Idag har jag badat och tvättat håret så nu är jag ren... muuu. Hrm, äh... jag vet inte hur renar låter. Jag upptäckte att jag har två långa rivsår på ena vaden. Jag har ingen aning om hur de kom till, jag har inte märkt något. Men så är det ibland... nästan så att jag undrar om jag går i sömnen igen (jag gjorde det när jag var liten). Det allra knasigaste jag upptäckt hittills var tre långa rivsår på ryggen, såg ut som om Freddy Krueger hade varit på besök. *ha, ha*.

Det var översvämning i mitt badrum idag. Hela golvet var täckt av vatten. Som tur var kunde jag lösa problemet själv, jag drog upp en bunt hår och en betongklump! Den var ca 4 cm i diameter, men var den kom ifrån vet jag inte. Det är väl de duktiga arbetarna som lyckades med det när det var stambyte i huset. Det är kul att ha ett nytt fräscht badrum men det är en del saker som är sämre t.ex. att det av någon anledning blivit mycket mer lyhört. Det allra sämsta är ändå att jag måste spola vatten i flera minuter innan varmvattnet kommer.

Min senaste telefonräkning var ganska rolig. Jag har bara ringt ett enda samtal under hela perioden. Varför det? Jo, för jag ringer med mobilen istället. Parlino har en tjänst att för en engångssumma på 19 kr så kan man sedan ringa helt gratis till ett fast telefonnummer. Det tillkommer varken öppningsavgift, minuttaxa eller månadsavgift. Man kan ringa max 1500 minuter per månad, men jag ringer inte så mycket. Det enda man behöver göra är att tanka på kontantkortet en gång per år så att man behåller sitt mobilnummer. Jättebra tycker jag, därför har jag en mobil för att ringa föräldrarna och en för att ringa Mårten. Att bara pröjsa 99 kr (lägsta värdebeviset) per år för att kunna ringa 18000 minuter låter bra i mina öron i alla fall. *hi, hi*.

Nu ska jag lägga mig och försöka sova. Det är ovanligt tyst både i huset och utanför. Påverkar den dåliga ekonomin verkligen så mycket? Senast när Mårten och jag var i stan så var det helt dött på kvällen, knappt några bilar eller människor. Urtråkigt... men alla sparar väl in på det de kan. Jag köper nog inte färre prylar än förut men definitivt billigare. Jag handlar nästan bara på rea och när det är nedsatta priser. När jag handlar mat står jag till och med i butiken och räknar ut hur mycket olika matprodukter kommer kosta per portion. Kläder från second hand duger också bra. Senast köpte jag två toppar för 15 kr styck och ett par Fornarina-jeans för 30 kr (ena knappen var borta).

Missade du Battle Royale på TV7 idag? Det var synd i så fall, för det är en helt okej film. Natti natti!

Jag sitter och kollar på Jerry Springer. Ibland är det så invecklade och konstiga förhållanden att man undrar om det verkligen är sant. Men det är väldigt underhållande att se på. Alltså inte underhållande roligt utan underhållande intressant. Efteråt ska jag se på Let's dance. Det är lite creepy för det känns som att den här säsongen är otursförföljd. Först hjärtinfarkt, sedan influensa och senast blödning i hjärnan. Vad kommer härnäst? Läskigt..

Nej, över till något kul: allt som är gratis. Jag har varit testpilot för olika prylar t.ex. en tjänst i mobilen, olika drycker och matprodukter. Just nu testar jag en ny typ av deodorant, det är spännande. Sedan är det alltid roligt att gå på olika evenemang. Fast i de sammanhangen har jag inte bara trevligt, det är en övning för både min sociala fobi och panikångesten. Senast var Mårten och jag hos Whyred. Jag fick en inbjudan och där stod det inte att de skulle bjuda på något men när vi kom dit fanns det vin och bigarråer så det var en positiv överraskning. Mårten fick nöja sig med Ramlösa eftersom han körde bil men jag tog ett par glas vin. *he, he*

Hej, nu är jag här igen. Ja, jag lever fortfarande... men det är ju vinter och jag har gått i ide typ. Men jag försöker hålla mig vaken och jag har till och med satt upp ett par punkter som jag ska försöka följa varje vecka. Hittills har jag bara diskat och städat när det behövts. Nu är det slut med det. Varje måndag ska jag diska och varje onsdag ska jag dammsuga och svabba. Jag hatar att planera men det går inte att komma undan från saker och ting. Därför har jag bestämt att idag ska jag plocka undan sådant som jag köpte senast, det vill säga mat, kläder och annat nödvändigt. Imorgon eller på söndag ska jag bada och tvätta håret. På måndag ska jag diska och byta grafikkort i datorn. På tisdag färgar jag håret. På onsdag ska jag städa. Det är vad jag har planerat hittills. Sen vet man ju aldrig om något kommer emellan... men jag ska göra mitt bästa för att det ska fungera.

Senast jag skrev här i dagboken så var jag sjuk i influensa. Det är först nu som jag kan säga att jag är helt fri från den. Jag har nog aldrig haft en så envis influensa någonsin. Jag hostade så pass mycket att jag fick ont i bröstkorgen. Jag var till och med hos läkaren och fick utskrivet en stark hostmedicin. Men nu mår jag bättre och har börjat gympa vidare med min Wii Fit. Jag arbetar mest med underkroppen just nu för jag har nästan inga benmuskler... känns det som i alla fall. Första gången jag sprang den kortaste joggingturen med Wii Fit så värkte mina vader som sjutton efteråt. Därför kör jag en del aerobics och muskelövningar som koncentrerar sig på benen. Jag tränar också en hel del yoga. Wii Fit är fantastiskt, det bästa som kunde ha hänt min hälsa. Det är så kul när man gradvis märker att kroppen mår bättre och bättre.

För att övergå till något helt annat så tycker jag att allt gratis är gott. Hehe, vem gör inte det? Oj, jag ska se på TV nu. Jag förklarar mer sedan när programmet är slut för nu ska jag och min grönsallad med räkor förflytta oss ca 1,5 meter från skrivbordsstolen till soffan.

Jag har aldrig haft en så kraftig influensa som i år. För två dagar sedan hade jag +39,1° feber. Igår kunde jag knappt prata och idag kan jag inte prata alls. Det är jättefrustrerande att inte få fram några ord. Irriterande också när folk bara pratar på och inte låter mig prata färdigt... nåväl, snarare viska. Så jag är inte på särskilt bra humör idag. Jag ska ändå lägga mig snart för jag har inga krafter kvar.

Det är dags att lägga sig nu tror jag. Man vet aldrig om jobbarna börjar väsnas tidigt imorgon. En av mina grannar har dött och de håller på att sanera hela lägenheten.

Apropå hälsa så var Mårten och jag på mässa igår (Allt för hälsan). Det var ganska intressant... men inte så mycket gratisprylar att plocka på sig. En sak jag störde mig på var att de vid flera montrar hade godis av riktigt socker. Usch, på vilket sätt ska det vara bra liksom? Nästa gång jag går på mässa tänker jag ha på mig platåskor för folk är så jävla buffliga, speciellt kring provsmakningarna. Jag tyckte synd om en tjej som satt i rullstol, inte enbart för att hon satt i rullstol utan för att hon var tvungen att möta så kalla och otrevliga människor. Hon hade nämligen provsmakat lite nyttiga chokladkakor och skulle vidare till nästa monter. Då råkade hon stöta till en kvinna som stod och pratade med en försäljare. Kvinnan sa: "Ursäkta, men jag står faktiskt här". Jag tyckte det var taskigt sagt och det var även sättet hon sa det på... det var så nedlåtande. Hon hade tydligen ingen förståelse alls för att en rullstol inte har någon servostyrning precis.

Mårten och jag gjorde lite olika test. Vi kollade våra lungor. Mina lungor fungerar bättre än jag trodde för jag fick över 100% på testets olika delar. Mitt BMI är på 18,1 vilket är för lågt. Men för en gångs skull så fick jag höra att det ändå inte gör något så länge man mår bra. Något annat jag även tog reda på är min puls i förhållande till blodtrycket. Jag har en mätare hemma och brukar kolla trycket då och då. Jag har oftast bra över- och undertryck men min vilopuls är aldrig under 85. Jo, vänta... de senaste gångerna när jag mått dåligt och haft ångest så har jag testat mig bara för skojs skull. Jag har upptäckt att då har jag en låg puls, runt 60 (i början i alla fall... för när den riktiga ångesten sätter in så har jag en puls på ca 120). Jag ska försöka komma ihåg att testa trycket fler gånger när jag inte mår bra så kan jag dela med mig av resultaten. Nåväl, en kvinna på mässan förklarade att alla har olika vilopuls och en del har bara helt enkelt högre. Jag menar, jag tränar fem gånger i veckan hemma (motionscykel, sit-ups, aerobics) och ändå har jag hög vilopuls. Jag ska dock träna mer med min Wii Fit. Då blir det varierad träning. Som exempel så kan jag ju säga att 5 minuters jogging med Wii inte var så enkelt som jag trodde. Efteråt kändes mina vader som gelé, jag kunde knappt stå. *ha, ha*.

Nej, nu är jag för trött för att skriva mer. Natti natti!

Och det tredje avsnittet var okej.

Jag ska se på TV om 2 minuter... får nog ta och skriva senare istället. Jag måste hinna värma en Gorby's men det tar ju bara 1 minut så det är lugnt. Jaha, nu börjar programmet på SVT1. Kunde de inte ha hittat en Jekyll som var mer tilldragande? Hm... han ser ju inte bra ut och inte är han läskig heller. Nåväl, man får väl hoppas att handlingen är bättre. Första avsnittet var sådär, det andra bättre...

Idag såg jag en kändis... typ. Mina föräldrar, Mårten och jag var vid Täby galopp för att kolla in en loppis och ett par hästtävlingar. Det var väl måttligt kul... det enda fina jag hittade var en glasskulptur i form av en fågel. På väg tillbaka till bilen så gick det några människor framför oss som jag lade märke till eftersom de var lite finare klädda än de andra besökarna. Det var en äldre herre, fyra tonåringar och en kvinna. När de kom fram till sin bil och hon vände sig om så upptäckte jag att det var Carolina Gynning. Hon ser så lång ut på TV men inte IRL... fast när jag kollar runt på nätet nu så ser jag att hon bara är 2 cm längre än mig. Jaha, där ser man...

Det hade varit kul att få ta en bild eller så men jag respekterar alltid folks privatliv. Hade jag varit kändis skulle inte jag vilja att det kom fram en massa människor och bad om autograf eller bilder när jag var ute som privatperson. Är det i ett officiellt sammanhang så är det skillnad... Men alla är väl olika. Jag har haft flera tillfällen att "störa" kändisar men jag tycker det känns fel. Jag menar, jag kan ge ett par exempel när jag sett kändisar och jag är rätt så säker på att de inte ville bli störda av någon då.

* Jan-Ove Waldner i sporthallen
* Jerry Williams i en mataffär
* Björn Borg i ett café
* Kattis Ahlström i en biograf
* Brynolf Wendt på en gata på söder, förmodligen på väg hem då han hade en matkasse i handen
* Ebba von Sydow i en klädaffär
* Marie Plosjö på en nattklubb

Ibland känns det som att det finns en mening med allt. Nåväl, kanske inte allt. Men idag t.ex. så vaknade jag strax före 8 (vilket är tidigare än jag brukar vakna). Precis när jag klev upp ur sängen började någon granne borra. Det var ju tur att jag vaknade innan oväsendet för ingen mår nog bra av att ryckas upp ur sömnen. Varför måste folk väsnas så tidigt? De håller fortfarande på... Jag får väl ta på mig mina hörselskydd snart som jag fortfarande har kvar sedan renoveringen.

Hehe, bara för att jag skrev så så blev det tyst. Då kan jag passa på att äta frukost i lugn och ro. Jag är ingen frukostmänniska men jag brukar lyckas klämma ner en liten fruktyoghurt. Idag blir det en med smak av blåbär.

Just det... i lördags skrev jag om olika orsaker till varför jag inte mådde bra. Egentligen så finns det en till: I ett helt år har jag inte kunnat se på bilder eller film via datorn till TVn. Jag fattar inte vad det är för kasst grafikkort de slängt in i min dator (fast det ser tjusigt ut med DVI, S-video och HDMI-utgång). Jag fick alltså över bilden till TV men den var ihoptryckt och det gick inte att ändra i Nvidias värdelösa mjukvara. Inte vad jag kunde hitta i alla fall... och det enda jag ville ha var ett svar; antingen att det inte gick eller hur man skulle göra för att få det att fungera. Jag har oftast haft Nvidia i mina datorer och det har aldrig varit något problem att ändra storlek på bilden i höjdled, sidled o.s.v.

Mårten hjälpte mig att ringa till folk (tack och lov för världens snällaste Mårten). Till en början så väntade vi snällt på svar. Men eftersom inget hände så fick Mårten varje gång prata med en högre chef. En av de lägre cheferna erbjöd mig 600 kr som ersättning. Men vad fan! Jag var inte ute efter pengar, jag ville kunna se på bilder och film! Till slut sa typ den högsta chefen att jag kunde få ett nytt grafikkort. Jag fick välja ut ett själv och sedan skickade de det till mig. Men hela jävla processen har tagit ett år! Jag har inte installerat grafikkortet än för det var sådant strul med TVn. Jag har aldrig sett en fetare fläkt på ett grafikkort... och då menar jag verkligen fet... som i tjock. Den är säkert 4, kanske 5 cm. Jag har aldrig öppnat upp den här datorn jag har nu så jag har faktiskt ingen aning om kortet får plats. Men i värsta fall får jag ta ut TV-kortet för jag tittar nästan aldrig på TV i datorn.

Igår mådde jag inte alls bra. Jag har inte mått så dåligt sedan... nej, jag minns inte ens när. Det var flera saker som var jobbiga och till slut blev det bara för mycket.

Orsak 1: Jag har haft strul med TV-apparater jättelänge. Det började med att min gamla "tjock-TV" började tjuta enormt högt. Då frågade jag mina föräldrar om jag kunde få en ny TV för det kostar ju en hel del att laga. Det gick bra. Mårten fick min gamla TV (tydligen har jag någon Supermanhörsel för ingen hörde tjutet lika mycket som jag) och jag valde ut en ny "tjock-TV" för det här med LCD och plasma var fortfarande lite halvnytt.

Efter ett tag upptäckte jag att bilden ibland såg ut att vara grönblåaktig på vissa delar av TVn. Dessutom fanns det en repa trots att det skulle vara en helt ny TV. Vi lämnade tillbaka den och fick en ny. Men även på den nya TVn så blev det knas med färgerna. Vi skickade in den på reparation... fick tillbaka den... med samma fel. Teknikerna föreslog att jag skulle ta bort allt magnetiskt i närheten. Ingenting hjälpte. Inte var de särskilt trevliga heller när vi sa att det måste vara fel på själva TVn. De sa faktiskt ordagrant: "Ni kan skicka in den på service igen om ni vill men vi kommer fortfarande inte hitta något fel och det kommer bara kosta er pengar". Då vände vi oss direkt till tillverkaren och de sa att vi kunde skicka in TVn till deras egna verkstad (inte återförsäljarens som vi gjort tidigare). Vad hände då? Jo, de upptäckte direkt att det var fel! Men då var vi så pass irriterade att vi lyckades häva köpet ändå och jag fick tillbaka min gamla TV från Mårten och vi skickade även in den på service och sedan tjöt den inte mer.

Min gamla TV höll ett bra tag i alla fall... tills den dog i år i juni. Då bestämde jag och mina föräldrar oss för att skaffa mig en LCD-TV. Jag väntade ett par månader på den för att jag ville ha en bra modell som var helt ny. Sedan när jag fick den verkade allt bra. Men efter mindre än 2 månader så upptäckte jag en död pixel (på en TV som de sagt att det är nästan omöjligt att det händer). Jag var tvungen att skicka in TVn på reparation för stället där jag köpte den byter bara varan inom de två första veckorna.

Mårten hjälpte mig att ringa serviceverkstaden för att hålla koll på hur det gick med reparationen. Ja, tydligen fixar folk döda pixlar nu genom att byta ut hela panelen... Jag tycker det låter dyrt men vad vet jag. Först sa de att det bara skulle ta någon dag. Sedan fick vi veta att panelen var restnoterad men förmodligen skulle komma in efter en vecka. Vi ringde senare igen och då sa de att eftersom stället vi köpt TVn ifrån i sin tur inte köpt från Sony i Sverige så skulle panelen bara kunna fixas TIDIGAST i slutet av OKTOBER!!! Mårten ringde genast återförsäljaren och pratade med dem. De hörde via sin "reklamationsavdelning" av sig till serviceverkstaden och fick svaret att det skulle ta en vecka. Men då pratade de bara med någon i kundtjänst. Mårten hade lyckats prata med en tekniker som var mer insatt i problemet. Så det blev en jävla massa ringande hit och dit (jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan Mårten).

Till slut så fick även återförsäljaren svaret att det skulle ta lång tid, kanske även till november. Jag fick alltså en ny TV som Mårten och jag hämtade i förrgår. Jättebra, eller hur? Det trodde jag också ända tills jag satte mig i soffan igår för att ställa in kanalerna. Då upptäckte jag att hela TVn var sned. Mårten ringde Sony och de sa att det troligen var fel på stativet. Så det blev ännu mer ringande till återförsäljaren för att fråga om vi kunde byta det nya stativet med det gamla (för det hade jag inte haft något problem med). De skulle höra av sig senare... men klockan bara gick och gick och inget hände. Då bröt jag bara ihop... jag kunde inte titta på en sned TV för det var enormt störande och så tjöt mina element hela tiden så jag fick ont i huvudet... och då kommer vi alltså till...

Orsak 2: För flera veckor sedan upptäckte jag ett högfrekvent ljud. Jag trodde att det kanske kom från någon av mina elektriska apparater. Men sedan upptäckte jag att det var elementet! Vi ringde fastighetsskötarna, två stycken kom in och kände på elementet och sa "men det är ju varmt". Åh, det är ju inte det som är felet! De verkade inte veta alls vad de gjorde... jag tror till och med att en av dem förstörde elementet i köket. Bakom termostaten sitter nämligen en typ av pigg eller vad man ska kalla det som när man trycker in den så ska den sedan åka ut automatiskt. Det gör den inte längre... bara på de andra elementen.

Någon dag senare hörde jag fortfarande tjutandet... fast mycket högre. Varför då undrar du kanske? Jo, för att nu tjöt inte bara ett element utan två! Så vi ringde felanmälan igen. En vecka gick och ingen hörde av sig. Vi ringde åter igen och fick veta att tydligen hade den förra tanten i kundtjänst inte hört av sig till fastighetsskötarna. Dessutom hörde vi att det bara fanns en snubbe som var expert på element. Jaha, men de två som var uppe hos mig förut då? Men vem vet... kommunikationen mellan felanmälan och fastighetsskötarna kanske inte fungerar så bra... de kanske bara trodde att jag inte hade någon värme.

I alla fall... elementexpertfastighetsskötaren hörde till slut av sig och sa en dag och tid då han kunde komma. Mårten åkte hit för att hjälpa mig (jag mår inte bra när det ränner omkring en massa främmande människor i min lägenhet och har jag någon hos mig så behöver jag inte ta lika mycket Xanor). Vi satt och väntade... och väntade... och väntade. 10 minuter innan hans arbetsdag var över så ringde han och sa att han inte kunde komma för det var en läcka någon annanstans som han var tvungen att fixa. Kul...

Då var det väl bara att boka en ny tid... men nej, han skulle på semester i en vecka men vi kunde ringa honom efter det. Jävla skit! Så nästa tisdag ska vi försöka få tag i honom och fixa en ny tid. Jag blir knäpp snart alltså för det här tjutandet från elementen går inte att göra något åt. Det blir ingen skillnad oavsett åt vilket håll jag vrider termostaten.

Nå, nu till "the conclusion" varför jag mådde dåligt igår. Jag satt på golvet framför min sneda TV och tänkte på allt jag gått igenom med TV-strul och samtidigt hörde jag det högfrekventa och höga tjutandet från elementen och tårarna började bara rinna. Jag ringde Mårten för jag behövde någon att prata med och han satte sig genast i bilen och körde till återförsäljaren och fick lyckligtvis med sig mitt gamla TV-stativ. Men då blev det stressigt för han var tvungen att lämna tillbaka något av stativen för allt gällande den förra TVn skulle returneras på måndag. Butiken har stängt på söndagar och jag kunde inte ta Xanor igen på lördagen och mina föräldrar kunde inte åka själva för det var så mycket som skulle förklaras o.s.v. Det var på sekunden att Mårten inte hann lämna tillbaka stativet... men det gick tack och lov bra. Efteråt köpte Mårten med sig mat till oss båda. Jag hade inte ätit eller druckit på hela dagen så det var snällt av honom.

När Mårten hade åkt hemåt så satte jag mig ner och kopplade av. Det var då helvetet började. Först kom ett svagt illamående. Det förstärktes gradvis och sedan kom ångesten och miljontals andra känslor. Jag mådde så dåligt att jag knappt kunde röra mig. Jag låg skakandes på golvet men lyckades nå min mobil så att jag kunde ringa mamma. Även fast jag inte fick fram så många ord så kändes det en aning tryggare att höra hennes röst. Senare när jag mådde lite bättre så ringde även Mårten. Jag minns inte riktigt vad som hände... men min morsa ringde tydligen Mårten någon gång också och berättade hur jag mådde. Efter ett par Xanor kände jag mig någorlunda bra och kunde lägga mig och sova.

Jag vaknade nyss och kände bara att jag behövde skriva av mig. Hoppas det inte blev allt för rörigt... men det är faktiskt så det känns när allt verkar gå fel. Nu ska jag äta lite frukost och... tja, jag vet inte riktigt vad jag ska göra sen. Ta det lugnt antar jag för jag känner mig alldeles kraftlös.

Precis när man börjar komma ur sin deppighet en aning så händer något nytt som drar ner en. Idag upptäckte jag att min TV har en död pixel. Mårten ska hjälpa mig att ringa imorgon så får vi se om jag får en ny eller om de kan laga den... vilket jag tvivlar på.

Fast, det finns ju en del solglimtar i livet ändå. Idag fick jag en biobiljett med posten. För ett par dagar sedan fick jag ett presentkort på 200 kr som jag kan köpa växter för. Jag vann också biljetter till en konsert... som Mårten och jag var på för ett tag sedan. Det var inte så många där så vi stod längst fram och njöt av bra musik och jag fick en high five från Lazee. *he, he*.

Det känns som att det mesta strular idag. En icke original handsfree till min sladdlösa telefon ville inte fungera ordentligt tidigare idag. Jag får väl köpa en äkta istället... även fast den är dubbelt så dyr. Sedan var det någon som försökte återställa lösenordet till en av mina hotmailadresser. Det är så irriterande. Men folk är ju blåsta... eller så beror det på att Hotmail krånglade till det förut med alla möjliga ändelser... typ hotmail.de eller hotmail.com.mx och så vidare. Därför tror säkert en del att de har min adress som slutar på hotmail.com. Äh, vem vet... knäppt är det i alla fall.

Jag känner mig deppig. Det är inget särskilt som har hänt... det är väl egentligen små saker bara. Mina fåglar sover i lampan just nu. De har alltså lämnat boet och äggen. Jag höll upp alla 6 ägg mot en stark lampa och det fanns inget i dem tyvärr. Men Spike (hanen) har redan börjat uppvakta honan igen så de får en chans till i år att skaffa småttingar innan jag tar bort boet.

Igår var jag hos gynekologen. Det var inte alls kul. Det känns alltid som att alla läkare jag träffar inte förstår sig på mig och därför inte har någon empati. Det enda jag ville var att få p-piller... samma som jag har ätit i 7 år. Men så fort jag försökte förklara att jag inte klarar av att genomgå en undersökning så förändrades gynekologen till en jurist och snackade om ansvar hit och dit och att hon inte kände mig o.s.v. (det var bara andra gången jag träffade henne). Situationen blev till slut så obehaglig att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. Jag sa att jag kunde ta på mig ansvaret för att hon inte gör en undersökning för mitt liv är ändå skit. Då undrade hon förstås över hur jag mådde så jag förklarade hela mitt så kallade liv och efter det så blev hon lite snällare... men ändå...

Jag förstår att det är bra att undersöka sig. Men jag klarar inte av det. Min förra gynekolog var jättebra i början men senaste gången jag var där på undersökning så mådde jag hemskt dåligt efteråt. Det var nästan som att ha blivit våldtagen. Förresten så har jag inte varit med någon sedan 2001 så jag tycker det är onödigt att kolla efter problem. Det är min kropp, mitt ansvar och om jag inte vill gå med på undersökning får jag skylla mig själv... men jag måste ju få kunna göra det valet. Tyvärr är det inte riktigt så... och det är jävligt trist. Mårten är den bästa vän jag någonsin haft... han har lovat mig att kolla upp om det finns något man kan göra... skriva på något papper om att man tar allt ansvar själv eller något. Jag vet bara att jag inte orkar med att gå igenom allt igen.

Jag har säkert skrivit det massor av gånger men om du undrar varför jag äter p-piller så är det inte på grund av det som det egentligen är tänkt för utan: 1. Jag vet exakt när jag får mens. 2. Jag har nästan ingen magont. 3. Min vikt. Innan jag började med p-piller så hade jag aldrig vägt över 49 kg. Min förra gynekolog ville skriva ut Citodon till mig istället för p-piller. Hon tyckte alltså att jag skulle knapra 6 Citodon om dagen... utöver alla andra piller jag redan tar... skitbra...

Imorgon ska jag till mina föräldrar för jag har ingen lust att sitta hemma själv och deppa. Eller... det har jag egentligen... men jag vill inte bli mer deprimerad. Därför ska jag hjälpa dem med ett par saker, käka lunch och sedan åka till en loppis och förhoppningsvis hitta något kul. De hämtar mig klockan halv elva imorgon så jag borde nog gå och lägga mig. När jag ska iväg någonstans så brukar jag alltid stiga upp två timmar innan och ta Xanor. Då hinner de verka ordentligt.

Igår kikade jag in i fågelboet och såg minst 6 stycken ägg! Jag hoppas att det blir något av dem också. *hi, hi*.

Jag ska nog ta och diska lite nu. Jag stekte fisk igår och det luktar inte så fräscht i lägenheten. Apropå steka så är det något fel på min ugn. Jag gräddade en pizza för ett par dagar sedan och högra halvan av pizzan blev bränd men undertill var hela pizzan rå. Blä! Vi får väl se vad som händer... om ugnen ska lagas eller bytas ut. Den är ju ändå mer än 10 år gammal.

På lördag ska Mårten och jag in till stan... men det verkar bli skitväder. 12 grader, regn och nordvind... usch! Ska man verkligen behöva gå omkring med tjock tröja, mössa, vantar och halsduk?