Min farsa dog imorse, ungefär vid samma tid som jag gick och lade mig. Jag känner ingen speciell sorg utan mer att nu slipper han ha ont i alla fall. Det som gör mig ledsen är att min morsa väljer sina vänner över mig. Jag pratade med henne i telefon och först berättade hon om farsan. Jag sa att jag kunde packa ihop lite saker och komma dit imorgon eftersom Mårten kan skjutsa mig då. Morsan lät kanske tacksam för stödet men sedan började hon prata om att hon vill bjuda dit sina väninnor och liknande. Jag sa att självklart kan hon göra det. "Ja, men förut tyckte du inte om det", sa hon. Nej, det är väl inte världens lättaste när man har panikångest och social fobi men nu är det ju en speciell situation så jag sa att det inte var några problem. "Men längre fram i tiden vill jag kunna bjuda över vänner när jag vill", sa hon. "Okej", sa jag. "Skit i det då, jag stannar hemma", sa jag och lade på luren. Om morsan tycker att jag är ett hinder så kan jag hålla mig undan så kan hon umgås med sina vänninor eftersom hon tydligen tycker att de är mer värda än vad jag är. Tack morsan för att du får mig att känna mig oönskad.

Skit samma... nu ska jag träna.