Nej, jag sover fortfarande inte. Jag har ångest och är deppig. Känner mig lite... sårad tror jag. Hos mina päron, när teamet väl anlände och hjälpte farsan upp på övervåningen så sa han till dem att han var så tacksam för all hjälp de ger honom. Fick Mårten och jag något tack för allt vi gjorde? Nope, inte ett enda ord. Jag mådde skitdåligt men ville ändå se till att både morsan och farsan mådde bra. Jag får väl hålla mig undan istället. Tänka på att jag också ska må bra. Vara mer ego. Jag ska bli lika känslokall som alla andra lagom-Svenssons. Joder... no me gusta esta puta vida.

Jag ska fortsätta med det jag gjort senaste timmen: klippa kluvna hårtoppar. Och nej, det är inte för att vara fin. Det är mer praktiskt... ju fler fucked up hair som jag klipper, desto lättare blir det att borsta håret. Dessutom är det lite terapeutiskt... för jag har ju ingen trädgård att pyssla om när jag bor i lägenhet.