Jag är trött, men trött på ett bra sätt... inte jobbigt trött alltså. Jag dansade i några timmar igår. Ibland kändes det pinsamt men jag har mitt långa hår att gömma mig bakom när jag vill. *ha, ha*. Jag mådde okej när vi var på Café Opera (med hjälp av två Xanor och en åksjuketablett). Tyvärr så var det inte särskilt mycket folk där. Ja, jag har social fobi... men om det är fler människor så försvinner man liksom i mängden. Mot småtimmarna till exempel så började folk gå och då syntes man ju bättre på dansgolvet. Det blev inte enklare heller när jag upptäckte att Kicken satt i en av sofforna. Han kanske tror att jag är en stalker. *skratt*. Första gången vi råkades vid (om man nu kan kalla det så) var vid galapremiären av Panik på klinik. Han gick in i fel gång där Mårten och jag satt så vi fick ställa oss upp och släppa förbi honom. Sedan blev jag vän med honom på Facebook för jag tyckte att det var en kul grej. Och igår såg jag alltså honom igen. Men han såg nog inte mig. Jag är ju inget speciellt att se på.

Har inte tid att skriva mer nu. Jag ska se på Stjärnorna på slottet.