Nu är morsan hemma igen och hela sjuklingsfamiljen är samlad. Både farsan och jag har hög feber och jag är dunderförkyld. Det är förmodligen den kraftigaste förkylningen jag haft på... eh... kanske någonsin.

Morsan verkar må bra efter operationen och det är skönt att slippa se henne dubbelvikt av smärta. Bara hon inte... eller farsan börjar spy för då måste jag hem till mig. Hade jag vetat att mina päron var sjuka hade jag kunnat stanna hos mig ett tag... trots att det är kallt i min lägenhet och att jag inte har internet där. Jag har mobilt bredband i mobilen och skulle väl kunna flytta över simkortet till en... vad fan heter det... äh, en grej man stoppar i USB-uttaget och på så sätt kan surfa.

Nej... vi får se hur alla mår framöver. Bättre förhoppningsvis. Nu ska jag ta den bästa medicinen mot nästan allt: sömn.