Nu är jag hemma igen. Jag var hos mina föräldrar i några timmar där jag bl.a. fick nog av datorn och formaterade hela skiten, sedan satt jag ute i solen och pratade med morsan. Jag skulle egentligen ha följt med föräldrarna på en promenad nu, men det står jag över. Det bubblar alldeles för mycket i magen. Jag har redan fått springa på toa två gånger idag.

Jag åt frukost och tog min halva Zoloft för ca en timme sedan. Jag känner inte av några biverkningar eller något annat (det är säkert för tidigt) förutom att det bubblar lite i magen. Det kommer jag ihåg från förra gången jag började med Zoloft... att det var lite problem med magen den första veckan.

Morsan och farsan är och simmar, men de borde vara hemma snart... de små hurtbullarna. *skratt*. Nej, jag skämtar bara. De är lagom sportiga. Farsan kanske borde ta det lite lugnare... eller är det okej att simma 2000 meter nästan varje dag i veckan när man är 68 år? *ler*

Nu är jag hemma igen. Först kom morsan över och så gick vi till Apoteket för att hämta ut min medicin. Jag tog med mig mycket pengar för jag räknade med att det skulle kosta en hel del. Och det gjorde det... jag fick betala 913 kr. *puh*. Men då är det inte så långt kvar tills jag får frikort, och det kommer gälla ända till nästa augusti.

Efter besöket på Apoteket hämtade farsan oss och så åkte vi hem till mina föräldrar där jag fick lunch. Sedan tog jag mig en titt på datorn igen. Jag hade med mig Windows-skivan... men jag glömde förstås startdisketten. *suck*. Jag får väl göra ett nytt försök imorgon.

Imorgon ska jag också börja dagen med att ta en halv Zoloft. Hoppas att jag inte kommer att må allt för risigt.

Farsan åker snart till Arlanda för att hämta morsan. Jag tycker att jag har utsatts för tillräckligt mycket idag och stannar därför kvar i mina föräldrars hus. Frågan är bara vad jag ska göra. Det är fel på datorn. Farsan säger att han inte har gjort något... men jag undrar ändå. Datorer pajar inte bara av sig själva. Jo, ibland kanske.

Usch, vilken nervpåfrestande dag. Jag ringde till min läkare för några minuter sedan och sa att jag ville börja med antidepressiv medicin igen. Hon tyckte att det var ett bra beslut. Jag sa att jag ville äta Zoloft som jag ätit förut och hon sa okej. Härligt att läkarna faktiskt lyssnar på vad patienten har för önskemål. Hon skickar ett recept idag och jag hoppas att det kommer fram imorgon så att jag kan börja på direkten. Det är bara en sak som jag funderar över lite... och det är att hon sa att jag ska börja med en halv tablett på morgonen. Jag tycker att det verkar lite saftigt och hade nog helst velat dela tabletten i fjärdedelar... men jag testar väl ändå med en halv tablett. Nästa fredag ska jag ringa läkaren igen och meddela hur jag mår.

Ännu en gång sitter jag ensam i bilen. Vi har stannat för att köpa pizza. Herregud, tar den här mardrömmen aldrig slut? Jag vet inte om det hade varit bättre om farsan sagt i förväg att vi skulle göra de här sakerna...

Som ni kanske förstår så sa jag till Roger att han inte kan komma över till mig på lördag. Han kommer på tisdag istället. Men återigen så sa jag till honom att jag förmodligen kommer att må dåligt. Han sa att han tar hänsyn till det och att jag inte alls behöver skämmas eller gå undan om jag får en panikattack eller har mycket ångest. För oftast är det så för mig... jag vill absolut inte visa hur dåligt jag mår.

Här är ett utmärkt exempel på varför jag inte känner mig trygg med farsan när jag är ute: Vi hade bestämt att han skulle hämta mig och sedan skulle vi åka direkt till mina föräldrar. Vad händer? Jo, det första han säger när han ringer på hos mig är: "Ska vi inte stanna till vid centrum och köpa lunch som vi tar med oss hem?" Jag sa till honom att jag inte klarar av det just nu. Nåväl, han gick med på att hoppa över det. När vi satt oss i bilen säger han plötsligt att han måste stanna till vid en affär och handla mjölk. Hur mycket jag än förklarar att jag mår skitdåligt så verkar han strunta i det och säger att det inte tar så lång tid. Jaha, tänker jag och känner paniken komma krypande... När han väl har parkerat bilen vid affären så har han kommit på två grejer till att köpa. Så nu sitter jag här ensam och försöker hålla mig lugn...

Idag blev det ingen promenad. Jag har inte mått så bra. Och efter en hel del funderande så tror jag att jag har bestämt mig för att börja med medicin igen. Jag ska snacka lite med morsan imorgon när hon kommer hem för att höra vad hon tycker. När jag idag förklarade för Roger hur dåligt jag mår så tyckte han att jag skulle ringa upp läkaren redan imorgon. Jag ringer nog på fredag då hon har telefontid. Men ska jag börja med antidepressiva igen så får det bli Zoloft, för jag vet att den hjälper mot min panikångest.

Farsan var här nyss med några matvaror som jag bett honom köpa i MM. Jag känner inte för att åka till mina föräldrar idag så jag sa till farsan att jag skulle stanna hemma. Nu ska jag bara ta det lugnt en stund... och sedan ge mig ut på en väldigt kort promenad.

Sitter och läser ännu mer i dagboken. Inte undra på att det inte fungerade med Efexor... jag började ju med dem fredagen den 13:e... november 98. Otursdatumet. *skratt*.

Hm... enda anledningen till att jag bytte från Zoloft till Efexor verkar ha varit brist på sexlust. Men det spelar väl ingen roll nu? Jag är ju singel. Och jag vill inte må så här dåligt... och känna det som att jag inte klarar av någonting. Okej, jag var ute på en promenad igår med farsan. Det kändes jobbigt, men jag klarade av det. Sen mådde jag förstås skitdåligt på kvällen...

Roger och jag har bestämt en ny tid då han ska komma hit: på lördag. Han föreslog att vi kunde åka till centrum, hyra några filmer och sedan köpa pizza. Visst... jag som knappt klarar av en simpel promenad. Jag sa till honom som det var, att jag inte klarar av det just nu. Då sa han att han kunde åka själv och hyra filmerna. Okej... Men varför känner jag då ångest inför att träffa honom? Förut var han en av två personer som jag kände mig trygg med. Kan den tryggheten verkligen ha försvunnit så snabbt? Tydligen. Jag vet inte hur jag ska göra. Om jag mår dåligt dagen innan... ska jag då säga till honom igen (för tredje gången) att han inte kan komma hit? Eller ska jag förklara till honom hur pass dåligt jag mår så att han förstår... att om jag mår skit på lördag så behöver jag vara lite för mig själv. Jo, så är det faktiskt. Jag vet att många som har panikångest inte tycker om att vara ensamma under en panikattack. Det gör inte jag heller, men det är bara folk som jag känner mig trygg med som kan få mig att må bättre. Och just nu finns det bara en sådan person: min mamma.

Fan, jag vet ingenting längre. Kanske det är lika bra att ringa till läkaren redan den här veckan och be henne skriva ut ett recept på en antidepressiv medicin. Eller ska jag vänta till den 10:e? *suck*

Jag har suttit och läst igenom lite gamla dagboksanteckningar från 1996 och 1997. Jag tänkte att jag skulle se hur jag mådde då... och jag måste säga att jag säkert var "friskare" än jag är nu. Jag klarade i alla fall av att göra fler saker. Men då ska man inte glömma att jag inte bara åt antidepressiva tabletter utan även Xanor. Ja, det hela började när jag var inlagd på sjukhus. Jag åt vid den tiden Cipramil men mådde så dåligt att läkarna satte in Xanor tre gånger om dagen. Sedan bytte jag till Aurorix men de tyckte att jag skulle fortsätta med Xanor också. Det var först när jag kom till en annan läkare som jag fick byta till Zoloft och sedan trappa ner på Xanor.

Jag ringde till läkaren idag och pratade lite med henne. Vi har kommit överens om att under två veckor så väntar vi och ser hur jag mår (eftersom jag fick panikattacken för inte så längesedan). För mig brukar det vara så att har jag fått en panikattack så tar det ett tag innan oron för att få en ny panikattack lägger sig. Den 10:e oktober ska jag ringa till henne och känns det inte bättre då så får vi väl sätta in någon antidepressiv medicin igen. *suck*. Men... behövs det så får jag väl ta dem... hellre det än att må jättedåligt.

Filmen var sådär... ganska seg. Jag orkade inte kolla färdigt hela utan spelade dataspel istället. Om en stund tänker jag lägga mig och sova. Imorgon ska jag till mina föräldrar... igen. Jag ska ringa till min läkare också.

Idag var jag hos mina föräldrar. Farsan skjutsade morsan till Arlanda vid två-tiden. Jag mådde inte så pass bra att jag kunde följa med. Istället satt jag vid datorn och surfade...

Jag har ingen aning vad jag ska göra ikväll. Vid nio kommer det en film på TV som jag tänkte titta på. Innan dess får jag väl kolla på någon videofilm eller spela lite dataspel.

Nu är jag hemma igen. Internet fungerade ganska så bra hos föräldrarna. Men jag satt ändå inte så länge framför datorn. Det blev som någon konstig reaktion att när nu allt fungerade så kom jag inte på något att göra...

Morsan och jag var ute på en promenad. Jag postade bl.a. några räkningar. Halvvägs till postlådan fick jag ont i magen. Det blev värre hela tiden men jag ville inte vända om. Så jag pinade mig vidare... kom fram till postlådan, lade i räkningarna och gick sedan hemåt igen. Det gjorde jävligt ont (och panikångesten var nog nära att komma fram), men som tur var gick det över efter ett tag när jag kommit tillbaka till mina föräldrars hus.

För någon timme sedan satt vi alla och kollade på video. Jag kände att jag höll på att somna så då bad jag farsan att skjutsa hem mig. Först hade jag tänkt ta en tupplur när jag kom hem. Men nu vet jag inte längre. Kanske jag ska försöka hålla mig vaken och sedan lägga mig tidigare istället.

Roger ringde när jag satt och surfade hos mina föräldrar. Vi pratade inte så länge för han skulle över till en polare... och spela Bingolotto. Igår ringde han också och då bestämde vi nästan att han skulle komma över till mig imorgon söndag. Men jag sa till honom att det berodde helt och hållet på hur jag mår... och idag sa jag till honom att det får bli någon annan gång. Ja, jag har verkligen ingen lust att få en panikattack igen... och precis nu när morsan ska iväg på en kort semester i några dagar.

Jag har förresten fått en telefontid med min läkare. Hon skulle läsa igenom min journal och sedan ska vi prata lite om läget just nu. Usch, bara hon inte föreslår antidepressiv medicin. Jag har verkligen ingen lust att börja med det igen. Zoloft var nog den medicin som hjälpte bäst mot min panikångest... men med en viss biverkning som inte var så kul eftersom jag hade pojkvän på den tiden... så att säga.

Nej, jag ska försöka att klara mig utan medicin så länge jag kan. Jag har köpt en bok som en av mina ICQ-vänner rekommenderade: "Befriad från ångest" av Lucinda Bassett. Jag började läsa den idag och ska fortsätta med det imorgon.

Idag ska jag över till mina föräldrar. Jag ska bl.a. äta lunch där och sedan går vi nog ut på en promenad. Ja, och så ska jag förstås testa hur Internet fungerar.

Jag var hos mina föräldrar idag. Man kan säga att det var en aning struligt med deras kabel-tv bolag. Det gick bara att surfa på Internet några minuter, sedan var det bara stopp. På eftermiddagen hade de dessutom strömavbrott och då fungerade varken tv eller Internet. När jag åkte från mina föräldrar så var TVn igång igen, men Internet var helt kört. Kul... Det var strömavbrott hos mig med så jag har fått ställa in rätt tid på klockorna igen. *suck*.

Jag har känt mig irriterad hela dagen, men nu är det kanske lite bättre. Jag fick äntligen svar från mitt kabel-tv bolag att de skickar en ny räkning. Tjoho... Nu ska jag ut i köket och diska.

Morsan och jag var på Posten idag och senare gick vi också och handlade mat. Jag mådde inte bra, men jag klarade av det i alla fall. Nu är det dags för dataspel.

Jag hoppas att de skickar en ny räkning för min kabel-tv. Krånglet just nu gäller förstås betalningen. Jag har verkligen ingen lust att betala dubbel avgift i två månader. Jag skickade ett mail för flera dagar sedan och har fortfarande inte fått något svar. Dåligt tycker jag.

Imorse vaknade jag halv sju och försökte somna om, men jag var hungrig så då tyckte jag att det var lika bra att stiga upp. Sedan satt jag i soffan, åt frukost och såg på TV samtidigt som solens strålar lyste in på mig. Nu är det alldeles mulet och trist ute.

För ett tag sedan ringde Roger, men vi pratade inte så länge för jag hörde att det var någon annan som försökte komma fram på linjen. Jag trodde att det var morsan, fast det var "T" från föreningen. Han undrade om jag ville ställa upp för en radiointervju som skulle handla om social fobi. Jag förklarade att jag fått en panikattack förra veckan och inte mådde så bra. Annars hade jag självklart försökt.

Jävla panikångest... Det är inte alls kul att ha social fobi, men panikångest är flera gånger värre. Mest för de fysiska symtomen och själva paniken. Det går inte att fly från ångesten. Hemmet var alltid min "trygga punkt" förut, men när man väl fått en panikattack där också så känns det som att all trygghet har försvunnit. Om man däremot känner av den sociala fobin i t.ex. en folksamling så är det bara att gå undan eller så känns allt bättre när man kommer hem.

Då har jag förstås andra känslor. Jag brukar bli irriterad på mig själv för att jag är så blyg och... mesig. De som känner mig tycker inte alls att jag är så tillbakadragen och osocial. Jag vet inte varför, men det blir som en mur av blyghet när jag träffar nya människor. De skulle bara veta hur jag är i verkligheten... *he, he*

Jag tänkte lägga mig i tid för en gångs skull. Kanske jag vaknar lite tidigare än jag gjorde idag, d.v.s. före halv tolv. Så nu ska jag bara kolla mailen och sedan stänga av datorn...

Annars finns det inte så mycket mer att skriva om dagen som gått. Jo, Roger ringde idag. Vi skulle egentligen ha träffats imorgon, men jag sa till honom att jag inte mådde så bra och att vi fick mötas någon annan dag. Imorgon ska jag istället försöka mig på att gå till Posten. Morsan följer med som stöd.

Jag kom hem för några minuter sedan. Jag var förstås hos mina föräldrar och surfade. Det gick ganska bra... ett tag. Sedan var det stopp och så fick vi ringa supporten igen. Hm. Dags för lite dataspel. *he, he*

*suck*. Jag gillar inte mitt kabel-tv bolag. Det har bara varit strul med dem hela tiden. Nåväl, idag var jag hos mina föräldrar och surfade mest hela dagen. Imorgon ska jag nog dit igen om jag mår bra.

Nej, usch... den här dagen var ingen höjdare precis. Det är lika bra att borsta tänderna och sedan sova.

Fan, vad äckligt. Jag sitter och äter min frukost, ett bröd som heter "Gräddad längtan". Jag hittade ett hårstrå... i brödet. *urk*

God morgon... tror jag. Jag hade bestämt med farsan att vi idag skulle ner till Posten och sedan hem till mina föräldrar. Men jag måste nog skippa Posten. Jag klarar inte av att gå dit... idag.

Jo, det verkar som att felet är fixat hos mina föräldrar. Jag kom ju ut på nätet. Så imorgon åker jag nog över dit och sitter där några timmar och surfar. Det är ju gratis för mig. *he, he*. Måste ladda ner och installera en del program också... ICQ t.ex.

Jag visade farsan att man kan läsa olika tidningar på nätet. Han var väldigt imponerad och undrade om de uppdaterade innehållet varje dag. Det kommer nog ta ett tag att lära honom allt. Men jag har visat honom hur han kan lyssna på olika radiostationer via Internet. Han är ju intresserade av sådana från Colombia, Cuba och så...

Yes!!! Det verkar som att Internet fungerar hos mina föräldrar nu. Jag hoppas det i alla fall. Farsan kan ju inget om datorer... men han har lärt sig hur man stänger av datorn. Jag har inte tid att skriva mer nu för farsan kommer och hämtar mig om ca 10 minuter.

Vilken trist TV-kväll. Det finns inget som är värt att titta på. Jag tänker spela dataspel istället.

Idag var jag ute på en lagom lång promenad med mina föräldrar. Det kändes inte alls bra, men jag kom ju ut i alla fall. Hela eftermiddagen har jag städat. Därför ska jag nu ta lite jordgubbsglass och se om det finns något bra på TV.

God natt.

Jag vaknade för en stund sedan och det känns ganska bra än så länge. Jag hade inte kunnat sova om jag inte tagit en Xanor. För er som kanske undrar vad jag har för styrka på tabletterna så kan jag säga att jag har de svagaste, d.v.s. 0,25 mg och 0,5 mg. Igår tog jag en på 0,5 mg.

Morsan kommer över senare idag och så ska vi ut på en promenad.

Jag har just pratat i telefon med morsan i 1 ½ timme. Det har nämligen varit så att ända sedan imorse (efter Posten) har jag haft små känningar av ångest, men jag har försökt att härda ut dem. Roger ringde under kvällen och fick mig att må lite bättre. Men ju närmare sängdags det blev så mådde jag allt sämre. Jag tänkte att: nej, jag ska fan klara av att inte ta någon Xanor. Så jag borstade tänderna... och kände paniken stegra sig inom mig allt mer. Jag försökte att inte tänka på det utan kröp ner under täcket för att sova. Jag drog först inte upp täcket till hakan (som jag brukar i vanliga fall) bara för att jag ville känna att jag kunde andas fritt. Och dessutom känns det alltid för mig som att det är en aning bättre när jag är lite småfrusen. Men jag frös inte lite... det var mer som frossa. Så jag drog upp täcket lite mer. Vad hände då? Jo, jag kallsvettades och hjärtat slog ännu fortare och det spreds en känsla av att hela mitt inre var alldeles fruset...

Jo, du har gissat rätt. Jag fick en panikattack. Den var kanske inte lika stark som de jag fick i början för flera år sedan. Eller så var den det. Fast nu har man förhoppningsvis samlat på sig information om panikångest och förstår lite bättre vad som händer med kroppen och att det egentligen inte alls är något farligt. Men det spelar ingen roll, det var hemskt ändå. Så, ja... jag fick faktiskt ta en Xanor. Jag skiter i vad alla tycker, jag klarade inte av att ligga i sängen och må så jävla dåligt att jag bara ville dö.

Vi ska ringa min läkare på måndag och be om att få en tid. Jag hoppas att hon kommer med några vettiga förslag om vad man kan göra.

Jag mår inte bra. Det är panikångesten. Jag har inte fått någon panikattack, men det känns som att det inte är långt ifrån... Jag ska borsta tänderna och sedan försöka sova.

De ringde från föreningen tidigare idag. De ville ha lite hjälp med spårning av ett IP-nummer. Jag kan ingenting om sånt men jag tror att jag fick ordning på det till slut... och om jag har rätt så har personen använt sig av en slags anonymitets-server... eller vad man nu ska kalla det på svenska.

Nu ska jag färga håret. Sen kanske jag ska se på TV. Jo, just det. Farsan ringde till supporten idag. Det är tydligen något komplicerat fel som inte vi kan göra något åt. Så på måndag kommer det ut en snubbe till mina föräldrar och kollar allt.

Jag har just varit på Posten och hämtat ut ett paket. Det var rent ut sagt för jävligt. Farsan var med men det hjälpte inte mycket. Jag mådde skit trots att det inte fanns någon kö och tanten bakom luckan hämtade mitt paket ganska fort. Och nej, jag har inte tagit någon Xanor. Nu ska jag sova i några timmar för jag känner mig alldeles utpumpad.

Jag ska lägga mig snart. Tänker bara kolla mailen.

Jag har inte gjort något särskilt idag. Till lunch åt jag pasta med hemmagjord köttfärssås som innehåller ganska mycket vitlök och stark chilisås. *he, he*. Jag gjorde en hel del så jag har till imorgon också.

På eftermiddagen var jag ute en sväng... själv. Det gick väl bra. Och det var inte så kallt ute som jag trodde att det skulle vara. Imorgon ska jag över till mina föräldrar. Deras Internet funkar fortfarande inte så jag får väl prata ännu mer i telefon med den s.k. supporten.

Nu ska jag äta glass och kanske någon av mammas kanelbullar. Jag ska se om det finns något intressant på TV, annars får jag väl titta på video.

Känner mig deppig. Det är säkert månadsplågans fel. Och så alla som jämt pratar om Xanor... Jag vet att jag inte ska ta så många och jag försöker att bara ta när det verkligen behövs. Jag har varit beroende av dem förut och vill inte bli det igen. Men vad ska jag göra? Strunta i att ta dem och bara sitta hemma och isolera mig ännu mer? När jag börjar med terapin kanske jag lär mig andra tankesätt och metoder... och så småningom hoppas jag att jag inte behöver ta så många Xanor. Men jag tänker verkligen inte börja med någon antidepressiv medicin och hamna i något flumträsk igen. Aldrig i livet. Okej, jag vet vad du tänker. Man blir väl flummig av Xanor också. Ja, och det är inte heller kul. Men man har i alla fall känslorna kvar. Och känslor är precis vad jag tänker släppa fram nu... rinnande känslor... d.v.s. tårar.

Nu är jag tillbaka. Det här besöket hos psykologen var nog det sista bedömningssamtalet. Nu ska hon gå igenom allt material och sedan träffas vi igen den 30:e oktober. Vad ska jag göra till dess då? Jag får försöka gå ut på promenader oftare. Och kanske jag borde beställa tid hos husläkaren för en undersökning. Jag har inte känt mig så bra på sista tiden... det där med yrseln och illamåendet. Det kan förstås hänga ihop med ångesten och så... men för säkerhets skull är det nog bäst att kolla upp så att det inte är något annat. När jag senast var hos husläkaren? Oj, det måste ha varit för mer än fem år sedan... när jag hade magsår.

Jag har ätit frukost och tagit en Xanor. Nu ska jag ta det lugnt en stund och sedan försöka få ner lite mat till innan morsan och farsan hämtar upp mig om ca 1 ½ timme.

Ibland får jag lite konstiga idéer. För någon vecka sedan fick jag för mig att översätta hela dagboken till engelska. Då skulle folk över hela världen kunna förstå och läsa om mina problem. Fast jag vet inte riktigt om jag är redo för det. Det betyder också att jag måste skriva dubbla uppsättningar varje dag. Först på svenska och sedan på engelska. Men man vet ju aldrig. Någon dag kanske jag ångrar mig.

Det är väl lika bra att lägga sig snart... så att man vaknar upp utvilad imorgon och hinner äta frukost och kanske lunch innan besöket hos psykologen.

Jag kom nyss hem. Jag var hos mina föräldrar under eftermiddagen och kollade på videobandspelaren som farsan köpt. Jag måste säga att den inte är mycket att ha... för en krångligare och sämre video har jag inte stött på hittills. En del funktioner går inte att använda... bara för att TV-n är för gammal. Men, kanske den går an ändå.

Nu ska jag... se på TV tror jag. Det kanske får en på andra tankar så man glömmer magontet. Ja, det gör ganska ont. Jag tog en Alvedon vid lunch men den tycks ha slutat verka. Och jag tänker inte ta någon mer idag. Jag skiter i vad reklamen säger: "skonsam för magen". Den är inte skonsam nog mot min mage, för jag brukar få ont om jag tar för många.

Det har blivit dags att sova snart. Jag hoppas verkligen att jag mår bättre imorgon.

Morsan sprang ner till bussen för några minuter sedan. Hon måste ju hinna hem till Arkiv X. *ler*. Vi var nere i centrum och handlade några nödvändiga saker åt mig. Just nu mår jag hyfsat bra... men resten av dagen var usel.

Imorse när jag steg upp var jag så yr att jag var tvungen att hålla mig fast i dörrkarmen ett tag tills rummet slutade att snurra och jag kände att benen inte skulle vika sig under mig. Jag tror det beror på månadsplågan. Så till lunch åt jag spenat... för att fylla på med lite järn i kroppen. När det var dags för mig att gå ner till tvättstugan så kände jag mig lite bättre, men det var ändå på gränsen att jag hade struntat i det.

Yrseln har hållt i sig hela dagen, men jag känner inte av det lika mycket som imorse. Bara jag inte gör några hastiga rörelser så är det okej. Nu ska jag bre några mackor och sedan sätta mig i soffan och se på TV.

Imorse vaknade jag halv nio... och upptäckte att månadsplågan hade kommit. Toppen. Nåväl, jag kände mig ganska risig och hade djävulskt ont i magen så jag tog en Alvedon. Eftersom Roger inte sagt vilken tid han skulle komma och klockan närmade sig elva så antog jag att han fortfarande sov. Men där hade jag fel, för när jag stod i köket och bredde en macka så ringde det på dörren. Det var Roger. Han klev in, tog av sig skorna och sa: "Oj, jag glömde chokladen." "Jaha..." sa jag. "Nej, jag bara skämtade" sa han och skrattade. Jättekul...

Men oj vad gott det ska bli med choklad. *ler*. Det är samma sort som jag fick förut, fast den här är i en mycket snyggare plåtask. På företagets hemsida, GuyLian, finns det tyvärr ingen bild på just den asken. Men den är j-vligt snygg... guldfärgad och i form av en snäcka. Jag fick två sådana askar på 500 g vardera. Sedan 2 x 250 g, fast inte i lika snygg förpackning. De ska jag ge till morsan och farsan.

Vad gjorde då Roger och jag idag? Han var här i ca tre timmar och under nästan hela den tiden satt han vid datorn och surfade. Jag stod ibland bredvid och hjälpte till om det var något han inte förstod. Annars satt jag i soffan och läste igenom all reklam som hade kommit. Ja... jag mådde inte så bra. Jag hade ont i magen och mådde illa. Men det hade jag verkligen inte lust att säga till honom, så jag gick ut i köket och tog en Xanor, och efter ett tag så mådde jag bättre. Men tyvärr så orkar jag inte kämpa mig igenom en promenad idag. Jag hoppas kunna göra det imorgon istället. Kanske innan jag har tid i tvättstugan.

Idag har jag inte gjort något särskilt, bara diskat och städat. Jag åkte inte över till föräldrarna idag för morsan lät väldigt förkyld igår. Istället ringde jag och hörde hur det var. Tidigare idag ringde Roger. Han kanske kommer över hit imorgon. Hoppas att han inte glömmer chokladen den här gången...

Jaha, strax är det dags att se på Baren. Sedan... vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Kanske jag ger mig ut på nätet några minuter för att kolla mailen och så. Vilken kul helg... hrm. Nästa vecka ska jag till psykologen igen, men utöver det har jag inget inplanerat. Nåväl, imorgon ska jag ta en kort promenad på eftermiddagen. Måste ut...

*gäsp*. Ska man lägga sig redan nu? På en fredagskväll? Nej... jag ska ut på nätet en liten stund.

Jag var hos mina föräldrar några timmar för att se om det funkade med Internet... men det gjorde det inte. *suck*. Morsan bjöd på pizza och sen fick jag skjuts hem. Ja, just det. Jag köpte 3 liter jordgubbsglass också. Extrapris. *ler*.

Den fulla grannen är i farten igen med radion på högsta volym. Som tur är så har han en dålig radio med nästan ingen bas alls. Bara han inte håller på hela natten...

Jag kände mig lite förkyld imorse så jag slängde mig genast på Echinagardflaskan. Nu känns det bättre.

Vilket trist väder det är ute... grå himmel och regn. Usch. Det är en sådan dag som man bara skulle vilja sova igenom. Men det tänker jag inte göra, utan jag ska ut i köket och diska.

Jag var inte så länge hos mina föräldrar. Det är något som inte fungerar med datorn... men jag orkade inte klura ut vad det kunde vara. Efter ett besök hos psykologen är man rätt så utpumpad och trött. Roger ringde hem till mina föräldrar men jag sa att jag var upptagen med datorn.

När jag kom hem ringde jag upp Roger och vi pratade en liten stund. Sedan kollade jag på Big Brother som var en aning mesigt. Vid nio ringde Roger igen och vi pratade i några timmar till. Alltså har jag inte hunnit surfa något idag. Ganska trist, men jag sparar ju pengar i alla fall.

Snart ska jag gå och borsta tänderna. Jag är väldigt trött och det känns som att jag skulle kunna sova i minst 15 timmar. Kanske jag kan sova ut mig imorgon... om ingen ringer och väcker mig. Eller så kanske jag vaknar tidigare ändå. Idag vaknade jag klockan halv nio på morgonen. Ganska tidigt tycker jag... ja, jämfört med de tider jag stigit upp förut.

Om några timmar ska jag till psykologen. Efter att jag och morsan snackat färdigt om min barndom så åker vi hem till mina föräldrar. Jag vet inte hur länge jag stannar där. Det beror på om vi kommer ut på Internet eller inte.

Jag ska nog lägga mig snart.

Jag sitter och kollar på filmen "Wargames". Det spelar ingen roll att jag har sett den flera gånger eller att den är så gammal... den är ju helt enkelt super.

Jag kom hem för någon timme sedan. Det var lite strul senare med datorn... Jag följde instruktionerna men det gick ändå inte så vi ringde till supporten. Jag snackade med någon ung kille som kom med olika förslag. Jag testade... och inget fungerade. Han sa att han skulle ringa upp när han tagit reda på mer vad som kunde vara fel. Under tiden försökte jag själv komma på vad som inte stämde. För det mesta hänger jag själv inte med i mina tankegångar... men på något sätt fick jag det hela att fungera. *ler*

Allt har fungerat bra med installationen. Men när jag skulle fixa med drivrutinerna så frågade datorn efter win95-skivan... och den har jag förstås hemma. Men det gör inget. Jag måste ändå ta en paus för att äta lunch. Farsan bjuder på fiskpinnar och kokt potatis.

Jo, jag är vaken. Jag ställde klockan på åtta imorse. Anledning: jag tycker inte om att stressa utan vill äta frukost i lugn och ro och sedan låta maten sjunka ordentligt... Det går inte att bara slänga i sig en macka ca 20 minuter innan jag ska någonstans. Det kan ju hända att man mår illa... *suck*. Varför kan man inte bara släppa sådana tankar? Positivt tänkande var det ja. Får väl ägna mig åt att fundera på hur kul det blir när allt fungerar hos mina föräldrar, med datorn och så. För säkerhets skull skrev jag ut instruktionerna för hur man installerar allt från deras kabel-tv bolags hemsida. Ja, av erfarenhet så vet man ju att det brukar vara si och så med instruktioner när man köper antingen elektroniska prylar eller möbler (från t.ex. IKEA).

Jag undrar om det är kallt ute. Min utetermometer visar +14,6 grader, men det ser ut att vara mycket kallare. Jag fryser till och med här inne trots att det är över +21 grader. Jag har ingen bra höst/vår jacka så det får duga med en tjock tröja. Eller... nej, jag ska se om jag kan hitta något. Det är ju alltid så kallt hemma hos mina föräldrar. Fast om jag fryser för mycket där så får jag väl springa upp och ner för trapporna för att få upp värmen... eller något liknande. *skratt*.

Jaha, om en timme eller kanske mindre så borde farsan dyka upp.

Oj, dagen är nästan slut. Och det känns som att jag inte har hunnit med någonting. Jag har pratat ganska mycket i telefon under dagen. Först ringde Roger, sedan morsan, sen farsan och för någon timme sedan en vän. Jag har inte varit ute idag. Inte bra... men imorgon händer det grejer i alla fall. Då ska farsan och jag till Posten och hämta ut modemet och nätverkskortet, sedan hem till mina föräldrar och så ska jag försöka få ihop allt.

På torsdag (om jag minns rätt) har jag tid hos psykologen igen. Det blir förmodligen mer prat om min barndom.

Dags att borsta tänderna. God natt.

Tiden går för långsamt. Jag känner för att sova redan nu...

*hi, hi*. Det är alltid trevligt att få något roligt med posten. Jag skrev förut till ett företag och berättade att jag gillade deras reklamaffischer och undrade också om jag kunde få två stycken. Idag fick jag dem... fast det var fyra stycken, två olika motiv. *ler*.

Jag ska ner i tvättstugan snart och när jag kommer upp ska jag fixa lunch (jag är redan hungrig).

Här är dagens story: Jag vaknade halv tio, fixade och donade lite i lägenheten, åt frukost, såg på inspelade program på videon. Tiden gick och klockan blev halv ett. Eftersom Roger inte ringde igen igår och jag inte hörde något från honom under förmiddagen idag så tänkte jag att han kanske ångrat sig. Så jag ringde upp... och väckte honom. Han sov alltså fortfarande. Men han sa att han bara skulle borsta tänderna och sedan ge sig iväg. När klockan var tre ringde han på dörren. Vi satt och pratade, kollade upp saker på Internet och tittade lite på TV för att få tiden att gå tills det var dags för honom att gå till bussen. Strax innan han skulle gå frågade jag honom hur det skulle bli med chokladen han köpt åt mig. "Visst f-n, den glömde jag hemma! Jag får ta med mig den nästa gång."

Jag ska äta lunch-middag nu. Jag fick bara i mig några mackor innan han kom hit. Idag blir det en hel del på TV. Först och främst är det Big Brother på femman vid åtta. Klockan nio är det en film på TV6 som jag hoppas blir bra. Sedan är det säkert något mer jag har glömt.

Jag var hemskt trött för ett tag sedan, men nu känner jag mig lite piggare. Fast jag har feber igen... eller kanske fortfarande. Jag tänker lägga mig i soffan med en varm, gosig filt och titta på video. Och om en timme eller så är det dags att sova. Sömn tycker jag är det bästa botemedlet när man känner sig krasslig. Man slipper i alla fall känna av det då...

Farsan hämtade mig på förmiddagen och så åkte vi hem till mina föräldrar. Där åt vi gott, pratade osv. Någon timme senare åkte vi och handlade läsk och sedan hem till mig. Det var ett sådant erbjudande som man bara inte kunde motstå. 4 x 1,5 liter Coca-Cola, Fanta eller Sprite för 35 kr plus pant. Och så fick man ett Coca-Cola glas dessutom... *ler*. Anledningen till att jag inte stannade så länge hos mina föräldrar är att de är ganska så förkylda bägge två.

Roger ringde innan fotbollen på TV började. Han lät hemskt förkyld men han sa att det bara var hans allergi. Vi pratade som vanligt en hel del... om ingenting. *skratt*. Nåväl, han kanske ringer senare ikväll. Jag ska inte se på TV nu utan istället kolla på det som jag har spelat in på video tidigare. Jag har två stycken fyratimmars videoband med inspelade program som jag måste titta på. Ja, annars finns det ingen plats att spela in nya program. *smile*.

Nu har jag pratat färdigt i telefon. Roger ringde vid elva... Men nu måste jag lägga mig och sova. Jag ska över till mina föräldrar imorgon på lunch.

Jag kom hem för en stund sedan. Jag såg att någon med hemligt nummer hade ringt tre gånger. Mhm, tänkte jag och gick på toa. Då ringde det igen. Roger. Han skulle ner i tvättstugan så det var ett väldigt kort samtal. Han sa att han ringer senare ikväll, men det förvånar mig inte om han inte gör det. Han skulle ha ringt en gång till igår men han somnade förstås och sov hela kvällen.

Shit! Förlåt, jag kollade bara ut på himlen. Solen skiner just nu men molnen längre bort ser väldigt hotfulla ut. Det kommer säkert en störtskur snart...

Jo, jag och mina föräldrar åkte ut en sväng till Djurgården. Vi hade tur med vädret för solen sken och det var nästan vindstilla. Och inte så farligt kallt heller... till skillnad från hur det var i förmiddags. Fan, vad jag frös när jag åkte till mina föräldrar (jag åt lunch hos dem förresten). Vi gick inte omkring så mycket på Djurgården utan vi satt mest på en bänk, njöt av solen och matade några ankor och kanadagäss.

Hm, vad tiden går fort. Jag har spelat dataspel... *ler*. Men inte hela tiden. Jag kollade på TV tidigare ikväll. Jo, just det... Roger ringde idag också. Fast vi pratade bara några minuter för han var så trött efter jobbet att han tänkte ta en tupplur.

Nu är det inte lång tid kvar innan mina föräldrar får Internet via kabel-tv. *he, he*. Det kanske bara tar några dagar, i värsta fall någon vecka till. Då får jag rota i min gamla dator igen... måste fixa dit ett nätverkskort om jag fattat det rätt. Och så får jag nog hjälpa till med installationen. Sedan är det bara att surfa... och lära föräldrarna hur det hela fungerar förstås. Morsan kan säkert det mesta om Internet, det är farsan som behöver lite undervisning. Jag undrar vad jag ska ta för timlön... nej, jag skämtar bara. *ler*. Jag får ju surfa gratis hos dem och det räcker gott och väl för mig.