Jag har just pratat med "K" i telefon. Jag kunde bara inte berätta vad som hänt i helgen. Men jag ska försöka skriva ett brev till henne. För jag kan ju inte gå omkring och låtsas vara glad och spela som om ingenting har hänt. Det är bättre att säga som det är. Hon är ju min vän. Och jag tror inte att jag kommer klara av att åka till föreningen den närmsta tiden. Fan, jag klarar nog inte av att åka någonstans som det känns just nu.

Anledningen till att jag klarade av resan till centrum idag var att jag hade tagit en Xanor klockan tio. Nu är det inte lång tid kvar tills Roger kommer. Jag hoppas verkligen att han inte ångrar sig och inte dyker upp. Fan... det är så jobbigt. Egentligen har jag bara lust att gråta... gråta bort alla sorger och bekymmer.