Livet är som vanligt... skit. Jag har 38,1 graders feber och jag fryser vilket säkert betyder att febern fortfarande stiger. Febern stör mig inte ett dugg. Det mest irriterande är snoret som aldrig slutar rinna. Jag har tagit nässpray och spansk "dundermedicin" och självklart Echinagard. Innan jag lägger mig tar jag Xanor så jag slipper ångesten och illamåendet och kan sova bättre.

Min farsa är också sjuk. Han tar Alvedon men inte jag för jag låter kroppen sköta sitt. Krävs det hetta för att bekämpa det dåliga så...

Morsan är på sjukhus för hon fick ont... igår tror jag. Hon gick till husläkaren som skickade vidare henne till akuten. Klockan 3 natten till idag opererades hon för blindtarmsinflammation... om jag fattade det rätt. Min morsa lät lite groggy när jag pratade med henne på telefon. Hon pratade om någon tumör också...

Vi får se hur det blir när hon kommer hem... när det nu blir. De tänkte skicka hem henne idag men eftersom någon idiot gav henne morfin som hon inte tål så spyr hon jämt. Jag frågade om hon kunde dricka något i alla fall men hon sa nej. Skälvklart frågade jag då om hon fick dropp. Samma svar där: nej. Herregud, är inte vätska viktigt längre kan man ju undra? Jag sa till henne att prata med någon där på en gång.

Jag hoppas morsan mår bättre snart. Frågan är bara om jag kommer vara här eller hemma hos mig när hon kommer hem. Jag har ju kräkfobi och pallar absolut inte med varken ljud eller lukt av spyor. Usch! Det låter kanske okänsligt men jag har ju mina problem... och det räcker nog med att en person kräks och inte två.