Tårarna rinner. Jag har pratat med Roger i telefon i mer än två timmar. Vi är överens om att vi har kommit ifrån varandra på sista tiden. Det känns inte som förut. Och vi vet inte varför. Roger föreslog att vi skulle prova att bara träffas på helgerna, men jag sa att jag inte skulle klara av det. Han menar att vi skulle längta mer efter varandra då... men jag sa att istället för att träffas mindre så kan vi försöka göra mer tillsammans när vi träffas. För jag tror att det är där problemet ligger. När han har varit här har vi ändå inte umgåtts. Han har suttit med sitt spel, jag med min dator. Han i sin värld, jag i min... Jag hoppas verkligen att det bara är det som saknas. Jag klarar inte av att förlora honom. Jag har aldrig älskat någon så som jag älskar honom. Förlåt, men jag orkar inte skriva mer just nu.