2011-01-02

Ja, då kan jag ju berätta om gårdagen. Mårten och jag skulle iväg och... handla tror jag. Det finns en parkering nära där jag bor men det kostar rätt mycket om man ska stå en hel natt så vi brukar parkera längre bort där det är gratis. När vi kom fram till bilen så var det minst en meter hårt packad snö bakom och bredvid bilen. Plogbilsnissen sket tydligen i allt när han byggde enorma vallar. Mårten försökte backa ut men fastnade och vänster framhjul slirade bara. Han höll på att ge upp, men jag försökte säga att det alltid finns en lösning. Jag tittade mig om och såg en navkapsel i snön. Vi skyfflade bort mängder av snö men bilen kom ingenstans ändå. Så Mårten ringde på hos de som bodde närmast parkeringen och frågade om vi kunde få låna en snöskyffel. Det fick vi... men efter ännu mer skottande så satt bilen fortfarande fast. Då föreslog jag att vi kunde gå till närmaste mack och kanske be om hjälp. Men sedan kom jag på att mina föräldrar inte bor så långt bort och att kanske någon av deras grannar kunde hjälpa till. För vi behövde en bil som kunde dra loss oss från snön. Min farsa har bara sommardäck och använder inte ens bilen under vintern, men en granne som bor ett par hus bort var snäll nog att komma och hjälpa oss. Så allting löste sig till slut ändå. Och jag hade inte tagit någon Xanor... så det var ännu en jobbig dag.

Idag var Mårten och jag snälla tillbaka i alla fall. Till de som vi fick låna skyffeln av köpte vi en trisslott och lade i deras brevlåda som tack. Till grannen som drog loss bilen köpte vi ett ganska roligt spel som hela familjen kan ha kul med. Jag tycker att man inte bara kan ta för givet att folk hjälper en. I och för sig skulle jag inte förvänta mig något i gengäld om jag hjälpte någon.

Äh, skit samma... min hjärna är lite seg just nu. Jag har inte tagit några Lergigan nu på kvällen eftersom jag tog Xanor imorse. Det blir lite onödigt mycket att ta både och samma dag. Hm, det lät konstigt. Jag är alltså inte seg på grund av att jag inte tagit Lergigan. Eh, det blev visst ännu mer invecklat. Nej, jag tänker inte utveckla det mer utan jag ska kolla min mail och sedan borsta tänderna och sova. Ja, jag gör förstås annat också... men jag tänker inte skriva någon lista precis. Det är ju ändå saker jag gör varje dag... du vet, ansiktsvatten, ögongel, ansiktskräm, toabesök, ombyte till sängkläder o.s.v. Jaha, ser man på... det blev en minilista.

Jag känner mig kanske inte så deppig just nu. Jo, det gör jag. Men jag är nog även uttråkad. Sedan mår jag fortfarande inte helt bra efter maginfluensan eller vad det nu var. Jag har inga krafter... även om min morsa tyckte att jag klarade av skottningen ikväll ganska bra. Jag har väl ett extra batteripack någonstans. Men nu behöver jag laddas om. Jag mår lite illa och min mage är väl sådär. Det jobbigaste är nog att jag känner mig däckad... och uttråkad... och less på vädret, mitt mående och det mesta andra också. Ja, trött på allt. Nja, kanske inte mina djur. De kan man aldrig tröttna på. Mårten tröttnar jag i och för sig inte heller på. Ibland är det lite skrämmande hur lika vi tänker. Men ändå är vi ofta totalt olika. Det är konstigt det där. Kanske det är därför vi är så bra vänner. Jag har inte haft så många vänner i mitt liv... men jag måste säga att det är 1000 gånger bättre att ha en kille som vän än en tjej. Eller så är det kanske för att ingen av mina föredetta tjejkompisar har förstått sig på mig och min lite halvknasiga hjärna. Mårten är nog den enda som fattar mina knepiga och knåpiga skämt och ordvitsar.

Nu får jag sluta filosofera. Mina föräldrar har lagt sig och det har blivit dags för mig att överta badrummet den närmaste... halvtimmen eller så för att göra det som jag skrev om tidigare. Fast jag lägger nog till en sak till listan: min mp3-spelare. Jag menar, finns det något tråkigare än att borsta tänderna? Självklart. Ställer man frågan så så blir inte svaret vad man väntat sig. Hrm, allt blir roligare med musik. Ja, just det... jag skulle slita mig från tangentbordet. God natt.