Ja, jag är fortfarande hemma. Det räcker med att man tittar ut så känner man att man bara vill tillbaka till sängen och dra täcket över huvudet. Nu är det stor-badning på gång också. Mina fåglar alltså... de älskar att bada. De för ett himla liv... men de är ju så gulliga. *ler*. Om en timme kommer de från kommunen till föreningen... och var är jag någonstans? Inte där i alla fall. Ännu en dag förstörd. Onsdagar är ljuspunkten på hela veckan, när vi på kvällen samlas flera stycken och sitter och pratar. Det är så frustrerande att jag bor nära föreningen och ändå inte kan ta mig dit.

Hur ska jag göra när de ringer? För de kommer säkert ringa... Ska jag svara och försöka förklara mig för några som inte alls förstår hur man har det? Jag som är så extremt konflikträdd dessutom. Eller ska jag strunta i att svara? Man är ju en expert på lögner; "Jaså, jag hörde inte att det ringde. Kanske ni slog fel nummer?", "Det måste ha varit något fel på telefonen", "Jag glömde nog att koppla ur modemet, då brukar det bli lite knas när någon ringer", "Jag var på toa", "Jag dammsög", "Jag badade", "Jag var i köket, och där hör jag inte telefonen", "Jag var och slängde soporna" osv osv...

Om jag inte svarar så kommer skuldkänslorna att jaga mig hela dagen... men om jag svarar så måste jag... urk. Vad ska jag göra?! Och hur blir det ikväll? Kommer jag att sitta hemma hela tiden och tänka på hur trevligt de andra har det? För att ringa och be någon hämta mig... nej, det vågar jag inte. Det är också ett problem jag har... man vill inte vara till besvär.