De flesta säger väl "god morgon" vid den här tiden. Jag säger "god natt". Jag har suttit uppe och spelat spel hela natten för ångesten var hemsk och jag mådde illa också. Tror du jag tänkte på att ta mer Xanor? Nä. Det blev inte bättre heller då jag chattade med killen från nattklubben. Nja, chattade och chattade... jag försökte slingra mig ur samtalet. Han ville ringa mig... mitt i natten. Det känns jättejobbigt för jag kan ju inte prata i telefon och inte träffa någon okänd heller och samtidigt är det superkrångligt att jämt hitta på orsaker till varför man inte kan... för man kan ju aldrig säga sanningen. Jag trodde att han bara ville vara vänner på nätet, snacka där och kanske säga hej om man råkade träffa på varandra ute någonstans. Öh... nej, det är nog bara som jag ville att det skulle vara. Han är ju en kille... och de flesta killar vill ju samma sak. Det kommer bara sluta på två sätt: antingen att han tjatar ihjäl sig och sedan ger upp eller att han blir sur.

Jösses, vilka situationer man hamnar i. Jag vet inte om jag är för snäll eller för mesig. Jag menar, vad skulle jag ha sagt? Att jag hade pojkvän? Jag gillar inte att ljuga för börjar man ljuga om en sak så byggs det på med andra lögner och till slut kan man inte hålla reda på dem. Dessutom känns det extremt fel för mig att ljuga. Jag kan ljuga om det verkligen behövs... men jag hatar det.