Tidigare ikväll lekte jag en hel del med kattungen som brukar finnas i området. Det är nog ingen som äger den. Den ser alldeles för smal ut.

Morsan och jag var ute på en promenad innan det blev mörkt (vid tio är det nästan helt svart). Då var det en hund som följde efter. Den gick bredvid oss i mer än tjugo minuter innan den tycktes känna igen sig och sprang hem.

Nu ska jag sova. Imorgon åker mina föräldrar till stranden igen. Och jag... ja, du kanske undrar vad jag gör på förmiddagarna? Hrm... jag tittar på TV. Klockan tio är det tecknat, The Mask. Vid halv elva är det en skräckserie, Goosebumps. Sedan brukar jag växla mellan kanalerna. Vad äter jag då till frukost varje morgon? En stor, fet, sockrad munk. Sedan sköljer jag ner b-vitaminen med koffeinfri Coca-Cola.

Hm... hur var det nu? Skulle vi äta ute på restaurang imorgon eller inte? Jag vet inte, men om vi äter ute så blir det till att knapra i sig en Xanor igen. Fy fan... det är inte lätt att äta bland en massa folk. Jo, det är lätt men det jobbiga är att man är så hinla fokuserad på kroppens signaler. Känner man... usch, jag dödade just ett kryp... Känner man ett litet illamående så förstoras det upp och till slut mår man jävligt illa. Det är klart att det inte alltid behöver vara så, men...

Äh, nu kom jag av mig. Lika bra att lägga sig. God natt.