Känner mig så... jag vet inte. Trodde jag skulle trivas i Sverige men jag vill bara härifrån. Imorgon ska jag leka pressfotograf och sen ska Mårten och jag åka till Sundsvall. Om det inte vore för road trips och andra events så skulle jag bara sitta inne och deppa ännu mer.

Jag mår bara inte bra... varken fysiskt eller psykiskt. Min nya dator har stått här ett tag men jag har inte orkat packa upp den än. Jag får väl locka mig med att spelen säkert kommer fungera bättre med nya datorn.

Äh, jag lovade mitt aktivitetsband UP Move att jag ska lägga mig innan 23:50... eller var det 23:30... eller kanske 23:15. Nåväl, jag ska smörja händer och fötter först för jag är torr efter att ha badat i mer än tre timmar.

God natt...

Huvudvärk. Alvedon. God natt.

Nu har jag testat kroppkaka i Kalmar och det var inte gott. Sockerfria pepparkakor är mycket godare.

Min rumpa gör ont. Jag har ingen inbyggd kudde längre... muskler alltså. Jag måste bli frisk så jag kan börja träna.

Imorgon ska Mårten och jag på en liten road trip. Det blir spännande och kul att komma ut och se annat än dessa väggar. Vi ska åka en bit neråt längs östkusten. Ahhh! Jag börjar bli som Mårten. Han säger alltid upp och ner istället för norr eller söder.

Oj, jag måste sova eftersom jag ska upp tidigt. Ska bara smörja händer och fötter som är torra efter att jag badat. Ja, jag har mens men det går bra att bada... bara man kommer ihåg efteråt att inte använda handduken överallt.

De senaste dagarna har det känts av lite vid stället där bråcket var. Det behöver inte vara något. Jag har ju ändå mens och när man inte varit på toa ordentligt så kan det trycka på på själva operationsområdet. Det har hänt förut. Med tanke på fyra operationer, alla nät, skruvar och konstiga prylar de stoppat i min buk så är det kanske normalt. Jag måste ner ca 3 kilo så kanske det blir ännu bättre... och träning förstås.

Knäpp, knäpp, knäpp, knäpp. Det låter som att fåglarna äntligen har vågat sig fram till hirskolven.

Jag hade gärna sovit längre men jag har mens och så fort man vänder sig om i sängen på morgonen så börjar det rinna ännu mer. Dessutom gör det lite ont och känns spänt i magen... och så måste jag snyta mig. Jag tar nog en Flunitrazepam ikväll också för när jag väl sov så sov jag som en stock och besvärades inte alls av snor, slem eller andra förkylningssymptom.

Nu ska jag kliva upp, gå på toa, byta binda, snyta mig, tvätta mig lite, ta dei, klä på mig, dricka frukost (Actimel och sen c-vitaminbrustablett), kanske ta två munsönderfallande Alvedon om det behövs, sätta mig vid datorn och spela Farmville 2. Just det... och ge fåglarna sallad och färskt vatten.

Jag kollade efter fågelbo igår men hittade inget bra. Jag köpte bara en mindre variant för att ha om fåglarna inte ligger på äggen. Jag köpte även bomaterial: någon typ av bomull till miniboet och kokosfibrer till stora. Jag köpte också en riktig värmelampa så nu måste jag bara hitta en armatur som passar 75 watt. Jag har en gammal golvlampa som är justerbar på höjden som skulle vara perfekt... men det står inte hur många watt den klarar av.

Nej, nu ska jag fånga en Pokémon och sedan kliva upp ur sängen innan blodet når lakanet.

Toppen, nu öppnade morsan dörren till mitt rum och frågade igen om jag mår bra. Jösses, jag snyter ju mig bara för att förkylningen inte har släppt än. Fan, orkar inte mer. Jag får bo i min lägenhet permanent. Jag är trött på att vara sjuk hela tiden på grund av päronen och jag orkar inte med allt smygande. Både smygande för mig för att farsan lägger sig typ klockan 21 varje dag och morsan som smyger runt i huset. Jag kan sitta och titta på TV eller sitta vid datorn och helt plötsligt står hon bara där. Det är jättecreepy. Stämningen i huset är också jobbig. Jag vet att alla är sjuka just nu men det suger energin ur mig att alla är så allvarliga och det känns som... dödens boning. Jag menar inte att alla ska vara överdrivet glada men någonting är bara fel. Det känns inte som ett hem (för mig). Ingenstans känns egentligen som hemma... ja, kanske Spanien då... Är bara så trött på tjafs och missförstånd.

Mårten och jag har bestämt oss för att åka till Spanien nästa år och jag frågade morsan om jag ska betala något eftersom jag får uppfattningen att morsan alltid tycker att allt vi gör kostar för mycket pengar, bl.a. bensin och hotell på vägen ner. Jag fick inget bra svar så jag vet inte... Jag menar, om hon tycker det är för dyrt så måste hon säga det. Senaste två åren har hon tyckt att vi inte ska till Saint-Tropez för det är en omväg och hotell är dyrare där. Senast sa hon att detta var sista gången de betalade för det. Fine, jag kan pröjsa det själv även om det innebär att jag får strunta i att köpa mat. Saint-Tropez är som hemma för mig (efter Spanien förstås). Nåväl, Mårten och jag åker tidigare nästa år så vi stannar inte där. Istället kanske vi stannar två dagar i Kassel, Tyskland. Det finns en enorm park mitt i stan som är enormt avkopplande att promenera i.

Äh, nu låter jag väl som en bortskämd brat... wurst. Men sanningen är den att om jag hade mått bra och haft ett jobb så skulle jag vara den som skämde bort mina föräldrar. Men nu är jag som jag är... fucked up, just like my computer. Jag känner alltid att jag är en börda för folk. De kanske skulle må bättre utan mig. Som vanligt; jag tänker inte göra något korkat men ödet kan man inte påverka. Men det verkar som att mitt öde är att genomlida helvetet... varje dag.

Jag vet, klockan är mycket och jag borde sova.

Herregud... min morsa borde chilla lite. Hon är alltid så orolig jämt. Jag tog ett av mina knock-out-piller klockan 22. Jag kallar dem bara så för Flunitrazepam är väl samma sak som Rohypnol? Drogen som har använts i många våldtäcksfall och andra fall där förövaren velat få offret utslaget för jag antar att antingen somnar offret eller är helt borta och inte har koll på någonting som händer. Jag menar inte att jag blir knockad av Flunitrazepam, andra blir det.

Min mamma borde känna mig bättre vid det här laget. Hallå!!!! Jag är ju tjejen som fått ta minst tre bedövningar hos tandläkaren, ätit maxdos av flera mediciner för att få någon effekt. Jag kan dricka i princip hur mycket alkohol som helst utan att bli berusad. På ett event med gratis drinkar så drack jag ca 7 stora drinkar... VODKA!!! Jag kände ingen effekt alls. Enda gången jag känt extremt lätt berusning var på ett annat event där man fick gratis, svindyr champagne. Fast det enda som hände var att jag blev lite fnittrig.

Nu har det gått nästan två timmar sedan jag tog Flunitrazepam. Jag skulle kunna hålla mig vaken om jag ville. Det enda jag känner av medicinen är att ångesten är borta och jag känner mig lugnare... men inte trött lugn utan bara fan-vad-skönt-att slippa-ångest-lugn. Jag är klar i huvudet och är fullt medveten om allt. Det krävs säkert tio gånger så mycket Flunitrazepam för att påverka mig. Så killar som försöker droga mig på krogen kommer misslyckas. Inte för att jag går ut så mycket. Jag skulle vilja ge mig ut och dansa lite... men Mårten gillar inte att gå på nattklubb om det inte är något speciellt event. Eller så kanske han tycker allt är tråkigt bara att han inte säger det till mig.

Skit samma. Det som störde mig nyss var att jag satt på toa när morsan helt plötsligt knackade på och oroligt frågade hur jag mådde. Ursäkta om det tar längre tid än vanligt! Jösses. Det måste vara för att jag berättade att jag hade tagit Flunitrazepam. Jag får väl skita i att berätta framöver om jag tar piller.

Jag känner mig skitdeppig. Jag skulle inte ha åkt hem från Spanien. Jag trodde att kylan skulle vara outhärdlig i den oisolerade lägenheten och såg fram emot ett varmt boende här i Sverige och kunna ta varma bad. Visst, det är varmt inne... men det är ju kallt ute så man har inte lust att ge sig ut så man sitter mest inomhus. Mina päron är sjuka. Farsan verkar vara kroniskt förkyld. Jag känner mig förbannad över att de smittade mig. Jag har aldrig mått så här dåligt med någon förkylning.

Jag känner mig så jäkla splittrad. Jag mår inte bra här hos mina päron. Det låter knäppt men gamla människor skrämmer mig. Jag vet inte varför... kanske för att de ofta är "borta". Eller kan det vara för att man har en bild i huvudet av hur de var förut och när de sedan närmar sig sitt bäst-före-datum så vägrar ens hjärna ta in den informationen. Ungefär som att föräldrar alltid ser på sina barn just som barn... oavsett hur gamla de är. Det som är läskigt är också att min farsa kan trilla av pinnen när som helst på grund av ålder och andra åkommor. Jag skulle inte palla med att vara den som hittade honom död. Jag har ett extremt bildminne och jag skulle aldrig få bilden ur huvudet. Jag vet inte, det känns ibland som att jag bor på ett ålderdomshem där alla ofta är sjuka. Jag känner mig kvävd, kan inte vara mig själv, är sliten över var jag ska bo. Vet inte om jag klarar av att vara här så mycket. Hemma hos mig är det också skit med alla jävla grannar. Ska jag bo där måste jag skaffa internet. Äh, jag orkar inte tänka på det. Jag är bara deppig.

Stirrar på projektorklockan i taket... nej, tiden går inte fortare. Huvudvärk har jag också.

Jag sov inte alls bra senast. Hoppas det blir bättre inatt. Min förkylning är inte borta än. Istället för slem och segt snor störs jag nu av torkat snor i halsen. Jag dricker vätska som en galning men det hjälper inte, det är snustorrt längst bak i halsen. Vatten, mjölk, kolsyrat vatten, mineralvatten, soppa... nada. Y ahora tengo hambre. Sorry, wrong language. Nu ska jag sova...

Imorgon har jag en ursäkt att ta Xanor för Mårten dyker upp och hjälper mig handla. Mina päron är också sjuka och morsan har även genomgått kirurgi så jag handlar åt dem också om de behöver något. Kanske en massa c-vitaminer så de blir friska? Jag ska även hämta ut min nya dator jag fått av mina föräldrar. Den jag har nu är lite fucked... fungerar inte längre ihop med min skärm, bara päronens... som iofs inte har hdmi så det är kanske en mindre avancerad skärm. Päronen får den här datorn när jag flyttat över allt till den nya och när jag kopierat allt från deras gamla som tuggar Windows Vista. Måste fixa en massa inställningar också... som textstorlek osv. Det lär ta ett tag med tanke på att jag är sjuk, känner mig svag och har ångest. Jag fick en massa ångest tidigare idag när jag åt lunch med föräldrarna. Vet inte varför... jäkla ångest att bara dyka upp när den känner för det. Nä, nu måste jag sova.

Fåglarna sitter vid spegeln redo att sova. Jag satte in en hirskolv i buren idag men de vågade inte fram. Imorgon lär jag säkert få höra det roliga, knäppande ljudet när de käkar hirskolv. Bara inte hannen tar med sig en hel klase och får för sig att bygga bo på något konstigt ställe...

Jag har inte tagit några Xanor ikväll inför sovandet. Jag fick ut en del guck från bihålorna så nu kan jag andas lite bättre. Hur det blir med ångesten vet jag inte. Vi får väl se.

Lyssnar på reggaeton... och längtar tillbaka till Spanien. Jag vet inte vad det är, jag känner mig bara hemma där. Tänk om man kunde rycka loss min lägenhet här i Sverige och smälla upp den någonstans i Murcia, Spanien. Tidigare i år funderade jag på hur jag skulle klara mig ensam där, utan släkt och vänner. Men nu slog det mig att det spelar egentligen ingen roll var jag är... utan mina päron och Mårten är jag ändå helt själv. Jag ser nästan aldrig mina grannar när jag går in eller ur min lägenhet. Bor man i Stockholm eller förorten så vill folk inte ha kontakt. Jag försöker hälsa om jag åker hiss med någon eller träffar någon granne på min våning. Det är jobbigt men det är inte alltid folk hälsar tillbaka så ibland känns det som att det inte är någon idé att vara artig.

Äh, det är bara skit... precis som med min förkylning. Jag försökte vara utan nässpray ett tag men det gick inte. Jag kan inte andas och snoret är segare än kola och kommer ändå inte ut. Jag tog en Bisolvon tidigare idag... den löste inte upp snoret speciellt bra. Jag mådde bara illa. Jag fick hemskt mycket ångest så jag tog både Xanor och nässpray. Nu känns det bättre... förutom att det är torrt som fan i halsen så det gör ont. Fast hellre det än hur det var under natten till idag då det hade runnit ner supersegt snor i halsen som blockerade min andning. Jag vaknade av att jag inte fick luft. Jätteläskigt!

Jag har tagit Xanor varje dag sedan vi lämnade Spanien. Det var bara ett par dagar jag inte tog... innan förkylningen bröt ut. Skitkul... men vad ska jag göra? Jag är sjuk och mår illa, jag behöver inte ångest också. Pallar inte med det. Nu ska jag lägga mig och sova. Jag sover inte ens de 9 timmar jag brukar sova. Allt blir kanske bättre när jag blir frisk och kan sätta igång med träningen.

Ny frisyr? Uhm... nej. Så här blir det när man är dunderförkyld och bara sover på rygg i flera dagar. Det är nog ingen idé ens att försöka borsta ut tovorna. Jag hoppas det löser sig när jag badar nästa gång. Jag har hittat ett balsam från Pantene som är toppen... så adjöss L'Oréal.

Som du ser borde jag kanske börja kalla mig blondin istället för brunett. Det tar lite tid att vänja sig vid hårfärgen. Jag har haft kastanjefärgat hår, ljusbrunt, mörkbrunt, svart... men aldrig blont. Den här färgen jag har nu gillar jag mest. Jag har försökt bli blond tidigare men det har alltid blivit fel: för mycket åt det röda hållet, för mycket kycklinggult. Nu har jag äntligen hittat två hårfärger som har ask i sig och som verkligen blir som man tänkt sig. Tyvärr finns ingen av dem i Sverige. Jag har provat andra ask-hårfärger som finns här men det blir ändå alltid röda eller fulgula pigment i håret. Så nu är jag nöjd. Frågan är om det räcker att färga med den ena eller om jag måste använda båda jämt... bäst att göra som jag gjorde senast. Jag köpte inte med mig tillräckligt med hårfärg från Spanien för att kunna experimentera.

Jag tar Xanor innan jag ska sova bara för att jag har sämsta förkylningen någonsin. Eftersom jag har två kuddar kan jag inte ligga på annat sätt än på ryggen... så jag kan inte röra mig mycket på natten. I vanliga fall vänder jag mig ganska ofta. Förhoppningsvis försvinner snuvan så att jag kan ta undan den ena tjocka kudden. Det är inte skönt med en sådan lutning, varken för ryggen eller nacken... men är man förkyld så hjälper det. På bilden ser du hur jag sov natten till igår...

Om jag spelar Pokémon GO? Öhh... självklart. Jag hittar alla möjliga djur även i hemmet. Här är en som sitter på min väckarklocka/väderstation.

Artisten Black M är så cool... här är mina favoritstationer just nu. Man kan välja efter musikstil, artist eller andra känslor. Det finns MASSOR av stationer, här är några exempel: lounge, at work, in bed, hits for running, latino, David Guetta, Justin Bieber, pop, rock, rap, dance, dubstep osv...

Man kan betygsätta låtarna med tummen upp eller ner. Tyvärr råkade jag trycka tummen ner på låten Starboy med The Weeknd och Daft Punk. Den är ju en av de bästa just nu... och man kan inte ändra sitt val. Får hoppas att låten spelas för mig ändå...

Jag har inte packat upp allt än... och jag har egentligen lust att packa ner allt igen och dra tillbaka till Spanien. Jag trivs bättre där... men stället vi brukar få låna är inte byggt för vinterväder.

Det är jättejobbigt att känna att man inte har något hem. Om det inte var iskallt i min lägenhet på vintern och jag kunde slippa grannar som låter onormalt mycket... och det halvstökiga området där brandkår, polis och ambulans dyker upp ofta... då skulle jag vara där jämt. Jag gillar min lägenhet. Den är ljus, charmig, har bra planlösning och jag ser vattnet när jag tittar ut genom fönsterna. Men det går inte att vara där jämt, då skulle jag bli ett nervvrak. Jag önskar att jag inte hade någon granne ovanför för det är det som stör mest. Jag står med i Stockholms bostadskö tror jag... så jag får väl logga in och kolla om det finns något ställe som lockar. Helst skulle jag vilja byta till en annan lägenhet i mitt hus... men längst upp finns det inga ettor. Det är dyrt också... jag betalar över 4000 kr i hyra... kanske 4300 eller ännu mer? Jag har e-faktura med autobetalning så jag orkar inte tänka på vad jag betalar i hyra. Det jag vet är att jag betalar mycket mer än 100 kr per kvadratmeter. Fast vad vet jag, det är kanske normalt för en lägenhet på mindre än 40 kvm...

Öh, varför sitter jag här och svamlar? Jag är ju sjuk och ska sova. Det måste vara för att jag laddade ner franska NRJ-appen till mobilen och lyssnar på fransk rap. Jag tror att min kropp har saknat musik.

Nu är morsan hemma igen och hela sjuklingsfamiljen är samlad. Både farsan och jag har hög feber och jag är dunderförkyld. Det är förmodligen den kraftigaste förkylningen jag haft på... eh... kanske någonsin.

Morsan verkar må bra efter operationen och det är skönt att slippa se henne dubbelvikt av smärta. Bara hon inte... eller farsan börjar spy för då måste jag hem till mig. Hade jag vetat att mina päron var sjuka hade jag kunnat stanna hos mig ett tag... trots att det är kallt i min lägenhet och att jag inte har internet där. Jag har mobilt bredband i mobilen och skulle väl kunna flytta över simkortet till en... vad fan heter det... äh, en grej man stoppar i USB-uttaget och på så sätt kan surfa.

Nej... vi får se hur alla mår framöver. Bättre förhoppningsvis. Nu ska jag ta den bästa medicinen mot nästan allt: sömn.

Temp: 37,8. Skulle gärna ligga kvar i sängen och vila... men jag måste snyta mig, kissa och ta medicin. Alltså min vanliga medicin + Echinagard + Iniston (den spanska hostmedicinen som även funkar mot nästäppa och alla andra besvär man har vid förkylning). Kan jag inte andas ordentligt eller om snoret rinner så får jag spraya med Otrivin comp också.

38,2 i temp. Frrrryssser, kan inte somna. Ska ta en till kudde bakom huvudet så jag halvligger och en tjooooock filt på täcket.

Livet är som vanligt... skit. Jag har 38,1 graders feber och jag fryser vilket säkert betyder att febern fortfarande stiger. Febern stör mig inte ett dugg. Det mest irriterande är snoret som aldrig slutar rinna. Jag har tagit nässpray och spansk "dundermedicin" och självklart Echinagard. Innan jag lägger mig tar jag Xanor så jag slipper ångesten och illamåendet och kan sova bättre.

Min farsa är också sjuk. Han tar Alvedon men inte jag för jag låter kroppen sköta sitt. Krävs det hetta för att bekämpa det dåliga så...

Morsan är på sjukhus för hon fick ont... igår tror jag. Hon gick till husläkaren som skickade vidare henne till akuten. Klockan 3 natten till idag opererades hon för blindtarmsinflammation... om jag fattade det rätt. Min morsa lät lite groggy när jag pratade med henne på telefon. Hon pratade om någon tumör också...

Vi får se hur det blir när hon kommer hem... när det nu blir. De tänkte skicka hem henne idag men eftersom någon idiot gav henne morfin som hon inte tål så spyr hon jämt. Jag frågade om hon kunde dricka något i alla fall men hon sa nej. Skälvklart frågade jag då om hon fick dropp. Samma svar där: nej. Herregud, är inte vätska viktigt längre kan man ju undra? Jag sa till henne att prata med någon där på en gång.

Jag hoppas morsan mår bättre snart. Frågan är bara om jag kommer vara här eller hemma hos mig när hon kommer hem. Jag har ju kräkfobi och pallar absolut inte med varken ljud eller lukt av spyor. Usch! Det låter kanske okänsligt men jag har ju mina problem... och det räcker nog med att en person kräks och inte två.

Är hemma i Sverige. Mår inte alls bra. Ångest, illamående, förstoppning, snö, kyla... och så måste jag kanske köpa en ny dator. Min netbook har en död pixel också. Irriterande men jag får stå ut med det.

Jag vet inte ens vad en ny stationär dator kostar... 15000? 20000? Jag spelar ju mycket spel och pysslar med foton och videor på bland annat mina fåglar så jag behöver en kraftfull dator. Blä, då får jag käka billig mat och inte köpa något onödigt alls... kanske sälja grejer också om Mårten kan hjälpa mig...

Allt är bara skit... Jag var tvungen att ta Xanor idag fast jag bara är hemma för jag har så mycket ångest och det där datorstrulet gör inte saken bättre. Nu ska jag se på TV så jag slipper tänka på jobbiga saker. Jag har inte ens lust att spela spel på min netbook. Alltså, den fungerar ju... men en 10 tums skärm är inte så kul att stirra på i flera timmar. Den är dessutom ganska seg och blir varm snabbt.

Nu är vi i Malmö... usch.

Nu är vi i Danmark.