Det var en ganska trevlig dag idag. Jag spenderade större delen av den med mina föräldrar. Vi åt god mat, var sedan en stund i centrum och kollade runt lite.

Nu sitter jag här framför datorn... Jag har precis värmt en pizza i ugnen... men helt plötsligt har jag tappat aptiten. Jag slogs av en tanke... om en viss sak. Fan om det stämmer... då kommer jag att bli helt sänkt. Snacka om att man är känslig. Man förväntar sig alltid det värsta... tårarna trillar...

Det sitter en klump i magen. Jag fick knappt ner medicinen. Jag har absolut ingen lust att lägga mig ikväll. Förmodligen kommer jag att vara vaken hela natten... om jag inte somnar av ren utmattning. Fan alltså...

Jag orkar inte... jag... orkar inte med det här längre. Jag önskar att jag aldrig hade blivit född. Jag hatar det här livet. Jag HATAR det.

Jag pratade med en kognitiv beteendeterapeut som var på föreningen i fredags. Tanken är att jag kanske ska börja gå hos henne. Hon ställde mig frågan vad jag mest vill ha hjälp med, vad jag vill kunna klara av... vad som är viktigast för mig just nu. Vad sjutton ska jag säga? "Äh, du förstår, den enda hjälp jag vill ha är att komma bort från den här jävla planeten".