Semester i Spanien

Vad seg jag har känt mig idag. Ja, alla andra dagar också. Speciellt på morgnarna. Hemma i Sverige ser jag inte alls så trött ut när jag vaknar. Men här... hrm... ögonen är helt igenmurade och jag när jag försöker prata låter det hest och alldeles för jävligt.

Två dagar kvar av månadsplågan, sedan kan jag ge mig ut på stranden. Nej, det går inte... för på måndag ska vi vara i Alicante hela dagen. Jag vet inte hur mina föräldrar har planerat, men jag tänker inte bara gå omkring i varuhuset El Corte Inglés. Jag vill se lite mer av staden, såna delar man kanske inte har sett förut. Sedan har jag ingen aning om vi åker till Torrevieja eller Guardamar del Segura någon annan dag. Kanske det bara blir när "L2" är här. Men innan hon kommer så har jag föreslagit att vi tar en tur till Jumilla som ligger ungefär lika långt bort som Alicante, fast längre inåt landet.

Ikväll ska vi bara åka till Cartagena och promenera i parken som vi hittade... tack vare mig. *ler*. Kanske vi tittar lite noggrannare på ruinerna vi såg när vi var där sist. Vi åker så snart farsan har käkat, för han vill inte äta så sent. Vad då? Halv tio eller halv elva är väl inte sent att äta middag om man åt lunch vid tre, halv fyra?

Vi har varit här i snart två veckor och jag har bara solat på stranden två gånger. Jag vet inte varför, men det känns inte lika kul som förut. Inte lika kul som när... en viss person var med.

Nästa år kommer vi nog inte hit. Inte morsan och jag i alla fall. Det har blivit dags att besöka släktingarna i Toronto, Canada. Det var sju år sen jag träffade mina mostrar, min morbror och mina kusiner. Ja, och mormor förstås.