Jag har lite kex och Citodon på nattduksbordet ifall att jag inte skulle stå ut med smärtan (nästan alla mediciner förutom Xanor är bäst att ta när man har mat i magen). Har ett glas vatten på golvet inom räckhåll också. Det kan ju vara bra när man har brustabletter. *ha, ha*

Bara en grej till innan jag lägger mig. Måste ju berätta att mina fågelungar har öppnat ögonen! De gjorde det för någon dag sedan och det är hur gulligt som helst. Dessutom börjar de få lite mer fjädrar och ser så fluffiga ut.

Nej, nu ska jag sova. God natt.

En helt annan sak: Jag döpte för ett tag sedan om mina fåglar till Sheppard och Vala. Ja, det är åter igen namn från TV-serier (Stargate SG-1 och Stargate Atlantis). Men det verkade ju fungera för strax efter namnbytet så fick de ungar. *he, he*

Det känns som att jag vill sova i typ fyra veckor och sedan vakna och vara helt "frisk". Men så enkelt ska det inte vara. Jag har fortfarande inte ätit smärtstillande. Det gör ont som fan ibland men jag står ut. Däremot käkar jag Xanor mot ångesten, speciellt innan jag ska sova. Vet inte om jag skrev om det men andra natten efter operationen hade jag hemskt mycket ångest.

Nu ska jag borsta tänderna och sedan lägga mig och försöka sova. Jag har bullat upp med en massa kuddar i sängen (bakom huvudkudden alltså). Det gör att jag inte kan vända mig i sömnen utan sover på rygg hela natten.

Tårarna har letat sig fram bakom ögonlocken igen. Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga till mina föräldrar att jag inte orkar med tjafs. Den här gången var det en så töntig grej; en del av persiennen är trasig, men det är allt tjafs runt det hela. Morsan säger att de ska laga det, farsan säger surt att "vi får se" och stämningen i huset är bara skit. Hur det påverkar mig? Mer ångest och illamående.

Igår och idag tog jag inga smärtstillande tabletter alls för just nu är min ångest och mitt illamående värst. Jag har ganska hög smärttröskel så det onda kan jag stå ut med. Ångesten är värre. Tack och lov för Xanor.

Jag ringde Mårten och sa att jag inte pallar med att vara här just nu. Han skulle egentligen till sina föräldrar och äta men han kommer hit istället och så åker vi hem till mig ett par timmar. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan honom. Han är den bästa vän man kan ha.

Jag opererades imorse. Det gick hyfsat bra. Det enda jobbiga var att de bedövade mig på ett annat sätt. Alltså jag blev sövd som vanligt men det andra gjorde de annorlunda. Själva operationen tog 30 minuter men jag fick åter igen sova 2 timmar extra. När jag skulle kliva upp från sängen i uppvakningsrummet för att gå till omklädningsrummet så vek sig mitt högra ben under mig. Läkaren sa att det nog berodde på att bedövningsvätskan runnit ner i benet. Jag fick sitta kvar ett tag men när jag skulle försöka igen så var det samma sak. De fick köra ut mig till bilen i rullstol. När jag skulle kliva in i bilen så vek sig benet skitmycket och jag ramlade baklänges, slog i jättehårt i skelettet vid rumpan (ett år utan träning har gjort att jag knappt har någon rumpmuskler eller fett, ingen naturlig kudde med andra ord).

Jag började gråta för alla känslor jag haft innan operationen (irritation, ångest, oro, depression) hade samlats inom mig och det här var bara droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kände mig ännu mer ledsen för att ingen hjälpte mig. Sköterskan som kört ut mig i rullstolen (de gör alltid det för att folk inte ska sno rullstolarna) stod bara helt tafatt och gjorde inte ett skit. Hon frågade inte ens om jag var okej. Hon sa faktiskt ingenting utan gick bara in igen. Och Mårten då? Han stod precis bredvid mig men reagerade ändå inte.

Vi åkte från sjukhuset med mig storgråtandes. Efter en kort sträcka så slog det mig; tänk om stygnen hade gått upp eller något annat skadats när jag spänt mig för att försöka låta bli att ramla? Så vi åkte tillbaka till kirurgmottagningen. Alla var jättetrevliga och så men de sa att de inte kunde ta bort bandaget än. Jag ska däremot höra av mig om jag märker något ovanligt... vad det nu kan vara. Och om mitt ben inte blir bättre imorgon så ska jag omedelbart till akuten sa de för då kan det vara något annat fel. Jag testade att stå på det "bedövade" benet för ca en timme sedan och det veks inte på samma sätt. Får se hur det blir imorgon. Jag känner inte att benet är bedövat men när jag tidigare idag stod på bara höger ben så lydde det inte mig. Det är det äckligaste, att inte ha kontroll över sin egen kropp.

Ja, just det. Det var samma läkare som opererade mig igen. Jag frågade varför mitt bråck kom tillbaka efter första operationen. Han erkände faktiskt att det var hans fel. Han hade tagit ett för litet nät som inte täckte hela bråcket... eller så var det för att han inte satte det tillräckligt långt ner. Jag känner ingen ilska mot honom, han är ju ändå människa och inte robot. Jag tycker bara det är trist att just jag råkade ut för hans error.

Nu ska jag sova och låta kroppen läkas. God natt från en fruktansvärt deppig Vivi.

När båda fågelföräldrarna var ute för ett par dagar sedan så passade jag på att ta en bild på ungarna i boet. Visst ser det ut som 5 stycken? Den största är i alla fall den till höger...

Sitter i ett p-hus i Tyresö och spanar upp mot himlen som döljs av galler och en stor jävla snöhög.

Jag hatar att vakna arg. Det är inte långt kvar till operation och det känns som att alla bara skiter i vad jag bett dem om genom att säga och göra saker som gör mig stressad, upprörd eller på annat sätt får mig att må skitdåligt. Jag ville ta det så lugnt som möjligt innan operationen och ha så lite stress, ångest och andra dåliga känslor som möjligt. Istället mår jag piss, känner mig irriterad, har en konstant sprängande huvudvärk och det är som om hjärtat lägger av snart. Men lyssnar folk på mig? Nej.

Igår var Mårten, jag och morsan på ett shoppingevent inne i stan. Jag minns inte vad det var som fick mig... Jo, nu minns jag. Både Mårten och morsan avbröt mig eller lyssnade inte på vad jag sa eller något liknande. Senare sa Mårten att min morsa blev sur av en kommentar jag sa om en av hennes vänner. Inte rakt ut förstås men hur många vänner har hon som har växt upp i en rikemansvärld och verkar vara rädd för allt som skiljer sig från det normala? Men hur fan kan jag tycka om någon som vid första mötet med mig inte en enda gång tittade mig i ögonen? Vi satt allihop vid matbordet och åt (tror vi firade morsan). Jag sa en sak, inte specifikt till någon, och vad gjorde subban? Hon kommenterade det jag sa... till Mårten! Precis som om han hade sagt det. Hon verkade ärligt talat vara rädd för mig. Jag hatar henne och sådana som hon men egentligen borde man kanske tycka synd om henne för att hon inte förstår sig på saker bara för att hon har levt i sin skyddade bubbla och aldrig upplevt något jobbigt. Och med jobbigt menar jag inte vilka märkeskläder man ska välja att ha på sig eller om man ska åka till Antibes eller till Dubai.

Äh, åt helvete med egoistiska, ignoranta och naiva människor. De kan få leva i sin påhittade syn om världen och braka ihop totalt när de inser att allt inte är som de trodde.

Mitt bråck gör ont men det är inte långt kvar till operationen. Det känns jobbigt... känner mig nere också. Allt är bara botten... men det är kul med småfåglar. Det är minst 4 stycken har jag kommit fram till. Det märks på allt maggot-ätande. 250 maggots räckte ett par dagar. Jag minns inte om jag skrivit det men jag hittade maggots som passar även för djuruppfödning i en sportfiskeaffär. Nu ska jag sova för imorgon kommer Mårten hit.

Jag har känt mig borta idag. Har haft huvudvärk som fan. Hela dagen har varit flummig. Tidigare idag skrämde jag ut honan från boet för en av ungarna låg en bit bort från de andra, precis vid öppningen. Jag tog upp den, kollade att allt var okej, värmde den lite och lade den sedan med de andra ungarna. De är så små, bara några få centimetrar. Idag var inte bara en dag fylld av liv utan även död. Min gamla fågel Spike, som Mårten tagit hand om, dog idag. Känns lite sorgligt...

Jag är ganska säker på att det finns minst två ungar i boet. Coolt va?

Mårten hjälpte mig att ringa djuraffärer och fråga vad man ska ge fågelungar. Alltså, jag har ju fött upp fåglar förut men jag ville bara höra om det fanns några nya tips eller produkter. De sa att man inte behöver ge ungarna maggots, det viktigaste är ägg/kraftfoder. Just nu har jag det här i buren: ägg/kraftfoder, kalk, vanliga fågelfrön, hirskolv, insektsfoder, paddyris (ja, det används inte bara till bröllop). Trots alla godsaker så märker jag att hannen även vill ha något annat (han låter mycket så fort han hör mig och typ flyger efter mig) så jag skiter i vad "kunniga" folk tycker. Jag tänker köpa maggots... om jag hittar några. När jag födde upp fågelungar förut så gick det åt ca 100 maggots per vecka om jag minns rätt.

*ha, ha*. Vilken tur att jag lade in en sökfunktion här på min sida. Jag sökte just på ordet maggots och fick upp ett inlägg där jag hade skrivit att det gick åt ca 250 maggots per DAG! Jag minns att jag gav fågelföräldrarna mängder av maggots... men så många? Hoppas det finns någon affär som säljer maggots... och helst röda för de vita påminner om likmaskar.

Tjohooo! För en stund sedan hörde jag ett svagt pipande. Jag lyste in i fågelboet med en ficklampa och såg ett litet huvud och ben som sprattlade. *hi, hi*

Om du undrar varför jag lägger så mycket pengar på internet (jag har ju mobilt bredband också) så är svaret enkelt: Jag lever ju typ på nätet. Utan det skulle livet vara outhärdligt. Ungefär så känns det även med vädret. Jag vet ärligt talat inte om jag orkar med en lika kall och snöig vinter som det varit hittills. Nej, usch. Jag fryser nu. Ska krypa ner under täcket och sova... trots smärtan.

Fel låt vann och jag har trippelvärk: huvud, magkatarr och bråck. Jag tänker fan inte äta någonting tills operationen. Sedan är jag superdeppig också. Har lust att köpa något, typ en iPhone... men jag har varken råd eller behov av en just nu. Men jag har bestämt mig för att säga upp min fasta telefoni och fasta bredband. Enligt Mårtens beräkningar sparar jag då ca 6000 kr per år... ungefär vad en iPhone kostar.

Jag vet att det finns mängder med lägenheter i mitt hus... men vad fan... varför är det ALLTID någon lägenhet som renoveras? Jag väcktes för en halvtimme sedan av allt jävla liv. Mårten sover fortfarande. Vi ska ut lite senare idag och handla lite grejer. Nu ska jag spela spel...

Igår och dagen innan det så tog jag Omeprazol precis innan jag lade mig för att sova. Det verkar inte ha någon effekt då för min magkatarr spökar ganska mycket nu. Det är säkert på grund av all stress och att jag inte äter så mycket mat. Till middag åt jag bara några skivor salami och ett äpple. Imorgon tänker jag ta Omeprazol på morgonen så får vi se om det hjälper bättre.

Kolla vad som hände igår utanför Alicante i Spanien (inte så långt ifrån där vi brukar vara). Om man hoppar längre fram i videoklippet så är de ännu närmare. Dessutom kom det snö i vissa delar av Murciaområdet... helt sjukt.