Allting känns bara som skit. Jag har ont i svanskotan... min kamera fungerar inte... jag vill bara tillbaka till Spanien. Jag vet att jag tjatar men jag kan inte förklara med ord hur jag känner. Det är inte så att "åh, vad skönt och avkopplande det är i Spanien". Det är mer som... att jag måste åka dit innan jag deppar ihop totalt. Jag vill verkligen inte vara här. Jag hatar allt och alla... jag vill bara dö. Nej, kanske inte... men om jag inte kan bosätta mig i Spanien så är det ingen idé att leva. Jag sa till Mårten att man kanske borde ta livet av sig. Men det hälper ju inte, sa Mårten. Nej, men från mitt synsätt så skulle det innebära att jag slapp allt. Jag ser ingen mening med att leva i det här skitlandet. Allt är fucked up. Man får färre pengar varje år samtidigt som alla priser går upp. Man får ingen vård (inte för att jag vill ha någon). Allt och alla är så kalla. I Spanien finns det också sådana människor men de flesta är så glada och hjälpsamma... och avslappnade. Hela stämningen i Spanien är avslappnad. Äh, nu orkar jag inte knappa mer på datorn. Jag är hemma hos mig men Mårten och jag ska ut snart. Men det står i inbjudan att man bara kommer in i mån av plats. Skitkul om man har gjort sig i ordning och sedan får man inte gå in. Äh, fuck it. Jag får väl sitta hemma och deppa under hela vintern. Mina föräldrar kommer med 99,9 procent säkerhet att säga nej till den digitalkamera jag vill ha... för den är inte i billigaste laget precis. Och jag som älskar att fotografera. Ännu ett nöje som kommer tas ifrån mig. Jag har inte råd att köpa en ny digitalkamera. Jag skulle vilja ha en ny mobil också... jag är med i alla typer av tävlingar men jag vinner inga mobiler. Det är bara skit... jag har ingen lust att göra någonting. Nu ska jag sluta skriva (för idag) eftersom vi ska iväg. Ja, ja... vi hörs väl kanske imorgon eller... inte.