Fy fan alltså. Jag önskar att det var lördag idag. Då skulle jag slippa känna den gnagande känslan inom mig... ska jag gå? Ska jag inte gå? Vad ska jag göra? Helst skulle jag bara vilja dra ur telefonen från jacket och sedan lägga mig och dra täcket över huvudet. Men sen så vill jag absolut inte lämna Tommy helt ensam. Fan vad jag hatar det här! Det är vid såna här tillfällen som jag önskar att jag vore död.

Toppen, nu börjar tårarna rinna också...