Vad tyst det är... min kille har just åkt iväg med mina fågelungar. Ska sälja dem... det är för mycket med 6 stycken fåglar. Jag behåller bara fågel-föräldrarna.

Jag känner inget speciellt, men det gör man nog inte så här snabbt. Fast jag är en aning tröttare än vanligt. Sitter och kollar på TV med min kille. Det finns inget kul att se... ska fråga om jag kan få lite massage. Jag är nästan jämt spänd i axlarna. Har väl ett par knutar här och där...

Jag har inte märkt av att det är fredagen den trettonde. Jo, i morse förstås. Både jag och min kille försov oss. Men annars har det varit ganska lugnt. Lite för lugnt... jag var inte på föreningen.

Jag letar efter mer information om SNRI-preparat på Internet. Det är inte det lättaste att hitta. Men det är bara att fortsätta söka. Idag har jag påbörjat nedtrappningen av Zoloft. Ikväll ska jag ta en halv Efexor. Just nu är jag inte speciellt nervös men vi får väl se hur det blir senare. Men det är ju inte första gången jag byter medicin. Det är den fjärde...

Jag är helt slut. Jag har varit trött hela dagen. Det krävdes en hel del styrka och mod innan jag kom iväg till läkaren i morse... trots att jag fick skjuts av min farsa. Men jag klarade mig utan Xanor! Vilken seger...

Idag var det TV-kväll också. Arkiv X var ju rysligt bra...

Idag var jag hos läkaren. Vi diskuterade mest min medicin. Jag har ätit Zoloft i ca 1 ½ år och den har hjälpt mig väldigt bra. Men jag har haft en biverkning hela tiden som man i vanliga fall bara har i början av medicineringen, nämligen minskad sexlust. Hittills har jag kunnat stå ut med det eftersom jag tyckt att det viktigaste varit att slippa panikattackerna. Men nu orkar jag inte med längre. Jag känner att jag blir deppigare och deppigare för varje dag som går, och jag tror att det beror just på den minskade sexlusten.

Så läkaren och jag har kommit överens om att jag ska byta medicin. Nu ska jag prova med Efexor som skiljer sig lite från de mediciner jag har ätit tidigare. Istället för ett SSRI-preparat så är det ett SNRI-preparat. Efexor verkar på både noradrenalin- och serotonin-systemen... Fråga mig inte vad allt betyder, jag är inte så insatt i detta. Det enda jag har hört är att det inte ska ha så många biverkningar.

De ringde inte, så jag satt som vanligt i onödan och oroade mig. Jag fick skjuts till SPS senare under dagen. Det var däremot inget vidare kul... alla pratade sport hela kvällen. Inget fel med sport... men det finns roligare saker att prata om.

Nu ska jag ta och göra lite middag. Pyttipanna. Mums..

Ja, jag är fortfarande hemma. Det räcker med att man tittar ut så känner man att man bara vill tillbaka till sängen och dra täcket över huvudet. Nu är det stor-badning på gång också. Mina fåglar alltså... de älskar att bada. De för ett himla liv... men de är ju så gulliga. *ler*. Om en timme kommer de från kommunen till föreningen... och var är jag någonstans? Inte där i alla fall. Ännu en dag förstörd. Onsdagar är ljuspunkten på hela veckan, när vi på kvällen samlas flera stycken och sitter och pratar. Det är så frustrerande att jag bor nära föreningen och ändå inte kan ta mig dit.

Hur ska jag göra när de ringer? För de kommer säkert ringa... Ska jag svara och försöka förklara mig för några som inte alls förstår hur man har det? Jag som är så extremt konflikträdd dessutom. Eller ska jag strunta i att svara? Man är ju en expert på lögner; "Jaså, jag hörde inte att det ringde. Kanske ni slog fel nummer?", "Det måste ha varit något fel på telefonen", "Jag glömde nog att koppla ur modemet, då brukar det bli lite knas när någon ringer", "Jag var på toa", "Jag dammsög", "Jag badade", "Jag var i köket, och där hör jag inte telefonen", "Jag var och slängde soporna" osv osv...

Om jag inte svarar så kommer skuldkänslorna att jaga mig hela dagen... men om jag svarar så måste jag... urk. Vad ska jag göra?! Och hur blir det ikväll? Kommer jag att sitta hemma hela tiden och tänka på hur trevligt de andra har det? För att ringa och be någon hämta mig... nej, det vågar jag inte. Det är också ett problem jag har... man vill inte vara till besvär.

Varför är jag jämt uppe så sent? Har ingen aning... nu tänker jag i alla fall sova.

Jaha. Ännu en nedstämmande grej. Här har jag bakat sockerkaka, gjort mat... allt för att min kille skulle komma över. Men nu kommer han inte. Han jobbar över som vanligt... Nåväl, det blir mer kaka åt mig... *skratt*.

I morgon ska jag träffa några från kommunen nere på föreningen. Undrar hur jag ska ta mig dit... Hrm... jag orkar inte tänka på det ännu. Det får jag försöka ta itu med senare.

God morgon. Lyckades inte komma iväg till föreningen idag... typiskt. Nu är hela dagen förstörd för jag vill ju verkligen komma dit... men hur? Känner mig helt sänkt, jag tror att jag ska spela mitt Titanic-spel. Det passar väl utmärkt nu...

Idag var jag på föreningen. Det var trevligt... men ändå så var jag inte på något vidare humör. Det var en sådan här "vad är meningen med livet"-dag. Och det lär inte bli bättre i morgon. Då ska jag försöka ta mig till SPS... själv. För jag måste ju träna på att åka... Ja, vi får väl se om jag kommer iväg... men jag skulle knappast tro det. Inte med alla tankar som snurrar i huvudet; Jag ska ta bussen... men tänk om jag missar den... eller den kommer för sent? Tänk om jag mår illa på bussen och måste spy. Om jag kliver av någonstans... mår dåligt... hur kommer jag därifrån? Jag måste byta buss.. eller ska jag gå... i kylan? Ofrivilligt så bygger man upp olika katastrofer och hinder som gör att man till slut verkligen tror på tankarna och inte kan gå ut.

Nu på onsdag är det "psykiatrins dag" med olika föreläsningar på psykiatriska mottagningar. Det är bra att det kommer ut mer i samhället så att de gamla fördomarna för "psykiska funktionshinder" försvinner. Ska det verkligen behöva vara så än idag att man inte vågar berätta för vänner eller närstående att man mår psykiskt dåligt? Måste man hela tiden gömma sina känslor och andra "ej passande" problem bakom ett anständigt och vårdat yttre? När folk inte kan vara sig själva... då kan man verkligen ställa sig frågan; vad är meningen med livet?

Jag tror att jag har fått en släng av "musarm". Det gör ont i högra armen. Inte bra... Man ska använda tangentbordet mer antagligen.

Idag har det varit ganska långtråkigt. På förmiddagen spelade jag dataspel. Vid 12 hämtade min farsa mig med bil och vi åkte hem till mina föräldrar och käkade. Sedan fick jag skjuts tillbaka hem. Sen har jag spelat lite mer dataspel... kollat lite på TV. Och nu har jag ont i huvudet. Kan det vara glöggen jag drack till lunchen? Maybe.

Jag känner mig en aning nedstämd. Här sitter jag... och mina fåglar och kollar på TV. Ja, fast just nu sitter jag vid datorn förstås. Fåglarna (alla 6 st) sitter ovanpå dataskärmen och värmer sig. Jag ska försöka sälja ungarna snart. Det är för mycket fågelkvitter... två av ungarna är nog hannar. Tur att det bara är hannarna som sjunger...

Roger är väl formodligen någonstans och firar segern i fotboll nu. Trist att man inte kan vara med. Fast å andra sidan... sport är jag som sagt var inte särskilt intresserad av.

Roger vann 100 spänn. Tjoho... hm. Spelade in "Robinson" på video. Undrar vem som åkte ut i dagens avsnitt...?

Lite senare ikväll blir det... Bingolotto. *gäsp*. Nåväl, kanske man vinner något.