Mårten är CP, min morsa är också störd. Om jag inte var beroende av dem skulle jag säga upp bekantskapen med dem. Jag är trött på att ta all deras skit bara för att de inte mår bra. Så morsan och Mårten; om ni läser det här... grattis, ni har lyckats med att få mig att må dåligt också. Känns det bra eller? Jävla idioter.

Det är aldrig någon som bryr sig om hur jag mår. Och då menar jag inte sådant där töntigt "hur är det" eller en halvmesig kram och liknande... utan ord, gester och känslor som kommer från hjärtat. Något som känns äkta. Mårten och jag var på en trädgårdsmässa för någon dag sedan och då pratade vi med några från Kommunal (eller vad de heter). En kvinna i ca 40-årsåldern kom fram till oss och började prata. Hon frågade vad vi jobbade med och jag svarade att jag aldrig har jobbat, att jag blev sjuk i gymnasiet redan. Jag berättade hur jag mådde osv på grund av all press man känner. Då lade hon sin hand på min arm eller axel (minns inte riktigt) och klappade mig bara lite försiktigt typ som en mamma som tröstar sitt barn och sa något i stil med "stackars liten". Det var inte så mycket vad hon sa eller gjorde... utan det var tonen och blicken i hennes ögon. Hon hade verkligen äkta medkänsla. Jag blev nästan tårögd (jag vet, jättetöntigt va?). Det kändes som att hon och jag hade en direkt connection... tänk om man hade haft henne som mamma. Äh, man kan ju inte veta något om folk bara efter ett par minuter. Men min magkänsla brukar oftast vara rätt. Nåväl, jag har den morsa jag har... får väl leva med det.

Jag ska inte ljuga, det är inte bara dåliga saker med morsan och Mårten. Men just nu överväger det jobbiga det bra. Jag står inte ut längre snart. Jag får väl spela trevlig eller bara lyssna halvt på vad de säger. Eller så får jag börja chatta på nätet igen och skaffa nya vänner. Kanske någon amerikansk miljonär... eller en arabisk miljardär. Är pengar inte allt? Nej, men man kan ha så jävla mycket roligare om man har pengar. Tyvärr har jag inga prylar att sälja så att jag kan få in lite cash. Jag har säkert tio olika iPods men vem fan vill köpa teknikprylar som är äldre en ett år? Alla ska ju alltid ha det senaste. Kläder är samma sak. Jag vill inte sälja ett plagg billigt när det kostade mycket vid köpet. Då behåller jag det hellre och använder det kanske senare.

Jag vet inte... jag är bara så förbannad. Borde kanske åka till Schweiz... är det inte lagligt där med dödshjälp? Alla skulle tjäna på det; jag skulle slippa leva, Mårten skulle slippa hjälpa mig, mina föräldrar skulle kunna renovera huset hur mycket de ville och alla skattebetalare skulle slippa bidra med pengar till någon som ändå inte vill leva. Varför måste man tvingas till att leva? Då kanske du tänker att det finns många sätt att ta livet av sig. Okej, nämn ett som är genomförbart där man slipper smärta, att det går fort och att det är 100% säkert att man dör. Nej, jag ska inte skriva mer om det för min morsa kommer väl sätta avlyssningsapparater och trackingsändare och hela jävla köret för att hindra mig. Jag kommer ändå inte göra något. Jag orkar inte. Jag orkar ingenting. Depression? Ja, det känns så för jag vill bara sova och inte stiga upp ur sängen. Helst av allt vill jag sova och aldrig mer vakna.

Okej, okej... inget mer sådant snack. Jag måste bara få ur mig hur jag känner. Är så irriterad, arg, ledsen, förtvivlad, uttråkad, kall (vad är det för jävla påhitt av vädret att slänga ner en decimeter snö?). Nej, nu är klockan mycket och jag har ingen lust att skriva mer. Jag måste gå och snyta mig.

Vad är det för dag imorgon? Söndag? Jag borde gympa men jag har ingen lust. Å andra sidan vill jag inte bli fet som Mårten så jag tränar nog ändå.