Jag åkte till föreningen senare i alla fall. Men nu är jag hemma. Jag har putsat mina fönster och städat lite. Nu sitter jag bara och väntar på att Roger ska komma. Jag känner mig lite kramnödig.

Jag har fått tag i morsan och berättat hur läget är. Hon blev inte speciellt glad. Inte jag heller förstås. Det är ganska dålig stil av dem... på mottagningen alltså. Det verkar inte som att de bryr sig om mig...

Farsan får jag inte tag på. Han är och simmar (som vanligt). Han kommer hit efteråt. Jag ska nog be att han skjutsar mig fram och tillbaka hem. Jag hann inte ge fåglarna mat imorse... hann inte ta med mig mat hit till föreningen heller. Fast... jag vet inte om jag har lust att komma tillbaka hit. Jag är inte på speciellt bra humör, är en aning förbannad. Hm. Snart kommer farsan... hm... jag stannar nog hemma. Jag måste få avreagera mig på något sätt... spela en CD-skiva med lite aggressiv hardcore-speedcore-gabber och samtidigt spela något skjuta-döda-spel... mmm... ja... Jag orkar inte sitta här på föreningen idag. Jag orkar inte... nej.

Jag är på föreningen och skriver det här. De ringde från mottagningen där jag går och träffar en läkare. Tydligen så har de dubbelbokat. I vilket fall som helst så fick jag veta att de "inte kan ta emot" mig idag. Jag har fått en ny tid... den 26:e april!! Det är ju för fan nästan en månad dit! Och det är verkligen fint att de ringer en och en halv timme innan jag skulle ha varit där.

Aahh... vad fräsch man känner sig. Jag har tvättat håret för imorgon ska jag till läkaren. Jag är en aning nervös inför vad hon kommer att säga när hon får veta att jag har sänkt min medicin. Men än sen då? Jag mår mycket bättre nu sedan jag sänkte medicinen. Jag var ju en helt annan person när jag käkade de här pillrena... helt f#cked up in the brain... hela min personlighet blev förändrad... skumt... Tänk att det kan vara så stor skillnad mellan olika piller som man använder för behandling av bl.a. panikångest och social fobi. Den här medicinen funkar kanske för andra... men för mig blev det bara sämre. Punkt och slut... därmed basta.

Hemskt... jag håller på att somna framför datorn. Ändå har jag ingen lust att lägga mig än. Ska nog ta några skopor glass... frozen yoghurt... utan socker.

Har kollat på "Liar liar" med Jim Carrey. Den är lika rolig varje gång man ser den... Nu ringer telefonen. Det är morsan. Samma snack som vanligt; att jag står och stampar och inte kommer någon vart. Jag har käkat olika mediciner i snart fyra år. De har tagit bort det värsta av panikångesten men jag har ändå andra problem kvar. Oj, nu ringer telefonen igen. Det är Roger.

*gäsp*. Jag är redan trött. Det finns ingenting på TV så jag tror att jag ska kolla på någon gammal videofilm... ja, det gör jag.

Jag gick tidigare från föreningen tillsammans med Roger. Vi åkte till centrum där jag köpte lite sallad och gurka åt fåglarna och en påse godis åt mig själv. Sedan följde Roger mig hem och fortsatte sen till jobbet. Så nu sitter jag här framför datorn igen. Jag har varit duktig och diskat upp högen av tallrikar och glas som fanns i köket. Hrm. Nu ska jag pyssla lite med mina hemsidor.

TV-time.

Nu är vi hemma igen. Jag mår inte speciellt bra... jag är hemskt trött. Förklaringen hittade jag när jag gick på toaletten. Det är nämligen den tiden på månaden...

Vi ska åka nu. Morsan följer med också. Farsan skjutsar.

Roger har kommit. Bättre sent än aldrig... eller?

Vilken underbar dag... NOT. Solen skiner och jag antar att man borde vara på toppenhumör. Visst. Jag har feber. Roger har inte kommit än. Han lovade att vara här vid elva. Förresten har jag inte hört något från honom på hela helgen. Dålig stil. Hm.

Idag ska jag till en tjej som brukar vara på föreningen. Hon fyllde år igår och idag har hon ett litet "extrakalas". Jag vet ärligt talat inte om jag klarar av att åka dit idag.

Nu har jag pysslat lite med min hemsida. Jag känner inte för att jobba mer med den just nu. Jag har så jävla ont i ryggen. Känner mig en aning trött i alla fall. Kanske jag ska ta och lägga mig... eller... kanske inte. Fan. Jo, nu går jag och borstar tänderna. Jag gör ett försök att sova... Det blir nog inga problem att somna in. Det jag oroar mig för är om jag kommer att drömma något hemskt... vakna upp svettig mitt i natten... ensam... i mörkret...

Jag måste hitta på något annat att göra nu för tårarna bara rinner och det snurrar i huvudet. Ska se om jag hittar något på TV som kanske kan få mig att tänka på annat. Annars får jag kolla på någon video. Eller... jag sätter på någon bra CD, lyssnar på den och försöker göra något kreativt... som min hemsida. Då måste jag koncentrera mig helt och hållet på det. Inget utrymme för andra tankar.

Det var en ganska trevlig dag idag. Jag spenderade större delen av den med mina föräldrar. Vi åt god mat, var sedan en stund i centrum och kollade runt lite.

Nu sitter jag här framför datorn... Jag har precis värmt en pizza i ugnen... men helt plötsligt har jag tappat aptiten. Jag slogs av en tanke... om en viss sak. Fan om det stämmer... då kommer jag att bli helt sänkt. Snacka om att man är känslig. Man förväntar sig alltid det värsta... tårarna trillar...

Det sitter en klump i magen. Jag fick knappt ner medicinen. Jag har absolut ingen lust att lägga mig ikväll. Förmodligen kommer jag att vara vaken hela natten... om jag inte somnar av ren utmattning. Fan alltså...

Jag orkar inte... jag... orkar inte med det här längre. Jag önskar att jag aldrig hade blivit född. Jag hatar det här livet. Jag HATAR det.

Jag pratade med en kognitiv beteendeterapeut som var på föreningen i fredags. Tanken är att jag kanske ska börja gå hos henne. Hon ställde mig frågan vad jag mest vill ha hjälp med, vad jag vill kunna klara av... vad som är viktigast för mig just nu. Vad sjutton ska jag säga? "Äh, du förstår, den enda hjälp jag vill ha är att komma bort från den här jävla planeten".

Det känns en aning tomt och trist utan Roger... men jag klarar mig nog. Imorgon ska jag till mina föräldrar och kanske hitta på något kul. Just nu har jag ingen feber förresten... men jag hade det imorse. Mystiskt alltså.

Jag ska nog lägga mig snart. Det finns ingenting på TV och jag har heller ingen lust att läsa min bok. Jag har suttit och läst den hela dagen på föreningen. Känner mig inte speciellt trött ännu men det kommer nog så småningom.

Snart är det dags att sälja småttingarna... alltså fågelungarna. Det känns lite sorgligt... man har blivit så fäst vid dem... Imorse när jag vaknade så hoppade alla ungar omkring på mitt täcke. De tittade nyfiket på mig när de såg att jag hade vaknat. Försiktigt hoppade de lite närmare... för att sedan flyga till en tryggare plats. Jag vände på mig och drog täcket över huvudet. Några minuter senare var de tillbaka på täcket och hoppade överallt... ungefär som om de försökte säga att "Vi vill ha sallad nu!". För när jag en stund senare lade fram lite sallad och gurka och visslade på dem, kom de flygande med en himla fart och började käka hungrigt.

Skit... febern har stigit igen.

Jag var på föreningen i alla fall. Jag kom just hem. Det bränns i hela min mun efter att jag åt två kiwi-frukter tidigare idag. Det känns som att det är tusen nålar som sticks i munnen... blä! Det går väl över så småningom. Nu ska jag jobba lite med föreningens hemsida.

Jag känner mig lite seg idag, eller som jag brukar säga: Jag känner mig som en rutten gurka. Solen har bestämt sig för att ta ledigt idag. Synd, det var ju så fint väder igår och i förrgår. Mina fåglar har hittat ett nytt ställe att sitta på: elementen. De tycker väl att det är skönt att sitta där.

Hrm... Jag tror inte att jag ska till föreningen idag. Det är den himla febern som spökar hela tiden. Ena sekunden har jag feber och i nästa är det normal kroppstemperatur. Jag hajar ingenting. Ont i ryggen har jag fortfarande... *suck*. Nu mår jag illa också... fy fan.

Jag har lyckats hålla mig vaken än så länge. Det var en aning jobbigt att hålla sig vaken på föreningen... jag tyckte att jag mest satt och gäspade hela tiden. Morsan kom över dit efter jobbet och vi tog bl.a. en liten uppfriskande promenad. Det kommer väl göra att jag blir ännu tröttare ikväll.

Jag ska till läkaren nästa vecka... undrar vad hon kommer att säga om att jag har sänkt medicinen? Men jag tyckte ju att den snarare var till mer besvär än den hjälpte. Visserligen har jag fått en eller två panikattacker sedan jag började trappa ned, men de är långt ifrån lika starka som de jag hade förut. Fast sen har jag förstås andra saker som är jobbiga och som förmodligen beror på medicinminskningen: svettningar på natten, knas med balanssinnet, illamående osv. Hm...

Solen skiner. Trevligt.

Jag har ont i ryggen. Jävligt ont. Jag måste ha sovit i någon konstig ställning. Nåväl, det blir inte bättre av att jag sitter och tänker på det. Det börjar ljusna ute. Nu ser man vilket skitväder det är... men trots det hör jag en av vårfåglarna sjunga i sin ensamhet... stackars liten... att den inte fryser. Mina fåglar börjar också vakna nu...

... öh... God morgon...? Jag kunde inte sova längre. Jag vaknade för en stund sedan alldeles genomsvettig... *urk* (det beror helt säkert på medicinen). Hungrig är jag också.

Klockan är inte särskilt mycket, men jag är jättetrött... så jag tänker faktiskt gå och lägga mig nu.

Jag var på föreningen idag trots febern. Jag hjälpte till att skriva in diverse saker på datorn. Nu är jag helt slut.

Jag kommer inte att träffa Roger förrän på söndag... *snyft*. Han ska hjälpa sin farsa att flytta lite grejer till Dalarna. Trist...

Febern har stigit.

Jag har just tagit tempen. Jag har feber. Kul...

Jag kom hem för en stund sedan. Jag känner mig inte särskilt uppåt idag. Mår dessutom illa... *urk*. Roger har åkt iväg till jobbet och jag sitter här vid datorn och håller på att somna. Jag tog en Alvedon imorse eftersom jag kände mig febrig.

Alla fåglar har badat... nu flyger de omkring i rummet och stänker vatten överallt.

Roger kollar på TV. Hockey. Hrm... jag ska snart koppla upp mig på Internet och surfa lite. Sedan får vi se när jag blir trött... eller Roger. Vi ska inte lägga oss allt för sent, då mår man inte särskilt bra dagen efter.

Idag var vi hos mina föräldrar och käkade lunch. Vi hade det ganska kul. Morsan hade skrivit ut från min dagbok åren 89-90. Jag satt och läste högt... och vi skrattade allihop åt olika knäppa saker som jag hade skrivit.

Jag var i centrum både idag och igår. Mycket folk var det också, men det gjorde inte mig så mycket. Fast det är klart... om man vill träna på att gå omkring i t.ex. centrum så kan jag rekommendera att börja med det vid en tid då affärerna inte har öppnat eller precis när de har stängt. Det är så lugnt och fridfullt då... riktigt mysigt.

Hm... nu höll jag på att kliva in i drömmarnas värld. Ja, jag är en sådan person som ofta dagdrömmer. Det kan vara riktigt trevligt att drömma sig bort till en annan tid... annan plats...

Ja, så har min dag sett ut. Jag hoppas att ni som läser det här har haft det bättre än mig. Självklart så kan jag inte säga att hela dagen varit dålig, men jag skulle absolut inte vilja uppleva den igen. Dags att kolla lite på TV nu... hm... eller kanske sova.

Hemma. *pust*. Man fick block och penna på Berns så jag kom på att jag kunde ju skriva dagbok på papper. Sagt och gjort, här är vad jag skrev:

09:02 - Vi (farsan, jag och Tommy) sitter i utställningslokalen och tar det lugnt. Nehej, nu ska vi till China Teatern och lyssna på några talare. Det är inte lika mycket utställare som förra året, men desto mer människor som trängs i lokalerna. Mapparna med broschyrer och annat som vi har med oss har redan börjat gå åt.

10:08 - Paus. Ingen fika serveras. Vid en av montrarna har de juice och godis. Runt omkring samlas mycket folk... och då menar jag mycket. Ja, det är väl lika bra att jag också hugger in och tar för mig av godbitarna innan de tar slut.

10:26 - Jag står själv vid montern. Tommy är på toa och farsan är på China Teatern och lyssnar på ett föredrag. Än så länge funkar väl allt ganska bra. En tjej kom förbi en liten stund. Hon skulle vidare till SPS (föreningen).

10:52 - Jag är lite rastlös... vet inte riktigt vad jag ska göra. Det finns inga intressanta föreläsningar nu på förmiddagen. Egentligen är det inget som intresserar mig speciellt mycket. Det enda jag kan tänka på just nu är min kurrande mage och att jag är jävligt trött. Annars är det okej.

12:18 - Lunchen är avklarad. Kött och potatis. Eller om man ska uttrycka det lite finare: Glödkolsgrillad entrecote. Maten var god men det är ändå ingen vidare trevlig sysselsättning med tanke på hur många som satt i stora salen... flera hundra. Jag satt mest och studerade kristallkronorna. När maten sedan blev serverad höll jag kvar blicken på tallriken och försökte glömma alla människor omkring mig (vilket inte var särskilt lätt med tanke på vilken ljudnivå det var på allt prat i salen). Farsan har gått ut och käkat eftersom han inte var "bjuden".

12:52 - Jag fryser som fan. Först trodde jag att jag hade frossa men sen hörde jag andra prata om att de också tyckte det var kallt. Eller rättare sagt: kyligt. Det är dragigt. Snart ska vi på en föreläsning. Sedan, vid 13:30 är det dags för Tommy att föreläsa. Sen tänker faktiskt farsan och jag dra. Jag orkar inte mer. Tyvärr, jag är ingen supermänniska.

13:30 - Nu börjar det snart. Det väller in folk! Herregud! Hela salen blir fylld. Det skulle inte förvåna mig om jag är nervösare än Tommy. Han ser så lugn ut. Mitt hjärta däremot bultar som en jävla hammare i bröstet.

14:10 - *pust*. Jag är helt slut. Videosnutten som Tommy visade tog musten ur mig helt och hållet. Den visar på ett skrämmande men ändå bra sätt hur verkligheten är för en person med agorafobi, social fobi, paniksyndrom osv.

14:47 - Nu sitter farsan och jag i bilen på väg hem. Jag snodde en till "dammsugare" (godisbit). De serverades till kaffet. Förra året var det mycket godare tilltugg: muffins. Olika sorter dessutom, men min favorit var blåbärsmuffins.

Äh, nu kopplar jag upp mig på Internet och kollar min mail.

Så, nu har fåglarna fått sin sallad. Nu ska jag byta deras vatten. Sedan... vet jag inte vad jag ska hitta på. Jag är redan färdig. Har klätt på mig, fixat håret, tagit medicinen osv.

*urk*. Jag mår inte bra. Förväntansångest eller vad man nu ska kalla det... Inget illamående än så länge... men mitt balanssinne verkar ha försvunnit. Jag lade märke till det redan igår. Helt sjukt... känner mig som ett fyllo som snubblar till lite då och då... fast jag är helt nykter förstås. Hm... jag har tagit en Xanor så att den ska verka lagom tills det är dags att åka. Jag har även klämt i mig en skiva skinka eftersom Efexor fungerar bättre ihop med måltid.

Kanske det ordnar upp sig på något sätt. Kanske inte. Vi får se om min farsa kan följa med som stöd. Jag mår jävligt dåligt just nu...

Fy fan alltså. Jag önskar att det var lördag idag. Då skulle jag slippa känna den gnagande känslan inom mig... ska jag gå? Ska jag inte gå? Vad ska jag göra? Helst skulle jag bara vilja dra ur telefonen från jacket och sedan lägga mig och dra täcket över huvudet. Men sen så vill jag absolut inte lämna Tommy helt ensam. Fan vad jag hatar det här! Det är vid såna här tillfällen som jag önskar att jag vore död.

Toppen, nu börjar tårarna rinna också...

Jag ska snart ringa till föreningen och be om att få skjuts dit. Egentligen har jag ingen lust att göra någonting idag. Allting känns så tungt. Jag har bara lust att ta en Xanor och sjunka in i den mjuka bomullen som omger en när man tagit tabletten. Men jag ska inte ta någon. Jag ska istället uthärda denna trista tillvaro som man lever i.

Jag tar med mig min bok till föreningen. Jag har läst ut den förra (Robin Cook - Lyckopillret) och har påbörjat en annan: Stephen King - Dödsbädden.

Jag tänker gå och lägga mig nu för jag är jävligt trött. God natt!

Kom hem från föreningen för inte så länge sedan. Hela förmiddagen och större delen av eftermiddagen var lugn. Det var först på kvällen som det droppade in lite folk. Min mobiltelefon ringde hela tiden... antingen så var det morsan eller Roger... oftast Roger förstås. Men det är bara kul. Då kommer i alla fall telefonen till användning.

Jag är lite nervös inför fredagen. Rättelse: jag är mycket nervös inför fredagen. Tommy och jag ska till Berns eftersom det är något slags "Samverkansforum" med olika föreläsare, utställare osv. Egentligen har jag inget att vara nervös över, jag behöver ju inte föreläsa... det sköter Tommy. Vad ska då jag göra där? Vara ett litet mediaoffer kanske...? *skratt*. Kanske folk känner igen mig och viskar till varandra: "Titta där, var det inte den tjejen som var i tidningen? Du vet, hon med social fobi?". Hm...

Nu ska jag fortsätta käka min utsökt goda smultron-yoghurt och surfa runt lite på Internet.

*gäsp*. Det känns som att jag har 2 kilos tyngder i ögonlocken... det går knappt att hålla ögonen öppna. Nåväl, det är väl ändå dags att sova snart. Natten till idag hade jag en hemsk mardröm. Jag vaknade svettig mitt i natten och vågade inte ens stiga upp för att knuffa till Roger som snarkade. Hoppas att jag drömmer något trevligare inatt. Jag tror att jag ska använda öronproppar... en av grannarna är full och sjunger fåniga visor... och så vill jag inte höra fågelungarnas skrik klockan 5 på morgonen heller.

Jag saknar Roger... känner mig lite kramsjuk. På något sätt får jag hålla ut till på fredag kväll då han kommer över som vanligt efter jobbet.

Det finns ingenting på TV och jag har inte lust att läsa min bok. Så jag sitter här framför datorn istället... som vanligt. Fast det är inte heller så kul. Kanske man skulle ta och prova på någon ny chat? Hm... jag vet inte om jag har lust med det heller.

Idag var det ganska lugnt på föreningen. Jag saknar soffan som vi slängde ut i fredags. Det känns inte lika mysigt att sitta uppkrupen i en fåtölj.

Nej, nu ska jag koppla upp mig på Internet och se om jag kan hitta något roligt.

*pust*. Jag har just städat. Nu väntar jag bara på att Roger ska komma hit. Han jobbar idag stackarn. Vi ska åka in till centrum har jag bestämt... *skratt*... och hyra en film, köpa lite nödvändig mat osv.

Oj, vad jag är trött. Jag kan knappt hålla ögonen öppna. Det måste delvis bero på att jag tog en Xanor tidigare idag. Jag kände mig yr och illamående i förmiddags.

Roger kommer inte över hit förrän imorgon. Han jobbar halva dagen dessutom... *suck*.

Jaha... vad ska jag skriva nu då? Ingen aning... orden tog slut helt plötsligt.

Morsan har just gått. Hon var här med lite frukt eftersom jag inte hade någon hemma... Idag var det inte så mycket folk på föreningen. Vi passade på att storstäda. Slängde bl.a. ut en äcklig gammal soffa. Jag fick mitt hår klippt också. Nu är det en decimeter kortare.

Idag har jag varit hemma. Har mest suttit vid datorn och "jobbat"... det vill säga spelat spel... *skratt*. Vilket jävla väder det är ute! För att slippa kylan så ska jag bada nu. Tar med mig en bra bok att läsa och lite aprikoser att smaska på... och så kan jag bada i några timmar eller så.

Imorgon ska jag till föreningen. En tjej där kanske ska klippa mitt hår... Aldrig i livet att jag går till frissan. Mitt hår är så himla långt att jag nästan stryps på natten när jag ska vända på mig. Hm... inte så bra. Vad kan det vara... 50 - 60 cm långt ungefär. Kanske längre.

Idag fick jag en hel del gjort på föreningen. Hann knappt sitta still en enda sekund... det var papper som skulle kopieras, saker och ting som skulle skrivas ut m.m. Mycket folk var det också...

Jäkla snö. Varför ska det komma en massa snö just nu för? Jag har fått nog av kylan. Ont i ryggen har jag också. Det är min säng som är kass. Resåren är sönder... när jag ligger ner så känner jag en jävla fjäder precis vid ryggen (en stålfjäder alltså...). Så morsan... om du ser det här... jag önskar mig en säng på min födelsedag. *smile*.

*gäsp*. Vad jag skulle behöva just nu är ett varmt bad och massage. Mina muskler ömmar. Särskilt vid axlarna... det är väl för att jag har suttit och spänt dem omedvetet. Aha... nu kopplade en av mina polare upp sig på Internet. Alltid lika kul med ICQ.

Hemma igen. Jag ska till SPS imorgon också. Det blir nog samma tid som idag, d.v.s. någon gång på eftermiddagen. Jag blev tillfrågad om jag kunde vara där vid 13, men jag sa nej, för i så fall skulle jag ha varit ensam någon timme... *urk*.

Jag ska till föreningen ändå, får skjuts av en tjej som också ska dit idag. Så det är bara att hoppa i byxorna, borsta håret och ta på sig ett glatt leende... hrm.

God morgon. Härligt att kunna sova så här länge. Jag känner mig riktigt utvilad... hrm... ja, nästan i alla fall.

Jag kokar ägg åt fåglarna och mig själv. Mmm... mums. Äggmacka med kaviar... smarrigt. Oj... på tal om fåglarna... de håller på med sin lilla parningslek. Får de aldrig nog? De har ju redan ungar, varför ska de börja nu igen...? *suck*. Nåväl, det är väl ett bevis på att de trivs med sin tillvaro.

Jag ska strax gå och lägga mig. Tror inte att jag ska till föreningen imorgon... då kanske jag kan få sova ut på morgonen... om inte någon får för sig att ringa och störa mig... hm.

Idag kom jag hem tidigare från föreningen. Jag kände mig inget vidare... varken fysiskt eller psykiskt. Nu håller jag på och steker lite korv som jag ska äta med diverse grönsaker...

Ikväll ska jag sänka min medicin med ytterligare en tablett. Hoppas att jag inte kommer känna av allt för mycket besvär. Hittills har allt funkat ganska bra. Det enda jag har märkt på sista tiden är att jag är en aning... deprimerad. Det gäller väl bara att försöka kämpa sig igenom den här tiden... tror jag.

Jaha... hm... jo, nu ska jag surfa lite på Internet... kolla mailen osv... *hi, hi*.

Nej, jag är ingen morgonmänniska. Anledningen till att jag är vaken är helt enkelt mina underbara små fåglar... som skriker så himla högt att det känns som att öronen ska sprängas. Deras senaste favoritställe är dessutom lampan i taket...

Igår tog jag mig in till stan... med Roslagsbanan. Det gick ganska bra eftersom jag hade stöd av Roger och Xanor. *skratt*. Jag sålde mina gamla PC-spel för en jävligt dålig slant, men vad gör man inte för att få lite pengar? Sedan åkte vi med Roslagsbanan till Täby centrum där jag köpte fågelfrön, maggots och annat smarrigt till fåglarna. Efter det bar det iväg till Vivo där vi köpte mat åt oss själva... hade tur och hittade extrapris på frysta maträtter: 5 för 100:-.

Sen ringde jag min farsa för att höra om han kunde skjutsa hem oss från centrum, eftersom det inte gick några bussar. Tyvärr så hade det snöat en hel del och han kunde inte ens öppna garageporten. Då det skulle ta minst en timme med Roslagsbanan att ta oss från centrum och hem, gick vi och frågade hur mycket en taxi tog för den korta biten hem till mig. 50 spänn... och det var det verkligen värt...

Ska strax lägga mig... måste bara öppna balkongdörren en stund och släppa in lite frisk luft. Jag tror att jag ska till föreningen imorgon... jag står inte ut med småfåglarnas skrik hela dagarna. Det är öronbedövande.

Jag har städat i hela lägenheten. Det behövdes verkligen. Nu ska jag ta det lugnt ett tag. Känner mig trött igen...

God morgon... *gäsp*. Jag stannar hemma idag. Jag känner mig lika fräsch som en rutten gurka... det vill säga: inget vidare.

Jag var några timmar på föreningen i alla fall. Fast jag vet inte om jag kände mig bättre för det. De senaste dagarna har jag varit så deppig... nere... ledsen. Jag satt uppkrupen i soffan på föreningen idag och läste min bok. Helst hade jag bara velat ta en gammal filt, krypa ihop ännu mer och låta tårarna, som trängde bakom ögonen, komma fram. Jag vet inte varför allt känns så tungt nu, men jag hoppas att det går över snart.

Jag är fortfarande hemma. Jag har inte bestämt mig för om jag ska till föreningen eller inte. Vi får se hur det blir under dagen. Nu ska jag ta och jobba lite med mina hemsidor.

Jag är helt slut... ska nog gå och lägga mig nu.

Jag kom hem tidigare från föreningen idag. Jag känner mig inget vidare. Är en aning snorig, har feber och hostar lite. Ska nog ta en dos Echinagard innan symtomen förvärras. Kanske ta ett varmt, skönt bad också... mmm...

Jag är trött... jag är mycket trött. Äh, det måste vara trist att läsa om min trötthet hela tiden. Idag var jag något piggare än vanligt (ja, faktiskt!). Kanske det berodde på att jag drack både kaffe och Pepsi. Alla tycker att min lilla kaffeblandning är äcklig... vad då? Det är väl inget fel på en halv deciliter kaffe, 7 st sockerbitar och kaffegrädde? Okej, jag vet att det hela måste smaka jävligt mycket socker... det blir nästan som en sirap. Socker med lite kaffe. Men jag tycker att det är gott. Och förresten så dricker jag inte sörjan, jag tar bara mycket små klunkar då och då. Som om det vore godis.

Vi satt några stycken idag på föreningen och pratade om lite allt möjligt. Vi kom bl.a. in på förhållanden. Det är inte alltid det lättaste att träffa nya människor när man t.ex. har panikångest eller social fobi. Om jag nu ska ta mig själv som exempel: Roger är den första killen jag är ihop med. Under mina tidigare 22 år i livet har jag inte varit ihop med en enda kille. Orsak? Jag har varit alldeles för blyg... fick inte fram särskilt mycket att säga. Det var och är fortfarande det värsta jag vet. Man sitter där och vet inte vad man ska säga... och killen säger ingenting han heller, utan det blir en slags pinsam tystnad. Till slut tröttnar väl killen... Och förresten... hur ska någon lära känna mig när jag inte vågar säga så mycket? Bakom den blyga "fasaden" finns ju den verkliga Vivi... som är rena motsatsen till den blyga, lite tillbakadragna Vivi. Snacka om att ha dubbel personlighet... men jag är ju född i Tvillingens tecken. *skratt*.

Jag vet inte om jag har dragit den här biten av mitt liv tidigare, men annars får det väl bli en repris. Hur jag träffade min nuvarande kille Roger:

1994 satte jag in en annons om brevvänner (mest för skojs skull) på TV3s text-TV. Min annons var väl något i denna stil: "18-årig tjej söker killar 18-25 år att brevväxla med. Intressen: musik, uteliv, TV". Jag fick runt 50-60 svar från killar och äldre män i hela landet. En del var uppåt en 45 år gamla. Jag sorterade bort de flesta och hade då ca 13 stycken kvar. De brevväxlade jag med under en längre tid (på den tiden då portot var billigare). Några träffade jag faktiskt, men det var ingen som jag fastnade för. Roger var en av dem som jag brevväxlade med. En dag i början av 1995 ringde han hem till mig. Han lät lite nervös, men vi har många gemensamma intressen så det var inte svårt att hitta på något att prata om.

Sedan upphörde brevskrivingen till Roger ett tag. Vet inte varför egentligen. Men så ringde han igen någon gång under hösten 1995. Då hade jag redan drabbats av min panikångest och hade ibland svårt att prata med honom i telefon eftersom jag kände att paniken många gånger kom över mig... men jag kunde inte säga ifrån att jag mådde dåligt. Sen kom då hela episoden med mitt självmordsförsök osv. Det gjorde att jag hamnade på vuxenpsyk och det var där Roger besökte mig... och vi träffades första gången. Jag kommer ihåg det som igår... Jag var inne på mitt rum och oroade mig. Trots att panikångesten inte tryckte på så bad jag om en Xanor för att känna mig lugnare. Senare kom en skötare in och sa att det stod en kille vid ytterdörren och väntade på mig. "Nej, jag klarar inte av det här... Snälla, säg åt honom att han får gå", sa jag. "Det får du gå och säga själv", sa skötaren. Jag bönade och bad att skötaren skulle säga till Roger att jag inte klarade av att träffa honom... men skötaren gav sig inte. Så jag blev tvungen att gå och möta Roger, och då skulle jag förstås inte våga skicka iväg honom.

Det hela blev egentligen inte så hemskt som jag trodde. Vid ytterdörren stod en lång, mörkhårig kille med en ros i handen. Jag gillade Roger från första sekunden, och han fastnade också för mig. Fast jag fattar inte än idag att han vågade komma till en psykavdelning för att träffa mig... som han inte kände annat än per brev och telefon. Det var verkligen modigt av honom. Jag skulle då aldrig ha vågat göra likadant.

Oj, nu har jag skrivit mycket igen. Skulle nog kunna skriva mycket mer... kanske. *gäsp*. Jäklar! Jag glömde ta medicinen. Måste ta den nu innan jag glömmer.