Jag mår fortfarande inte helt bra men jag ska försöka förklara så gott jag kan hur jag mådde.

Mårten och jag bilade alltså ner genom Europa. Vi gjorde en liten avstickare till Saint-Tropez för det är så mysigt där. Eftersom det blev lite fel med tiden på dygnet när vi närmade oss stället (man kan ju aldrig beräkna exakt när man är framme) så stannade vi någon timme därifrån vid en bensinstation och rastplats där vi gjorde i ordning oss för att sova. Jag mådde inte så bra då (mådde lite illa och kände mig konstig) men jag tänkte att det kanske skulle bli bättre om jag sov.

Efter någon timme eller så vaknade jag och mådde riktigt dåligt. Det går inte att beskriva hur jag mådde på annat sätt än att det kändes som att kroppen höll på att stänga av. Jag mådde fortfarande illa och det kändes som att något var fel men jag kunde inte sätta fingret på exakt vad som var fel. Hela jag skakade men inte av frossa. Dessutom kunde jag inte sitta still, jag var tvungen (gick inte att kontrollera) att sträcka ut armar och ben ungefär som att om jag inte gjorde det skulle jag hamna i koma eller liknande. Mårten föreslog att vi skulle köra vidare för om jag fick lite svalare luft via AC:n i bilen så skulle jag kanske må bättre. Vi åkte en stund men stannade sedan vid en mack för att testa att sova igen. Det gick inte. Både Mårten och jag fick samma tanke: att ta in på hotell och sova ut ordentligt. Vi åkte runt tidigt på småtimmarna i Saint-Tropez för att hitta ett rum. Alla var fullbokade. Vi ringde Mårtens föräldrar som lovade att kolla runt på nätet och försöka hitta något hotell till rimligt pris. Under tiden mådde jag allt sämre och till slut bröt jag ihop både fysiskt och psykiskt så vi använde min GPS för att hitta närmaste sjukhus. GPS:en är verkligen en lifesaver för man behöver bara trycka på "hjälp" och sedan "närmsta sjukhus" så får man kördirektionerna dit. När jag skulle gå de sista metrarna från bilen till akuten så höll jag på att falla ihop men Mårten var snabb och tog tag i min arm.

När vi kom in tog de mig direkt till ett behandlingsrum medan Mårten fyllde i papper. Vid det här laget var jag halvt borta, mådde illa, kände mig jättekonstig och det gjorde ont vid bråcket. Två personer försökte hitta en ven i vad som kändes som en evighet. De försökte först på högra armen men testade sedan vänstra och lyckades efter ett tag. Trots att vi var på sjukhuset i Saint-Tropez så var de jättedåliga på engelska. Jag försökte förklara hur jag mådde. Bråck heter väl hernia på engelska så jag tänkte att det säkert heter liknande på franska och de fattade det... "herni" eller något sådant sa de. Efter att de hade tagit flera burkar blod så satte de in ett vanligt dropp för jag var säkert lite uttorkad och sedan fick jag smärtstillande via dropp också. Sedan kom Mårten in och vi fick veta att vi skulle vänta på killen som skötte röntgen för de skulle kolla mig med ultraljud. Jag låg där i säkert mer än en timme och väntade. Då och då slumrade jag till men vaknade tvärt eftersom andningen lade av. Under stunderna när jag var "borta" så testade Mårten att hålla sin hand ovanför min mun och han sa att man kände knappt att jag andades. Droppet och det smärtstillande började verka lite... så när det var dags att rullas iväg till röntgen så mådde jag lite bättre. Snubben med ultraljud kunde inte se något bråck, men han sa att det utesluter inte att det finns där. Däremot tyckte han att en lårmuskel som har sitt fäste ungefär i samma område var inflammerad. Efter det rullades jag tillbaka och Mårten var tvungen att vänta utanför för det började bli ganska fullt på akuten. Jag fick vänta ett bra tag till innan läkaren kom och sa att han skulle skriva ut recept på två olika mediciner mot inflammation. Eftersom jag har magkatarr kan jag inte ta piller som innehåller acetylsalisylsyra eller vad fan det kallas... så jag var lite orolig över vad han skrivit ut. Men när vi besökte apoteket så upptäckte vi att det ena var en salva (Voltaren) och tabletterna innehöll dubbelt så mycket paracetamol som vanliga Alvedon.

Efter akutbesöket hjälpte Mårtens familj till att fixa ett hotellrum. Det var inte så dyrt faktiskt eftersom de bokade det över nätet. Mårten och jag var helt slut så vi gick och lade oss redan klockan åtta och sov sedan nästan 12 timmar. Dagen efter gick vi omkring lite i Saint-Tropez och bara njöt av värmen och lugnet.