Dagen har gått fort trots att jag mått för jävligt. Jag vågar knappt tänka på hur natten ska bli. Jag har fortfarande feber, snoret rinner och det svider och känns tjockt i halsen. Jag pratade med Roger i telefon tidigare idag och jag märkte hur min röst nästan försvann vid vissa tillfällen. Jag känner mig helt utslagen. Dags att försöka få ner lite middag och kvällsmedicinen.

Hej. Natten till idag var ett rent helvete. Jag var på toa och spydde klockan ett, sedan kunde jag sova en timme. Sedan var det dags att springa på toa igen. Efter det tog det en bra stund innan jag kunde somna. Tror det var någon gång vid fem på morgonen som jag äntligen slumrade in.

Nu har jag vaknat... och mår inte speciellt bra nu heller. Jag har just tagit tempen och den visar att jag fortfarande har feber. Jag ska försöka äta något och ta en Alvedon.

Ända sedan klockan tio ikväll har jag försökt sova. Det går helt enkelt inte. Så fort jag lägger mig ner så rinner snoret genom halsen ner i magen och ger mig kväljningar. Jag har provat att ligga på sidan, på rygg, med en extra kudde... inget hjälper. Jag vet inte vad jag ska göra nu. Det är ingen idé att sitta framför TV-n för jag är så himla trött att jag nästan ser i kors. Det enda som kan få tiden att gå någorlunda fort är datorn. Men jag ser knappt vad jag skriver nu heller... så jag vet inte.

Jag mår inte bra. Gissa varför? Jo, Roger har smittat mig med sin förkylning. Jag sitter ensam hemma med feber, snuva och svidande hals. Jag har nyss tagit en Alvedon och ska så småningom lägga mig och försöka sova. Bara man klarar av natten så kommer det kännas bättre imorgon. Varför är det alltid jobbigare på natten? Vet inte. Nu ska jag ta en filt och lägga mig i soffan framför TV-n. Jag behöver något som tar bort tankarna på mitt illamående. TV-n är ganska bra i så fall.

Eller... jag vet inte. Jag vill inte lägga mig än, för tänk om jag vaknar mitt i natten och mår skitdåligt... och inte kan somna om sedan. Då får jag sitta uppe tills det börjar ljusna ute och... jag känner mig lugnare.

I lördags mådde jag ganska bra. Roger, jag och mina föräldrar var på kräftskiva ute hos Tommy. Det var närmare 40 personer som lyckats ta sig dit. Jag åt räkor (tycker inte om kräftor) och drömde mig bort till en annan plats. Orsak? Alla vid bordet pratade om sport. Vid ett tillfälle var det ingen som pratade med mig på en bra stund... då kände jag att jag bara ville därifrån.

Igår kände jag mig lite mer krasslig och svag. Roger och jag var nere i centrum och handlade. När vi kom tillbaka var jag alldeles genomsvettig. Jag tog tempen, men hade knappt någon feber.

Tillbaka. "K" och jag har varit på föreningen och jobbat med tidningen. Det var en del folk där. Det är nog så att när det är sämre väder så samlas det fler människor på föreningen. Vet inte varför det är så.

Jag är jättehungrig nu. Ska ta och fixa lite fil med flingor. Roger kommer nog snart också. Han lät väldigt förkyld när jag pratade med honom i telefon. *urk*. Hoppas det inte smittar av sig bara...

Jag har pratat med försäkringskassan idag. De tycker att jag måste göra något mer än bara gå i terapi och vara på föreningen. Det tycker jag också... men vad i så fall? De talade om AMI och arbetsträning. Det låter också bra. Men hur ska jag ta mig till arbetet? Vem ska skjutsa mig? Och viktigast av allt: vem följer med mig den första tiden? Jag måste ha någon som jag litar på och känner väl. Kommer jag att klara av att passa en viss tid varje dag eller någon gång i veckan? Eller kommer det bli som alla gånger förut att det varit för svårt och jag dragit täcket över huvudet och helst av allt velat dö?

Jag vet inte... det enda jag vet är att jag inte orkar med all press, stress och främst av allt alla krav som ställs på en i arbetslivet. Jag vet inte varför det har blivit så... jag vet ingenting längre.

Idag hade jag tänkt att antingen ta en promenad eller åka till föreningen. Inget av det blir av. Det är också en sak som man inte kan förutse: hur man mår från dag till dag. Ena dagen kan man må hyfsat bra. Andra dagen känns det för jävligt och man vill bara sjunka ner i en dvala och sova.

Imorgon kommer Roger över efter jobbet. På lördag skulle jag ha haft tvättstugan men istället åker jag, Roger och mina föräldrar ut till Tommy och kräftskivan.

Jag har dammsugit idag... så det är väl lika bra att fortsätta i samma stil... med disken.

Hej. Har lite huvudvärk idag också men det kan man stå ut med. Jag märker att mina känslor börja komma tillbaka mer och mer. När jag sitter framför TV-n och kollar på något sorgligt så fylls min kropp av känslan... och tårarna rinner. Det känns underbart... Ingen spärr som håller känslorna tillbaka. Igår när morsan och jag var på föreningen så sa en kille något roligt och jag kände hur mitt skratt liksom lyfte upp mig och fick mig på ett mycket bättre humör.

Sitter just nu och väntar på att min morsa ska dyka upp. Det dröjer nog en timme till... men jag har redan klätt på mig, fixat håret osv. Apropå kläder... man skulle kunna tro att efter en semester i Spanien så borde man ha lagt på sig några kilo. Men så är det inte i mitt fall. Jag har gått ner två kilo. Mina kläder hänger löst på mig... igen. Okej, jag har alltid vägt för lite... men jag åt så mycket mat i Spanien... så mycket fet mat. Fast... jag rörde på mig mycket mer i Spanien... långpromenader. Här hemma sitter jag mest inne i lägenheten.

Morsan och jag ska till föreningen. Jag har ett par saker som jag ska ta dit. Några brev som ska besvaras, en videokassett m.m. Jag måste höra med Roger och mina föräldrar om de har lust att åka ut till Tommy i helgen. De ska tydligen ha en kräftskiva av något slag. Bra träning för oss med social fobi... Fast då får jag ta med mig något annat käk. Jag tycker inte om kräftor... *urk*.

Fan... alltså... varför ska allt kännas så hopplöst. Varför måste jag jämt vara så himla pessimistisk? Varför kan jag inte ta till vara alla goda stunder och tänka på dem när det inte går lika bra. Jag vet inte... kanske jag alltid kommer att känna så här. Kanske inte. Började det redan innan jag var född? Någon vecka innan jag skulle födas vände jag på mig i mammas mage. Istället för att ligga med huvudet före så var det lilla rumpan som ville ut först... tror det kallas sätesbjudning. De gjorde kejsarsnitt på min mor och så kom jag till världen... Morsan har även berättat att jag inte ville dricka modersmjölken... jag ville hellre sova. Hur var jag som liten? Busig, glad? Ibland... men jag har ofta fått höra att jag var "lillgammal". Snäll, tyst och blyg... Hur var jag i tonåren? Fortfarande lillgammal. Det enda "vilda" jag hittade på det var väl i så fall att jag gick ut och dansade själv på olika klubbar.

Nej, det här är definitivt ingen bra dag. Rogers morsa ringde tidigare idag och var väldigt arg över att han inte hade skickat något kort från Spanien... och att han aldrig hörde av sig. Jag berättade det för Roger... han ringde till sin morsa... och nu har de bestämt att han ska åka upp dit (till Sundsvall eller var det nu var) i början av september. Han frågade om jag ville med. Hm... ingen aning.

Jag ringde till "K". Ingen som svarade. Hon är nog ute med hunden. Jag kanske ringer senare.

Idag verkar det som om allting går fel... en slags otursdag. Kanske jag borde stanna hemma...? Nej, jag ringer till "K" om någon timme och hör hur hon mår och om vi kanske ska ut till föreningen. Vi har ju en tidning att göra...

Hur mår jag då? Tjaa... sådär. Jag håller på att sänka min medicin. Det är en aning pillrigt att försöka dela en liten tablett i fyra delar... men det går. Jag började sänka i måndags. Varför? Min medicin är nästan slut och jag har ingen lust att ringa till min läkare och be om ett nytt recept...

Mina fåglar sover just nu. Jag känner för att göra likadant... men ändå inte. Jag har lite huvudvärk som irriterar, och sover jag på dagen så kanske den blir värre. Dessutom kan jag i så fall inte sova ordentligt på natten.

Idag har jag varit hemma. Jag är lite snorig och känner mig förkyld. Hoppas att det inte blir värre bara. Igår tog jag en promenad själv... och det gick hyfsat bra. Idag stannar jag nog inomhus. Jag borde ta och dammsuga lägenheten...

Jag har inte skrivit så mycket i dagboken sedan jag kom hem från semestern. Vet inte riktigt vad det beror på. Jag känner mig så... annorlunda på något sätt. Som om jag helst av allt skulle vilja gå i ide. Sommaren håller på att ta slut... hösten kommer så småningom... sedan vintern. Fy fan.

*puh*. Jag har gått igenom hela garderoben och ett par andra skåp och slängt en massa skit. Ja, inte skit förstås... gamla trasor och saker man inte har någon användning för längre. Nu ska jag ta det lugnt ett tag. Sedan ska jag leta efter något på Internet. Vad vet jag inte riktigt... men jag känner för att söka... kanske efter gratis grejer?

Jag är ensam hemma. Roger skulle först hem till sig och sedan till en fotbollsmatch. Jag har badat och tvättat håret. Nu ska jag pyssla lite med mina hemsidor.

Igår var Roger och jag i centrum. Jag köpte bl.a. mat åt mina fåglar och så kollade jag efter vinterkläder. Jag hittade inte någonting som jag tyckte om.

Jag är trött. Igår hade både Roger och jag sprängande huvudvärk. Vet inte vad det kan bero på. Idag regnar det... *urk*. Vad trist. Man vill bara krypa ner i sängen och sova till nästa sommar.

Nu ska jag kolla runt lite på Internet. Vi hörs.