Här är ett utmärkt exempel på varför jag inte känner mig trygg med farsan när jag är ute: Vi hade bestämt att han skulle hämta mig och sedan skulle vi åka direkt till mina föräldrar. Vad händer? Jo, det första han säger när han ringer på hos mig är: "Ska vi inte stanna till vid centrum och köpa lunch som vi tar med oss hem?" Jag sa till honom att jag inte klarar av det just nu. Nåväl, han gick med på att hoppa över det. När vi satt oss i bilen säger han plötsligt att han måste stanna till vid en affär och handla mjölk. Hur mycket jag än förklarar att jag mår skitdåligt så verkar han strunta i det och säger att det inte tar så lång tid. Jaha, tänker jag och känner paniken komma krypande... När han väl har parkerat bilen vid affären så har han kommit på två grejer till att köpa. Så nu sitter jag här ensam och försöker hålla mig lugn...