Jag var några timmar på föreningen i alla fall. Fast jag vet inte om jag kände mig bättre för det. De senaste dagarna har jag varit så deppig... nere... ledsen. Jag satt uppkrupen i soffan på föreningen idag och läste min bok. Helst hade jag bara velat ta en gammal filt, krypa ihop ännu mer och låta tårarna, som trängde bakom ögonen, komma fram. Jag vet inte varför allt känns så tungt nu, men jag hoppas att det går över snart.