En ny vecka igen... och jag börjar med att säga "god natt". Mina påsar under ögonen är bevis på att jag behöver mer sömn. Jag har jobbat färdigt för idag. Nu har jag öppnat balkongdörren (det är +26 grader här inne) och ska lägga mig på soffan och sova i två, tre timmar.

Idag var jag och mina föräldrar ute och åkte bil... sedan promenerade vi... och åkte lite mera bil. *skratt*. När vi körde förbi Frihamnen så ropade jag hej till deltagarna i Big Brother. Nej då, det gjorde jag inte. Och även om jag hade försökt så skulle de inte hört mig från vägen. *ha, ha*.

Nu tänker jag lägga mig och sova för jag är dödstrött. God natt.

Idag hjälpte jag mina föräldrar att vara hundvakt. Vi var ute och tog en lagom lång promenad med den också. Fan vad folk det finns med hundar... tycker synd om dem eftersom de inte kan springa fritt... hundarna alltså.

Jag är hemskt trött... det räcker inte med 7 timmars sömn per natt, måste sova lite på dagen också. Nu är det dock för sent, så jag lägger mig klockan nio ikväll och stiger upp som vanligt. Sen imorgon sover jag en eller två timmar på morgonen... eller kanske eftermiddagen. Äh, jag vet inte.

Jag var inne i stan med morsan... för ett par dagar sedan. Jag hittade inget kul att köpa (som tur var). Vi vandrade omkring i nästan hela stan. Började på söder, kollade in The English Shop... åt god mat på Pinar Kebab (kan verkligen rekommendera deras käk, de som jobbar där är trevliga också). Sedan promenerade vi lite på Drottninggatan.

Idag var jag över hos mina föräldrar och åt lunch. Vi gjorde ingen utflykt eller liknande, det är alldeles för kallt ute och jag känner mig lite småförkyld. Men det ska ju bli varmare till helgen enligt vädergubbarna, det är bara hålla tummarna att de har rätt.

Nu ska jag läsa en bok och dricka min Fanta fläder/citrus. Det måste vara den fräschaste smaken av Fanta hittills...

Jag har haft lite strul med datorn, men nu är jag tillbaka. Jag genomförde den årliga formateringen och ominstallationen av alla program. Det kan behövas då och då... det samlas lätt en massa skit efter ett tag.

Idag var morsan och jag ute på en jättelååååååång promenad. Det var inte ett dugg härligt att promenera ute. *ha, ha*. Det blåste ganska mycket och man fick dammkorn i ögat jämt och ständigt. Och nu är jag så trött att jag skulle kunna sova i ett par timmar. Hm, det låter som en bra idé.

Vilket väder det har varit idag... jag höll på att blåsa bort när jag var ute med soporna. Tur att det börjar bli lite varmare ute. Och all snö är nästan borta... tjoho!

Jag har bytt arbetstider på helgen med en tjej, så nu jobbar jag tidigt på morgonen varje dag. Stackars Mårten som kanske blir väckt när han hälsar på. *ha, ha*. Nej, jag ska försöka vara snabb på fredag och stänga av alarmet innan han vaknar. Jag får alltså besök imorgon och då ska vi ta oss in till centrum... där jag ska handla en del prylar.

Usch, vad trött man kan vara då... Jag får ta igen lite sömn senare idag. Igår var farsan här med en oxfilépizza. *hi, hi*. Han fyllde år så jag gav honom ett grattiskort som jag hade gjort själv. Det var ju inte så att jag kunde springa ut och köpa ett kort precis...

Nu tycker jag att det får räcka med mulet väder, jag vill ha solsken! Som tur är så har temperaturen i alla fall segat sig upp till ett par plusgrader.

Vad ska jag göra för att bli piggare? Mitt koffeinfria kaffe lär knappast hjälpa, så jag kan lika gärna hälla upp lite passionsfrukt-läsk.

Jag hatar det här jävla livet. Önskar att jag hade dött när jag försökte begå självmord 1995. Allting är bara skit, jag vill inte vara med om det här längre.

Hatar allting... alla oförstående människor, vänner, släktingar... hatar folk som säger "ryck upp dig"... hatar folk som säger "vad tyst du är, säg nåt"... som om det skulle få en att prata mer. Hatar illamående, ångest, vintern, kalla fötter, mulna dagar, regn, snö. Tycker om mat, men hatar att inte kunna få ner så mycket som kroppen behöver just nu. Hatar att behöva ta Xanor, hatar alla typer av mediciner. Hatar läkare som inte fattar ett enda jävla skit.

Förut kändes det lite bättre när man hade gömt sig under täcket och sovit ett par timmar. Men nu inser man ju att det inte hjälper ett dugg, man vaknar ändå upp till samma helvete. Nio förbannade år har snart gått sedan jag först började må dåligt. Det känns för jävligt, man kan lika gärna börja gräva sin grav redan nu.

Nu har jag ventilerat mig lite, som om det skulle ha gett något... Får väl kolla på Världens starkaste man på TV3 snart. Kanske det får en på bättre humör.

Jag har just pratat med en vän på telefon. Annars har det inte hänt särskilt mycket idag. Jag var nere i tvättstugan och tog hand om min tvätt som stank något hemskt. Ja, skitiga kläder brukar ju göra det...

Snart ska jag börja jobba. Innan dess ska jag fixa i ordning en macka och lite dricka så att jag inte behöver springa under arbetstiden och stressa.

Farsan har just åkt hem. Han var här med lite mat som han hade lagat själv. Wow. Vi var ute på en promenad också. Vi stannade till vid mataffären då vi ändå hade vägarna förbi. Jag var väldigt tveksam innan om vi skulle gå in, men jag tänkte att jag gör ett försök. Redan vid brödhyllan började jag må dåligt. Snabbt plockade jag åt mig det jag skulle ha och sa åt farsan att hänga med.

Jag skulle även köpa en deodorant och när jag kom till rätt hylla så höll jag på att spy. På andra sidan stod nämligen alla tvättmedel och rengöringsmedel. I vanliga fall brukar jag tycka att sådant luktar gott. Men när jag mår illa så får alla starka dofter mig att må ännu värre.

På lördag när farsan och jag ska till centrum och handla mat måste jag ta Xanor, annars vet jag inte hur jag ska klara av det hela.

Jag mår inte så bra just nu. För tre timmar sedan låg jag och sov på soffan när det plötsligt ringde på dörren. Jag rycktes upp ur min djupa sömn av signalen och sprang fram till dörren samtidigt som jag funderade på vem det kunde vara. Utanför stod en kille som jag inte kände igen. Det visade sig att han hade ett paket till mig. Tjoho! Och det stod Nokia som avsändare! Min nya jätteoattraktiva mobiltelefon som jag vunnit i en tävling har dykt upp, en Nokia 3650. *ler*.

Utseendet är alltså inte det bästa, men funktionerna är det inget fel på. Jag brukar aldrig orka läsa igenom manualer, bara om jag verkligen måste. Hittills har jag i alla fall lärt mig de mest nödvändiga grejerna. Jag lyckades till och med ta en bild med den inbyggda digitalkameran. Sedan knepade och knåpade jag lite till så att jag fick bilden som bakgrundsbild på telefonen. *ha, ha*.

Nu får det räcka med mobiltelefonpillandet, har gjort det nonstop i tre timmar med undantag för några telefonsamtal (som jag fick till vanliga telefonen alltså). Bl.a. så ringde min lilla mamma från Gran Canaria. Hon har det bra där, det är tydligen fint och +29 grader!

Hm, för att återgå till varför jag inte mår så bra... när man blir väckt sådär plötsligt... nja, det är inte alltid så roligt. Men det kanske blir bättre om jag får i mig lite mat. Fast sömn är nog det allra bästa. Tror att jag ska lägga mig om en halvtimme.

Jag var uppe tidigt imorse och jobbade så jag är ganska trött nu. Det skulle jag nog vara annars också i och för sig... men det enda man kan göra är att sova. Och det ska jag göra klockan tio.

Igår hade jag en halvstor vårstädning i lägenheten. Jag kände inte för att bara sitta still och tänka, så jag sysselsatte mig större delen av kvällen. Idag var mina föräldrar här och hjälpte mig att slänga två stora, svarta sopsäckar fulla med en massa onödiga prylar och annan skit.

Det är många som fyller år inom den närmsta tiden. Båda mina föräldrar och så två av mina vänner. Det är alltid svårt att komma på något kul att köpa, men det brukar oftast lösa sig.

Jag var hos mina föräldrar igår på eftermiddagen. Då kändes det lite bättre, även om det var skitsvårt att klämma i sig mat. Sen fick jag skjuts hem och då mådde jag också hyfsat bra. Jag fortsatte packa ner saker i resväskan. Nästan allt var fixat... jag hade gett farsan mina hemnycklar, gett honom pengar som han skulle växla till euro.

Sedan på kvällen runt tiotiden så hände det igen. Ångesten sköljde över mig med en enorm kraft. Jag fick ingen panikattack tack och lov, men det var för jävligt ändå. Eftersom jag knappt fått i mig någon mat eller dricka de senaste dagarna kändes det även som om kroppen höll på att stängas av... som att den slutade fungera. Jag var inte trött, men ögonlocken föll ner hela tiden och det var nästan som om jag skulle förlora medvetandet.

Jag pratade med några vänner på telefon och det hjälpte lite, men när klockan var halv ett på natten så bröt jag ihop totalt. Tårarna rann och jag kände mig jättedålig. Inte ångest då, utan kroppsligt dåligt. Jag ringde upp morsan och sa att jag inte klarar av resan. Vi kom fram till att min hälsa ändå är viktigast, och jag hade tagit avbeställningsskydd när vi bokade resan.

Så jag ska inte iväg. Det känns för jävligt, för jag hade verkligen sett fram emot det här. Jag är mest besviken på mig själv... besviken, ledsen, har tappat hoppet om att man någonsin kommer att må bra.

Jag ska återhämta mig ett par dagar nu, bygga upp min hälsa... sedan ska jag väl fortsätta med mina övningspromenader. Det blir säkert bättre sen, men just nu är jag bara så nere.

Jag kan inte äta något än, får se hur det funkar senare. Men lite sockerdricka går nog ner.