Ja, ja... en del människor blir man inte kloka på. Men så är väl livet. "Shit happens".

Det gick jättebra hos kinesiologen. Jag var där och pratade lite med honom och fick sedan ligga och lyssna på en speciell sorts musik. Det är inte ens någon idé att jag försöker beskriva den, det är för krångligt. Men den är annorlunda, knappast sånt som man hör på radio... nej, verkligen inte. Det kändes som att jag hade lyssnat på musiken i ungefär en kvart, tjugo minuter när kinesiologen kom och sa till att nu var det färdigt. Så här fort? tänkte jag. Men det visade sig att jag hade legat där i mer än två timmar!! No way! Helt otroligt. Jag kände mig helt avslappnad och lugn, en otrolig känsla. Kinesiologen förklarade att han hade fått ner min stress i kroppen från 97% till ynkliga 30%. Och nu är jag "färdigbehandlad". Jag behöver inte gå tillbaka dit igen. Fantastiskt. Jag hoppas verkligen att jag kommer att känna mig bättre. Min farsa och jag hade faktiskt bestämt att åka en tunnelbanestation efteråt, men det tog ju sån tid hos kinesiologen att vi båda två var mycket hungriga. Men i helgen... då sjutton måste jag prova att åka lite tunnelbana. Igår kväll drömde jag att jag åkte tunnelbana och buss. Det gick jättebra. Tidigare när jag har drömt om sånt så har jag känt ångesten komma krypande även i sömnen...

Nu ska jag ta och baka en sockerkaka. Jag har lovat en tjej på SPS att ta med mig det i morgon... *hi, hi*.