Jaha, då var det sista dagen på det här året. Morsan var här i några timmar. Vi tog en promenad vid havet... matade ankorna som alltid håller till i en speciell liten vik där vattnet aldrig fryser till is. Det måste ha varit minst 50 stycken ankor som hoppade omkring vid våra fötter och försökte ta några brödbitar. *he, he*. Nästa gång måste jag ta med mig kameran.

Hoppsan, nu ser jag att min fågelhanne sitter i buröppningen... och sjunger. Luckan är öppen för jag släppte ut honan för en stund sedan. Hon kan ju flyga så jag låter henne komma ut lite då och då. Hm, vilken smart hanne... nu hoppade han in igen. Bra, men jag ska ändå stänga luckan.

Jag ska fira nyår ensam igen. Hade det inte funnits snö ute så skulle jag kanske åkt till mina föräldrar. Istället ska jag njuta av alla fyrverkerier vid midnatt från bästa utsiktspunkten, d.v.s. min balkong. I år blir det ingen vodka som jag ska skåla med. Istället blir det något godare, nämligen lite Cordon Negro. Mousserande viner är inte helt fel... säger jag som aldrig dricker alkohol. *skratt*

Den här julen var faktiskt helt okej. Jag mådde hyfsat bra (med hjälp av ett par Xanor). Det kom lagom mycket snö precis till julafton så jag fick åka buss med mamma hem till mina föräldrar. Och dagen efter försvann nästan all snö. *ha, ha*.

Jag fick jättefina julklappar. Flera nattlinnen... precis som jag hade önskat mig. Då kan jag slänga ett par gamla. För när de är så pass slitna att det gått hål i dem så kanske det är dags att göra sig av med trasorna. Ja, jag lägger inte så värst mycket pengar på kläder som du nog förstår. Eller om man säger så här... jag köper ofta billiga kläder och väldigt sällan köper jag något riktigt fint och dyrt.

Vad fick jag mer? Påslakan och örngott, ett kilo belgisk choklad (mums), en liten mjukistiger. Hm, ja det är säkert något mer som jag glömt. Från Mårten fick jag flera böcker och så en DVD-film: Final Destination. Den är riktigt bra... handlar typ om att man inte kan lura döden. Final Destination 2 är också bra men kanske en aning för grafisk.

I jul har jag ätit massor av god mat. Tänk om det kunde vara så året runt... nej, det skulle nog inte vara så roligt. Apropå mat så börjar det kanske bli dags att äta något. Men jag väntar ett tag till, klockan är inte så mycket.

Igår var ingen bra dag. Eller jo, på ett sätt var den bra. Jag fick ju besök av Mårten och det är alltid kul. Men jag sov dåligt natten till igår. När jag vaknade tidigt igår morse så mådde jag inte alls bra. Jag hade ångest och kände mig illamående. Inte blev det bättre av att det var världens snöstorm ute. Det gjorde att jag kände mig ännu mer "instängd". Jag försökte få tag i Mårten på hans mobil, men det var så dålig täckning... jag testade att skicka ett SMS också. Sedan kämpade jag med att svälja några Xanor. Det var hemskt jobbigt för det kändes som att de skulle komma upp igen. Jag fick ta en tablett, vänta ett bra tag och sedan ta en till. När Mårten ringde hade jag fortfarande bara fått i mig en... och jag mådde fortfarande skitdåligt.

När Xanoren började verka kändes det lite bättre, men inte helt bra. Jag mådde skit större delen av dagen igår. Det fanns vissa stunder då det var ganska okej, men sedan kom allt över mig igen. Trots det gick jag ut med Mårten till centrum. Jag köpte inget speciellt, bara lite mat och sedan mina B-vitaminer från hälsokostaffären.

Oj, vad klockan är mycket. Mårten åkte för någon timme sedan. Jag borde kanske ringa föräldrarna och höra vad de pysslar med. Jag känner bara för att sova idag... men jag måste ju ut. Hoppas snön försvinner snart. Just det, måste slå in några julklappar också. Ja!! Jag fick julklappar från Mårten igår. Några fick jag öppna i förväg. *he, he*. En sak blev jag jätteglad över. Det är från sidan som jag jämt spelar på... Neopets. Mitt husdjur där har ett eget husdjur. *skratt*. Det är en brun Doglefox. Så när jag öppnade paketet och fick se en urgullig vit Doglefox så blev jag glatt överraskad. Den är ju så himla söt! Ännu ett mjukisdjur att lägga till samlingen. *ler*

Jag har fortfarande inte lagt mig. Jag sov ett par timmar mitt på dagen för att jag var dödstrött. Men det är inte orsaken att jag inte kan lägga mig. Jag är trött, men har ångest och lite illamående. Jag tog en Xanor för ca en timme sedan och det känns som att den börjar verka nu. Så jag ska försöka lägga mig. För trygghetens skull kommer jag ha datorn på (är det helt tyst mår jag bara sämre) och så kanske jag låter lampan i hallen vara tänd.

Det verkar som att mitt slit igår har lönat sig. Jag skulle just ge fåglarna lite nya frön. Vad tror du jag såg i den genomskinliga påsen där fröpaketet låg? Jo, en vidrig liten larv! Jag dödade den och slängde hela paketet direkt i soporna. Ska gå ut med dem senare när morsan kommer över. Från och med nu tänker jag inte köpa djurmat i vanliga mataffärer, bara i djuraffärer.

Snön har anlänt igen. Usch! Det är därför morsan kommer hit. Vi ska äta lunch tillsammans och sedan ta en liten promenad. Eller det kanske är bäst att göra tvärtom. Man vet aldrig om det kommer snöa mer om någon timme.

Så trött... vill bara sova bort hela vintern, gå i ide. Fast idag finns det en anledning till att jag är trött. Jag har gått igenom hela skafferiet och lagt alla torrvaror i påsar. Min lägenhet är nämligen invaderad av mottfjärilar. Konstigt nog tycker jag att de är äckligare när de utvecklats till fjärilar. De ser ofarligare ut och är mycket enklare att döda när de är larver. *ha, ha*. Jag skrev till Anticimex och frågade vad jag skulle göra. Fick svar att gå igenom allt i köket, speciellt mjöl, torkad frukt, nötter och liknande. Sen ska man göra rent och efteråt spruta med insektsspray "längs golv- och hyllister". Hm, hyllister? Vågar man ställa tillbaka allt sedan utan att det tar åt sig av bekämpningsmedlet?

Jag och mina föräldrar besökte Plantagen idag där jag köpte en insektssprayburk... för 120 spänn! Usch, vad dyrt. Det är säkrast att det tar kål på mottfjärilarna. Det står att den dödar flugor, getingar och liknande så det borde väl gå bra. Men jag tänker inte spraya i rummet, bara köket och hallen. Vill inte att fåglarna ska få i sig något dåligt. Tyvärr har jag sett både larver och mottfjärilar i rummet också... men de måste väl komma från köket? Det är ju bara där det finns ätbara saker.

I tisdags träffade jag min psykiater och psykolog. Mötet gick ganska bra. Jag ska fortsätta försöka träna själv. Igår var jag hos tandregleraren och knipsade av ändarna på ståltråden som sitter på tänderna på underkäken. De stack inte in i kinden lika mycket som förra gången men jag tyckte det var lika bra att fixa det nu så att jag kan äta ordentligt i jul.

Natten till igår... eller var det natten innan? Äh, för någon dag sedan i alla fall så fick jag beskåda ett vackert fyrverkeri. Precis vid midnatt fick någon för sig att skjuta upp fyrverkerier. Det pågick i minst 10 minuter och det var inga små fjuttiga pjäser utan riktigt stora och fina, till och med några som jag inte ens sett förut. Jag undrar hur många tusentals kronor de lade ut på det hela...

Jag fick post för en stund sedan. Det var en massa reklam och så ett julkort från Kanada. Det är ju klart att det skulle komma just idag...

Jag måste nog äta lunch nu. Har inte fått i mig något än idag. Aptiten är borta, likaså orken att göra något över huvudtaget. Men jag ska ut med soporna senare ikväll. Imorgon ska jag och morsan träffa min psykiater och psykolog igen. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Kanske något i stil med att jag mår bättre än i höstas, för jag har ju inte ångest varje kväll. Jag får väl fortsätta gå ut själv... och försöka trappa upp det sakta så att jag kan gå längre sträckor från hemmet så småningom.

Efter mötet imorgon så kanske man skulle ta sig till centrum. Det gäller att passa på när man ändå har Xanor i kroppen (fast jag klarade mig utan det igår faktiskt, jag blev bara extremt trött efteråt). Jag fick post från KappAhl idag... 25 % rabatt på ett klädesplagg. Jag såg en tröja igår som var ganska fin. Den kostar bara 129 kr. Men får man rabatt på det så är det ju toppen. Sen kan man avsluta dagen med att köpa 5 frysta rätter från Dafgård för 89 kr i Vivo. Tjohoo...

De senaste dagarna har varit skit. Samma sak idag. Jag skulle fixa till radions antenn och råkade tydligen nudda en av grejerna som stod på TVn... så den föll i golvet och gick i tusen bitar. Fan!! Jag är skitledsen, för det var en jättefin ministaty av en egyptisk farao som jag fått av mina släktingar i Kanada. Den blev helt förstörd, går inte ens att limma ihop.

Igår var ingen höjdardag heller. Mina föräldrar hämtade mig med bil. På vägen började farsan och jag bråka om en sak. Efter regn kommer solsken... och efter gräl kommer ångest. Jag sa att jag inte mådde bra och ville åka hem igen. Men mina föräldrar vägrade! Där satt jag med ångesten upp i halsen (ingen panikattack, men ändå) och fick höra att jag inte fick återvända till min trygga punkt. När vi kom fram till föräldrarnas hus så tog jag min mössa och började gå mot busshållplatsen. Morsan kom springande efter mig med farsans busskort... så hon och jag åkte in till centrum. Egentligen hade jag velat åka raka vägen hem, men jag hade en rabattkupong som bara gällde den dagen. 40 % rabatt är mycket...

Skit, vad ska jag göra med den egyptiska grejen.. den är helt omöjlig att laga. Miljoner småbitar. Det är bara att slänga den i soporna. Och så kommer man säkert få höra från morsan att hur kunde jag vara så klantig och ännu mera tjat. En sak som sårade mig igår var när jag stod utanför päronens hus och mådde för jävligt och så sa mamma till mig att: "Hur kan du göra så här mot mig?" Va??!! Jag hade ångest och ville hem, trodde hon verkligen att jag gjorde det med flit?

Dags för ett par salta tårar... adjöss så länge.

Jag känner för att bada... men frågan är om håret hinner torka ordentligt innan det är dags att sova. Äsch, skit samma. Jag behöver ett hett tvåtimmarsbad. Måste bara ringa och meddela alla om att jag hoppar i karet. Annars tror de att jag gör något dumt... men det hände ju bara en gång 1995 och sedan dess har jag inte ens försökt...

Igår var jag duktig, jag klarade av att gå till den närmsta postlådan och posta ett par grejer.

Något som verkligen är kul är att jag fick en avi från Posten idag. Det är mina underkläder som jag vann tidigare. Tjohoo! Nu behöver jag inte gå med rumpan bar! *ha, ha*. Nej då, jag skojar bara. Klart man har tillräckligt med underwear.

Fy sjutton vilket väder det var igår. Eller rättare sagt oväder... usch. När jag tittade ut så såg jag inte ens huset mittemot, det var som en vit vägg utanför. Idag var det lite lugnare så jag och mina föräldrar tog en promenad ner till vattnet och matade ankorna... och en svan. Tjohoo! Stackarna var jättehungriga. De flesta höll till vid stället som jag antar är något slags reningsverk eller liknande. Det stinker ofta skit där... men vattnet fryser aldrig till is, så på vintern är det lätt att hitta ankorna. *ler*.

Det låter som att det regnar ute. Eller så kanske det är snön som smälter. Min utetermometer visar nästan +4 grader. Jiiippiieee! Nej, nu ska jag hämta en Igloo Cola och sedan slå mig ner och titta på TV eller kanske något på video. Jag vet... vem äter isglass på vintern? Jo, jag! Har man +24 grader inomhus så känns det helt okej med en ispinne.

Jag har feber... men jag vet inte varför. Jag känner mig inte förkyld eller sjuk. Nåja, det kändes lite skumt i ögonen... som det brukar göra när jag har feber. Därför kollade jag tempen.

Farsan ringde både igår och idag och frågade om jag ville gå ut. Så jag antar att jag får ge mig ut med honom imorgon. Men bara om jag mår bättre. Som tur är så har jag inte haft så jättemycket ångest den senaste tiden. Inte som i höstas då jag kände av den nästan varje kväll.

Just det, jag fick mail från företaget som jag jobbade för i våras. Eller ja... jobba är väl fel ord. Jag får inte betalt, får bara prylar som tack (film, nyckelband, keps m.m.). De undrade om jag vill vara moderator igen på deras chat... och det är väl klart att man vill. *he, he*

Så var det en ny månad igen. Idag var jag ute med soporna... och upptäckte att det småduggade. Usch.

I lördags var jag och mina föräldrar inne i stan (tack vare några Xanor). Vi tittade på julmarknaden vid Sergels Torg och sedan den i Kungsträdgården. Det var lika tråkigt som vanligt. Kan de inte hitta på roligare saker att sälja? Vi var även in på NK för att kolla in deras leksaksavdelning. De hade ju inte ett skit där... en riktig besvikelse. Man tycker ju att de borde ha massor av fina leksaker, men det fanns bara ett par dockor och bilar.

Första advent var det visst igår. Jag satte upp min ljusslinga på balkongen. Jag bor så högt upp att den knappt syns från marken, men huvudsaken är kanske att jag ser hur fint det är när jag tittar ut. *ler*

Alkoholisten ovanför är i farten igen. Man kan inte ens få diska ifred utan att han skriker "JAG HÖR!!!" Han verkar ha något emot att andra väsnas, men själv kan han tydligen göra precis som han vill. Så jag tog på mig hörlurarna och lyssnade på radio medan jag fortsatte diska.

Morsan kommer hit efter jobbet. Vi ska väl ta en liten promenad. Hoppas bara att det inte regnar ute...

Det är ju typiskt... jag brukar aldrig använda torktumlaren. Men nu när jag behöver den så fungerar den inte! Hoppas min kudde torkar ändå. Frågan är nog bara hur lång tid det tar...

Vilket trist väder det är ute, bara regn hela tiden. Kan man aldrig få se lite solsken?

Jag var nere i tvättstugan för en halvtimme sedan och laddade maskinerna. Mådde inte så värst bra trots att jag tagit en tablett Xanor. Snart ska jag dit igen. Efter det kommer jag upp med tvätten... men inte kudden för den måste torktumlas. Så jag får väl åka ner en tredje gång när den är färdig. Usch...

Jag mår lite bättre från influensan, det dåliga jag åt... eller vad det nu var. Men jag känner mig halvdäckad och har ont i nästan varenda muskel i kroppen.

Mamma var här tidigare idag och höll mig sällskap. Vi var nere i centrum där jag köpte en Skrapbingo-lott och en korsordstidning. Som vanligt vann jag inget. Får hoppas på att jag lyckas bättre med korsorden. Just det, när morsan och jag satt och kollade på TV så frös jag... det är inget bra tecken när man är krasslig. Så nu tog jag tempen och visst har jag fått lite feber också.

Hej. Jag har haft en hemsk kväll och natt. Det började vid 22-tiden igår då jag kände av magkatarren igen. Det högg till i magen ordentligt så jag får nog börja med Losec igen efter bara ca tre veckors uppehåll. När jag hade druckit ett glas Samarin kom jag på att jag inte ätit yoghurt på två dagar. Och eftersom det ska vara bra för magen så åt jag en liten delikatessyoghurt som jag upptäckte ändå gick ut den 22:a november.

Sedan var det frid och fröjd... ett tag. Jag tittade på Robinson som jag hade spelat in tidigare under kvällen. Men ju mer klockan blev desto sämre mådde jag. Inte med magkatarren dock, där hjälpte nog Samarin. Det var istället det där hemska illamåendet som trängde sig på.

När klockan slog 01 så hade jag vattnat växterna, borstat tänderna och gjort allt jag brukar göra innan jag går och lägger mig. Så jag kröp ner under täcket trots kväljningskänslorna och försökte sova. För säkerhets skull lämnade jag lampan i hallen tänd och badrumsdörren öppen.

Sen följde två plågsamma timmar då det kändes som att jag började slumra in... bara för att ryckas upp igen då en våg av illamående sköljde över mig och fick hjärtat att slå fortare. Jag försökte ignorera det och somnade nästan... när illamåendet gjorde sig påmint igen. Så fortsatte det om och om igen tills jag inte stod ut längre. Jag gick på toa och kräktes, men jag vågade inte tända lampan i badrummet ifall att det skulle vara blod i uppstötningarna igen. Men jag tror inte det... det kändes inte som förut. Det jag däremot märkte var att det som kom upp kändes som någon stark frätande syra. Det riktigt brände i halsen (på ett obehagligt sätt). Jag är ganska säker på att det var yoghurten som ställde till det. Fattar bara inte varför... det var ju den 22:a igår och på asken stod det att yoghurten gick ut den 22:a. Då borde det väl inte vara något fel på den?

Om du trodde att allt tog slut nu... så har du fel. Självklart skulle lilla Vivi plågas ett tag till. Visst, det kändes bättre efter besöket på toa så jag gick och lade mig igen... bara för att upptäcka att jag ändå inte kunde somna. Jag mådde inte riktigt lika illa som innan, men något höll mig vaken. Mitt i allt tänkte jag att vilken tur det är att inte ångesten dyker upp... som den alltid brukar göra annars när jag mår illa. Så jag trodde att jag kunde klara mig utan Xanor. Men när klockan blev 04 och jag fortfarande inte somnat (vid det laget så mådde jag nästan illa för att jag inte fått någon sömn) så steg jag upp och tog en Xanor. Någon timme senare tror jag att jag äntligen kunde somna. Fast det var en lätt sömn och jag vaknade flera gånger.

När klockan slog nio imorse så steg jag upp. Då var det lagom ljust ute. Nåväl, så värst ljust är det kanske inte nu när jag ser efter. Regnet vräker ner från en mörkgrå himmel. Men det är i alla fall bättre än kolsvart mörker. Oavsett om jag har ångest, illamående eller något annat så känns det alltid bättre när det är ljust ute. Mörkret och tystnaden på natten får det alltid att kännas som att man är den enda personen kvar på jorden, helt ensam, utlämnad... ingen som kan hjälpa en.

Nu ska jag klä på mig, dricka lite läsk kanske och åtminstone försöka få i mig ett kex eller två. Just det, ska ringa föräldrarna också och säga att jag inte kan komma dit idag.

Jag har en fjäder i munnen. Don't worry, det är ingen fågelfjäder utan en stålfjäder. Lite krångligt att förklara kanske... men den sitter mellan två tänder för att göra plats för en tredje tand som just nu är lite... bakom? *skratt*. Jag var hos tandregleraren igår och fick nya ståltrådar och små gummisnoddar som fästs på... plattorna... eh.. för att flytta tänderna åt det håll man vill. Så nu blir det barnmat som gäller igen. I och för sig gick det bra att äta maten som jag fick hos föräldrarna idag: köttbullar (med lagom mycket vitlök) och potatismos. Ett par pannkakor slank ner också. Fick med mig några hem också som jag tänker äta upp lite senare med någon god sylt på och min "låtsasgrädde" (sprejgrädde) som jag har i kylen.

Har just kommit hem efter att ha varit hos föräldrarna och sedan i centrum och handlat lite. Som det säkert märks på dagboken så har jag gått i ide för vintern. *skratt*. Nej, men jag är trött... på det mesta. Nåväl, idag klarade jag av att gå i centrum utan Xanor. Hade förstås mamma med mig... men ändå.

Vad ska vi hitta på att göra imorgon? Gå ut med sopor? Hm, får väl bli något sådant.

Igår stack ståltrådarna på tandställningen ut så pass mycket att det irriterande ena kinden... så vi ringde tandregleraren och jag fick komma dit inom två timmar. Vilken fantastisk tandläkare va? *ler*. Jag blev lite halvchockad när han sa det... oväntade grejer är inte alltid så upskattat när man har panikångest. Men jag slängde i mig några Xanor, fick skjuts av farsan... hämtade upp morsan, åkte till tandis som klippte av några millimeter på ändarna av trådarna. Och nu känns det mycket bättre. Tjohooo...

Jag har diskat och städat idag... blä. Men det var nödvändigt för det kan ju inte vara skitigt när man får besök.

Igår var morsan och jag i stan. Vi gick omkring... kollade lite i affärer. Jag hittade inget snyggt vilket i och för sig var bra för då gjorde jag inte av med några pengar. *haha*. Jag köpte bara lite nyttigt... två galiameloner för 12 kr.

Idag däremot så gjorde jag av med lite mer pengar, men det var också på mat.

Det kändes skönt att promenera inne i stan, fast det var rätt kallt. Med 1,5 mg Xanor i kroppen så höll sig ångesten borta också. Men jag kunde ändå inte äta. En varmkorv var allt jag fick ner och det var knappt att jag kunde tugga den p.g.a. tandställningen.

Jag ska snart ner i tvättstugan, men ett par rader hinner jag nog skriva innan. Jag börjar bli rätt hungrig... men det funkar inte att äta nu och sedan åka ner till tvättstugan. Jag får äta lunch efter tvättandet. Eller... en macka kanske jag får ner.

Så var det en ny dag igen. Vad ska vi hitta på att göra idag då? Ska höra med päronen först om de har några planer. Just det, jag måste i alla fall handla senare idag. Min mage skriker efter yoghurt. Jag tycker egentligen inte om det, men vad gör man inte för att magen ska må bra.

November... vad händer då? Ska kika i almanackan. Hm, fars dag nästa söndag. Sen har Mårten namnsdag veckan efter. Sedan ska jag till tandregleraren den 21:a om jag inte minns helt fel. Och sist men inte minst är det 1:a advent i slutet på november. Hur kommer det sig att man glömmer tråkiga saker? Jag har ju tvättstuga den 5:e...

Idag var jag hos föräldrarna och åt en jättegod trerätterslunch. Sedan körde vi ett lagom långt film-maraton. Jag hade med mig min portabla dvd-spelare så vi tittade på "Mumien" och "Mumien Återkomsten". Det passade ju bra till Halloween och allt...

Vilket ruttet väder det var idag förresten. Hemskt. Det var en sådan dag som man lika gärna kunde ha sovit sig igenom.

Igår hade jag hemskt ont i magen igen... jag testade med Samarin och det kanske hjälpte lite. För säkerhets skull kör jag en tvåveckors kur med Losec.

I tisdags var jag och träffade hypnos-människan. Morsan och jag var där i två och en halv timme. Vi satt bara och pratade om allt möjligt. Men jag måste nog säga att det inte är något för mig. Han verkade inte speciellt seriös heller utan precis som många andra... bara ute efter pengar. Och hur bra skulle det egentligen fungera med hypnos om jag har 1,5 mg Xanor i mig?

God morgon. Vilken tur att vissa av ens klockor ställer om sig automatiskt: videon, datorn och det radiostyrda projektionsuret. Sen har jag bara ställt om följande klockor: den på skrivbordet, väckarklockan, stereon, mikron, den på väggen i köket, den vattentäta i badrummet... och så glömde jag nästan bort mobiltelefonen.

Jag har sovit 14 timmar inatt, det känns ganska skönt. Härligt också att solen skiner och inte ett moln syns till. Fast det var ju likadant igår och sedan på eftermiddagen blev det mulet. Jag vet inte vad jag ska hitta på idag. Har inte pratat med föräldrarna än. Jag borde tvätta håret... på förmiddagen helst eftersom det tar så lång tid att torka. Nåja, vi får väl se.

Idag har jag varit ganska duktig. Jag tog hand om berget av disk som hade samlats i köket. Sedan gick jag ut med soporna. Och för någon timme sedan pratade jag i telefon med en helt främmande människa. Min mobiltelefon ringde nämligen... Det var ett nummer jag inte kände igen så jag kollade upp det på Eniro. När jag fick upp vilket företag det var så hade det redan slutat ringa. Men jag tänkte att vill de mig något så får de ringa upp igen. Ett par minuter senare ringde det. Jag svarade och en kvinnlig röst sa i luren: "Grattis, du har vunnit i en av våra tävlingar!". Det visade sig att jag har vunnit underkläder och de behövde veta min storlek. *ha, ha*. Hon sa att det skulle ta ett par veckor innan jag får grejerna, men de kommer...

Jaha, då har massor av dagar bara flutit förbi igen. Jag är så trött hela tiden, tror jag ska äta några russin nu när jag kan tugga lite hårdare saker.

Igår var mamma och jag och träffade min psykolog och psykiater. Precis som jag väntat mig så hade de inget vettigt att erbjuda. Hade de sagt att jag kunde prova KBT med någon annan person så skulle jag hoppat på det, men de tog inte ens upp det. Istället tyckte min psykiater att jag skulle börja äta medicin... Cipralex. Jag tog snällt emot receptet, men jag varken vågar eller vill äta medicin just nu. Och speciellt inte Cipralex. Vad står det i FASS? Jo, en mycket vanlig biverkning (fler än 1 på 10 känner av det) är illamående. Och bland vanliga biverkningar finns bland annat: minskad aptit, yrsel, diarré.

Eftersom min mage har krånglat hela sommaren och hösten så mår jag inte speciellt bra av det heller. Nu har jag klarat nästan två veckor utan Losec (tack och lov). Men jag har gått ner i vikt, väger knappt 51 kg. Det är alldeles för lite för mina 172 cm. Hur skulle det då bli med den nya medicinen? Jag vet att det bara är de första veckorna som är jobbiga men jag tror fan att jag skulle rasa i vikt och då blir varken min mage eller husläkare glada.

Jag vet inte vad jag ska göra. Mamma pratar om att kanske söka upp en annan psykiater. Men först ska vi testa hypnos. Det är någon arbetskamrat till henne som var utbränd, men efter att ha träffat den där snubben så mår hon mycket bättre. Hypnos... nja, jag vet inte. Men jag kan ju inte säga något förrän jag har testat.

Känner mig lite låg idag... jag förväntade mig egentligen inget av mötet igår. Men... äh, jag vet inte. Känns lite ruttet också att gå emot psykiatern och inte börja med Cipralex. Fast man undrar ju varför hon valde just den medicinen? Är det för att jag redan testat Cipramil, Aurorix, Zoloft, Efexor? Zoloft mådde jag inte illa av i alla fall... hade "bara" diarré och en enorm ångestförstärkning. Nej, alltså det funkar inte med medicin just nu. Jag pallar inte...

Jag har märkt en sak när det gäller tandställningen. När jag ler eller skrattar så går det inte att prata. Det låter bara som en massa blaj när jag försöker säga något. *skratt*. Jag kan fortfarande inte bita i maten. Så när jag äter någon fralla t.ex. så måste jag göra mindre bitar som jag sedan stoppar långt bak i munnen och tuggar. Där sitter ju ändå fyra tänder som jag kan använda (två uppe, två nere). Tänk att jag hade 32 tänder som trängdes i munnen förut, nu är det "bara" 28 stycken.

Igår kväll innan jag skulle lägga mig så blev jag plötsligt superförkyld. Toppen... så jag var beredd på att behöva dricka Echinagard idag. Men när jag steg upp så var jag bara lite snorig och sen gick det över. Jag skulle i och för sig kunna ta tempen... bara för att kolla.

Jag sov bara tre timmar inatt. Var vaken ända till klockan fem med ångest, lite illamående och en konstig mage. Det var första dagen på "lingonveckan"... men ändå. Jag brukar ju inte må dåligt för det.

Har ätit Losec hela tiden sedan i somras. I torsdags glömde jag ta tabletten så jag tänkte på fredagen att jag ska testa att göra ett uppehåll igen och se hur magen reagerar. Idag är alltså sjätte dagen utan Losec och det känns pyttelite i magen... men jag avvaktar ett tag. Blir det lika jävligt som förra gången får jag väl börja med tabletterna igen.

Apropå tabletter så ska jag träffa min psykiater och psykolog nästa vecka. Jag hoppas att vi kommer fram till något bra som kan hjälpa mig... förhoppningsvis inte medicin igen. Dels för att jag inte har haft en riktig panikattack på evigheter, bara stark ångest. Första veckorna med en ny medicin förstärks allt dåligt, vilket skulle kunna innebära att jag då får en rejäl panikattack. Det andra skälet är min tandställning. Muntorrhet är något jag verkligen inte vill ha. Förra gången jag hade tandställning var det bara på överkäken och när jag besökte vanliga tandläkaren efter att ha tagit bort tandställningen så hade jag åtta hål!

Tänk att det börjar bli mörkt redan vid den här tiden. *suck*. Snart är morsan här (hon ringde från Roslagsbanan) så jag får skynda mig att skriva ett par rader.

Äntligen börjar mina tänder kännas lite normala. Idag kunde jag nästan bita i ett kokt ägg. Tjohooo! Jag varierar min mat lite... en portion barnmat ibland och en annan gång några pannkakor. Jag går inte hungrig i alla fall. Aprikospurén jag åt igår kväll var suverän.

Jahapp, nu är mamma här. Måste sluta nu. Adjöss.

Jaha, då sitter jag här med min nya tandställning. Det spänner ganska mycket och jag kan inte tugga, inte ens något så enkelt som sallad. Men det är ändå inte som för 13 år sedan. Då gjorde det ont till och med när jag drack vatten.

När mamma och jag var hos tandregleraren så frågade han igen om jag inte ville ha vita "pluppar" på övre tandraden. Han visade två bilder och där såg man tydligt att de vanliga metallplupparna utmärkte sig mycket mer. Jag frågade morsan om det gick bra att vi tog de vita istället och hon sa okej. Annars hade jag gärna betalat de 3000 kr extra det kostade. På ett eller annat sätt hade jag kanske kunnat skrapa ihop pengar. På mat t.ex. Jag kan ju ändå inte äta svårtuggade rätter de närmsta dagarna. *haha*. Men nu gick hon ju med på det så jag är superglad och väldigt tacksam.

Jag fick med en liten ask med vax som jag kan använda på ställen där det skaver mycket. Sedan fick jag också en tandborste som är speciellt utformad för de med tandställning. Undrar om man kan skaffa fler sådana ute i affärerna. Annars får jag väl köpa dem hos tandregleraren... eller fråga om jag får några gratis. För 33.000 kr borde man väl få några ynka tandborstar på köpet?

I måndags skrev jag att jag fick en avi. På tisdagen fick jag ytterligare en! Jag blev självklart nyfiken... men det var inget särskilt. I det ena paketet fanns en pepparkvarn. Den gav jag till morsan. I paket nummer två var det en VHS-film: Big Brother 2003. Jag fick den för att jag i våras och somras hjälpte till på en chat. Jag fick en del andra prylar tidigare också. Trodde nästan att de glömt bort att de lovat mig videon. Fast de sa faktiskt att jag skulle få den på DVD... men jag tänker ge bort den så det spelar ingen större roll. Hade det däremot varit BB 2002 så hade jag behållt den.

Vad konstigt det känns i munnen. Det kommer i alla fall inte så mycket blod nu, tack och lov. Det går sådär att tugga mat, allt tycks fastna i hålen där tänderna satt. Men det blir väl bättre med tiden.

Jag mår sådär idag. Känner mig inte så orolig inför torsdagen än eftersom jag haft tandställning från 14 till 16 års ålder. Så jag minns ungefär hur det var.

Posten är nästan dagens höjdpunkt, tragiskt nog. Idag fick jag en cd-rom från Hong Kong! Förut kollade jag alltid runt på nätet efter gratissaker som man kunde beställa. Jag chansade ofta och skickade efter grejer från utlandet också, men det enda jag fick var ett bokmärke från något företag i USA. Men nu fick jag alltså en gratis skiva med ganska ointressant innehåll... fast bara grejen att ha fått post från Hong Kong är ju kul. *ler*.

Jag fick även en avi om något som jag ska hämta på Posten. Jag har ingen aning om vad det kan vara, det står ingen avsändare på avin. Det ska bli intressant att få se vad det är imorgon då mamma och jag hämtar ut brevet/paketet.

Jag kom just på en sak. Vilket behandlingsrum tror du jag var i igår? Jo, nummer 13...

Jag skrev i tisdags att jag inte mådde bra inför tandläkarbesöket, men inte visste varför eftersom det gick bra förra gången. Nåväl, igår fick jag svaret på det:

En kvart innan farsan skulle skjutsa mig och mamma till tandläkaren ringde han och sa att bilen inte startade. Dessutom stod den precis framför garageporten (vilket den i vanliga fall aldrig gör) så han kunde inte köra ut den andra bilen. Man kan förstås inte lita på en bil som är lika gammal som jag är... men jag mådde ändå plötsligt mycket sämre. Det var som om jag inte hade tagit några Xanor alls. Jag kollade i busstabellen, men det var inget som passade så morsan och jag fick ringa efter en taxi. Tack och lov så kunde den komma hit på bara fem minuter.

Det gick ganska bra att sitta i väntrummet hos tandläkaren. Till och med när de började lägga bedövning kändes det rätt okej. Men sen tyckte jag att allt gick åt skogen. Jag kanske ska nämna att den här gången hade jag inte samma tandläkare. Det första jag sa var att jag var svårbedövad. Tydligen tog tandläkaren inte det på något större allvar vilket resulterade i att jag fick en hel mängd sprutor. Jag minns inte om det var innan första tanden dragits ut eller efter... men jag kände mig plötsligt så ledsen och tårarna bara rann. När sköterskan frågade hur det var med mig svarade jag bara att jag hade haft en jobbig dag.

Jag skrev väl att förra tandutdragningen gick förvånansvärt fort? Det kan man inte säga om igår. Jag fattar inte vad kärringen sysslade med, men det tog säkert tio gånger längre tid på vardera tand. Behöver jag nämna att ångesten fanns i bakgrunden hela tiden? Men det värsta var ändå att mitt hjärta slog hårt och fort. Jag hade säkert en puls på minst 100. Tandläkaren kan inte ha varit en sådan som behandlar de med tandvårdsrädsla... för i så fall var hon usel. Hon bara körde på som en jävla ångvält. Min förra tandläkare var mycket bättre, förklarade allt lugnt och sa till och med åt mig att blunda när hon skulle bedöva med spruta... så att jag skulle slippa se den.

Inte var det nog med att ha behövt stå ut behandlingen, dessutom blödde det mycket mer än förra gången. Jag bytte tussar hela tiden kändes det som. Men det med resan var nog ändå värst. Innan hade jag tagit det lugnt, förberett mig osv, och så raserades allt på ett ögonblick.

Det måste vara hösten som gör att jag är så trött hela tiden. Vad finns det annars för förklaring? Trots att det känns som att jag skulle kunna sova hela dagarna så stiger jag upp varje morgon när väckarklockan ringer. *gäsp*.

Med ångesten är det sådär... jag måste nog erkänna att jag mått sämre ända sedan den dagen då jag kräktes blod. Jag vill inte må dåligt igen. Vill inte känna av den starka ångesten på kvällar och nätter och behöva ta Xanor. Jag tar det inte varje dag, men ibland blir det kanske tre gånger på en vecka. Imorgon lär jag ju ta en tablett så att jag kan slappna av någorlunda och äta mat. För på torsdag bär det av till tandläkaren igen. Varför ska det kännas så jobbigt? Det gick ju bra förra gången...

Någonting skumt är på gång... jag har inte fått post från Citymail på tre dagar. Får väl se om det dimper ner något roligt genom brevinkastet imorgon istället.

Jag var ute med soporna idag. Det är inte varje dag det funkar att gå ut själv... men idag sken solen och jag mådde hyfsat bra. Enda nackdelen är att jag känner mig som en sömngångare. För någon timme sedan satte jag mig och trampade en stund på motionscykeln i hopp om att jag skulle bli piggare. Men jag blev bara ännu tröttare...

Dagarna går alldeles för fort ibland. Jag försöker bara ta det lugnt, inte stressa upp mig över onödiga saker, äta ordentligt, sova tillräckligt mycket osv. Fast i lördags (tror jag det var) så åkte mamma och jag in till stan. Vi gick bara omkring och tittade lite i olika affärer. Jag köpte dock inget... jo, vi var in på Hemköp där jag äntligen hittade Milkos nya smoothie (som för övrigt inte var så supergod).

När vi gick förbi plattan var det ett band som stod där och spelade. Ju mer jag hörde av dem desto bättre tyckte jag att de var. Faktiskt så bra att jag köpte en demo som de sålde för 60 kr.

Saker och ting kommer alltid samtidigt, speciellt dåliga saker. Det som hände förra veckan... och sedan bröt en förkylning ut. Igår när jag åt soppa på eftermiddagen höll den på att komma upp igen. Det får mig att misstänka någon form av maginfluensa. För en timme sedan högg det till i magen. Men ser man på, är det inte den gamla magkatarren som gör sig påmind trots att jag tog en Losec tidigare idag. Nu har jag druckit ett glas Samarin som förhoppningsvis hjälper att ta bort det värsta magontet.

Förkylningen/influensan verkar inte vara ur kroppen än. Jag mår fortfarande illa och så har jag börjat nysa mer och mer igen. *suck*. Men vem vet, hade jag inte druckit Echinagard första dagen så kanske jag hade varit snorig alla dessa dagar.

Det enda positiva som hände idag var att jag fick en avi om att hämta min nya mobiltelefon jag vunnit. Jag var på Posten med morsan tidigare ikväll och fixade det. Nu är jag ägare till en orange Nokia 3300 och en fin t-shirt som jag inte hade en aning om att jag skulle få på köpet. Det enda jobbiga med telefonen är att man måste ha SIM-kort i för att t.ex. radion och MP3-spelaren ska fungera. Så om jag vill använda den måste jag plocka ur kortet ur min nuvarande mobil. Det kommer nog bli en hel del växlande med kortet mellan telefonerna.

Fast... några ljuspunkter finns det alltid. Jag fick en avi idag igen. Tidigare vann jag biobiljetter till filmen Hulk och då stod det att "spelet kommer i augusti". Men jag fick det alltså idag. Lite plåster på såren...

Fy fan vad jag hatar det här livet. Here's the story:

Igår kväll började jag känna mig lite illamående. Ju mer klockan blev desto sämre mådde jag. Först trodde jag att det bara var ångest och nervositet inför tandutdragningen idag, men sedan insåg jag att det måste varit något jag ätit. Jag gick på toa och kräktes... och upptäckte att det hade kommit upp blod också. Min första tanke var att det kom från ställena där de dragit ut tänderna. Men när jag tog en kompress och tryckte mot såren så kom det inget blod. Då blev jag riktigt orolig.

Mitt i natten ringde jag till mamma och frågade vad vi skulle göra. Hon pratade med sjukvårdsupplysningen och personen där tyckte att det inte var så jätteallvarligt utan uppmanade min mamma att åka över till mig för att försöka lugna ner mig (vid det laget skakade jag så mycket att jag knappt kunde prata). Sedan tyckte hon att vi skulle uppsöka husläkaren direkt på morgonen.

Min mamma kom hit och tröstade mig, men jag mådde bara sämre och sämre. Ångest, illamående... rädsla för att kräkas blod igen. Det var rent ut sagt för jävligt! Vi ringde även till fler ställen för att höra vad vi kunde göra. Jag var så uppskakad och mådde dåligt, och kunde inte ens få i mig vatten... än mindre Xanor som säkert hade kunnat lugna ner mig. När klockan var tre på natten så kräktes jag igen, men inget blod syntes denna gång tack och lov. Sedan lyckades jag få ner två Xanor och runt halv fyra kunde jag äntligen somna.

Klockan sju imorse ringde mobilens alarm. Vi var ju tvungna att ringa Folktandvården och avboka tiden. Sedan ringde vi till Husläkarmottagningen och jag fick en tid på deras "lätt-akut". Som tur var fick jag min egen husläkare och jag förklarade exakt vad som hade hänt. Hon ställde ett par frågor, sen tryckte hon lite på min mage och sa att det inte var blödande magsår. För då skulle det bland annat ha varit en helt annan färg på blodet som kom upp. Hon trodde att det måste ha kommit från tandköttet eller från strupen av ansträngningen när jag kräktes... eller något liknande.

Jag fick i alla fall ett par råd att jag måste äta ordentligt, få i mig näring för annars kan mina magproblem bli värre. Jag tycker verkligen att min husläkare är suverän, hon verkar kunna allt. Sen att hon rekommenderade att jag skulle äta nyponsoppa med en klick vaniljglass i gör ju inte saken sämre precis. Det är gott, nyttigt och lätt att få i sig. Speciellt nu när jag inte kan tugga hårdare saker då två av mina tänder saknas.

Jo, det ordnade sig med tandläkartiderna också. Jag har nu lite mindre än tre veckor på mig att få bättre ordning på hälsan innan det är dags att dra ut de andra två tänderna.

Det hände en liten rolig grej hos tandläkaren i måndags. Strax innan vi skulle gå så frågade mamma om det gick bra att vi betalade allt på fredag. Då såg tandläkaren alldeles förbryllad ut, sedan tittade hon på datorn och utbrast: "Nämen, jag trodde du var mycket yngre! Ja, då går det självklart bra att betala."

Kan det verkligen stämma att hon trodde att jag var under 20 år? För då är tandvården gratis. Kanske vi inte skulle ha sagt något och sluppit betala de 2200 kr det kostar att dra ut fyra tänder. *skratt*. Nej, de hade nog upptäckt det ändå.

Jag slutar aldrig att överraskas (även positivt förstås)... Jag fick en avi med posten tidigare idag. Jaha, det kanske är mobiltelefonen, tänkte jag... men när jag såg att avsändaren var Philips så blev jag tveksam. Nu har jag varit och hämtat ut paketet med farsan. Vad döljde sig där i? Jo, en Jackrabbit som jag vunnit i en tävling. Skojigt namn va? Det är en portabel cd-rw, dvd och musikspelare. Om jag fattat det rätt skulle jag alltså t.ex. kunna ta med mig den till mina föräldrar, koppla den till TV'n och se på DVD-filmer? Det vore ju perfekt... päronen har ingen DVD-spelare.

Tandutdragningarna igår gick sådär. Jag var spänd som en stålfjäder där jag låg i tandläkarstolen, skakade som ett asplöv och mådde hemskt... trots fyra Xanor (2 mg). Jag fick hålla en av tandläkarens assistenter i handen medan jag fick bedövning. Det var lite jobbigt att behöva bli stucken minst tio gånger. Tandläkaren testade nämligen om bedövningen fungerade. "Känner du något nu?". "Nej" svarade jag. "Känner du något nu?". "Jaaa... aj!!" Så fortsatte det tills jag var helt bedövad. Själva avlägsnandet av tänderna gick på bara några sekunder.

Jag har inte haft ont efteråt och det blöder bara lite då och då.

Fy sjutton vad jag mår dåligt. Igår precis innan jag skulle lägga mig så blev det stopp i avloppet. Och då menar jag totalstopp. Jag vet inte varför, men plötsligt mådde jag jätteilla. Det måste vara för att när jag för något år sedan ringde efter fastighetsskötaren så var det ett helvete. Jag hade precis börjat med antidepressiva igen och jag upplevde den längsta och starkaste panikattacken någonsin.

Sen är det ju så att hjärnan maler på... tänker ut alla möjliga olika scenarion. För när en snubbe håller på med avloppet, var fan ska man gå om man mår illa? Toan är alltid det ställe jag flyr till när jag mår dåligt.

Jag försökte fixa avloppet, men det verkade omöjligt så jag gick och lade mig. Men jag kunde inte somna... så när klockan var ett på natten så steg jag upp och tog en Xanor. Sedan la jag mig igen och somnade kanske efter ca 20 minuter.

Jag vaknade strax före sju imorse och hoppades på att avloppshelvetet skulle ha löst sig på något mirakulöst sätt under natten. Men det var samma problem, toalettstolen fylldes helt med vatten när man spolade och det gick inte att duscha för avloppsbrunnen höll på att svämma över efter bara någon minut. Jävla skit! Så jag funderade på vad jag skulle göra. Jag ringde mina föräldrar för att höra vad de tyckte. Morsan föreslog att jag kunde komma hit (jag är hemma hos päronen nu) och vara här tills det är dags att åka till tandläkaren. Sedan ringer vi fastighetsskötaren när vi kommer hem.

Hoppas verkligen att allt går bra idag. Jag är ganska nervös inför att behöva dra ut tänder och sen vet jag inte hur jag mår efteråt. Hur lång tid tar det innan bedövningen släpper? Kommer det göra ont senare eller bara kännas lite obehagligt eftersom två tänder saknas? Kommer det blöda mycket? Usch...

Nu sitter jag bara här framför föräldrarnas dator och kollar igenom för att kanske finna någon orsak till att den är så seg. Jag tror jag hittade problemet: Temp-mappen innehöll 16.000 filer! Jag har inte ätit frukost... mår illa och känner mig konstig eftersom jag sov för lite inatt. Jag hade fem minuter på mig att "packa" lite saker som jag behövde ha med mig hit. Jag kom ihåg c-vitamin, b-vitamin, tandkräm, tandborste och Xanor. Men jag glömde en annan viktig sak (det gör man ju nästan alltid, eller hur?). LOSEC! Men jag vet att morsan också äter dem, så någonstans borde hon ha en burk. Om jag inte hittar den så får jag väl ringa och fråga. Jag skulle verkligen inte se fram emot att ligga där i tandläkarstolen och plötsligt få hemska magsmärtor bara för att jag inte tagit min Losec.

Orkar inte skriva mer just nu. Vet inte vad jag ska göra för att slappna av... Borde först och främst kanske äta ett kex eller liknande. Sedan kanske jag slår på TVn och ser på Animal Planet.. om de sänder så här tidigt. Djur gör mig alltid lugn.

Imorgon gäller det... då ryker två tänder. Jag ska försöka klara mig utan Xanor idag, men är jag allt för nervös och mår hemskt dåligt så får jag väl ta en tablett. Det är viktigt att jag sover bra inatt, för lite sömn gör att man mår ännu sämre. Just det, man ska tänka positivt. Åh, så bra att de drar ut tänder. Tänk vad fint resultatet blir sedan om ett par år.

Idag kommer mamma över hit. Får väl se vad vi hittar på. Det ser i alla fall ut att bli fint väder idag också.

Igår tog jag och mina föräldrar en tur till Djurgården. Vi gick omkring där och njöt av värmen, naturen och djuren. Men... man går ju inte säker någonstans i stan längre. Kanal 5 har ju programmet Masterplan där ett kamerateam följer två deltagare. Och har man social fobi och panikångest så vill man kanske inte synas i bild precis... hrm.

Innan vi åkte iväg till Djurgården så hörde jag med Mårten var deltagarna var någonstans (man kan se deras position på nätet). Killen var på Hantverkargatan och tjejen i Rålambshovsparken. Okej, då är det väl lugnt tänkte jag. Men på hemvägen passerade vi radiohuset... och vem stod där om inte killen från Masterplan. Men jag är ganska säker på att jag lyckades undvika kameran. *skratt*.

Idag handlade jag och föräldrarna mat. Vivo i centrum hade extrapris; 6 stycken Findus Wärdshusrätter för 89 kr. Tjoho! Jag passade på att utnyttja ett annat erbjudande på Twilfit också. Om man köpte en behå så fick man tillhörande trosan gratis. Jag hittade en behå för 389 kr (jag har ju inte samma kroppsbyggnad som alla andra... behåar i min storlek är alltid dyra). Men när jag kollade priset på trosan trodde jag knappt mina ögon: 229 kr!!! För en trosa?! Så jag tjänade alltså rätt mycket på erbjudandet, superbra. *he, he*

Jag vaknade ganska tidigt idag... strax före åtta då posten kom. Och det var ju en kul överraskning som låg där på hallgolvet: en avi om ett paket jag ska hämta ut. Jag vet redan vad det är... en till t-shirt som jag vunnit. *skratt*. Fast det är inte från samma företag som jag vann "söt"-tröjan ifrån. Så jag har ingen aning om vad det står på t-shirten.

I en annan tävling gick det också bra... jag vann! Tjoho!! En Nokia 3300 kommer jag få så småningom (eller ganska snart, hoppas jag).

Det är perfekt att det dyker upp ljusglimtar i tillvaron, för annars hade det varit ganska jobbigt. I onsdags tog jag ett par Xanor och följde med farsan till Arlanda där vi hämtade upp mamma. Det gick hyfsat bra att vänta där... jag testade till och med en halvavancerad kaffemaskin som fanns där. Men jag tog förstås en varm kopp choklad, min mage gillar ju inte kaffe just nu. Det stod på maskinen att det fanns soppa också, men inte vilken smak... vem sjutton vågar testa den då?

Igår tog jag bara en Xanor för vi åkte till olika stormarknader och handlade mat. Nja, i Coop Forum köpte vi bara Risifrutti och två par hantlar var (morsan och jag). Det är bara 2x1 kg, men lite träning är alltid nyttigt. Jag avskyr egentligen allt vad träning heter... men det är bra för hälsan... och så får man en snyggare kropp på köpet.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra idag. Jo, hämta ut min t-shirt förstås. Men sen vet jag inte. När jag vaknade imorse så var jag ganska yr och mådde lite illa. Fast det är ju inte så konstigt när man vaknar sådär plötsligt. Jag får kanske sätta en extra matta på tröskeln som är rätt bred... eller montera upp någon sorts korg som fångar upp posten. Äh, det kanske bara är bra att man vaknar i tid. Men har man bara sovit fem timmar (som jag gjorde inatt) så är det ingen höjdare. *gäsp*

Nu är det inte många dagar kvar till tandutdragningen. Jag var och köpte barnmat igår. Jag fick ett gulligt litet örngott gratis också eftersom jag köpte tio stycken Nestlé. Ha, ha! Jag har bara dragit ut en mjölktand för jättelängesedan så jag vet inte hur det kommer kännas. Jag får väl äta lättuggad mat i alla fall. Pannkakor går ju alltid bra. Jag köpte en mix häromdagen där man bara behöver tillsätta vatten. Det är superbra, för jag har oftast inte ägg hemma och mjölk ser man aldrig skymten av i mitt kylskåp.

Tidigare idag ringde släkten från Kanada. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen ibland. *ler*. Först pratade jag engelska med en av mina mostrar, sedan svenska med morsan och till sist lite ungerska med mormor.

Idag känns det lite bättre i magen... men det gör fortfarande ont då och då, bara inte lika intensivt som igår. Jag har ätit kokt korv med bröd och magen verkade inte protestera mot det. För en stund sedan pulade jag i mig några ananasskivor. Sen är det väl snart dags för middag. Jag vet bara inte vad jag ska hitta på att äta då.

Jag vill bara dö... har så ont i magen. Jag åt Losec i fyra veckor och trodde att det skulle hjälpa. Men i måndags var jag tvungen att börja med Losec igen. Farsan var här idag med något stekt kött och potatis till. Det kan i och för sig vara orsaken till att jag har ont... men vad fan, vad ska jag äta då? Kokta saker och gröt hela tiden? Och när ska jag hinna klämma in ett besök hos läkaren? Jag ska dra ut två tänder den 8:e september, två tänder till den 12:e september och sedan få tandställningen den 17:e september. Det kommer ju gå åt massor av Xanor. Blä...

Jag har ätit yoghurt, men det hjälper inte mycket. Har ingen aning om ifall jag kommer kunna somna ikväll. Jag får väl sitta och räkna timmarna tills klockan blir 12 imorgon.. mitt på dagen alltså. Det är då jag tar Losec. Viktigt med fasta tider. Enligt vad som står på olika ställen på nätet ska man äta ca 6 gånger per dag för att inte magsyran ska tära för mycket på magen. Men det skulle ju alltså betyda att jag måste äta typ var tredje timme... ja, nästan oftare. Hm, okej... ska försöka komma ihåg det.

Det är lite bättre just nu, var värre för någon timme sedan då jag satt dubbelvikt i soffan och pratade i telefon med Mårten och försökte hålla tårarna tillbaka.

Igår skulle jag egentligen fått besök från Mårten, men jag mådde inte bra så han var här ett par timmar idag istället. Vi gjorde inget särskilt, såg lite på TV, var nere vid centrum och handlade mat.

Nu ska jag gå och lägga mig för jag mår inte alls bra. I vanliga fall när jag ätit Xanor så blir jag hungrig. Nu mår jag bara illa. Fast jag kanske får ner ett äpple ändå, det är ganska frisk smak på dem. God natt.

Just det, farsan var här med lite mat som han hade lagat själv. Det var faktiskt godkänt. Någon slags schnitzel med ugnsstekt klyftpotatis till. Efter maten gick jag ut själv och slängde soporna. Kändes konstigt att gå ut...

Igår var farsan och jag i centrum och köpte mat från Metro. De hade bl.a. någon sorts spätta. Både farsan och jag tog den, men jag valde potatismos till och farsan stekt potatis. Helt okej för 45 kr/portion. Det var någon politiker i centrum också... utanför Exlibris. Kommer inte ihåg vilken av de gråa nissarna det var, kanske Carl Bildt.

Nåja, sen var jag en stund hemma hos mina föräldrar. Kollade lite på deras dator som krånglade. Det var inget virus, tack och lov, bara farsan som säkert råkat installera något skumt program. Är man inte van vid nätet är det ju lätt att råka klicka på någon popup som ser ut som ett systemmeddelande... och sen installeras mystiska program, spyware eller liknande.

Senare på eftermiddagen åkte vi och handlade mat. Vivo hade erbjudande om Apotekarnes läsk, 3 stycken för 20 kr. Så då var jag ju tvungen att slå till. Men innan dess var vi vid MM där jag bl.a. köpte ett kilo kärnfria vindruvor (det var extrapris). Jag har upptäckt att det är väldigt bra att äta till frukost... en klase druvor. *mums*

Nu tänker jag hoppa i badet. Det är nog bra för mina axlar som är ganska spända.

Hm, tiden går fort ibland. Det är nog dags att sova nu. Nattiz.

Jag har känt mig som en sömngångare den här veckan. Det är därför jag inte har skrivit något i dagboken. Jag har inte så mycket att säga nu heller i och för sig. Kan ju nämna att brandkåren och polisen var här igen. Inte i mitt hus som tur var... men ändå.

Idag fick jag en t-shirt med posten. Jag vann den i en tävling. En jättefin... rosa topp. Undrar om man kan ha den till vardags, det står ju trots allt "SÖT" på den. *skratt*. Man får väl göra sig fin så man lever upp till texten...

Oj, tiden går fort ibland. Jag måste göra middag nu. Lunchen fick jag däremot serverad. Farsan var här på förmiddagen och lämnade en matlåda med köttbullar och makaroner. Vi skulle egentligen gått ut på en promenad senare under dagen eftersom det var så fint väder, men min lingonvecka började precis idag... så vi kanske går ut imorgon... om det inte regnar. Hoppas det blir fint på lördag i alla fall för då är det gårdsfest här. De bjuder på korv, live musik osv. Förra året var det rätt okej musik om jag minns rätt. Eller var det året innan? Hm...

Jag sov fjorton timmar inatt och jag börjar känna mig lite mer utvilad. Ett par nätter till med god sömn skulle inte vara helt fel. Farsan var här för någon timme sedan och lämnade en pizza. Jag åt upp nästan hela på en gång. Men det är klart... har man inte ätit på så länge är man förstås hungrig. *ler*.

Oj, titta! Solen skiner ute. Det är bäst att jag passar på att gå ut med soporna då.

Jag har inte varit ute på två dagar. Nja, okej.. idag var jag med farsan i centrum och sedan åkte vi till mina föräldrar och åt. Jag mådde inte så toppenbra precis... trots 1,5 mg Xanor. Det funkar inte så bra att gå ut på promenader ensam. Men jag fick ändå lite träning igår eftersom en ung kille ringde på dörren och ville sälja teckningar. De var jättefina och vi stod där i dörröppningen och pratade en stund. Sedan var jag ändå tvungen att tacka nej till att köpa något.

Nu är jag svintrött och funderar faktiskt på att lägga mig så småningom. Jag sov förjävligt dåligt inatt. Fick knappt någon sömn alls. Jag har kommit överens med farsan att han kommer över hit med mat imorgon. För... äta bör man, annars dör man.

Min moster ringde igår. Hon sa att det var synd att jag inte kunde komma till Kanada i år, men att det dyker upp fler tillfällen och att jag alltid är välkommen hos dem. Det var snällt sagt av henne tycker jag. Sedan pratade jag en kort stund med mamma som lovade ta en massa bilder.

Jag är så trött hela tiden... ändå sover jag dåligt på natten. Jag funderar på att ta några Lergigan som jag egentligen skulle använt på planet för att sova. Måste ju få sova en hel natt någon gång. Natten till idag sov jag inte mycket... tror jag la mig vid tolv, vaknade strax efter fem, försökte somna om fast det gick inte så värst bra. Jag borde kanske inte dricka mer av Arlas nya islatte. Kan ta resten imorgon istället.

Just det, magen känns lite bättre nu när jag är inne på fjärde veckan med Losec. Lördag är sista dagen jag ska ta en tablett, sen får vi hoppas på att magsyran bara fräter på det den ska fräta... maten.

Jag var ute ganska tidigt i förmiddags och slängde soporna. Jag tänkte att det var lika bra att få det gjort så snabbt som möjligt. Vad ska vi hitta på för uppgift till imorgon då? Tror inte att jag kan samla på mig tillräckligt med skräp till dess... så jag får väl ta en promenad runt huset.

Har jag skrivit om mina fåglar? Hm, tror inte det. Hannen är så gammal och kan inte flyga särskilt bra. För ett par månader sedan köpte jag en mycket större bur... men det var bara först för två veckor sedan som jag bytte till den nyare. I samma veva stängde jag också in fåglarna (hittills har de varit fria ute i rummet). Det var alldeles för jobbigt och hjärtslitande att behöva jaga hannen och fånga in honom bara för att han inte kunde flyga tillbaka in i buren själv. Det är inte kul att behöva se dem "inlåsta" i buren, men det är ju bäst så för hannens skull.

Nu sitter mamma på planet till Kanada. Själv sitter jag här och försöker härda ut kvavheten i rummet. Jag tänkte gå ut och slänga soporna tidigare, men just då började det åska ute så jag tar en sväng förbi soptunnan imorgon. Tyvärr kom det inte en enda droppe regn, det hade varit skönt med lite svalkande luft. Jag tog bort myggnätet för ett par dagar sedan för det är ju kallare på nätterna nu. Så jag får stå ut med värmen i lägenheten ett tag till verkar det som. Men det är lugnt, jag gillar värme.

Kan man lägga sig nu? Nej, det vore nog för tidigt. Jag får hålla upp ögonlocken ett tag till.

Igår åkte jag och mina föräldrar till djurparken i Eskilstuna. Efter ett par Xanor gick resan bra och jag kunde gå omkring i parken och glädjas åt att se de olika djuren. Strax innan stängningsdags gick vi tillbaka för att kolla om tigrarna fortfarande låg och degade i skuggan. Men de var uppe... och alla tre tigrar tog faktiskt ett kort dopp i vattnet som fanns där. Vad jag förstått så gillar ju inte kattdjur vatten speciellt mycket. Jag hade i alla fall med mig kameran och tog ett par bilder, får väl se om någon vecka eller så hur fotona lyckades.

Nu tänker jag lägga mig för jag är jättetrött. Ändå har jag inte gjort något speciellt idag. Jag var hos mina föräldrar och åt lunch. Sedan var vi och handlade. God natt!

Nu är jag hemma igen. Idag gjorde vi en utflykt till våra gamla hemtrakter: Fittja. Det skulle vara lite festligheter där på ängen. Vi gick bara runt lite och tittade på alla prylar som folk sålde. Morsan köpte churros till mig som jag åt upp på bara ett par minuter. *mums*. Sedan promenerade vi vid sjön, tog en titt på Fittja Centrum... och hur det såg ut där vi bodde förut.

Usch, vad seg jag var igår. Och idag verkar det inte vara bättre. Jag får ta och sova ut mig ordentligt någon dag snart. Nu har jag inte tid att skriva mer för morsan ringde just på dörren och vi ska väl iväg hem till föräldrarna så småningom.

Nu är det bestämt. Jag ska inte resa någonstans i höst. Jag mår helt enkelt alldeles för dåligt. Det känns inte kul att behöva avstå från resan till Kanada, men det kommer ju fler chanser...

Mårten var här på besök i ett par dagar. Vi åkte bl.a. till Coca-Colas fabrik och gick en rundtur där för att se hur läsken tillverkas. Ganska intressant faktiskt.

Jag har fortfarande ont i magen men jag får bara ta en Losec imorgon vid lunchtid. Jag köpte lite A-yoghurt med Acidophilus som jag tänkte testa ikväll. Husläkaren sa att det var bra för magen, så det skadar ju inte att testa.

Jag hörde sirener just nu... och de slutade precis här utanför. Jaha, två brandbilar och två ambulanser. Men det verkar inte vara något allvarligt...

Det är kanske dags att skriva ett par rader i dagboken igen. Jag har mått sådär de senaste dagarna. Jag är en aning orolig för magen. Tidigare när jag tagit Losec så har det hjälpt nästan direkt. Nu har jag ätit den i 15 dagar och jag känner fortfarande av ontet. Därför ska jag äta Losec i två veckor till.

Jag vet fortfarande inte om jag kommer iväg till Kanada. Imorgon kanske jag får recept på en sömnmedicin, lugnande eller vad det nu var. Det är i alla fall något som läkaren sa skulle hjälpa mig att sova på planet. Jag ska självklart testa den och se hur den fungerar. Men det är ändå inte säkert att jag åker... Fan, jag vill inte må så här. Jag var tvungen att ta Xanor både igår och idag.

Jag och mina päron var på en kort utflykt idag till Dalarö. Nja, själva resan dit är ju inte kort... men vi var inte där så länge.

Jag har skrivit till McDonald's och klagat. Förmodligen kommer jag bara få ett otrevligt mail tillbaka. Nåväl... Life's a bitch and then you die, but for now I'll have a piece of that applepie.

Nu har jag ätit upp fiskburgaren, en äppelpaj och druckit apelsinjuicen. Ska jag orka den sista pajen också? Njae... jag delar den på mitten och äter upp innehållet bara. *he, he*

Nu är jag hemma igen. Morsan och jag var och såg filmen Hulk (som jag vann biljetter till). Den var ganska bra och specialeffekterna var häftiga. Det var bara jobbigt att sitta still i två timmar och arton minuter. Innan filmen mådde jag inte så bra trots att jag hade tagit tre stycken Xanor... vilket i mitt fall betyder sammanlagt 1,5 mg. Kanske var det bara nervös ångest över att veta att man skulle sitta instängd i en sal så länge. Jag vet inte... men under filmen gick det ganska bra. Jag kände mig bara rastlös i kroppen efter en timme i biostolen.

Efteråt gick vi till McDonald's för jag skulle köpa en McFish & Co. Man får alltid vänta ett par minuter när man beställer fisk. Under tiden kom en tant tillbaka och klagade hos en av kassörskorna på att hennes pommes frites var alldeles för salta. Hon fick två nya askar, men för säkerhets skull testade hon potatisen på en gång. Och tänka sig... de var lika salta. Då bad hon om att få sallad istället.

Hm, pommes frites som hade blivit överösta med för mycket salt... var det något för mig? Verkligen inte. Jag kom inte på vad jag ville ha istället. Men så föreslog morsan paj och "chefen" där sa att det gick bra. Han slängde till och med i två pajer. Tack och lov för det. Vi blev inte speciellt bra bemötta innan av killen som tog emot vår order från början. Är det verkligen så svårt för folk att vara åtminstone LITE trevliga?

Idag var jag och mina föräldrar och lämnade tillbaka mikrovågsugnen. Eh... oj, glömde visst berätta att vi köpte en ny mikro i lördags. Jag värmde en Findus maträtt och trots rätt inställningar så var den kall i mitten. Jag testade mikron två gånger till, med samma resultat. När vi åkte tillbaka till affären idag så funderade jag på om det var värt att byta till en likadan modell eller om jag skulle satsa på en helt annan. Efter att ha pratat med mina föräldrar (det var ju ändå de som betalade) så kom vi fram till att vi skulle köpa en bättre modell. Den var dyrare, men så har den också varit bäst i test hos Råd&Rön.

Jag provade mikron ikväll och första "testet" var helt godkänt. Får se hur det blir när jag värmer andra maträtter... eller kanelbullar. *ler*.

Just det, jag fick svaret på blodprovet jag tog förra veckan. Allt var normalt, precis som jag hade väntat mig.

Varför kan jag inte må bättre? Hela grejen med magen häromdagen gjorde att allt känns ännu värre nu. För ett tag sedan kändes det som 50-50 att jag skulle klara av Kanadaresan. Nu är det runt 20-80... åt det sämre hållet. Och klockan tickar på hela tiden, snart måste jag bestämma mig om jag kan åka eller inte.

Fan vad jag hatar allt just nu. Vad är det för mening med att varje dag trampa på motionscykeln, göra sit-ups, spara till superlångt hår, göra sig fin? För vem? Det är ändå ingen som märker en, för jag kommer inte ut så ofta. Jag sitter bara här ensam med min jävla panikångest och nu även beslutsångest över resan.

Nåväl, dagens träning bestod av att jag var ute med soporna. Sedan var jag även ner i tvättstugan. Snart ska jag sova, bara folket på någon av balkongerna kan hålla tyst... eller åtminstone prata lite lägre.

Det finns tydligen en del ljuspunkter i livet ändå. Jag fick just posten och ett brev där det stod att jag vunnit två biljetter till filmen Hulk. Sedan stod det också att "spelet kommer i augusti". Jag är med i så många tävlingar att jag inte kommer ihåg vad priserna är. Förmodligen har jag väl vunnit spelet Hulk också...

Jag blev väckt för en timme sedan då det ringde på dörren. Jag trodde att det var postgubben som hade något brev som inte gick i inkastet. Men när jag öppnade stod där en kille i skjorta och slips. Det visade sig att han kom från Electrolux och ville sälja hushållsmaskiner. "Nej tack", sa jag och stängde dörren. Sen kunde jag inte somna om så jag ringde först Mårten och pratade lite. Sedan slog jag en signal till morsan också för att berätta att det kändes bättre i magen idag.

Nu ska jag äta frukost... fast inte bröd. Allting som är gjort av sädesprodukter är också tydligen syrabildande. Inte undra på att jag fick ont i magen igår. Först grillat kött och sedan flera skivor bröd.

Det känns en aning bättre. Jag ska göra ett försök och lägga mig så får vi se om jag kan somna. Det känns nästan så för magontet är inte lika hemskt och jag var redan trött på hemvägen från Norrtälje. Illamåendet är också nästan borta. Jag ställer ingen väckarklocka imorgon utan tänker sova ut mig ordentligt.

Jag har fortfarande ont, fast kanske inte riktigt lika mycket. Mårten ringde sin sjukvårdsupplysning (på landet går det tydligen fortare) och där sa en tant att helst ska man inte ta oftare än 1 per dygn, men har man väldigt ont så kan man ta en... bara det inte händer allt för ofta. När min mamma efter ca 35 minuters telefonväntetid kom fram sa de att jag inte kunde ta en Losec till. Jag ska dricka mjölk eller äta något som neutraliserar syran. Så vem ska man tro? Jag vågar inte ta en tablett utan sitter istället och äter på ett salladsblad. Jag letade på nätet och hittade en sida där det stod förklarat om basiska och syrabildande matvaror. Sallad kanske innehåller någon syra, men den reagerar basiskt i matsmältningen. På en annan sida stod det att det bästa är saft från en pressad, rå potatis. Men jag har ju ingen tyvärr.

Nu mår jag illa och så har jag ännu mer ångest. Jag måste ta en Xanor snart. Hoppas bara att det inte påverkar magen negativt.

Faaan vad ont det gör! Jag står inte ut längre... Morsan ringde från sin mobiltelefon och berättade att hon satt i telefonkö. Sedan dog mobilen för batteriet var säkert urladdat. Hoppas hon satte den på laddning för jag måste nästan ringa henne och höra hur det går. Orkar inte med smärtorna...

Jag ringde morsan nyss för jag har så ont i magen, eller matstrupen för att vara exakt. Det känns som början till magsår igen, men jag har ju ätit Losec i ett par dagar så jag borde inte ha ont. Okej, vi grillade kött idag... men kan det påverka magen så mycket? Jag bad mamma ringa sjukvårdsupplysningen, vårdguiden eller något liknande och höra om jag kan ta en Losec till trots att jag tog en vid lunchtid idag. Normalt tar man bara en tablett per dygn. Jag klarar inte av att prata i telefon just nu. Smärtan sprids i hela bröstet och det gör ont bara jag andas, sväljer eller rör mig. Oavsiktligt spänner jag också axlarna... och musklerna i nacken känns stenhårda. Hoppas morsan får tag i någon. Ska jag ha så här ont resten av kvällen och natten så kommer jag inte kunna sova. Inte kunna göra något annat heller för den delen...

Nu är jag inne i en sådan där trötthetsperiod igen. Jag får väl käka mera russin, men jag tror inte att det är järn jag saknar. När jag var hos husläkaren i torsdags tog de massor av blod... minst fyra, fem rör. Usch... gillar inte sånt. De ska kolla allt möjligt verkar det som... sköldkörteln och levern också. Vem vet hur alla mediciner har påverkat kroppen. Husläkaren och jag pratade lite om min panikångest, hon verkade inte helt avig till alternativa behandlingar. Hon sa själv något om hypnos och akupunktur. Nåja, vi får väl se vad testerna visar. Det blir väl som vanligt att de säger att alla värden är jättebra.

Idag var jag och mina föräldrar på en utflykt till Norrtälje. Vi gick omkring i centrum och tittade lite. Sedan fick jag syn på en skylt där det stod "Utsiktspunkt". Det var vi ju bara tvungna att utforska. Så vi klättrade uppför ett brant berg... kändes det som i alla fall. På toppen fanns en restaurang och utsikten därifrån var faktiskt fin. Vi köpte varsin glass och satte oss där en stund och tittade ut över staden.

De som jobbade där vid Bergstugan var jättetrevliga, man kände sig välkommen. Själva restaurangen var mysig inuti. Den såg inte ut att ha ändrats mycket sedan 1922 då den byggdes.

Vi avslutade besöket i Norrtälje med att besöka Husby-Sjuhundra kyrka som ska vara från 1100-talets andra hälft. Fast sen dess har de ju förstås byggt till, byggt om osv. Men det var en gullig liten kyrka med flera runstenar i området runt omkring.

Jag tog ingen Xanor idag, men det gick hyfsat bra ändå. Fast det känns lite ångestfyllt just nu... men det går väl över någon gång antar jag...

Jag mår inte så bra just nu. Igår eftermiddag var jag ute med soporna och tog en kort, rask promenad eftersom det småduggade. Senare under kvällen började jag få huvudvärk... som bara blev värre och värre. Inte ens när åskvädret drog förbi gav huvudvärken med sig. Jag sov inte speciellt bra natten till idag. När jag steg upp imorse hade jag fortfarande ont, så jag tog en Alvedon. På eftermiddagen var jag tvungen att ta en Xanor också för jag hade ångest och mådde illa.

Morsan kom hit efter jobbet och vi tog en promenad ner till vattnet. Jag upptäckte ett par likadana grodor som Mårten och jag hade sett vid Gullsjön... fast de här var mycket mindre, bara ca två centimeter. *ler*. Jag tog upp en och la den i min handflata. Jag trodde att den skulle hoppa iväg genast, men den kröp omkring lite och satte sig sedan tillrätta på mitt pekfinger där den studerade utsikten. Jag var tvungen att putta lite på den för att den skulle hoppa ner.

På hemvägen stannade mamma och jag till vid pizzerian. Nog för att det är gott med pizza, men det var inte den enda orsaken. Min mikrovågsugn dog nämligen i söndags. Enligt Electrolux service så är det förmodligen "touchpanelen" som pajat (det händer inget när man trycker på knapparna) och det skulle kosta runt 1000 kr att laga. Så jag ska få en ny mikro från mina föräldrar. Men jag måste vänta till helgen då farsan kommer hem från Spanien...

Visst kan man laga mat på annat sätt. Steka, koka eller använda ugnen. Men jag brukar oftast inte göra det... så det blir lite klurigt. Jag har ätit pyttipanna två dagar i rad nu. Idag blev det pizza. Imorgon kanske jag kokar pasta... Jag läste i och för sig på Findus frysta rätter att man kan göra dem i den vanliga ugnen. Men jag tänker inte slösa massor med el på att ha en portion mat i ugnen i 40 minuter! I mikron brukar det bara ta ca 7 minuter...

Urk, jag mår som sagt var inte så bra. Jag satte i mig hela pizzan. I vanliga fall äter jag bara halva och sparar resten till senare. Sen tror jag att det var ganska mycket vitlök i tomatsåsen de använde på pizzan. Min mage blir lite knasig av vitlök och jag mår också illa om jag äter för mycket av det.

Nej, jag ska nog gå och lägga mig nu. Imorgon ska jag och mamma träffa min nya husläkare. Jag är så jävla nervös inför Kanadaresan och jag får ångest bara jag tänker på det hela. Kanske husläkaren kan hjälpa mig med mitt illamående som jag känner nästan jämt och ständigt. Jag vill så gärna åka och hälsa på mina släktingar, men jag vet inte om jag klarar av det. Nu är det mindre än tre veckor kvar och jag blir bara mer ledsen för varje dag, för det känns som att jag inte kommer iväg. Men vissa stunder är det bättre och jag tänker att det kanske går ändå... Åh, det är så jobbigt! Jag orkar inte med den här förbannade ångesten...

Det här var en riktig träningshelg. I fredags åkte jag till min mamma och sov över där. Jag borde kanske ha tagit med mig papper och penna... kommer inte ihåg allt vi gjorde. Jo, jag solade lite i trädgården... och sedan blev kvällen förstörd då jag hade magont som inte ville gå över. Jag tog en Alvedon men det hjälpte inte.

Igår morse fick jag ta en Losec då det mer kändes som magsårsont. På förmiddagen promenerade morsan och jag till centrum (ca 4 km). Jag köpte lite fågelfrön och annat nödvändigt. Sedan tog vi bussen hem till mamma igen där vi åt lunch. På kvällen åkte vi hem till mig och promenerade ner till havet där vi satt på en brygga och matade ankor.

Idag åkte vi buss till centrum där jag köpte ett par nya sandaler, liknande Birkenstock, fast ett billigare märke som bara kostade 129 kr. Sen åkte vi till mina föräldrars hus och åt hemlagad korv stroganoff som var supergod! Jag fick med mig lite rester som jag ska glufsa i mig imorgon.

Ikväll är det ett program på TV om antidepressiva mediciner. Först blev jag tipsad om det på ett forum. Sedan berättade Mårten om det... sen fick jag ett SMS från en kompis som också tyckte att jag skulle se på programmet... och nu när jag kom hem för en stund sedan ringde en annan vän som också ville tipsa om samma sak. Så nu får jag se till att inte missa det. *ler*

Jag har inte hunnit skriva något i dagboken för jag har haft besök under tisdagen och onsdagen. Mårten och jag åkte runt och utforskade runor och liknande i Täby. Jag gick nämligen in på kommunens hemsida och hittade en del utflyktsmål. Vi var vid en jättegullig sjö (Gullsjön) som var täckt av näckrosor och runt omkring i området fanns en mängd häftiga små grodor. Just det, jag såg en brun orm i vattnet som var ca en halv meter lång. Fantastiskt vad snabb den var...

Efter en kort promenad kom vi upp på Täbys högsta punkt: Löttingekullen 58,2 meter över havet. Wow...

När vi stannade till vid Täby Kyrka blev vi "infångade" av kyrkovärden (eller vad det nu heter). Hon började berätta en massa om kyrkan, dess historia osv. Vi hade inte ens bett henne göra det, men det var väldigt intressant faktiskt. Vi avslutade besöket i kyrkan med att kolla in den berömda målningen där döden spelar schack med människan.

Sedan spanade vi in Jarlabankes bro där det tyvärr bara finns två runstenar kvar. Vi kunde inte läsa historien om det hela för någon hade bränt pappret i informationstavlan. Vi tittade på en till kyrka i Vallentuna och några runstenar... sen fick det vara nog.

Det är +29,5 grader inne hos mig. Jag borde kanske öppna balkongdörren och sätta upp myggnätet, men jag är för lat. Fönstret skulle nog duga också... hm, får väl se hur jag gör.

Sådär, nu känner jag mig lite fräschare. Vad jag tänkte skriva förut var att jag gjorde en jätteträning idag. Det var nämligen såhär att jag fick en avi om att jag skulle hämta ut något brev/paket. Eftersom jag inte har beställt något blev jag självklart nyfiken. Jag visste inte om jag skulle klara av att gå ända till centrum och uträtta ärendet, men jag skulle ändå ut och slänga soporna så jag tog med mig avin.

Halvvägs till centrum började hjärtat slå fortare och jag mådde sämre. När jag var nästan utanför affären gick jag långsammare och tänkte något i stil med: "Ska jag gå in eller inte?". Efter någon sekunds betänketid (man kan ju inte stå där och vela) gick jag in. Då kom allt på en gång... hjärtklappning, ångest (fast ingen panik), lite illamående, nervositet. Jag var tvungen att gå in i gången där det nästan aldrig är folk; "hälsokostgången". Där stod jag ett tag och låtsades se intresserad ut av vad det fanns för olika varor. När mitt hjärta lugnat ner sig en aning gick jag fram till postulämningen och ringde på klockan. Mer illamående kom över mig...

Efter ett par minuter kom en av kassörskorna och tog emot min avi. Jag hade redan innan några misstankar om vad det kunde vara för paket. Och när jag fick se att det verkligen var min månadsbok så försvann illamåendet och nervositeten på en gång. Här trodde man att man skulle få något kul med posten... och så var det bara den vanliga boken som i normala fall alltid dimper ner genom brevinkastet. Den här hade också fått plats, vet inte varför de klassade den som för stor.

Så hemvägen gick bättre, fast min puls var och är fortfarande lite hög. Just nu känner jag mig... konstig. Vi får se om jag behöver ta någon Xanor senare. Även om jag inte fick panikångest i affären så kommer det alltid senare på kvällen när man tar det lugnt. Alltid på kvällen... eller natten. Men jag ska försöka att inte tänka mer på det. Nu ska jag sätta mig framför TV:n och se på några inbandade program jag har på video.

Jag... nej, jag måste ta en dusch först. Strax tillbaka.

Jag är så trött att jag skulle kunna somna nu på en gång. Men det ska jag förstås inte. Den senaste tiden har jag varit ute nästan varje dag och det är väl därför som jag känner mig tröttare och har mer ångest. Morsan och jag var nere vid vattnet idag... satt där en stund och njöt av värmen. Sedan åkte vi med Roslagsbanan en station, köpte varsin glass och åkte sen hem igen.

Igår var jag på en guidad tur i Enköping. *ler*. Det var Mårten som visade mig runt till olika sevärdheter i stan som parker, hällristningar osv. Det var riktigt trevligt och vi hade tur med vädret. Jag kände mig som en turist där jag gick omkring med min kamera runt halsen. Jag mådde ganska bra under hela resan. Enda gången jag kände av ångest var förstås när vi satt och åt...

Vad avslutar man en tripp till Enköping med? Jo, godisbutiken i Hummelsta förstås! Sammanlagt köpte Mårten och jag mer än tre kilo godis. Ett kilo var kan man säga, för jag köpte även till min mamma (hon hade skrivit en lista på vad hon ville ha).

Fast... allt är förstås inte bara positivt. Jag har inte berättat hur jag mådde natten till igår. Det var rent ut sagt för jävligt. Under kvällen hade jag lite känningar i magen, ungefär som början till magsår. Jag ignorerade dem och gick till sängs. Hela natten var ett helvete. Jag sov knappt någonting, vände mig hit och dit, hade ångest, hade magont. Men jag ville inte stiga upp och ta en Losec för då skulle jag vakna till och inte kunna somna om. Klockan fem orkade jag inte mer utan klev upp, tog en tablett och satte mig sedan vid datorn. Sedan mådde jag skit hela förmiddagen... ända tills jag tog några Xanor inför Enköpingsresan.

Snart ska jag äta lunch, för min psykolog tycker att jag ska sätta upp ett dagsschema som jag ska följa. Inte bara när det gäller träning att gå ut, utan även mattider och liknande. Från och med idag ska jag äta middag klockan 19. Så det är väl bäst att äta lunch i tid också. Usch, jag gillar inte scheman, planeringar och sånt. Alltid saker man måste göra. Tycker att ordet MÅSTE borde strykas från ordlistan.

I förmiddags när solen sken passade jag på att gå ut med soporna. För första gången det här året så frös jag inte utomhus trots att jag bara hade jeans och t-shirt på mig. Tjohooo! Hoppas att man får känna av lite mer värme den närmsta tiden.

Nu när det är molnigt ute så tänkte jag sätta mig ner och se en film. Ska rota lite i min minimala samling och se vad jag hittar. Just det... det var lite svårt att hitta en plats för den nya mjukistigern. Först tänkte jag att den skulle passa bra på soffryggen, men den tar ju upp alldeles för mycket plats! *skratt*. Så jag har slängt upp den på bokhyllan där den tittar ner och håller vakt.

Vad gjorde jag igår? Jo, just det... jag var hos morsan.

Idag åkte vi in till stan och gick omkring på Skansen. Vi började med att gå dit där de sålde lotter. Jag köpte först en lott för 20 kr och vann ett gulligt mjukisdjur i form av en säl. Vid nästa ställe köpte jag för 50 kr 6 remsor lotter med garantivinst. Garantivinsten visade sig vara en pytteliten mjukis-Ior, och efter att ha kollat igenom 3 remsor utan någon vinst så började jag tappa modet lite. Men vad fick jag se på den fjärde remsan? Jo, en vinst! Och inte vilken vinst som helst... högsta vinsten: en enorm tigermjukis! Räknar man bort svansen så är längden på den ca en meter, och huvudet verkar vara större än mitt eget. Tydligen ville ödet att jag skulle gå omkring med den där jättetigern under armen och skrämma småbarn där på Skansen. *ha, ha*.

Nej, men det var en väldigt bra träning mot min sociala fobi. Jag vet inte hur många gånger jag hörde folk säga: "Åh, titta vilken stor tiger", eller mammor till sina små barn: "Nej, den är inte riktig". Flera personer (även äldre) kom fram och pratade med mig, några gratulerade mig också till vinsten. En liten kille blev rädd för han trodde att tigern var riktig. Men annars var det många småungar som frågade om de fick klappa tigern... *skratt*. Om jag ska försöka räkna ihop alla jag pratade med (vilket är ganska omöjligt), så var det säkert minst 50 pers.

Eftersom jag hade vunnit en så stor och fin tiger så kände jag att jag ville ge mini-Ior till någon unge som säkert skulle ha större glädje av den. Därför hade lillkillen som var närmast just då tur. Han såg en aning ledsen ut där han satt i sin barnvagn, men med en Ior vid sin sida blev han genast på lite bättre humör.

Hoppsan, jag glömde visst bort dagboken. Har haft lite andra saker i tankarna de senaste dagarna. I förmiddags fick jag i alla fall papper från Försäkringskassan. Nu har de räknat om allting igen trots att jag inte skickat in någon överklagan än. Nåja, man måste tydligen tjata ordentligt för att något ska hända. Nu är jag i alla fall nöjd, allt är som det ska vara... höjd hyra och även höjt bostadstillägg. Då behöver jag inte leva på blodpudding hela tiden.

Morsan slutar jobbet lite tidigare idag så att vi kan hitta på något tillsammans. Jag vet bara inte vad. Igår var jag råförkyld med rinnande näsa och hela paketet. Jag drack Echinagard och idag är det inte alls lika jobbigt, fast jag känner mig fortfarande seg och hängig. Något skoj ska vi väl kunna göra ändå hoppas jag.

Jag fick mail från min psykolog idag. Jag ska fortsätta maila till henne hur det går med min träning... även fast hon åker på semester nu. Hon föreslog att jag ska göra ett slags schema för mina promenader, för då kanske det inte blir så styrt av "vad jag känner för stunden". Jag vet inte om det underlättar att jag bestämmer en viss tidpunkt då jag ska ut och gå. Snarare tvärtom, då tänker jag alldeles för mycket innan. De gånger jag har varit ute och promenerat och allt känts ganska okej, det har oftast varit vid tillfällen då jag helt oplanerat tänkt att "nu ska jag gå ut". Inga negativa tankar hinner dyka upp då, utan man bara tar på sig skorna och traskar ut på en gång.

Nu är jag tillbaka igen från tvättstugan. Jag var tvungen att sitta där nere under hela tvättandet för hon som hade tiden innan var inte färdig. Och snäll som jag är så sa jag förstås att hon kunde få använda torktumlaren och torkskåpet medan jag tvättade i maskinerna. När min tvätt var klar höll hon fortfarande på att torka sina kläder. Snälla jag sa åter igen att hon kunde fortsätta för jag torkar alltid min tvätt uppe i lägenheten. Jag tycker att torkskåpet är skitdåligt, dessutom doftar det så gott i lägenheten med nytvättade kläder som hänger på tork. *ler*.

Men självklart var jag sur... Hon hade ju tre timmar på sig att fixa det hon skulle. Räcker inte det så får hon väl dela upp tvätten på flera dagar. Hrmpf!! Nu ska jag värma lite mat, jag är hungrig (för en gångs skull).

Vilket härligt sommarväder vi har! Hrm... det verkar vara regn ena dagen och sol nästa. Fast det spelar ingen roll just idag. Jag ska ändå ner i tvättstugan snart.

Tjafset med Försäkringskassan fortsätter. Både min mamma och Mårten har hjälpt mig ringa, för jag blir bara så upprörd... stressar upp mig alldeles för mycket. Den senaste uppgiften vi fått är att det skulle vara fel på några centrala datorer, så de har räknat att jag har aktivitetsersättning när jag i själva verket fortfarande har sjukersättning. Vi får väl se om det stämmer och om det går att rätta till. Säger tanterna att det inte alls är så... ja, då tänker jag överklaga beslutet, be dem räkna om allt igen. 1560 kr mindre per år är svinmycket när man redan från början har minimalt med pengar att röra sig med.

Varför ska allting jämt vara så krångligt och invecklat? Mina närmaste säger till mig att jag måste koppla bort det hela ett tag, tänka på något annat. Men jag antar att jag har problem med det... också. Är det något som inte stämmer så vill jag ha det fixat på en gång, annars gnager det i mig hela tiden ända tills det är utrett.

Jag tänker alldeles för mycket på saker och ting. Igår gick jag ut ensam och postade några brev (hade inte tagit Xanor). Det gick rätt okej... men senare under kvällen kröp ångesten på mig. Ofrivilligt så ökade jag på det hela då denna tanke dök upp: "Vad händer om jag fortfarande mår dåligt när mina föräldrar inte finns längre?". Vem ska ge mig stöd, råd och trösta mig när jag är ledsen? Jag har ingen pojkvän, inga släktingar här i Sverige, bara ett fåtal vänner som jag kan räkna på en hand.

Den här helgen har jag varit på en minisemester... hemma hos morsan. *he, he*. Hon kom hit igår vid lunchtid och så åkte vi tillsammans buss hem till henne. Vi satt ute i trädgården större delen av eftermiddagen och kvällen, för även om det inte var sol hela tiden så var det i alla fall varmt. Vid ca tre tillfällen kände jag av ångesten, men jag kunde inte förstå varför...

Jag sov över där till idag. Det var inga problem att sova, fast när jag vaknade så mådde jag inte så toppenbra precis. Hela förmiddagen kände jag mig jätteseg, ångestfylld och lite illamående. Jag var tvungen att ta en Xanor innan hemresan.

Snart är det dags att sova... igen. Jag kan bara inte bestämma mig för om jag ska upp i tid imorgon eller om det är bäst att jag sover ut. Stiger jag upp runt nio så kommer jag igång, kan kanske få ner lite frukost, äta lunch vid rätt tid osv.

Idag är jag nere... Alla utgifter man har ökar; hemförsäkring, bredband, elen, hyran. Jag skickade in papper till Försäkringskassan om min höjda hyra, men tror du att jag får mer i bostadstillägg? Nej, mycket mindre än förut! Det kommer kosta mig 1560 kr mer per år. Och kärringarna på FK kan inte ge någon bra förklaring till varför det är så här. Man blir bara kopplad hit och dit utan att få någon klarhet i saken.

Jaha, jag får väl snåla ännu mer än jag gjort hittills om allt ska gå ihop. Men det kanske är det de vill på Försäkringskassan, att man ska få mindre pengar, må sämre, inte ha råd med sjukvård eller medicin om det behövs och till slut bara tyna bort eller begå självmord.

Jag vet inte hur många gånger jag pratat med olika personer på FK idag, känns som att jag suttit i telefon hela dagen. Det är ingen lätt uppgift heller för mig med den sociala fobin och allt. Jag kände mig som ett nervvrak efter första samtalet. Efter andra, tredje, fjärde och femte rann bara tårarna.

Jag mår inte så bra idag. Kan inte riktigt säga vad det är, men det känns inte bra i alla fall. Och så är jag jättetrött trots att jag sov nio timmar inatt. Jag har ingen aptit heller, men jag försöker äta så ofta jag kan. Tidigare idag upptäckte jag en sak som innehåller mycket kolhydrater men nästan inget fett: salta pinnar.

I förrgår köpte jag en potatislimpa (två flugor i en smäll, inte illa). Jag har ätit godare limpor, fast den här innehåller 48 g kolhydrater av 100 g bröd. Vad står det då på asken med salta pinnar? Jo: i 100 g finns det 73 g kolhydrater. Tjoho! Både gott och nyttigt... för mig.

Morsan var här på eftermiddagen och vi tog en promenad nere vid vattnet. Jag såg inga ankungar... bara två, urgulliga måsungar! Deras föräldrar var riktigt beskyddande och jagade bort både kråkor och svanar.

Snart är det dags att betala hyran. De höjde den för några månader sedan så jag ska betala en del retroaktivt. I januari kommer de höja hyran igen. Totalt blir det en höjning på mer än 5%. *usch*. Den här månaden ska jag lägga ut 3200 kr för min etta på 38 kvm. Hm... tur att de säljer billiga nudlar här i centrum; 3 för 10 kr.

Nu känner jag för att spela något spel på nätet och slåss lite. När morsan och jag var ute och gick idag så mötte vi en gammal gubbe som hade en enormt stor hund i koppel. Jag har ingen aning om vad det var för ras... såg större ut än en St Bernard, mörkare päls. Nåja, saken var den att en cyklist passerade gubben och hans hund. Hunden blev rädd och började skälla. Precis när morsan och jag gick förbi dem... vad tror du hände då? Jo, från ingenstans kom en till cyklist. Hunden reagerade likadant som förra gången och anföll mig (säkert för att jag var närmast). Gubben verkade inte kunna kontrollera hunden, men han höll snabbt åt kopplet så jag blev inte skadad... Fast jag lovar dig, hundens käkar var bara några centimeter ifrån min hals.

Hur reagerade jag då? Jag hoppade till av rädsla förstås, fan... en sån sak skrämmer ju skiten ur en. Men två minuter senare kände jag bara ilska. Jag hade god lust att vända tillbaka och slå lite vett i den minst 70-åriga gubbens skalle.

Jag sökte lite på nätet om vad man bör äta när man är för smal. Hittade t.o.m. en sida på Aftonbladet där det stod lite vettiga saker. Jag ska tydligen inte proppa i mig fett utan äta mycket kolhydrater. Pasta, kokt potatis, frukt, mackor, bullar och många mellanmål är det som gäller från och med nu. Fast jag hoppar nog över den kokta potatisen, jag har inte ätit det sedan gymnasietiden. Inte hemma i alla fall... blir jag bjuden så äter jag ju upp potäterna.

Inatt sov jag tolv timmar. Helt underbart! Nu känner jag mig nästan utsövd, bara en aning seg. Solen skiner, fåglarna kvittrar... och jag har lite ont i magen. Men det kan väl inte redan vara Losec-dags igen? Jag ska äta sallad, kanske det neutraliserar syran i magen.

Idag har jag fått lite motion. Jag skulle möta morsan på bussen i förmiddags, men den var förstås för tidig så jag fick springa för att hinna på. Och nu på hemvägen fick jag springa från busshållplatsen eftersom regnet bokstavligt talat öste ner. Var är sommarvärmen egentligen?! Imorse såg det så lovande ut med solsken och +20 grader. Jag hade tagit med mig bikini för jag tänkte sola i trädgården hos mina föräldrar... men det blev det inget av.

Jag tog Xanor idag för jag mådde inte bra imorse. Som jag säkert skrivit tidigare så tänker jag ta det om jag känner att det behövs. För vad är egentligen bättre: 1. Jag tar ingen Xanor, men sitter hemma och kommer inte utanför dörren. 2. Jag tar Xanor och klarar av att göra vissa saker.

He, he... kom just på att jag träffade en riktig gentleman idag. Det var en kille (säkert yngre än mig) som höll upp portdörren åt mig och morsan när vi skulle in efter promenixen. I hissen sa han inget, men när han skulle av några våningar innan oss så sa han något i stil med: "Ha en trevlig kväll". Det är alltid kul att träffa på väluppfostrade killar... *ler*.

Vad tiden går långsamt. Jag var trött redan klockan sju. Hur ska jag kunna hålla mig vaken resten av kvällen? Det finns inget på TV... just det, jag har ju alltid boken som jag kan läsa.

Jag mådde inte så bra idag, därför kom morsan hit. Vi åt lite god mat, tog en kort promenad, såg på film. Nu känns det en aning bättre, men inte helt bra. Det är inte speciellt kul att äta mat när man vet att man måste få i sig allt... annars ser man ut som ett vandrande skelett. Hur gör man då för att gå upp ca 3 kg? Idag åt jag lax, färskpotatis och en stor klick, fet crème fraiche med lite klippt gräslök i. Nu på kvällen har jag ätit en stor portion äppelsmulpaj (mammas hemlagade). Sen har jag en påse godis som jag köpte på Pressbyrån när morsan och jag var ute och gick.

Jag vill inte vara en tältpinne... men det känns nästan så när kläderna bara hänger löst på en. Blä! Jag vill njuta av maten, inte ösa i mig den som om jag var en bil som behövde bensin.

Hur är det då på ångestfronten? Tjaaa, den finns där i bakgrunden. Vissa dagar känner jag av den hela tiden, andra dagar dyker den bara upp på kvällen. Hoppas att jag mår lite bättre snart i alla fall. Jag vill gärna kunna åka till Kanada i höst och hälsa på alla släktingar, speciellt mormor som fyller 80 år.

Hur kan det komma sig att dagarna går så fort trots att man har tråkigt? Fint väder är det också... +14 grader. När jag tittar åt sydost ser jag blå himmel och några vita moln. Vänder jag blicken mot nordost är himlen alldeles svart. Vissa struntar tydligen i kylan och regnet för just nu ser jag en segelbåt ute på vattnet.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra imorgon på midsommarafton. Hade det varit bättre väder skulle det ha funnits fler alternativ att välja bland, men nu... nja, vi får helt enkelt se vad som händer.

Morsan har just åkt hem. Jag ska sätta mig i soffan, läsa en bok och vila lite för idag har jag varit duktig. Jag och mamma tog Roslagsbanan till Bergianska trädgården där vi promenerade någon timme. Jag såg en andmamma och hennes fyra småttingar... urgulliga! Sen åkte vi Roslagsbanan hem också.

Idag var en "bra" dag. Du vet, vissa dagar mår man sämre... andra bättre. Jag behövde inte ta någon Xanor alls. Tjoho!

Igår köpte jag en Nokia 6100. Hela kvällen idag har jag ägnat åt att läsa igenom manualen. Har inte haft tid innan för Mårten besökte mig igår och då åkte vi in till centrum och shoppade. Idag åkte vi till mina föräldrar (bara morsan egentligen, för farsan är i Spanien) och åt lite mat. Väldigt trevligt. *ler*

Jag kommer inte ihåg när jag åkte buss senast. Men de två senaste dagarna har jag alltså "tränat" ganska mycket på det området. Och mer ska det bli...

Vivi mår inte bra. Vivi sova. God natt.

Jag hade en sådan jävla ångest natten till idag. Det var nästan outhärdligt, men jag tog ingen Xanor. Klockan två kunde jag somna, sen vaknade jag vid fem. Efter det halvsov jag bara lite i någon timme.

Imorse innan farsan kom och hämtade mig så tog jag en Xanor för jag kände mig sådär... inte riktigt bra. Först åt jag lunch hos föräldrarna, sedan åkte vi iväg till Sigtuna där de skulle ha en marknad, försäljning av gamla böcker osv. Lite liv i alla fall jämfört med alla andra ställen som hade stängt hela dagen idag. Jag hittade två Dean Koontz böcker och två av Stephen King. Billigt och bra... och de var i helt okej skick.

Efter det stannade vi till vid Arlandastad/Eurostop och tittade i olika affärer, men jag hittade inget jag gillade. Sen gick vi in i ICA Maxi och handlade mat. Jag köpte en del feta grejer för jag måste gå upp i vikt igen. All denna ångest gör att min aptit försvinner helt och hållet. Apropå ångest så började den smyga sig på mig igen när vi var inne i ICA och handlade.

Nu känns det ännu mer. Fan, jag vill inte ha det så här. Vill inte ta någon mer Xanor idag. Vet inte vad jag ska göra... Det är inte i närheten av hur det var igår, men vem vet hur det blir senare ikväll. Jag kanske ska börja göra mig i ordning så att jag kan lägga mig om någon timme eller så. Eller så kan jag förstås spana in livekonserten på MTV med Metallica...

*host, host*. Ursäkta, jag känner mig lite krasslig. Jaha, hur har den här dagen sett ut hittills? Imorse ringde de från Folktandvården och sa att de fått en remiss från min tandläkare att de ska dra ut fyra tänder så jag kan få tandställning. I september ska jag dit och bli av med tänderna. Jag satt och funderade på hur och vad jag ska äta dagarna efter. Sedan slog det mig plötsligt: barnmat! Det är bara att köpa käk på burk och ösa på lite extra krydda. Inget svårtuggat där inte. *skratt*

Morsan kom hit efter jobbet och följde med mig till centrum där jag hämtade ut ett paket. För ca en vecka sedan fick jag för mig att tvätta hallmattan (efter 5 års smuts borde det kanske vara dags). Men jag måste ha använt alldeles för varmt vatten... för mattan blev en aning missfärgad. Som tur var så hade postorderföretaget kvar exakt samma modell i sitt sortiment, och den var inte speciellt dyr. Så jag beställde en ny och hämtade som sagt var ut den idag.

Nu ska jag ta tempen igen och kolla att febern inte har gått upp. Annars kilar jag ut i köket och bekämpar förkylningen med lite Echinagard. Ska fortsätta läsa min bok tror jag...

Känner mig nere just nu... kanske på grund av att jag mådde dåligt igår och idag. Tror att jag ska ta min Stephen King bok, krypa ner under filten i soffan och läsa om de fiktiva personernas äventyr och öden.

Fy fan vad jag mådde dåligt igår med illamående och ångest. Är nästan säker på att det måste ha varit något jag ätit. Eller... ja, det i kombination med något annat kanske. Det var inte kul i alla fall. Jag förstår inte varför saker och ting dyker upp så plötsligt. Morsan och jag hade varit nere vid vattnet och matat ankor. Jag hade inte tagit någon Xanor och allt gick bra ändå. Sedan på kvällen så började jag må illa... efter det kom ångesten. Och så rullade det på i en ond cirkel, mera illamående, ännu mer ångest osv. När klockan var två på natten kunde jag äntligen somna.

Klockan sex på morgonen idag ringde väckarklockan. Jag skulle vara hos gynekologen efter nio, men det var lite osäkert om jag skulle klara av att ta mig dit med tanke på hur jag mådde. Jag grejade det ändå (tack åter igen för mina snälla föräldrar) och när jag kom hem så sov jag ett par timmar.

Jag har tittat lite på video och tagit det lugnt. Snart är det dags att sätta sig på motionscykeln och trampa i några minuter.

Farsan och jag var nere vid vattnet i några timmar. Jag matade svanar och fick samtidigt lite solbränna på ryggen. Jättehärligt... huden kommer nog bli väldigt öm inatt. Men jag är en sådan person som först blir lite röd av solen och sedan knallbrun.

Jag kanske har ångrat mig igen angående att ta med mobilen till Kanada. Det är tydligen så att beroende på vilken operatör man väljer i Kanada så kostar det olika. Jag måste bara fastställa att det är gratis att ta emot SMS med den operatören jag funderar på att använda mig av.

Har just pratat med farsan på telefon. Vi ska ner till havet. Toppen... jag som hade tänkt äta lunch. Ja, alltså jag hinner äta. Men aptiten har försvunnit eftersom jag ska ut. Jag får väl försöka äta en macka eller något annat enkelt.

Jag tar med all säkerhet inte med mig någon mobiltelefon till Kanada. Fick just svar från Comviq att det utomlands kostar ca 2 eller 3 kr att skicka SMS. Men... det kostar även att ta emot SMS, 5 kr! Inte kan supportmänniskan skriva ett ordentligt mail heller utan stavfel och andra tokigheter. Ger ett väldigt seriöst intryck va? Hm.

Idag var jag nere i tvättstugan. När jag var klar med det så kom farsan och hämtade mig. Vi körde ut till Arlanda för att hämta morsan. Jag hade bara tagit en Xanor men det gick hyfsat bra ändå trots allt springande mellan terminalerna. Vi hade parkerat vid terminal 4, fast morsan väntade vid 2:an. Ja... det är ju inte så bra skyltat just när det gäller parkeringarna. Vi hade tänkt stanna precis utanför terminal 2, men vilka dårar står där för 50 kr/tim?

Jag mådde inte så bra imorse, fick ta två Xanor. När farsan hämtade mig på förmiddagen mådde jag lite bättre. Vi åkte till centrum där jag först kollade på olika mobiltelefoner. Jag har spanat in Nokia 6100 som jag tycker verkar bra. Den borde ju påminna lite om min gamla telefon eftersom numren nästan stämmer överens (Nokia 6110 har jag nu).

Jag blev alldeles exalterad när jag fick se telefonen. Så liten, så snygg... och med färgskärm dessutom. *ler*. Den måste jag bara ha. Det är trippelband också, så den fungerar över hela världen. Jag har skrivit till Comviq och frågat lite hur det funkar när man är t.ex. i Kanada. Jag har inte tänkt ringa, men om det inte kostar mer än vanligt att skicka SMS så är det ju perfekt.

Det enda jag vet är att med det vanliga kontantkortet så kan man bara ta emot SMS utomlands. Men det finns en tilläggstjänst (kostar visst 145:- i inträdesavgift) och då kan man både ringa, ta emot samtal, skicka och ta emot SMS. Fast det tycker jag att det kan vara värt... kanske.

Oj, nu drömde jag mig bort i mobiltelefonernas värld. Tillbaka till centrum. *he, he*. Jag hjälpte farsan att köpa ett fint kort till hans brors barnbarn som gått ut skolan... eller något liknande. Innan vi åkte hem till mina föräldrar så stannade vi till vid Metro och köpte mat. Som jag skrivit tidigare så får man en jätteportion mat för bara 39 kr (45 för vissa rätter). Jag såg först en maträtt som jag tyckte såg god ut, men när jag frågade vad det var och fick höra ordet kycklinglasagne så tappade jag aptiten direkt. Det fick bli köttbullar med potatismos. Jag tänker faktiskt äta upp resterna nu, för vem orkar proppa i sig 20 köttbullar på en gång?