativ av Omega 3 som är från linfrö. Adjöss och goodbye till alla äckliga fisk-rapar. *skratt*

Jag ska se på TV om tre minuter så vi får se hur mycket jag hinner skriva. *ler*.

Det har inte hänt så mycket den senaste månaden. Jag känner fortfarande ingen förbättring efter att jag slutat med Aurorix. Kanske att jag sover lite bättre om nätterna. För övrigt försöker jag gympa ett par gånger i veckan och äta nyttigt. Idag började jag med piller som innehåller Omega 3. Jag är inte så förtjust i fisk, nåväl... möjligtvis torsk då. Men det innehåller knappt någon Omega 3. Så vi får väl se om det har någon effekt på mig... om man känner sig piggare eller bättre på något sätt.

Idag när jag kom hem (hade varit ute med föräldrarna) så var det ett par killar i porten som flirtade lite med mig. Inget fel med det, jag tyckte att det var väldigt smickrande. Men... killarna kan inte ha varit mer än 17 år gamla. Tänk om de visste hur gammal jag är. *skratt*

Imorse ringde Roger, mitt ex. Jag blev helt paff för senast jag hörde något från honom var för mer än 1 ½ år sedan. Jag förstår inte riktigt varför han fick för sig att ringa nu. Han har ju både en sambo och hund. Det verkar i alla fall som att hans liv har ordnat upp sig. Det är kanske hans kvinna, som för övrigt är 12 år äldre än mig, som fått lite pli på honom. *ha, ha*.

Jag var nere i tvättstugan idag. Det gick ganska bra. Inte så konstigt med tanke på att jag tog lugnande. Jag ska försöka tvätta oftare så att jag någon gång vågar mig ner utan piller. Ja, just det. Idag är sista dagen som jag tar Aurorix. Det ska bli intressant att se om jag sover bättre när medicinen gått ur kroppen.

På söndag ska jag och morsan in till stan och titta på en superlångt bokbord. Jag hoppas att jag mår någorlunda bra och att jag kanske hittar någon intressant bok till ett hyfsat pris.

Just det... morsan och jag gick till Röda korset idag och lämnade en kasse med mjukisdjur och andra leksaker. Jag har en förmåga att samla på mig sådant. Det är bara bra att rensa lite hemma ibland. Sen har säkert de som köper leksakerna från Röda korset större glädje av dem än vad jag har. Och de på Röda korset blir glada för pengarna de får. Superbra, alla blir glada.

Jag har varit ensam i ett par veckor eftersom båda mina föräldrar är utomlands. Nåväl, helt ensam har jag inte varit. Mina fåglar håller mig sällskap hela tiden och så har jag haft besök av Mårten. Jag har mått lite si och så... Jag försökte att vara utan Xanor en dag när Mårten och jag åkte runt till olika ställen, men efter någon timme mådde jag inte alls bra och var tvungen att ta en av mina nödfalls-Xanor som jag alltid har med mig. Jag gjorde ett försök i alla fall.

Om man bortser från hur jag mådde så hade jag ändå rätt trevligt. Jag har börjat samla på lite gamla böcker. Det började med att jag köpte en bok för jag tyckte det var kul att ha en pryl som var mer än 100 år äldre än mig. Sedan vet jag inte vad som hände... Mårten och jag var i ett par antik- och secondhandaffärer... och poff så hade jag ca 30 böcker till. Jag får ta och sätta mig och läsa igenom alla någon gång. Det kan vara kul att skratta åt gamla ord och uttryck. Kan man inte lära sig något nytt så får man lära sig något gammalt.... hrm? Men om jag läser något gammalt som jag inte visste om, då är det ju nytt för mig. *skratt*.

Idag skulle jag egentligen ha slutat helt med Aurorix, men jag väntar ca två veckor till för inatt kommer mamma hem och vi hittar kanske på något skoj i helgen. Nästa helg får jag besök av Mårten så jag vill inte må dåligt då heller. Jag vet förstås inte hur jag kommer att må... men allt var inte precis toppen när jag sänkte dosen förra månaden. Men sammanfattningsvis så känns det ändå som att jag mår lite bättre nu. Jäkla mediciner som alltid ställer till det...

Dags att äta lunch. Vet inte vad jag ska fixa bara... tror det blir något från frysen.

Jag ska ta en Losec nu för jag har ont i magen.

Sådär. Det är helt otroligt att det har gått så lång tid sedan jag skrev här i dagboken. Men så konstigt är det kanske inte... det är säkert Aurorix som gör att jag blir som en zombie. Dagarna bara flyter på utan att man märker det. Jag har ätit 300 mg Aurorix i nästan en månad. Igår sänkte jag till 150 mg och om en månad ska jag sluta helt. Jag är trött på att äta medicin som inte hjälper. Det enda jag har märkt av är biverkingar. Och ända sedan jag höjde dosen så har jag haft mer besvär med min magkatarr. Jag knaprar Losec nästan varje dag.

Nej, nu orkar jag inte sitta här och deppa. Jag borde äta lunch. Ja, just det... ska väl skriva lite om gårdagen först. Jag, mina föräldrar och Mårten besökte en djurpark igår. Det var jättekul... djur får mig alltid att må bra. Jag tog en del bilder. Jag har köpt extra minneskort till min digitala kamera så nu kan jag ta ca 80 bilder med högsta upplösningen och bästa kvaliteten.

Jag är lite seg idag. Det måste vara medicinen. Det känns som att jag aldrig får sova ut ordentligt. Ja, fast idag blev jag ju väckt av telefonen...

Jag hatar vädret just nu. Det är så jäkla kallt! Påskliljorna har ju inte ens slagit ut än!!! Man kan inte ens kalla det här vår... så när kommer sommaren då? Jag önskar att jag kunde åka utomlands... gå i solskenet i bara shorts och t-shirt. Istället sitter man här inne med balkongdörren stängd och påpälsad som fan. Mina händer är som isbitar just nu. För jävligt... allt är skit. Mårten tycker att jag verkat mer nere sedan jag började med Aurorix. Jag märker inget, men det stämmer kanske. Det är väl en av alla underbara biverkningar man får... Har jag nämt att jag får mardrömmar också? Inte varje natt som tur är, men ändå...

Jag ska sova nu. Glömde bort att skriva att en sightseeingbåt åkte förbi precis när polisen och räddningstjänsten var där vid Slussen. Hela grejen var bara så sjuk... jag hoppas turisterna tittade åt ett annat håll.

Mårten åkte hem för ca en halvtimme sedan. Han var här över dagen bara. Vi åkte runt till olika ställen, mest inne i stan. Vi hittade flera fina och intressanta byggnader, tror en del av dem var från 1700-talet. Jag tog ett par bilder, bland annat på Stockholms minsta hus som ligger på Nytorgsgatan (om jag minns rätt). Det finns en del att se på söders höjder.

Jag såg att de sålde böcker på Södermalmstorg så vi cirklade runt där vid Slussen för att hitta en parkeringsplats. Då upptäckte vi att nära vattnet så stod det flera polisbilar. Självklart blev vi nyfikna och undrade vad som stod på. Därför parkerade vi en bit bort och gick närmare till fots. Det fanns en pressfotograf där, men inte ens hon visste vad som var på gång. Flera polismän stod lutade mot ett räcke och tittade ner mot vattnet. En av de höll en lång stör eller liknande i handen. Det verkade som att han höll fast något i vattnet med den.

Ju längre tid som gick desto mer framgick det att det var något riktigt allvarligt. En brandbil dök upp... och sedan fler pressfotografer... och sedan en brandbil till. Flera av åskådarna pratade med varandra och de flesta trodde att polisen säkert hittat ett lik till. Sen kom en båt, men de hade tydligen problem att klara av att få in liket i säcken så två brandmän tog på sig ett par orange-färgade dräkter och hoppade i vattnet. Jag såg inte riktigt vad som hände eftersom jag var på fel sida. Båten skymde. Men när de återvände till strandkanten så såg jag liksäcken som de släpade i vattnet bredvid båten. Jag såg inte när de lyfte upp säcken på land (lika bra det antar jag), men jag såg en stund senare när Mårten och jag åkte förbi att de lastat in liket i en vit skåpbil.

Det är ju hemskt allt det här. Hur många lik har de hittat i samma område nu? Två? Var det här det tredje? Helt sjukt. Ännu sjukare är att jag har foton på hela händelsen idag. I början visste jag ju inte vad som hände. Jag fotade bara poliserna och deras bilar för att det såg coolt ut med så många på samma plats.

Jag har klippt mitt hår igen. Det var så tungt... och det är ju bara hår, det växer ut igen. Men jag kommer nog inte klippa mig på ett bra tag nu.

Det var inget avkopplande bad precis. Någon granne lagade mat... med massor av vitlök i. Halva min lägenhet luktade pyton. Om ett par minuter ska jag se på TV. World's wildest police videos... because knowledge is power, a power that can save your life. Ja, det är så de säger i introt till programmet... och det stämmer väl.

Här är jag igen och skriver. Jag känner mig bara så... tom. Har egentligen ingenting att skriva om, men av någon anledning så känns det bra att sitta och knappa här på datorn.

Det var röd dag förra torsdagen och sedan en klämdag så jag umgicks med mina föräldrar en del. Vi satt mest i trädgården och tog det lugnt. Jag matade sparvarna. Min favorit "fläckisen" var där i år igen. Vet inte om det är tredje eller fjärde året i rad jag ser henne. Men hon är gullig och det går att skilja henne från de andra på grund av att hon har vita fläckar på huvudet och en del av vänstra vingen är helt vit. Jag har sett en sparvhona till som också går att känna igen. Hon har en aning mörkare och längre fjädrar på huvudet... liknar en punkare. *he, he*.

Den enda större utflykt vi gjorde var till Rönninge by. Jag kallar det en "större" utflykt inte på grund av avståndet, utan för att jag inte hade tagit lugnande. Jag brukar alltid ha ett par Xanor i väskan och eftersom jag kände mig ångestfylld när vi skulle till Rönninge så tänkte jag ta en tablett. Men jag upptäckte att de hade gått ut... så det var bara att slänga dem. Jag kämpade mig igenom dagen och klarade det ganska bra. Det var bara på kvällen som ångesten och illamåendet hann ikapp mig.

Jag har gympat en stund... blä... och nu ska jag hoppa i badet.

Jag ska inte skriva dagbok mer. Nåväl, kanske... om jag får lust någon gång igen. Men nu känner jag verkligen inte för att skriva. Allt känns meningslöst. Och när man känner sig tvungen att skriva något bara för skrivandets skull, då är det inte kul.

Det är inte kul heller när folk inte lyssnar på en. Varken mina föräldrar eller närmaste vänner hör på vad jag säger. Antingen blir jag avbruten eller så går informationen in genom ena örat och ut genom det andra. Det är ju schysst när man har social fobi och verkligen anstränger sig för att prata mer... Så jag tänker göra som förut, sluta mig inom mitt skal och inte dela med mig av mina innersta tankar för någon.

Vi får som sagt se om jag har någon lust att fortsätta skriva dagbok senare. Jag låter alla gamla dagboksanteckningar ligga kvar på nätet... ifall att det skulle vara till nytta för någon (inte för att jag tror det).

Tack och adjö, jag önskar jag vore dö'. *poff*

Det har gått ganska bra med medicinen än så länge. Jag var nervös innan för hur jag skulle må. Men förutom hemska magsmärtor första kvällen så har det varit lugnt. Jag är ganska seg och trött... hoppas att det bara är så här i början.

Nu har jag inte tid att sitta här och skriva. Jag är mitt uppe i mitt träningspass. Jo, jag höll nästan på att glömma... Jag har vunnit i en tävling igen. En så kallad "frukost-TV" på 14 tum med inbyggd DVD-spelare. Jag är jätteglad för den. *hi, hi*. Den står nu ute i köket tillsammans med nya möbler som jag fått av mina föräldrar. Istället för mitt gamla bord (som hade plats för 8 pers) så har jag ett mindre bord i metall och glas. Sen fick jag en fin bokhylla också. Själv köpte jag fyra små pallar till köksbordet och sen en liten byrå att ställa TVn på.

Idag har jag börjat med Aurorix, 150 mg på morgonen. Så vi får väl se hur det funkar...

Natten till igår var det en jävla kalabalik här ute på gården. Det var en himla massa oljud, men till slut kunde jag ändå somna om.

Tjoho! Måsarna har kommit tillbaka. Just nu flyger de omkring här mellan husen och skriker för fullt. Mina fåglar tycker nog det är mindre kul. Jag ska ge dem lite färskt vatten så de blir glada. Hanen är fortfarande väldigt förtjust i att bada. Han badar alltid minst tre gånger längre än honan.

Ibland känns det som att jag börjar bli ett hälsofreak. Igår åt jag ett fullkornsbröd och kom på mig själv med att tänka: "Åh, vad gott det här var." Jag äter inte så mycket grönsaker... men frukt har jag alltid i kylen. Sen tycker jag allt oftare att nyttigare saker smakar bättre. När jag käkade hamburgare från McDonald's senast så kändes det efteråt som att jag hade ätit ruttet kött. Usch... nej, hellre fullkornsbröd eller något annat som magen mår bra av.

Det är kanske för att man börjar bli gammal som man känner av mer om man äter något onyttigt. Jag menar, när man var yngre kunde man äta vad som helst och ändå må bra. *ler*

Jag har haft besök av Mårten. Han körde mig till min tandreglerare i onsdags. Jag ska få en ny gomgrej eftersom den förra gick sönder på något mystiskt sätt. Nej, men förmodligen var det som tandregleraren sa att den personen som hade format ståltråden böjt den hit och dit och då går den ju av lättare.

Jag har mått lite si och så de senaste dagarna. Igår mådde jag inte särskilt bra. När Mårten åkte hem hade jag ont i magen och mådde illa. Fan, jag ska nog aldrig mer äta hamburgare från McDonald's. Fisk och kyckling går an i och för sig, men köttet avstår jag helst ifrån. Min mage var inte alls glad igår.

Men... det finns ju ett par ljuspunkter som dyker upp då och då i livet. Jag har vunnit i en tävling igen. Denna gången är det biobiljetter till en förhandsvisning av "Tolken". Mamma och jag ska gå och se den. Jag ska i alla fall försöka... går det inte så gör det inte. Men det vore roligt... så här står det nämligen i brevet: "Det skulle vara trevligt om ni har möjlighet att komma en stund i förväg för att delta i lite "mingel", där vi bjuder på förfriskning med tilltugg innan det är dags att ta plats i salongen".

Här ute händer det jämt grejer... för ett par minuter sedan hörde jag en smäll. När jag tittade ner på gården såg jag att en bil hade kört på en av skyltarna vid övergångsstället. Nu ligger skylten platt längs marken. Det visade sig vara en ung tjej som körde... men jag fattar inte hur hon träffade skylten. Okej om man backar och inte kollar så noga... men nu var ena framhjulet pajat. Hon måste ha kört på skylten snett framifrån, eller med sidan av bilen? Skumt...

Mina föräldrar kom hit en liten stund för att krama om mig. Det kändes bra att få lite stöd. Herregud, mitt hjärta slog säkert i minst 140 slag i minuten när det var som värst.

Jag känner mig tom. Orkar inte göra något. Saker som jag vanligtvis tycker är roliga har jag inte en gnutta lust till att göra just nu. Varken TV, video, dataspel, böcker eller något annat känns lockande. Det är kanske lika bra att man går och lägger sig. Mmm... ska nog börja fixa lite inför natten. Vattna växter osv. De har fest i Big Brother just nu och om jag inte såg helt fel så fick de in jävligt många öl. Men jag skiter i det... jag vill bara krypa ner under täcket och försvinna i drömmarnas värld.

Om jag var darrig igår så är det inget mot vad jag är nu. Jag har haft balkongdörren öppen hela dagen, men för ca en halvtimme sedan kände jag brandrök och stängde därför dörren. Jag tänkte att det säkert var folk som redan nu börjat bränna gamla löv, kvistar och liknande i sina trädgårdar. Sen för en kvart sedan så skulle jag tända lamporna så jag gick fram till ett av fönsterna för att fälla ner persiennen... och möttes av följande syn: brandmän som rullade ut avspärrningstejp... runt mitt hus! Massor av människor stod bakom avspärrningen och tittade nyfiket på vad som hände. Snacka om att skräcken sköljde över en! Fy fan alltså! Eftersom mina föräldrar var bortbjudna så ringde jag Mårten. Han hjälpte mig att ringa brandkåren för att höra vad som skedde. Det visade sig att det inte var något allvarligt... men varför spärrade de av området då? Det brukar de inte göra annars.

Min mamma verkar ha ett sjätte sinne ibland för hon ringde mig strax efter att det hade hänt. Jag berättade allt och hon frågade om jag inte hört brandkårens sirener. Nej, det gjorde jag inte... Nu känner jag mig lite lugnare i alla fall. Men den där synen kommer jag ha kvar länge... avspärrningen och allt. Om det bara stått ett par brandbilar så skulle jag kanske inte reagerat lika starkt. Men nu kändes det verkligen allvarligt... avspärrning, folk som pratade upprört. Jag funderade till och med på om de kanske skulle behöva utrymma mitt hus. Så jag var tvungen att ta två Xanor, dels för att lugna ner mig och dels för att ifall jag skulle behöva lämna lägenheten.

Det gick sådär att åka utan Xanor igår. Vid ett par tillfällen skakade jag som sjutton. Bokstavligt talat alltså. Sedan mådde jag förstås skit på kvällen...

Idag har jag varit ute med soporna själv. Det var ganska jobbigt. Jag försökte att tänka på annat, men det gick inte. Så jag stod och räknade tyst för mig själv... andas in... 1, 2, 3, 4... andas ut... 1, 2, 3, 4. Nästa gång får jag väl testa att köra lite enkel matematik i huvudet och se om det får mig att bli distraherad från kroppens signaler.

Nu känner jag mig helt slut... och klockan är inte alls mycket. Jag får försöka hålla mig vaken på något sätt. Nu är det i alla fall så pass ljust på dagarna att man kan läsa en bok utan att behöva sitta vid en lampa. Jag har alldeles för många böcker och för lite utrymme. Så jag ska läsa mer och sen sparar jag bara de böcker som är riktigt bra. De andra slänger jag eller ger till Röda korset.

Jag mår inte bra. Har suttit på toa i mer än en halvtimme... mår illa. Ska försöka sova snart.

Idag ska jag och mina föräldrar åka och storhandla. Jag har inte så mycket pengar men det ska nog räcka till mat ändå. Jag snålar på nästan allt utom mat. Det är ju viktigt att få i sig näring osv... och jag äter hellre god mat som är lite dyrare än äcklig mat som man kanske kastar ändå. Visst tittar man på priset... men framförallt när det gäller frukt och grönt så köper jag vad det än kostar. Just nu är jag inne i en vindruvsperiod. Gröna kärnfria druvor... *mums*... har man börjat äta dem så är det svårt att sluta. *hi, hi*.

Glömde bort att skriva det jag egentligen skulle skriva. Bra minne man har. Nåväl, jag ska försöka att åka och handla utan Xanor idag. Jag har bara tagit Lergigan (som jag tar varje morgon och kväll) och en åksjuketablett.

Igår när jag hade borstat tänderna och skulle sätta in den där gomgrejen så upptäckte jag att den var trasig. Metalltråden hade gått av... trots att den är ganska tjock. Jag har fått en tid hos tandregleraren nästa vecka. Till dess får jag använda den här trasiga prylen och försöka att inte pilla med tungan på stället där det har gått av, för det är ganska vasst.

Kan det verkligen vara så att våren är på gång? Jag hoppas det... på söndag ska man ju ställa om klockorna till sommartid. Hur många grader är det ute just nu... hm... Oj! Hela 6,2 plusgrader!

Jag mår inte speciellt bra. Igår var det ännu värre. Först fick jag en lapp om att de skulle sätta upp brandvarnare i alla lägenheter... antingen idag eller imorgon. Det är ju kul att de förvarnar en i god tid... *suck*. De var här för en stund sedan, men jag kunde varken äta eller göra något innan för jag var så nervös. Jag sitter faktiskt och äter frukost just nu...

Den andra saken som var jobbig igår kom också med posten. Ett brev om att jag ska få boendestöd. Det stod tid och datum när två helt okända människor skulle komma hem till mig! Min psykiater tog upp det där med boendestöd när jag träffade henne för några veckor sedan men jag sa att det inte skulle fungera, speciellt eftersom jag ska börja med medicin igen. Jag uppfattade det som att hon var med på att boendestöd inte var aktuellt just nu. Så det är samma visa som vanligt... ingen förstår hur jag mår. Och hur kul är det när folk bestämmer saker över ens huvud? Det var ju precis därför jag försökte ta livet av mig förut. Jag kände mig helt överkörd och folk bara bestämde att jag skulle åka hit eller dit för rehabilitering... det var ingen som lyssnade på mig och hur jag mådde.

Så jag känner mig rätt nere nu. Vad är det för mening med att fortsätta kämpa när läkare bara prackar på en massa grejer som inte alls hjälper en utan snarare stjälper en?

Igår hade jag ångest igen. En aning svagare än förra veckan... men ändå. Det är skitjobbigt och så tar det mycket på krafterna. Jag har tid i tvättstugan idag men jag vet inte om jag klarar av det. Jag får väl ta en Xanor eller två för jag måste verkligen tvätta. Men... går det inte så får jag väl stå ut med det. Fan, hur lång tid kommer det ta tills jag slipper den här oron för ångest? Jag vågar knappt äta något, speciellt inte på kvällen. Jag vet ju aldrig om det är illamåendet som kommer först eller ångesten. *suck*.

Jag får skriva upp en lista eller memorera saker som jag ska undvika för att inte få ångest på kvällen/natten. Bland annat ska jag nog helst inte äta mat efter 20:00. Jag ska inte se på TV-program som gör mig upprörd... inte sent på eftermiddagen eller kvällen i alla fall. Inget kaffe eller annat med koffein.

Nej, nu kurrar min mage så jag ska försöka peta i mig en liten drömyoggi.

Jag har haft ångest varje kväll sedan jag hade så stark ångest för ett par dagar sedan. Jävla skit. Det var nära att jag inte kunde åka till mina föräldrar. Om Mårten inte skjutsat mig så hade jag förmodligen varit tvungen att stanna hemma för jag mådde skitdåligt. Det hade inte fungerat att åka buss...

Jag lade fram mitt förslag om medicin till psykiatern förut och hon tyckte det var en bra idé. Så jag har bestämt att jag ska börja med Aurorix den 4:e april. Det är nämligen en del grejer på gång den närmsta tiden, inget särskilt alltså... jag vill bara inte börja äta medicin t.ex. på grund av att jag haft så stark ångest de senaste dagarna (ångesten förstärks ju ännu mer i början av medicineringen). Sen har jag tvättstuga den här veckan. Nästa vecka är det påsk och då kommer jag säkert umgås en del med mina föräldrar. Veckan efter det har jag mens... men när den är slut så börjar jag med pillerna.

Fy fan vad jag mådde dåligt igår kväll och natt. Ångest och framför allt illamående. Ingen panik, men det var inte långt ifrån. Så idag ska jag bara ta det lugnt och tänka på vad jag äter. Vill inte vara uppe en natt till och spy.

Igår kväll när jag vattnade mina växter så upptäckte jag att i två av krukorna så kommer det upp små skott! Det är röd pomelo- och sweetiekärnor som jag planterade tidigare. *ler*. Jag hade nästan gett upp hoppet om att det skulle bli något.

Oj, klockan är mycket... det är nog dags för lite lunch. Senare idag borde jag tvätta håret. Måste ju vara fin till besöket hos psykiatern på fredag. Eller... egentligen behöver man kanske inte det. Men det känns bättre.

Jag känner mig seg idag. För tredje eller fjärde dagen i rad så vaknade jag klockan åtta på morgonen. Det är min fågelhane som låter väldigt mycket. Han ser nämligen att solen skiner ute... och han verkar vilja flyga ut, utanför lägenheten. Han borde vara glad att han får flyga fritt i lägenheten istället för att sitta i en bur. *ler*. Hoppas att han lugnar ner sig med tiden. Annars får jag väl lägga mig tidigare och stiga upp på morgonen när han tjattrar.

Förra veckan hade jag besök av Mårten. Utöver det så har det inte hänt särskilt mycket.

Solen skiner och fåglarna kvittrar. Nåväl, min fågelhanne Angel har jag inte hört sjunga en enda gång... men jag är säker på att han är en han ändå. När man har haft fåglar i flera år så lär man sig att se vad det är för kön. Honan t.ex. har en aning mindre näbb och inte lika stark färg som hanen. Sen är det förstås det uppenbara att honor inte sjunger, bara hanar. Men min hane känner kanske inte för att sjunga just nu. Han har varit udda ända sedan jag köpte honom... tänker på det att han inte vågade flyga in i buren och var väldigt lättskrämd. Men har man levt i en djuraffär i en liten bur som ensam risfågel och bara haft 20 tjattrande undulater omkring sig så förstår jag att man blir lite knäpp. Jag märker dock att han för varje dag blir lite mer säker på sig själv.

Jag tog ett bad idag för jag kände mig frusen. Medan jag tinade upp så funderade jag lite på olika saker, bland annat medicin. Jag har inte haft någon panikattack på evigheter känns det som. I och för sig så har jag inte gjort saker som kan framkalla en panikattack... inte utan Xanor i alla fall. Men jag kom att tänka på Aurorix. Den medicinen hjälpte inte mot panikångesten men mot den sociala fobin... om jag minns rätt. Jag åt Aurorix mellan 960228 och 970501. Tittar man på vad jag skrev under den tiden så klagade jag bara på att jag var trött och snuvig för det mesta. Men fan, jag klarade tydligen av att åka buss själv! Visst, jag tog Xanor... men jag klarade ju av att göra saker på egen hand.

Om två veckor ska jag träffa min psykiater och psykolog. Jag ska nog säga till dem att jag är villig att prova Aurorix igen. Förra gången jag var där så ville de att jag skulle äta Cipralex. Men det är väl nästan samma sak som Cipramil... och av dem mådde jag inte bra. Nja, ser på FASS att det är olika verksamma ämnen... men samma tillverkare.

Mina föräldrar hade besök av en liten katt ikväll. Den följde efter min mamma... in i huset till och med. Jag sa att hon skulle höra med grannarna om någon saknade en katt. Tydligen tog hon med sig katten och den blev skrämd av något och sprang iväg. Hoppas den hittar hem så småningom.

Jag sitter och kollar på Big Brother på nätet. Än så länge verkar de inte ha tråkigt. För en stund sedan spelade de tennis med en boll och två stekpannor. *ha, ha*

Kan det inte bli vår snart... jag är trött på snön och alla mörka dagar. Man känner sig som en sengångare också. *suck*. Äsch, jag får väl ta och gympa lite så kanske man piggnar till. Allt känns bara så... blä.

Idag har jag lekt frisör. Jag har färgat och klippt mitt hår. Det känns faktiskt lite lättare nu... även om jag bara klippte 5 centimeter. *ler*.

Solen sken hela dagen idag. Fantastiskt. Hoppas det blir fler soldagar i år än förra året. Apropå sol... när jag pysslade lite med fåglarnas bur tidigare så sken solen rakt in på mig. Jag hade en svart t-shirt på mig och det kändes jättevarmt på ryggen. Så jag vände mig och stod och njöt av solstrålarna en stund. Det var härligt. *hi, hi*

Jag har vunnit i en tävling igen. Denna gången fick jag en DVD-film. *hi, hi* Jag blir alltid glad oavsett vad jag vinner, men när man får något som man verkligen vill ha blir det förstås ännu roligare.

Idag ska jag plantera om mina två citronplantor. Det finns redan små frukter på dem och en hel del blommor. Jättegulligt.

Igår hade jag besök av Mårten. Vi åkte mest runt och tittade i olika affärer. Det var kul. Men det roligaste var nog ändå när vi på förmiddagen åkte och kollade på när kommunen matade ankorna nere vid "avloppsviken". Vilket liv! Säkert mer än 50 änder trängdes kring maten. De har det bra som får mat varje vardag av kommunen och även bröd av privatpersoner. Papperskorgen närmast avloppsviken är alltid full av tomma brödpåsar.

Vad nu då... pölar på golvet? Prick 10.00 så tog fåglarna ett långt bad. Ha, ha.. vad skojigt! Undrar om de badar senare idag ändå? Själv ska jag äta frukost nu. Min mage känner för lite yoghurt... tror jag.

Imorgon får jag besök så nu tänker jag hoppa i säng. God natt!

Hm, jag trodde att mina fåglar alltid badade precis när jag tänt lamporna för att de såg bättre när de putsade sig... men både igår och idag så badade de tidigare. Det kanske är för att solen skiner och det är tillräckligt ljust ändå. Dags att hämta trasan igen och torka upp vattnet. Ja, just det... vet inte om jag skrivit det förut... men nu vågar hannen flyga in i buren. Förut var jag tvungen att ha en fröskål utanför, men nu när de blir hungriga så flyger de in och mumsar på frön, hirskolvar och kraftfoder.

Tror att jag ska sova snart...

Så var det en ny månad igen. *gäsp*. Jag har min lingonvecka så jag är rätt seg... men jag ska lyfta på häcken snart för att gå och hämta en trasa. Mina fåglar har just badat och det är vatten typ överallt.

Jag har inte mått så bra de senaste dagarna. Trodde jag åkt på någon slags vinterkräksjuka men det var nog falskt alarm. Jag var bara uppe en natt och spydde. Men min mage känns fortfarande konstig...

Det börjar bli ljusare ute. Idag... hm, eller var det igår... Nåväl, solen sken in och man såg hur dammigt allt var. Ha, ha! Nej, men det är trevligt med ljus. Det tycker nog också mina små kärnor jag har planterat. Jag ska testa om jag får upp lite olika citrusfrukter. Jag har planterat kärnor av kumquat, sweetie, röd pomelo och citron. Jag köpte även apelsin och lime men hittade inga kärnor i dem. Jag får göra ett nytt försök någon annan gång. Sweetie och röd pomelo kommer jag med all säkerhet att köpa igen för de var så söta i smaken.

*atjooo*. Oj, det vore kanske bra att ta tempen. Ska sätta mig och se på Big Brother på nätet. Det är kul att ha något att se på de närmaste månaderna. Just nu pratar alla massor och lär känna varandra, men senare under perioden så kommer det med all säkerhet att hända både det ena och det andra. Det är både underhållande och intressant att se hur folk reagerar i olika situationer. Att vara instängd i ett hus fullt av främlingar under en så lång tid tar nog inte bara fram ens bästa sidor...

Mamma var här idag också. Vi tog en promenad till vattnet och ankorna. Det är konstigt att de alltid är så hungriga... Kommunen matar änderna varje vardag. På helgerna är det massor av människor som slänger brödbitar till dem (jag gjorde av med två små limpor idag). Just det, vi såg två svanar idag. Det är också skumt, under de sju år jag har bott här så har jag inte sett svanar på vintern en enda gång. I och för sig är vattnet inte fruset, bara lite kring vassen... men ändå.

zzZZZ.... *gäsp*. Varför är man så trött? Idag tittade ju till och med solen fram en liten stund. Morsan och jag hade tänkt gå ner till vattnet men halvvägs så upptäckte jag att min vinterjacka inte alls håller värmen. Det är en dunjacka så man tycker ju att den borde värma... men den sitter så löst, känns som fem storlekar för stor... och så ser man ut som en ballong. *ha, ha*. Det är 38/40 men jag behöver kanske en mindre storlek. Så jag ska lämna den till Röda korsets "Kupan". Jag var där idag med mamma och lämnade en hel kasse kläder och en stor påse med mjukisdjur. Tanten som tog emot allt blev jätteglad och sa att hon skulle ställa upp leksakerna på en gång. Jag har bara haft mjukisdjuren som prydnader, så även om vissa är ett par år gamla så ser de helt nya ut.

Det kändes bra i alla fall att lämna ifrån sig lite grejer. Jag har ju inga pengar att skänka till de i Asien så därför fick jag idén att lämna kläder och leksaker till Kupan. Förr eller senare säljer de säkert det mesta och så går pengarna till något bra... och flera barn får glädje av mina gamla mjukisdjur. *ler*

Hrm, jag har visst glömt skriva i dagboken. Men det har inte hänt särskilt mycket här, så du har inte gått miste om något. *ler*. Det enda var väl i helgen när jag handlade med mina föräldrar och ett klantarsel tappade en förpackning juice i golvet och jag blev dränkt från topp till tå. Visst, sådant händer tyvärr. Men det mest irriterande var att gubben inte sa förlåt. Han bara mumlade något och fortsatte sedan handla. Det måste tydligen göra jätteont att säga t.ex. "Oj, hur gick det? Ska jag hämta papper åt dig?" eller liknande. Jag fick själv leta upp en anställd och be om papper och lite vatten så jag kunde få bort det värsta. Det tog evigheter innan byxorna torkade och jag frös som fan om låren trots att vi var inomhus. Som tur är så hittade jag en ledig tid i tvättstugan nu på torsdag... så jag kan tvätta byxorna och jackan.

Jag försökte gå ut med soporna idag men det funkade inte. Jag hade tagit på mig ytterkläderna och var redo att gå ut... men det sa stopp.

Jag tror min kropp börjar återhämta sig efter influensan eller vad det nu var jag hade. Jag känner mig helt slut. Nu skulle det passa bra med 15 timmars sömn. Nej, kanske inte så mycket. Det räcker med nio eller tio timmar.

Den här helgen har varit lugn. Jag har inte varit över till mina föräldrar... dels för att jag inte mådde så bra och på grund av ovädret. Det blåste inte alls lika mycket här som nere i Skåne. Som mest blåste det 13 m/s... det var klockan 07:20 imorse. Hoppas det blir bättre väder nästa helg så att man i alla fall kan gå ute.

Jag ska nog lägga mig om en timme. Det är för tidigt att sova nu. Jag får ta och vattna växterna, spela lite spel eller hitta på något annat som får tiden att gå. Läsa en bok kanske...

Jag har inte kunnat somna än. Det börjar bli tröttsamt att släpa sig till toaletten hela tiden. Ja, släpa... jag går framåtböjd som en gammal gumma med puckelrygg för det krampar så mycket i magen. Sen känns det som att all min kraft sugits ur mig. Jag har ingen ork kvar. Jag måste in i köket snart och dricka lite kallt vatten som jag har i kylen. Det är bara ett par meter dit, men nu känns det snarare som ett par kilometer. Hm, titta... kroppen har tydligen bestämt sig för att slå på värmen rejält. +38,3 visar min muntermometer.

Nej, jag måste försöka sova igen. Det känns som att jag måste spy. I och för sig så har jag känt så hela dagen. Det var väldigt nära en gång tidigare idag när jag, mamma och Mårten var i centrum. Bara Mårten och jag skulle ha åkt dit egentligen, men eftersom jag inte mådde bra så plockade vi upp mamma. Tur var väl det... för även om jag inte spydde så var jag tvungen att springa på toa och göra "nr 2". Fast springa är väl inte rätt ord... jag hasade mig så fort jag kunde till toaletten... nästan dubbelvikt och med handen för magen. Jag struntade i om folk tittade. Mår man inte bra så gör man inte.

Apropå folk så blir det bara värre och värre när man är ute. Idag när vi var i en av mataffärerna så stod jag och tittade på någon vara... kommer inte ihåg om det var yoghurten eller något annat. Helt plötsligt så knuffade en kille undan mig och sträckte sig efter ett paket (av vad det nu var för något). Vad är det för jäkla stil?! Där står jag, sjuk och eländig och tittar i lugn och ro på varorna... och så blir jag undanputtad av en kille som dessutom hade sin bebis fastspänd i en sele på magen. Kunde han inte vänta två minuter till? Senare blev jag knuffad i sidan av en pensionär som ville förbi.

Jag tror på talesättet "what goes around comes around"... karma eller vad man nu vill kalla det. Jag gör alltid mitt bästa för att vara snäll mot människor (och djur självklart). Men tydligen tänker inte alla så. Och folk sätter sig inte in i andras situationer heller. Men som sagt, det kanske finns en balans mellan gott och ont. Ett par av mina bacillusker kanske fick för sig att hoppa över till den ohövliga småbarnspappan... man vet aldrig.

Nej, usch... nu känns det som att jag bara yrar. På ett sätt är jag rädd för att lägga mig för illamåendet blir alltid värre sent på kvällen och när jag har lagt mig i sängen, stängt av TVn, radion och släckt lamporna. Det känns för sjutton som att ligga i en kista ibland. Därför, som vanligt, tänker jag ha ett par svaga lampor tända och datorn får nog stå på så att det inte är helt tyst. Eller ska jag stänga av den? Hm... jag vet inte. Av eller på? På eller av? Eh.... äsch, den får väl vara igång då.

Jag firade en jättetrevlig nyårsafton med mina föräldrar och Mårten. Det var inte så många fyrverkerier men det kan man ju förstå med tanke på det som hänt i Asien.

Just nu har jag det inte så trevligt. Hela dagen har jag haft magkramper och diarré. Jag ska snart sova... jag fryser bara som fan. Har på mig två tröjor, varma byxor och strumpor. För en timme sedan tog jag tempen... +38 grader i feber. *suck*. Och jag antar att eftersom jag fryser så mycket så är febern fortfarande på väg upp. Toppen... nu är tempen +38,1 grader. Jag kan inte ta Alvedon för min mage tål inte det (komiskt nog får jag magsmärtor av Alvedon). Skulle inte förvåna mig om det är på grund av alla antidepressiva och annan skitmedicin som magen krånglar. Eller så kan det förstås bero på att när jag försökte ta livet av mig för ett antal år sedan så proppade jag i mig en massa piller och även koncentrerat växtgift.