Det känns en aning tomt och trist utan Roger... men jag klarar mig nog. Imorgon ska jag till mina föräldrar och kanske hitta på något kul. Just nu har jag ingen feber förresten... men jag hade det imorse. Mystiskt alltså.

Jag ska nog lägga mig snart. Det finns ingenting på TV och jag har heller ingen lust att läsa min bok. Jag har suttit och läst den hela dagen på föreningen. Känner mig inte speciellt trött ännu men det kommer nog så småningom.

Snart är det dags att sälja småttingarna... alltså fågelungarna. Det känns lite sorgligt... man har blivit så fäst vid dem... Imorse när jag vaknade så hoppade alla ungar omkring på mitt täcke. De tittade nyfiket på mig när de såg att jag hade vaknat. Försiktigt hoppade de lite närmare... för att sedan flyga till en tryggare plats. Jag vände på mig och drog täcket över huvudet. Några minuter senare var de tillbaka på täcket och hoppade överallt... ungefär som om de försökte säga att "Vi vill ha sallad nu!". För när jag en stund senare lade fram lite sallad och gurka och visslade på dem, kom de flygande med en himla fart och började käka hungrigt.