*suck*. Morsan var in en stund och snackade något om att vi måste ta lite hänsyn till farsan... Va? Och vem tar hänsyn till att jag mår skitdåligt?

Det funkar tydligen inte för mig att bo ihop med mina föräldrar. När jag var på behandlingshemmet för flera år sedan så mådde jag ganska bra. När jag sedan var tvungen att flytta tillbaka till mina föräldrar så mådde jag sämre igen...

Jag känner mig ledsen just nu... tårarna trängs någonstans bakom ögonlocken och vill komma fram, men jag håller dem tillbaka. Jag vet inte varför jag känner mig så här. Ska man ta och skylla allt på månadsplågan? Nej, jag tror inte det är därför.

När jag ändå är så deppig kan jag passa på att skriva att jag fortfarande inte har kommit över Roger. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Det är såna löjliga tankar om vad han gör... om han träffat någon ny tjej. Och så blir man ju lite fundersam när Roger jämt (vid nästan varje telefonsamtal) frågar "Hur går det med grabbarna?" Vad då, tror han att jag har en hel skara som väntar runt hörnet eller? Var och hur ska jag kunna träffa nya killar? "Öh, jag mötte min drömprins när jag gick ut med soporna... typ."

Jag fattar inte hur jag någonsin ska kunna glömma honom. I början när vi träffades så blev han blixtförälskad i mig, men det tog längre tid för mig innan jag blev fäst vid honom. Och nu är det precis tvärtom, jag tycker fortfarande om honom (tror jag i alla fall), medan han inte har de känslorna kvar.

Jag frågade honom tidigare om han ville ha ett vykort, och han sa "ja". Så i onsdags skickade jag ett. Det var skitsvårt att komma på något att skriva, så jag skrev bara lite om vädret, den fina hyrbilen och att vi åkte på utflykter...

Morsan köpte en bikini åt mig idag. Den jag hade var för stor. Det var snällt av henne, men jag vet inte om jag kommer att kunna använda den någon gång. Som jag mår nu tror jag inte att jag klarar av att ligga på stranden och sola i flera timmar. För det är ju inte värt att ta en Xanor innan... eller är det? Jag vet inte.

Nästan halva semestern har gått, bara två veckor kvar. Jag saknar mina fåglar, vännerna på nätet, vännerna utanför nätet...