Jag känner mig deppig och nere. Ja, det är väl samma sak egentligen. Varför känner jag mig så här då? Jo, jag saknar kärlek... precis som för flera år sedan innan jag lärde känna Roger. Det känns som att något har hänt mellan oss. Han säger att han är trött av jobbet och att det är mycket på gång nu eftersom de ska sparka flera hundra på hans jobb. Han vet inte om han får vara kvar. Det är klart att sådant påverkar humöret mycket. Men det känns ändå fel på något sätt... jag vet inte. Eller är det bara mitt stora problem: att jag inte litar fullt på någon? Jag vet inte... vet bara att jag känner mig ledsen för att han inte visar mer kärlek. Eller är alla killar så? Nej, det tror jag inte. Jag kommer ihåg förut för länge sedan när en kille sa fyra enkla ord som fick mig att må mycket bättre. Det var sättet han sa det på också (förstås). Vad han sa? "Du är så vacker".

Fan... vem vet... kanske allt kommer kännas bra imorgon. Eller inte. Vi får väl se. Vad är det för dag imorgon? Ja, just det... fredag. Helg. Kanske det inte alls är kärlek jag längtar efter... det kan vara något annat. Vad då? Att kunna klara mig själv. Att hitta problemen till varför jag inte klarar av skola eller jobb. Att kunna få in lite mer glädje i mitt liv. Tänk bara vad härligt det skulle vara att en solig dag ta på sig skorna, gå ut (ensam) och njuta... För det är ju som att jag saknar den friheten. Jag är alltid bunden och beroende av andra.