Toppen, nu öppnade morsan dörren till mitt rum och frågade igen om jag mår bra. Jösses, jag snyter ju mig bara för att förkylningen inte har släppt än. Fan, orkar inte mer. Jag får bo i min lägenhet permanent. Jag är trött på att vara sjuk hela tiden på grund av päronen och jag orkar inte med allt smygande. Både smygande för mig för att farsan lägger sig typ klockan 21 varje dag och morsan som smyger runt i huset. Jag kan sitta och titta på TV eller sitta vid datorn och helt plötsligt står hon bara där. Det är jättecreepy. Stämningen i huset är också jobbig. Jag vet att alla är sjuka just nu men det suger energin ur mig att alla är så allvarliga och det känns som... dödens boning. Jag menar inte att alla ska vara överdrivet glada men någonting är bara fel. Det känns inte som ett hem (för mig). Ingenstans känns egentligen som hemma... ja, kanske Spanien då... Är bara så trött på tjafs och missförstånd.

Mårten och jag har bestämt oss för att åka till Spanien nästa år och jag frågade morsan om jag ska betala något eftersom jag får uppfattningen att morsan alltid tycker att allt vi gör kostar för mycket pengar, bl.a. bensin och hotell på vägen ner. Jag fick inget bra svar så jag vet inte... Jag menar, om hon tycker det är för dyrt så måste hon säga det. Senaste två åren har hon tyckt att vi inte ska till Saint-Tropez för det är en omväg och hotell är dyrare där. Senast sa hon att detta var sista gången de betalade för det. Fine, jag kan pröjsa det själv även om det innebär att jag får strunta i att köpa mat. Saint-Tropez är som hemma för mig (efter Spanien förstås). Nåväl, Mårten och jag åker tidigare nästa år så vi stannar inte där. Istället kanske vi stannar två dagar i Kassel, Tyskland. Det finns en enorm park mitt i stan som är enormt avkopplande att promenera i.

Äh, nu låter jag väl som en bortskämd brat... wurst. Men sanningen är den att om jag hade mått bra och haft ett jobb så skulle jag vara den som skämde bort mina föräldrar. Men nu är jag som jag är... fucked up, just like my computer. Jag känner alltid att jag är en börda för folk. De kanske skulle må bättre utan mig. Som vanligt; jag tänker inte göra något korkat men ödet kan man inte påverka. Men det verkar som att mitt öde är att genomlida helvetet... varje dag.

Jag vet, klockan är mycket och jag borde sova.