Tycker du att jag använder för hårda ord mot dem som står mig nära? Det är enda sättet att hämnas för mig. Måste man hämnas? Ja, alla religiösa stackars satar som tycker man ska vända andra kinden till har fått allt om bakfoten. Har man ilska eller sorg inom sig så måste man släppa ut den på ett eller annat sätt. I 19 år höll jag alla sådana känslor instängda och vad hjälpte det mig? Jag fick panikångest.

Ibland underlättar det lite att skriva men just nu hjälper inte ens det. Ärligt talat vet jag inte vad som skulle få mig att må bättre. Miljöombyte? Nya vänner? Shopping? Yeah, right... pengarna räcker typ till räkningar och mat. Jag skriver ibland om mina iPods, mobiler och liknande. Det mesta jag äger har jag vunnit i tävlingar eller köpt begagnat. TV och dator hjälper mina föräldrar mig med... så tack för det morsan och farsan. Utan dator hade livet fan varit outhärdligt med tanke på att jag inte kan ta mig utanför dörren ensam eller utan Xanor.

Jag vet att jag inte skrivit så mycket om just panikångesten och sociala fobin. Det är för att inget har förändrats. Jag får fortfarande ångest bara jag tänker på att gå ut själv. När mina päron var i Mexico (i två veckor) så gick jag bara ut en enda gång och hämtade in posten. Det var skitjobbigt. Visst, jag försökte... men jag mådde dåligt i flera dagar efter det. Min sociala fobi är väl sådär. Kanske lite bättre än tidigare men det är bara för att folk beter sig mer och mer idiotiskt så jag blir arg och det tränger undan sociala fobin. Ilska fungerar mot ångest också. I alla fall om man är ängslig inför något man ska göra. Testa att tänka på något som gör dig förbannad eller be någon göra dig arg så kommer du märka att det blir enklare att göra det som känns jobbigt. Det fungerar i ca 6 fall av 10 för mig. Det beror på hur pass jobbig sak jag ska göra och hur förbannad jag kan bli. Precis innan mens är det inga större problem... annars är det knepigare.

Skit, jag måste lägga mig. Jag känner mig jätterörig i huvudet. Det beror på att jag mår illa. Det är fortfarande efterdyningarna thanks to Mårten och morsan. Jag lyssnar på en skitlåt också, måste byta station. Hm, bara för det bytte de till en bättre låt... nehej, det gjorde de inte alls. Vinna en Madonnaresa vart man vill i Europa? Hm, nej... jag byter till NRJ.

Jag måste gå ner i vikt... två kilo. Får äta ännu mindre och träna mer. Om jag kan åka till Spanien i år så tar jag med mig Wii. Jag gick upp två kilo förra året i España och har väl inte riktigt lyckats tappa det. Ett tag hade jag bara 600 gram kvar... men så har det varit jul, påsk och en massa andra helgdagar. När morsan dessutom var taskig mot Mårten när vi var här och åt en dag så käkade jag med flit upp nästan all mat... för jag vet att mina päron brukar gilla att spara mat i matlådor till kommande dagar. Visst, det drabbade mig mer än dem, men det kändes ändå jävligt bra. Ja, vad trodde du? Jag är ingen ängel precis. Som jag sagt tidigare gillar jag att hämnas men jag försöker hitta lite... annorlunda sätt att göra det på. Jag skriver i och för sig ofta att jag tänker sluta vara snäll och så vidare men ändå så kan jag inte låta bli att hjälpa folk när jag kan. Men det kanske bara är bra att man inte är en ängel rakt igenom? Det skulle kännas jävligt falskt och onaturligt.

Nu har jag ingen aning om vad jag skriver om. Jag bara skriver för skrivandets skull. Hey I heard you were a wild one... Ja, jag lyssnar fortfarande på radio. Jag gör allt på en gång, lyssnar på musik, skriver en massa nonsens och samtidigt funderar jag på vad jag ska göra imorgon och i framtiden. Med andra ord så flyger tusentals tankar omkring i min uttråkade hjärna. Precis som vanligt. Är det så för alla eller har "normala" människor bara en viss tankeverksamhet? Det känns som att min hjärna alltid jobbar till 300%. Ja, jag vet att inget kan överstiga 100%. Jag har faktiskt 135 i IQ vilket egentligen är en fis i rymden. Förr i tiden räckte det inte för att komma med i Mensa men sedan sänkte de den kvoten. Why? Det är ju korkat, eller har genomsnittsbefolkningen blivit dummare? Vad sjutton ska man med IQ till ändå, är inte EQ viktigare? Folk med skyhög IQ verkar ju socialt handikappade (förutom Mårten då). Min farsa har också 135 i IQ, min morsa lite lägre och mitt ex ska vi inte ens tala om. Jag gillade honom ändå... även om jag inte kunde använda vissa ord för då fattade han inte vad jag pratade om.

Ibland får jag för mig att jag saknar mitt ex... men när jag tänker efter lite så är det nog inte honom jag saknar, det är vad vi hade som jag saknar. Det kanske är samma sak, vad vet jag. Låten jag hör just nu är helt crazy... todo mundo gritandooooooooo!