En bra sak är i alla fall att solen skiner... och utetermometern visar +14 grader. Inte för att jag kan gå ut precis... men det är trevligt ändå... med värmen alltså... inte att jag inte kan gå ut.

Jag sov nästan ingenting inatt. Jag mådde inte bra... varken fysiskt eller psykiskt. Allt känns bara så jobbigt. Hade det inte varit för de tillfällen då Mårten drar ut mig på roliga saker så hade livet verkligen varit skit. Fast det är iofs skit också att jämt behöva ta Xanor för att kunna göra något. Nu dröjer det någon vecka innan Mårten dyker upp igen så då slipper jag (förhoppningsvis) ta piller... ja, förutom de vanliga Lergigan förstås. Idag ska jag bara ta det lugnt... kanske ta ett hett bad i ett par timmar.

Mårten och jag ska snart in till stan och försöka få tag i biobiljetter till en förhandsvisning. Jag har tagit Xanor... igen. Nej, nu ska jag göra mig i ordning så att vi kan åka.

Det här var bara en del av gratismaten och drickan som bjöds på dagens event. Trevligt va? Såg ett par kändisar också... Det var svårt att ta sig förbi Sibel för att komma åt de vegetariska vårrullarna... *ha, ha*

Usch, jag mår inte bra. Det beror inte på att jag tagit flera Xanor senaste veckan. Snarare tvärtom. Jag skulle nog mått ännu sämre utan piller. Idag t.ex. hade jag behövt medicin även om Mårten inte skulle komma hit.

Nu är vi hemma. Ska bara ta det lugnt ett tag och sedan sova. Jag har ont i huvudet men det beror inte på gratisdrickan... jag drack bara ett glas vin och en halv flaska päroncider. Plockmaten var okej... den godaste var nog den jag fotade... någon typ av kött i röran och pepparrot. Sedan fanns det en med något som smakade fårost och den sista med lax på... ganska gott, men brödet det var på smakade inte så nice. Mårten åt mängder för han var hungrig. Jag tog bara... ca 6 bitar.

Jag vet inte vad det är... jag har mått så konstigt senaste tiden. Ofta har jag huvudvärk och allt känns bara fel. Det är väl mycket jobbigt just nu. Nej, jag orkar inte skriva mer nu. Jo, lite om kvällen kanske... från ångestens perspektiv. Jag tog som sagt tre Xanor men trots det mådde jag sådär. Ibland när det var mycket folk runt omkring oss fick jag lite instängd-känslor. Äh, det var kanske extra jobbigt på grund av att jag inte mår 100% när det gäller det fysiska. Känner mig inte helt hundra med psyket heller. Både Mårten och min morsa har problem... och jag vill inte låta ego men när jag mår så här orkar jag inte med att lyssna på deras problem med hälsa eller ekonomiskt strul.

Nu är Mårten tillbaka (han var och tankade bilen) så jag ska sluta skriva nu. Hej så länge...

Jag kanske ska nämna att jag tagit 3 st Xanor...

Gratis food också... finns massa olika t.ex. med lax.

Hur mycket dricka som helst... gratis. Sådana här event är kul.

Jag mår inte så bra... så jag ska försöka sova nu. Känner mig seg, lite illamående och som att jag inte får tillräckligt med luft... eller syre. Det blir säkert bättre om jag får sova minst nio timmar. Vissa kallar det för skönhetssömn, jag tycker hälsosömn passar bättre. God natt!

Fotat genom en regnig bilruta i Barkarby... Sommaren är här enligt IKEA... eller de menar kanske att sommaren finns hos dem.

Mina guldfiskar vill inte vara med på bild... här är den bästa jag kunde ta.

Det fungerade ju okej att ta ett foto och blogga med mobilen. Förstår bara inte varför texten kommer efter bilden... vill inte folk läsa innan vad det är man har fotat? Tydligen inte. Fotot är på en av mina orkidéer. Mårten vann presentkort på två stycken så jag fick välja ut dem och behålla dem. Snällt va?

Ska testa att fixa en bild från mobilen.

Nu måste det väl ändå vara vår? Jag såg just en talgoxe samla på sig mossa från gräsmattan som den ska bygga bo med. Så himla gulligt...

Usch, jag tittade just på termometern: +3,6 grader. Brr!

Jösses vad jag är trött. Men jag ska upp imorgon och gympa. Idag var det ganska jobbigt att träna, det kändes som att jag hade bly i benen. Hela kroppen verkade seg... som att den fortfarande sov. Det är inte så konstigt i och för sig... för det är oftast så att jag vaknar, ger fiskarna mat, går på toa och sedan ställer jag mig på Wii och gympar.

Nej, nu ska jag borsta tänderna. God natt!

Framöver så lägger jag kanske in lite fler bilder här i dagboken. Så länge de inte är större än 800x800 pixlar så finns det ingen gräns hur många bilder man kan lägga upp. Inte för att jag vet vad jag skulle fota... blommor och annat fint kanske... eller riktigt fula saker. Eller kanske något som hör ihop med det jag skriver om. Äh, jag vet inte... vi får se.

Jag har ingen lust att träna, jag känner mig förkyld. Har kanske fått samma virus som morsan släpat på i ett par veckor. Jag ska bara käka upp min frukost (Danone Activia hallonyoghurt utan socker) och sedan tar jag nog ett långt, hett bad. Eller ska jag kanske bada efter lunch. Måste fråga morsan om hon ska laga mat... annars äter jag som vanligt Findus wärdshusrätt... eller dagens... någonting... vad fan de nu har bytt till för namn (ja, jag har precis vaknat). Nej, jag badar efter lunch istället. Nu ska jag spela löjliga tetrisliknande dataspel i ett par timmar.

Tycker du att jag använder för hårda ord mot dem som står mig nära? Det är enda sättet att hämnas för mig. Måste man hämnas? Ja, alla religiösa stackars satar som tycker man ska vända andra kinden till har fått allt om bakfoten. Har man ilska eller sorg inom sig så måste man släppa ut den på ett eller annat sätt. I 19 år höll jag alla sådana känslor instängda och vad hjälpte det mig? Jag fick panikångest.

Ibland underlättar det lite att skriva men just nu hjälper inte ens det. Ärligt talat vet jag inte vad som skulle få mig att må bättre. Miljöombyte? Nya vänner? Shopping? Yeah, right... pengarna räcker typ till räkningar och mat. Jag skriver ibland om mina iPods, mobiler och liknande. Det mesta jag äger har jag vunnit i tävlingar eller köpt begagnat. TV och dator hjälper mina föräldrar mig med... så tack för det morsan och farsan. Utan dator hade livet fan varit outhärdligt med tanke på att jag inte kan ta mig utanför dörren ensam eller utan Xanor.

Jag vet att jag inte skrivit så mycket om just panikångesten och sociala fobin. Det är för att inget har förändrats. Jag får fortfarande ångest bara jag tänker på att gå ut själv. När mina päron var i Mexico (i två veckor) så gick jag bara ut en enda gång och hämtade in posten. Det var skitjobbigt. Visst, jag försökte... men jag mådde dåligt i flera dagar efter det. Min sociala fobi är väl sådär. Kanske lite bättre än tidigare men det är bara för att folk beter sig mer och mer idiotiskt så jag blir arg och det tränger undan sociala fobin. Ilska fungerar mot ångest också. I alla fall om man är ängslig inför något man ska göra. Testa att tänka på något som gör dig förbannad eller be någon göra dig arg så kommer du märka att det blir enklare att göra det som känns jobbigt. Det fungerar i ca 6 fall av 10 för mig. Det beror på hur pass jobbig sak jag ska göra och hur förbannad jag kan bli. Precis innan mens är det inga större problem... annars är det knepigare.

Skit, jag måste lägga mig. Jag känner mig jätterörig i huvudet. Det beror på att jag mår illa. Det är fortfarande efterdyningarna thanks to Mårten och morsan. Jag lyssnar på en skitlåt också, måste byta station. Hm, bara för det bytte de till en bättre låt... nehej, det gjorde de inte alls. Vinna en Madonnaresa vart man vill i Europa? Hm, nej... jag byter till NRJ.

Jag måste gå ner i vikt... två kilo. Får äta ännu mindre och träna mer. Om jag kan åka till Spanien i år så tar jag med mig Wii. Jag gick upp två kilo förra året i España och har väl inte riktigt lyckats tappa det. Ett tag hade jag bara 600 gram kvar... men så har det varit jul, påsk och en massa andra helgdagar. När morsan dessutom var taskig mot Mårten när vi var här och åt en dag så käkade jag med flit upp nästan all mat... för jag vet att mina päron brukar gilla att spara mat i matlådor till kommande dagar. Visst, det drabbade mig mer än dem, men det kändes ändå jävligt bra. Ja, vad trodde du? Jag är ingen ängel precis. Som jag sagt tidigare gillar jag att hämnas men jag försöker hitta lite... annorlunda sätt att göra det på. Jag skriver i och för sig ofta att jag tänker sluta vara snäll och så vidare men ändå så kan jag inte låta bli att hjälpa folk när jag kan. Men det kanske bara är bra att man inte är en ängel rakt igenom? Det skulle kännas jävligt falskt och onaturligt.

Nu har jag ingen aning om vad jag skriver om. Jag bara skriver för skrivandets skull. Hey I heard you were a wild one... Ja, jag lyssnar fortfarande på radio. Jag gör allt på en gång, lyssnar på musik, skriver en massa nonsens och samtidigt funderar jag på vad jag ska göra imorgon och i framtiden. Med andra ord så flyger tusentals tankar omkring i min uttråkade hjärna. Precis som vanligt. Är det så för alla eller har "normala" människor bara en viss tankeverksamhet? Det känns som att min hjärna alltid jobbar till 300%. Ja, jag vet att inget kan överstiga 100%. Jag har faktiskt 135 i IQ vilket egentligen är en fis i rymden. Förr i tiden räckte det inte för att komma med i Mensa men sedan sänkte de den kvoten. Why? Det är ju korkat, eller har genomsnittsbefolkningen blivit dummare? Vad sjutton ska man med IQ till ändå, är inte EQ viktigare? Folk med skyhög IQ verkar ju socialt handikappade (förutom Mårten då). Min farsa har också 135 i IQ, min morsa lite lägre och mitt ex ska vi inte ens tala om. Jag gillade honom ändå... även om jag inte kunde använda vissa ord för då fattade han inte vad jag pratade om.

Ibland får jag för mig att jag saknar mitt ex... men när jag tänker efter lite så är det nog inte honom jag saknar, det är vad vi hade som jag saknar. Det kanske är samma sak, vad vet jag. Låten jag hör just nu är helt crazy... todo mundo gritandooooooooo!

Mårten är CP, min morsa är också störd. Om jag inte var beroende av dem skulle jag säga upp bekantskapen med dem. Jag är trött på att ta all deras skit bara för att de inte mår bra. Så morsan och Mårten; om ni läser det här... grattis, ni har lyckats med att få mig att må dåligt också. Känns det bra eller? Jävla idioter.

Det är aldrig någon som bryr sig om hur jag mår. Och då menar jag inte sådant där töntigt "hur är det" eller en halvmesig kram och liknande... utan ord, gester och känslor som kommer från hjärtat. Något som känns äkta. Mårten och jag var på en trädgårdsmässa för någon dag sedan och då pratade vi med några från Kommunal (eller vad de heter). En kvinna i ca 40-årsåldern kom fram till oss och började prata. Hon frågade vad vi jobbade med och jag svarade att jag aldrig har jobbat, att jag blev sjuk i gymnasiet redan. Jag berättade hur jag mådde osv på grund av all press man känner. Då lade hon sin hand på min arm eller axel (minns inte riktigt) och klappade mig bara lite försiktigt typ som en mamma som tröstar sitt barn och sa något i stil med "stackars liten". Det var inte så mycket vad hon sa eller gjorde... utan det var tonen och blicken i hennes ögon. Hon hade verkligen äkta medkänsla. Jag blev nästan tårögd (jag vet, jättetöntigt va?). Det kändes som att hon och jag hade en direkt connection... tänk om man hade haft henne som mamma. Äh, man kan ju inte veta något om folk bara efter ett par minuter. Men min magkänsla brukar oftast vara rätt. Nåväl, jag har den morsa jag har... får väl leva med det.

Jag ska inte ljuga, det är inte bara dåliga saker med morsan och Mårten. Men just nu överväger det jobbiga det bra. Jag står inte ut längre snart. Jag får väl spela trevlig eller bara lyssna halvt på vad de säger. Eller så får jag börja chatta på nätet igen och skaffa nya vänner. Kanske någon amerikansk miljonär... eller en arabisk miljardär. Är pengar inte allt? Nej, men man kan ha så jävla mycket roligare om man har pengar. Tyvärr har jag inga prylar att sälja så att jag kan få in lite cash. Jag har säkert tio olika iPods men vem fan vill köpa teknikprylar som är äldre en ett år? Alla ska ju alltid ha det senaste. Kläder är samma sak. Jag vill inte sälja ett plagg billigt när det kostade mycket vid köpet. Då behåller jag det hellre och använder det kanske senare.

Jag vet inte... jag är bara så förbannad. Borde kanske åka till Schweiz... är det inte lagligt där med dödshjälp? Alla skulle tjäna på det; jag skulle slippa leva, Mårten skulle slippa hjälpa mig, mina föräldrar skulle kunna renovera huset hur mycket de ville och alla skattebetalare skulle slippa bidra med pengar till någon som ändå inte vill leva. Varför måste man tvingas till att leva? Då kanske du tänker att det finns många sätt att ta livet av sig. Okej, nämn ett som är genomförbart där man slipper smärta, att det går fort och att det är 100% säkert att man dör. Nej, jag ska inte skriva mer om det för min morsa kommer väl sätta avlyssningsapparater och trackingsändare och hela jävla köret för att hindra mig. Jag kommer ändå inte göra något. Jag orkar inte. Jag orkar ingenting. Depression? Ja, det känns så för jag vill bara sova och inte stiga upp ur sängen. Helst av allt vill jag sova och aldrig mer vakna.

Okej, okej... inget mer sådant snack. Jag måste bara få ur mig hur jag känner. Är så irriterad, arg, ledsen, förtvivlad, uttråkad, kall (vad är det för jävla påhitt av vädret att slänga ner en decimeter snö?). Nej, nu är klockan mycket och jag har ingen lust att skriva mer. Jag måste gå och snyta mig.

Vad är det för dag imorgon? Söndag? Jag borde gympa men jag har ingen lust. Å andra sidan vill jag inte bli fet som Mårten så jag tränar nog ändå.

Varför är det alltid så konstiga tider när jag kollar på klockan? Natten till idag vaknade jag kl 3:33. Senast jag kollade tiden var den 22:22. Nåja, god natt...

När ska det bli vår? Orkar inte med kyla längre. Äh, nu ska jag sova. Imorgon ska jag gympa.

Jaha, är det här telefonen ligger... då vet jag det. Nu ska jag sova för jag har ingen lust att se på Big Brother när alla tjafsar med Joe. Jag gillar honom inte speciellt mycket... men tycker att man ska försöka vara trevlig ändå... speciellt de i huset som måste leva så tätt inpå varandra.

Marcel i Big Brother ska just få sin tatuering. Den är inte särskilt snygg. *ha, ha*. När jag var yngre ville jag också ha en tatuering men jag är glad att jag inte skaffade en. Ville nämligen ha en tribal tattoo vid svanken. Men jag vill fortfarande ha en tatuering... en drake eftersom jag är född i drakens tecken. Frågan är bara var man skulle ha den... någonstans där den inte syns så mycket. Ryggen kanske? Fast jag skulle kanske behöva två stycken... eller en med två huvuden. Tar man alla mina tecken; tvilling, drake med eld som element så borde jag alltså ha en doubledragon som sprutar eld. *skratt*. Nej, men en stor tribaldragon som ser riktigt evil ut på ryggen... det vore något. Men det blir nog aldrig av eftersom jag inte har pengar.

Fan, allt är så jävla tråkigt. Jag är sjukt uttråkad. Ingenting känns kul. Jag känner mig väldigt deprimerad också. Vad underbart om man gick och la sig för att sova och aldrig mer vaknade. *suck*. Äh, jag ska kolla lite på Big Brother nu.

Med tanke på att alla har varit jävligt konstiga idag så tror jag inte de i Big Brother är ett undantag. Det är väl något som ligger i luften... om det blir en ordentlig fest så stannar jag uppe ett tag och tittar om det blir något bråk. Just nu är det bara två minifester; en i guldrummet med Vobban, T-bag och Annica och en i lilla sovrummet med Hanna J och Amandus.

Ännu en skitdag. Kärringar i affärer som knuffades, någon ung avundsjuk tjej som trampade på min häl med flit, ungjävlar som ringer på dörren och tigger godis, min morsa som tar åt sig av minsta grej. Jag ska sluta ha långa konversationer med henne. Antingen så missuppfattar hon vad jag säger på grund av att hon är dålig på svenska eller så får hon för sig att jag klagar på henne som person. Från och med nu kommer jag bara säga saker som: "fint väder idag" och "god mat". Jag orkar inte med att få skit som jag inte förtjänar. Mårten hade gjort mat till mig idag men jag kunde inte äta den på grund av att jag blev så upprörd över bråket med morsan. Skitkul. Hon förstörde hela jävla dagen.

Jag tänker umgås så lite som möjligt med mina päron. Får väl kolla på TV hela tiden eller göra annat med hörlurar på så jag slipper prata med dem. Varenda dag försöker jag lugna mig med att "nu är det bara si och så många dagar tills de åker på semester". Jag behöver vara för mig själv... men det går inte i min lägenhet just nu. Det låter för mycket i huset. Om grannarna bredvid (antipreventivmedelisterna) flyttade så skulle det vara lite bättre. Det borde inte ens vara lagligt att ha 6 barn som får dela på två sovrum. Små sovrum också (jag har planritningar kvar från när jag sökte lägenhet). Alla som bott i den lägenheten tidigare har haft max två barn.

Dags att sova. Jag ska upp tidigt imorgon. Mårten och jag ska iväg och handla lite.

Jag gympade idag. Min morsa fick för sig att träna samtidigt på övervåningen vilket var irriterande för det störde så mycket när jag försökte koncentrera mig på yoga. Skit samma, imorgon ska jag nog inte träna... tror det blir städning och sedan ett bad. Nu ska jag se på TV... det bästa tidsfördriv jag har just nu. För det är så det känns, att jag bara vill få tiden att gå.

Jag känner mig helt borta idag. Har lust att sova redan nu... men jag lägger mig väl vid 22. Jag ska se om det finns något intressant på TV...

Jag måste bara skriva av mig lite innan jag lägger mig och försöker sova. Är för arg för det egentligen. Hela dagen har min morsa behandlat mig som skit... Mårten också. Tycker det var jävligt pinsamt. Till exempel någon så löjlig grej som att min morsa och farsa hade besök av en bekant (som jag också känner) och de tittade på farsans filminspelningar från Mexico. Mårten och jag var i köket och åt och efteråt när vi spolade av tallrikarna för att ställa in dem i diskmaskinen så kom morsan in i köket och typ ryckte bort tallriken från Mårtens hand och sa surt något i stil med att "måste du spola med så mycket vatten, det stänker överallt och det stör oss när vi ser på TV". Ursäkta att man försöker vara ordentlig. Mårten är ju faktiskt också en gäst och ska behandlas med respekt. Jag skäms för min morsa. Hon var jätteotrevlig hela tiden när vi var här och åt. Nu när Mårten släppte av mig här igen så verkar hon fortfarande vara störd. Vilken jävla blick jag fick... idiotkärring. Jag är jättetacksam att jag får bo här men ska jag stå ut med vilken skit som helst? Morsan mår inte bra idag... vet inte om det var huvudet eller magen... spelar roll, man ska inte behandla andra dåligt för det. Farsan var i alla fall trevlig nu när jag kom hem. Han berättade att han bjuder på god mat imorgon. Tur att man har en vettig förälder åtminstone.

Jag blir bara så sur och ledsen. Från och med nu ska jag bli som alla andra idioter i Sverige; ego. Jag tänker inte bry mig ett skit om andra och deras problem. Jag ska bara tänka på mig själv och vad som är bäst för mig.

Imorgon lär morsan vara ännu surare för jag är 99,9% säker att hon fortfarande läser min dagbok (den här jag skriver i nu alltså). Ett tag skrev jag en "sidodagbok" som bara jag själv kan läsa. Ibland behöver jag skriva av mig om ämnen som jag inte kan ta upp här, antingen för att det inte passar eller för att jag inte vill såra någon. Jag vet att det finns vissa som läser min dagbok här och jag har inget emot det. Det är ju därför jag lägger ut det på nätet... men det är ändå en väldigt personlig dagbok och det känns fel när någon närstående läser den. Förutom Mårten då... han vet ändå redan om nästan allt som jag skriver. Han är som min tvilling, vi är sjukt lika på allt... utom utseendet där vi är precis motsatsen till varandra.

Flera gånger innan Mårten och jag ens kände varandra så har våra vägar korsats. Jag kommer inte på alla exempel just nu men vi var t.ex. båda i Spanien för mängder av år sedan under världsutställningen, vi var på alla vattenfestivaler i Stockholm och gick säkert förbi varandra, jag såg honom säkert två gånger på TV och senast idag så upptäckte vi att vi hade sökt till samma folkhögskola med bara ca ett års mellanrum... eller kanske inte ens det. Jag måste fråga honom vilket år det var. Helt sjukt ändå. Hade jag mått bra och han kommit in på skolan så hade vi kanske mötts redan då.

Jag känner bara för att gråta men jag ska vara ego... men inte töntigt ego utan I-don't-give-a-fuck-ego. Eller så kanske jag ska bli emo. Nej, just det... jag har inte svart hår längre. Jag var förresten tvungen att bleka håret igen. Efter förra blekningen så färgade jag håret med färgen ljusbrun (hade tänkt välja mörkblond men jag följde morsans råd... även om hon irriterat förnekar att hon någonsin sagt det). Vad blev resultatet? Nästan svart. Nu är jag brunett igen... och har blåsor i hårbotten igen. Det stör mig inte. Jag är helnöjd med färgen nu och kommer bara färga utväxten om någon månad eller så. Tror jag läste någonstans att håret växer ca 1 cm per månad.

Fan... varför ska jag må så här? Jag gillar inte att ha så blandade känslor. Ena stunden vill jag gråta, andra stunden slå ihjäl någon och ibland bara fly undan allt. Fly till ett annat land helst. Men har jag ingenstans att fly (huset där min lägenhet är går ju fan inte att bo i med alla jävla renoveringar hela tiden och skitgrannar) så kan man ju alltid fly från livet. Men det är ju inte heller kul. Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag hade lyckats med självmordsförsöket förut. Nu orkar jag inte genomföra det en gång till. Någon högre makt (nej, inte gud) vill bestämt inte att jag ska dö. Om mängder av olika piller, växtgift och rakblad mot handlederna (allt på en och samma gång alltså) inte fungerar så fungerar nog inget annat heller.

Jag är väl född för att lida. Det är bara bullshit när folk säger att "livet blir vad man gör det till". Det tror jag inte en sekund på. Optimister lever i en fantasivärld. Det är bara pessimister som är realister.

Nej, nu börjar min hjärna spruta ut ord som jag inte ens brukar använda när jag pratar så det måste betyda att jag är väldigt trött. Samtidigt har jag inte lust att lägga mig för jag vill inte upp imorgon och träffa morsan och hennes jävla blickar. Jag vill inte ens prata med henne... för då säger jag väl bara något som gör henne ännu surare. Undrar om hon varit så anti mot mig för att jag sa att jag inte gillar någon av hennes vänner. Jag kan fan inte rå för att jag hatar dem. Speciellt en kärring som vid ett tidigare tillfälle inte ens kunde titta på mig när hon pratade för att hon var så rädd. Men så är det väl när hon vuxit upp i sin jävla överklassbubbla och tror att panikångest är någon jättefarlig psykisk sjukdom. Jag hade nästan lust den gången att göra något crazy bara för att skrämma henne. Nej, fy fan vilken äcklig tant. Jag hoppas att jag aldrig mer behöver träffa henne.

Folk överhuvudtaget som får en att känna sig mindre värd borde få sig en jävla läxa. Jag tror på karma så vem vet, elaka människor får kanske sitt "straff" ändå... bara att jag inte vet om det.

Nej, nu börjar jag bli trött på att skriva en massa skit. Ja, jag klagar mycket men jag mår skit just nu. Inte bara idag utan konstant. Jag vill inte vara här längre. Någon som har tips på enklare jobb som man kan ta i Spanien? Som en med panikångest och social fobi klarar av? Finns förmodligen inte. Jag får väl skriva en bok... eller flera. Min svensklärare i gymnasiet blev alltid så imponerad av mina uppsatser, speciellt när man fick skriva om vad man ville. Min hjärna är full av idéer och tankar jämt så material finns det gott om. Jag kanske ska bli Sveriges motsvarighet till Stephen King? Skriva riktigt läskiga romaner som får folk att ligga vakna om nätterna. Eller böcker för folk som är vakna om nätterna... och inte kan sova.

Okej, jag ska lägga mig nu. God natt.