Hej igen. Jag var på föreningen idag. Han som var med och startade den brukar ringa mig varje dag för att se till att jag vaknar och stiger upp. Sedan brukar han hämta mig med bil... så jag får skjuts till föreningen. Men nu ska det bli ändring på det. Jag ska åka kommunalt. Varje dag är en plåga. Jag oroar mig över hur jag ska ta mig till föreningen, och när jag väl är där så oroar jag mig för hur jag ska komma hem. Jag vill inte åka kommunalt... men jag vill heller inte utnyttja folk att skjutsa mig. Problem som kanske är små för "normala" människor blir till oöverstigliga hinder för mig.

Idag känner jag mig verkligen sänkt. Jag antar att det är en sådan period just nu. Fast det var längesedan jag kände mig riktigt glad och bekymmersfri, så man kan undra hur långa de här perioderna är.