Jag sov nästan ingenting inatt. Jag mådde inte bra... varken fysiskt eller psykiskt. Allt känns bara så jobbigt. Hade det inte varit för de tillfällen då Mårten drar ut mig på roliga saker så hade livet verkligen varit skit. Fast det är iofs skit också att jämt behöva ta Xanor för att kunna göra något. Nu dröjer det någon vecka innan Mårten dyker upp igen så då slipper jag (förhoppningsvis) ta piller... ja, förutom de vanliga Lergigan förstås. Idag ska jag bara ta det lugnt... kanske ta ett hett bad i ett par timmar.