Nåväl, jag ska sova nu. Allt känns bara skit. Det går knappt att vara i min lägenhet för det låter extremt mycket från grannarna och det är svinkallt inne. Jag har skitmycket ångest. Jag måste gå ner 2,2 kg också eftersom jag inte kunnat träna på länge på grund av förkylningar.

Min farsa gick till läkare för några veckor sedan på grund av förkylningssymptom och brist på aptit. Han hade hög sänka så han fick medicin mot... bakterier. Läkarna ville ändå kolla upp farsan mer... och nu visar det sig att han har metastaser på levern. De försöker hitta primärtumören som oftast finns i tarmarna när metastaserna sprids till levern. De gjorde en undersökning men hittade ingenting så frågan är: var gömmer sig primärtumören? Det känns trist att farsan är sjuk men han är ju ändå gammal... men en annan konstig sak är att han inte har ont vilket folk oftast brukar ha.

Några saker funderar jag på nu... Borde jag kolla upp mig? 2010 när de gjorde ett ultraljud så hittade de en 4 cm "avvikelse" på min lever och en 2 cm stor gallsten. Sedan har jag knölen vid tinningen som idiothusläkaren sa är en talgkörtel utan att ens ha undersökt den (när jag kom in i rummet skrattade hon åt mig och tog mig inte på allvar). Eller så skiter jag i allt och bara låter det vara.

Nu måste jag sova så jag orkar upp imorgon för jag och Mårten ska käka hos mina päron. Farsan har fått komma hem från sjukhuset för de kan inte göra något nu under jul och nyår. De tog en biopsi på metastaserna idag men det lär ta tid innan resultaten kommer.

Jösses, jag känner ingenting av Flunitrazepamen. Det har varit så i hela mitt liv att jag inte påverkas av varken medicin eller alkohol eller bedövningar. Nåväl, när jag lägger mig så kommer jag sova djupare än vanligt i alla fall.

Är klockan redan så mycket? Jösses... Jag får vÄl sÄga God Jul och god natt.

Man ska ju kunna se på ögonen om man har tagit en substans. Jag tycker mina ögon ser ut precis som vanligt trots att jag tagit en Flunitrazepam för ca en timme sedan. Blodkärlen har jag alltid eftersom jag sitter vid datorn, TV:n eller klipper hårtoppar som delat sig.

Öh... jag har flyttat hem till mig permanent nu. Men blir det allt för jobbigt så sa mina föräldrar att jag alltid är välkommen att bo hos dem.

Jag har fixat bur och annat för fåglarna... som tycker det är roligare att flyga runt i lägenheten än att ligga på äggen. Jag har de 3 äggen i ett mini-bo med lampa över och det är ca +32 grader i boet. Jag har dock inga förväntningar på att lyckas med äggen men jag måste ju försöka. Imorgon har fåglarna kanske lust att ligga på äggen... speciellt eftersom honan förmodligen kommer lägga ett nytt ägg.

Jag har pysslat med allt möjligt i flera timmar så jag tänkte sätta mig och kolla på TV, koppla av och dricka julmust light. Jag gick in i köket för att hämta ett glas... och öppnade skåpsluckan till vänster... där tallrikarna står, inte glasen. Bra minne man har... Varför har man så mycket onödiga saker hemma? Jag använder ju bara några dricksglas och tallrikar. Varför har jag all annan skit? Säkert för att jag tänker som alla andra; det kan ju hända att man behöver en... Kellogs frukostskål eller en vas... eller champagneglas... eller kaffemuggar... hrm.

Vad gör man när ens fåglar inte sköter sina ägg? Jo, jag tar över och värmer äggen (hittills bara ett). Termometern har jag så jag vet att det är lagom temperatur. Jag minns bara inte hur varmt det ska vara... något på 30... äh, jag får googla.

Jag ska flytta hem till mig permanent... ja, eller tills jag inte står ut. Jag och Mårten var och handlade diverse prylar i IKEA. Bl.a. en badrumsmatta, en annan matta att gympa på, en bordslampa om jag behöver värma fågelägg. Lampan var inte billig: 400 kr (det är mycket för mig i alla fall). Det fanns billigare bordslampor men vissa fungerade inte med E27 och andra var fula. Jag tänker ju använda lampan även när fåglarna inte har ungar. Sedan köpte jag 200 värmeljus för det är kallt i min lägenhet. Ja just det, jag köpte urfula IKEA-tofflor så mina fötter inte fryser. Sedan köpte jag flera saker hos ICA som behövde förnyas. Jag köpte nytt av allt: fönsterputs, diskmedel, rengöringsmedel, toa-blått. Jag har en Ifö toa där man sätter sticks i tanken. Det är inte billigt men man slipper ha den andra typen som hänger på insidan av toan.

De fåglar jag har nu har aldrig bott hemma hos mig. Det ska bli kul att se vilket ställe som blir deras favorit. Fåglar jag haft tidigare har suttit på olika ställen: gardinstången, dörren, en uplight, en ampel ovanför mitt skrivbord.

Mårten och jag kollade var närmaste Pokéstop är. Det ligger bara ca 50 meter från min port. De dagar jag känner att jag kanske klarar av att ge mig ut så kan jag slänga sopor och sedan gå till stoppet.

Nej, nu ska jag sova. Imorgon ska jag plocka ihop endast det nödvändigaste. Jag måste röja i min lägenhet så att jag får plats med prylar från päronens place.

Vilken seg dag det var idag. Hemskt. Jag har känt mig som en sengångare hela dagen. Nu ska jag äntligen sova.

Känner mig så... jag vet inte. Trodde jag skulle trivas i Sverige men jag vill bara härifrån. Imorgon ska jag leka pressfotograf och sen ska Mårten och jag åka till Sundsvall. Om det inte vore för road trips och andra events så skulle jag bara sitta inne och deppa ännu mer.

Jag mår bara inte bra... varken fysiskt eller psykiskt. Min nya dator har stått här ett tag men jag har inte orkat packa upp den än. Jag får väl locka mig med att spelen säkert kommer fungera bättre med nya datorn.

Äh, jag lovade mitt aktivitetsband UP Move att jag ska lägga mig innan 23:50... eller var det 23:30... eller kanske 23:15. Nåväl, jag ska smörja händer och fötter först för jag är torr efter att ha badat i mer än tre timmar.

God natt...

Huvudvärk. Alvedon. God natt.

Nu har jag testat kroppkaka i Kalmar och det var inte gott. Sockerfria pepparkakor är mycket godare.

Min rumpa gör ont. Jag har ingen inbyggd kudde längre... muskler alltså. Jag måste bli frisk så jag kan börja träna.

Imorgon ska Mårten och jag på en liten road trip. Det blir spännande och kul att komma ut och se annat än dessa väggar. Vi ska åka en bit neråt längs östkusten. Ahhh! Jag börjar bli som Mårten. Han säger alltid upp och ner istället för norr eller söder.

Oj, jag måste sova eftersom jag ska upp tidigt. Ska bara smörja händer och fötter som är torra efter att jag badat. Ja, jag har mens men det går bra att bada... bara man kommer ihåg efteråt att inte använda handduken överallt.

De senaste dagarna har det känts av lite vid stället där bråcket var. Det behöver inte vara något. Jag har ju ändå mens och när man inte varit på toa ordentligt så kan det trycka på på själva operationsområdet. Det har hänt förut. Med tanke på fyra operationer, alla nät, skruvar och konstiga prylar de stoppat i min buk så är det kanske normalt. Jag måste ner ca 3 kilo så kanske det blir ännu bättre... och träning förstås.

Knäpp, knäpp, knäpp, knäpp. Det låter som att fåglarna äntligen har vågat sig fram till hirskolven.

Jag hade gärna sovit längre men jag har mens och så fort man vänder sig om i sängen på morgonen så börjar det rinna ännu mer. Dessutom gör det lite ont och känns spänt i magen... och så måste jag snyta mig. Jag tar nog en Flunitrazepam ikväll också för när jag väl sov så sov jag som en stock och besvärades inte alls av snor, slem eller andra förkylningssymptom.

Nu ska jag kliva upp, gå på toa, byta binda, snyta mig, tvätta mig lite, ta dei, klä på mig, dricka frukost (Actimel och sen c-vitaminbrustablett), kanske ta två munsönderfallande Alvedon om det behövs, sätta mig vid datorn och spela Farmville 2. Just det... och ge fåglarna sallad och färskt vatten.

Jag kollade efter fågelbo igår men hittade inget bra. Jag köpte bara en mindre variant för att ha om fåglarna inte ligger på äggen. Jag köpte även bomaterial: någon typ av bomull till miniboet och kokosfibrer till stora. Jag köpte också en riktig värmelampa så nu måste jag bara hitta en armatur som passar 75 watt. Jag har en gammal golvlampa som är justerbar på höjden som skulle vara perfekt... men det står inte hur många watt den klarar av.

Nej, nu ska jag fånga en Pokémon och sedan kliva upp ur sängen innan blodet når lakanet.

Toppen, nu öppnade morsan dörren till mitt rum och frågade igen om jag mår bra. Jösses, jag snyter ju mig bara för att förkylningen inte har släppt än. Fan, orkar inte mer. Jag får bo i min lägenhet permanent. Jag är trött på att vara sjuk hela tiden på grund av päronen och jag orkar inte med allt smygande. Både smygande för mig för att farsan lägger sig typ klockan 21 varje dag och morsan som smyger runt i huset. Jag kan sitta och titta på TV eller sitta vid datorn och helt plötsligt står hon bara där. Det är jättecreepy. Stämningen i huset är också jobbig. Jag vet att alla är sjuka just nu men det suger energin ur mig att alla är så allvarliga och det känns som... dödens boning. Jag menar inte att alla ska vara överdrivet glada men någonting är bara fel. Det känns inte som ett hem (för mig). Ingenstans känns egentligen som hemma... ja, kanske Spanien då... Är bara så trött på tjafs och missförstånd.

Mårten och jag har bestämt oss för att åka till Spanien nästa år och jag frågade morsan om jag ska betala något eftersom jag får uppfattningen att morsan alltid tycker att allt vi gör kostar för mycket pengar, bl.a. bensin och hotell på vägen ner. Jag fick inget bra svar så jag vet inte... Jag menar, om hon tycker det är för dyrt så måste hon säga det. Senaste två åren har hon tyckt att vi inte ska till Saint-Tropez för det är en omväg och hotell är dyrare där. Senast sa hon att detta var sista gången de betalade för det. Fine, jag kan pröjsa det själv även om det innebär att jag får strunta i att köpa mat. Saint-Tropez är som hemma för mig (efter Spanien förstås). Nåväl, Mårten och jag åker tidigare nästa år så vi stannar inte där. Istället kanske vi stannar två dagar i Kassel, Tyskland. Det finns en enorm park mitt i stan som är enormt avkopplande att promenera i.

Äh, nu låter jag väl som en bortskämd brat... wurst. Men sanningen är den att om jag hade mått bra och haft ett jobb så skulle jag vara den som skämde bort mina föräldrar. Men nu är jag som jag är... fucked up, just like my computer. Jag känner alltid att jag är en börda för folk. De kanske skulle må bättre utan mig. Som vanligt; jag tänker inte göra något korkat men ödet kan man inte påverka. Men det verkar som att mitt öde är att genomlida helvetet... varje dag.

Jag vet, klockan är mycket och jag borde sova.

Herregud... min morsa borde chilla lite. Hon är alltid så orolig jämt. Jag tog ett av mina knock-out-piller klockan 22. Jag kallar dem bara så för Flunitrazepam är väl samma sak som Rohypnol? Drogen som har använts i många våldtäcksfall och andra fall där förövaren velat få offret utslaget för jag antar att antingen somnar offret eller är helt borta och inte har koll på någonting som händer. Jag menar inte att jag blir knockad av Flunitrazepam, andra blir det.

Min mamma borde känna mig bättre vid det här laget. Hallå!!!! Jag är ju tjejen som fått ta minst tre bedövningar hos tandläkaren, ätit maxdos av flera mediciner för att få någon effekt. Jag kan dricka i princip hur mycket alkohol som helst utan att bli berusad. På ett event med gratis drinkar så drack jag ca 7 stora drinkar... VODKA!!! Jag kände ingen effekt alls. Enda gången jag känt extremt lätt berusning var på ett annat event där man fick gratis, svindyr champagne. Fast det enda som hände var att jag blev lite fnittrig.

Nu har det gått nästan två timmar sedan jag tog Flunitrazepam. Jag skulle kunna hålla mig vaken om jag ville. Det enda jag känner av medicinen är att ångesten är borta och jag känner mig lugnare... men inte trött lugn utan bara fan-vad-skönt-att slippa-ångest-lugn. Jag är klar i huvudet och är fullt medveten om allt. Det krävs säkert tio gånger så mycket Flunitrazepam för att påverka mig. Så killar som försöker droga mig på krogen kommer misslyckas. Inte för att jag går ut så mycket. Jag skulle vilja ge mig ut och dansa lite... men Mårten gillar inte att gå på nattklubb om det inte är något speciellt event. Eller så kanske han tycker allt är tråkigt bara att han inte säger det till mig.

Skit samma. Det som störde mig nyss var att jag satt på toa när morsan helt plötsligt knackade på och oroligt frågade hur jag mådde. Ursäkta om det tar längre tid än vanligt! Jösses. Det måste vara för att jag berättade att jag hade tagit Flunitrazepam. Jag får väl skita i att berätta framöver om jag tar piller.

Jag känner mig skitdeppig. Jag skulle inte ha åkt hem från Spanien. Jag trodde att kylan skulle vara outhärdlig i den oisolerade lägenheten och såg fram emot ett varmt boende här i Sverige och kunna ta varma bad. Visst, det är varmt inne... men det är ju kallt ute så man har inte lust att ge sig ut så man sitter mest inomhus. Mina päron är sjuka. Farsan verkar vara kroniskt förkyld. Jag känner mig förbannad över att de smittade mig. Jag har aldrig mått så här dåligt med någon förkylning.

Jag känner mig så jäkla splittrad. Jag mår inte bra här hos mina päron. Det låter knäppt men gamla människor skrämmer mig. Jag vet inte varför... kanske för att de ofta är "borta". Eller kan det vara för att man har en bild i huvudet av hur de var förut och när de sedan närmar sig sitt bäst-före-datum så vägrar ens hjärna ta in den informationen. Ungefär som att föräldrar alltid ser på sina barn just som barn... oavsett hur gamla de är. Det som är läskigt är också att min farsa kan trilla av pinnen när som helst på grund av ålder och andra åkommor. Jag skulle inte palla med att vara den som hittade honom död. Jag har ett extremt bildminne och jag skulle aldrig få bilden ur huvudet. Jag vet inte, det känns ibland som att jag bor på ett ålderdomshem där alla ofta är sjuka. Jag känner mig kvävd, kan inte vara mig själv, är sliten över var jag ska bo. Vet inte om jag klarar av att vara här så mycket. Hemma hos mig är det också skit med alla jävla grannar. Ska jag bo där måste jag skaffa internet. Äh, jag orkar inte tänka på det. Jag är bara deppig.

Stirrar på projektorklockan i taket... nej, tiden går inte fortare. Huvudvärk har jag också.

Jag sov inte alls bra senast. Hoppas det blir bättre inatt. Min förkylning är inte borta än. Istället för slem och segt snor störs jag nu av torkat snor i halsen. Jag dricker vätska som en galning men det hjälper inte, det är snustorrt längst bak i halsen. Vatten, mjölk, kolsyrat vatten, mineralvatten, soppa... nada. Y ahora tengo hambre. Sorry, wrong language. Nu ska jag sova...

Imorgon har jag en ursäkt att ta Xanor för Mårten dyker upp och hjälper mig handla. Mina päron är också sjuka och morsan har även genomgått kirurgi så jag handlar åt dem också om de behöver något. Kanske en massa c-vitaminer så de blir friska? Jag ska även hämta ut min nya dator jag fått av mina föräldrar. Den jag har nu är lite fucked... fungerar inte längre ihop med min skärm, bara päronens... som iofs inte har hdmi så det är kanske en mindre avancerad skärm. Päronen får den här datorn när jag flyttat över allt till den nya och när jag kopierat allt från deras gamla som tuggar Windows Vista. Måste fixa en massa inställningar också... som textstorlek osv. Det lär ta ett tag med tanke på att jag är sjuk, känner mig svag och har ångest. Jag fick en massa ångest tidigare idag när jag åt lunch med föräldrarna. Vet inte varför... jäkla ångest att bara dyka upp när den känner för det. Nä, nu måste jag sova.