Det är dags att lägga sig nu tror jag. Man vet aldrig om jobbarna börjar väsnas tidigt imorgon. En av mina grannar har dött och de håller på att sanera hela lägenheten.

Apropå hälsa så var Mårten och jag på mässa igår (Allt för hälsan). Det var ganska intressant... men inte så mycket gratisprylar att plocka på sig. En sak jag störde mig på var att de vid flera montrar hade godis av riktigt socker. Usch, på vilket sätt ska det vara bra liksom? Nästa gång jag går på mässa tänker jag ha på mig platåskor för folk är så jävla buffliga, speciellt kring provsmakningarna. Jag tyckte synd om en tjej som satt i rullstol, inte enbart för att hon satt i rullstol utan för att hon var tvungen att möta så kalla och otrevliga människor. Hon hade nämligen provsmakat lite nyttiga chokladkakor och skulle vidare till nästa monter. Då råkade hon stöta till en kvinna som stod och pratade med en försäljare. Kvinnan sa: "Ursäkta, men jag står faktiskt här". Jag tyckte det var taskigt sagt och det var även sättet hon sa det på... det var så nedlåtande. Hon hade tydligen ingen förståelse alls för att en rullstol inte har någon servostyrning precis.

Mårten och jag gjorde lite olika test. Vi kollade våra lungor. Mina lungor fungerar bättre än jag trodde för jag fick över 100% på testets olika delar. Mitt BMI är på 18,1 vilket är för lågt. Men för en gångs skull så fick jag höra att det ändå inte gör något så länge man mår bra. Något annat jag även tog reda på är min puls i förhållande till blodtrycket. Jag har en mätare hemma och brukar kolla trycket då och då. Jag har oftast bra över- och undertryck men min vilopuls är aldrig under 85. Jo, vänta... de senaste gångerna när jag mått dåligt och haft ångest så har jag testat mig bara för skojs skull. Jag har upptäckt att då har jag en låg puls, runt 60 (i början i alla fall... för när den riktiga ångesten sätter in så har jag en puls på ca 120). Jag ska försöka komma ihåg att testa trycket fler gånger när jag inte mår bra så kan jag dela med mig av resultaten. Nåväl, en kvinna på mässan förklarade att alla har olika vilopuls och en del har bara helt enkelt högre. Jag menar, jag tränar fem gånger i veckan hemma (motionscykel, sit-ups, aerobics) och ändå har jag hög vilopuls. Jag ska dock träna mer med min Wii Fit. Då blir det varierad träning. Som exempel så kan jag ju säga att 5 minuters jogging med Wii inte var så enkelt som jag trodde. Efteråt kändes mina vader som gelé, jag kunde knappt stå. *ha, ha*.

Nej, nu är jag för trött för att skriva mer. Natti natti!

Och det tredje avsnittet var okej.

Jag ska se på TV om 2 minuter... får nog ta och skriva senare istället. Jag måste hinna värma en Gorby's men det tar ju bara 1 minut så det är lugnt. Jaha, nu börjar programmet på SVT1. Kunde de inte ha hittat en Jekyll som var mer tilldragande? Hm... han ser ju inte bra ut och inte är han läskig heller. Nåväl, man får väl hoppas att handlingen är bättre. Första avsnittet var sådär, det andra bättre...

Idag såg jag en kändis... typ. Mina föräldrar, Mårten och jag var vid Täby galopp för att kolla in en loppis och ett par hästtävlingar. Det var väl måttligt kul... det enda fina jag hittade var en glasskulptur i form av en fågel. På väg tillbaka till bilen så gick det några människor framför oss som jag lade märke till eftersom de var lite finare klädda än de andra besökarna. Det var en äldre herre, fyra tonåringar och en kvinna. När de kom fram till sin bil och hon vände sig om så upptäckte jag att det var Carolina Gynning. Hon ser så lång ut på TV men inte IRL... fast när jag kollar runt på nätet nu så ser jag att hon bara är 2 cm längre än mig. Jaha, där ser man...

Det hade varit kul att få ta en bild eller så men jag respekterar alltid folks privatliv. Hade jag varit kändis skulle inte jag vilja att det kom fram en massa människor och bad om autograf eller bilder när jag var ute som privatperson. Är det i ett officiellt sammanhang så är det skillnad... Men alla är väl olika. Jag har haft flera tillfällen att "störa" kändisar men jag tycker det känns fel. Jag menar, jag kan ge ett par exempel när jag sett kändisar och jag är rätt så säker på att de inte ville bli störda av någon då.

* Jan-Ove Waldner i sporthallen
* Jerry Williams i en mataffär
* Björn Borg i ett café
* Kattis Ahlström i en biograf
* Brynolf Wendt på en gata på söder, förmodligen på väg hem då han hade en matkasse i handen
* Ebba von Sydow i en klädaffär
* Marie Plosjö på en nattklubb

Ibland känns det som att det finns en mening med allt. Nåväl, kanske inte allt. Men idag t.ex. så vaknade jag strax före 8 (vilket är tidigare än jag brukar vakna). Precis när jag klev upp ur sängen började någon granne borra. Det var ju tur att jag vaknade innan oväsendet för ingen mår nog bra av att ryckas upp ur sömnen. Varför måste folk väsnas så tidigt? De håller fortfarande på... Jag får väl ta på mig mina hörselskydd snart som jag fortfarande har kvar sedan renoveringen.

Hehe, bara för att jag skrev så så blev det tyst. Då kan jag passa på att äta frukost i lugn och ro. Jag är ingen frukostmänniska men jag brukar lyckas klämma ner en liten fruktyoghurt. Idag blir det en med smak av blåbär.

Just det... i lördags skrev jag om olika orsaker till varför jag inte mådde bra. Egentligen så finns det en till: I ett helt år har jag inte kunnat se på bilder eller film via datorn till TVn. Jag fattar inte vad det är för kasst grafikkort de slängt in i min dator (fast det ser tjusigt ut med DVI, S-video och HDMI-utgång). Jag fick alltså över bilden till TV men den var ihoptryckt och det gick inte att ändra i Nvidias värdelösa mjukvara. Inte vad jag kunde hitta i alla fall... och det enda jag ville ha var ett svar; antingen att det inte gick eller hur man skulle göra för att få det att fungera. Jag har oftast haft Nvidia i mina datorer och det har aldrig varit något problem att ändra storlek på bilden i höjdled, sidled o.s.v.

Mårten hjälpte mig att ringa till folk (tack och lov för världens snällaste Mårten). Till en början så väntade vi snällt på svar. Men eftersom inget hände så fick Mårten varje gång prata med en högre chef. En av de lägre cheferna erbjöd mig 600 kr som ersättning. Men vad fan! Jag var inte ute efter pengar, jag ville kunna se på bilder och film! Till slut sa typ den högsta chefen att jag kunde få ett nytt grafikkort. Jag fick välja ut ett själv och sedan skickade de det till mig. Men hela jävla processen har tagit ett år! Jag har inte installerat grafikkortet än för det var sådant strul med TVn. Jag har aldrig sett en fetare fläkt på ett grafikkort... och då menar jag verkligen fet... som i tjock. Den är säkert 4, kanske 5 cm. Jag har aldrig öppnat upp den här datorn jag har nu så jag har faktiskt ingen aning om kortet får plats. Men i värsta fall får jag ta ut TV-kortet för jag tittar nästan aldrig på TV i datorn.

Igår mådde jag inte alls bra. Jag har inte mått så dåligt sedan... nej, jag minns inte ens när. Det var flera saker som var jobbiga och till slut blev det bara för mycket.

Orsak 1: Jag har haft strul med TV-apparater jättelänge. Det började med att min gamla "tjock-TV" började tjuta enormt högt. Då frågade jag mina föräldrar om jag kunde få en ny TV för det kostar ju en hel del att laga. Det gick bra. Mårten fick min gamla TV (tydligen har jag någon Supermanhörsel för ingen hörde tjutet lika mycket som jag) och jag valde ut en ny "tjock-TV" för det här med LCD och plasma var fortfarande lite halvnytt.

Efter ett tag upptäckte jag att bilden ibland såg ut att vara grönblåaktig på vissa delar av TVn. Dessutom fanns det en repa trots att det skulle vara en helt ny TV. Vi lämnade tillbaka den och fick en ny. Men även på den nya TVn så blev det knas med färgerna. Vi skickade in den på reparation... fick tillbaka den... med samma fel. Teknikerna föreslog att jag skulle ta bort allt magnetiskt i närheten. Ingenting hjälpte. Inte var de särskilt trevliga heller när vi sa att det måste vara fel på själva TVn. De sa faktiskt ordagrant: "Ni kan skicka in den på service igen om ni vill men vi kommer fortfarande inte hitta något fel och det kommer bara kosta er pengar". Då vände vi oss direkt till tillverkaren och de sa att vi kunde skicka in TVn till deras egna verkstad (inte återförsäljarens som vi gjort tidigare). Vad hände då? Jo, de upptäckte direkt att det var fel! Men då var vi så pass irriterade att vi lyckades häva köpet ändå och jag fick tillbaka min gamla TV från Mårten och vi skickade även in den på service och sedan tjöt den inte mer.

Min gamla TV höll ett bra tag i alla fall... tills den dog i år i juni. Då bestämde jag och mina föräldrar oss för att skaffa mig en LCD-TV. Jag väntade ett par månader på den för att jag ville ha en bra modell som var helt ny. Sedan när jag fick den verkade allt bra. Men efter mindre än 2 månader så upptäckte jag en död pixel (på en TV som de sagt att det är nästan omöjligt att det händer). Jag var tvungen att skicka in TVn på reparation för stället där jag köpte den byter bara varan inom de två första veckorna.

Mårten hjälpte mig att ringa serviceverkstaden för att hålla koll på hur det gick med reparationen. Ja, tydligen fixar folk döda pixlar nu genom att byta ut hela panelen... Jag tycker det låter dyrt men vad vet jag. Först sa de att det bara skulle ta någon dag. Sedan fick vi veta att panelen var restnoterad men förmodligen skulle komma in efter en vecka. Vi ringde senare igen och då sa de att eftersom stället vi köpt TVn ifrån i sin tur inte köpt från Sony i Sverige så skulle panelen bara kunna fixas TIDIGAST i slutet av OKTOBER!!! Mårten ringde genast återförsäljaren och pratade med dem. De hörde via sin "reklamationsavdelning" av sig till serviceverkstaden och fick svaret att det skulle ta en vecka. Men då pratade de bara med någon i kundtjänst. Mårten hade lyckats prata med en tekniker som var mer insatt i problemet. Så det blev en jävla massa ringande hit och dit (jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan Mårten).

Till slut så fick även återförsäljaren svaret att det skulle ta lång tid, kanske även till november. Jag fick alltså en ny TV som Mårten och jag hämtade i förrgår. Jättebra, eller hur? Det trodde jag också ända tills jag satte mig i soffan igår för att ställa in kanalerna. Då upptäckte jag att hela TVn var sned. Mårten ringde Sony och de sa att det troligen var fel på stativet. Så det blev ännu mer ringande till återförsäljaren för att fråga om vi kunde byta det nya stativet med det gamla (för det hade jag inte haft något problem med). De skulle höra av sig senare... men klockan bara gick och gick och inget hände. Då bröt jag bara ihop... jag kunde inte titta på en sned TV för det var enormt störande och så tjöt mina element hela tiden så jag fick ont i huvudet... och då kommer vi alltså till...

Orsak 2: För flera veckor sedan upptäckte jag ett högfrekvent ljud. Jag trodde att det kanske kom från någon av mina elektriska apparater. Men sedan upptäckte jag att det var elementet! Vi ringde fastighetsskötarna, två stycken kom in och kände på elementet och sa "men det är ju varmt". Åh, det är ju inte det som är felet! De verkade inte veta alls vad de gjorde... jag tror till och med att en av dem förstörde elementet i köket. Bakom termostaten sitter nämligen en typ av pigg eller vad man ska kalla det som när man trycker in den så ska den sedan åka ut automatiskt. Det gör den inte längre... bara på de andra elementen.

Någon dag senare hörde jag fortfarande tjutandet... fast mycket högre. Varför då undrar du kanske? Jo, för att nu tjöt inte bara ett element utan två! Så vi ringde felanmälan igen. En vecka gick och ingen hörde av sig. Vi ringde åter igen och fick veta att tydligen hade den förra tanten i kundtjänst inte hört av sig till fastighetsskötarna. Dessutom hörde vi att det bara fanns en snubbe som var expert på element. Jaha, men de två som var uppe hos mig förut då? Men vem vet... kommunikationen mellan felanmälan och fastighetsskötarna kanske inte fungerar så bra... de kanske bara trodde att jag inte hade någon värme.

I alla fall... elementexpertfastighetsskötaren hörde till slut av sig och sa en dag och tid då han kunde komma. Mårten åkte hit för att hjälpa mig (jag mår inte bra när det ränner omkring en massa främmande människor i min lägenhet och har jag någon hos mig så behöver jag inte ta lika mycket Xanor). Vi satt och väntade... och väntade... och väntade. 10 minuter innan hans arbetsdag var över så ringde han och sa att han inte kunde komma för det var en läcka någon annanstans som han var tvungen att fixa. Kul...

Då var det väl bara att boka en ny tid... men nej, han skulle på semester i en vecka men vi kunde ringa honom efter det. Jävla skit! Så nästa tisdag ska vi försöka få tag i honom och fixa en ny tid. Jag blir knäpp snart alltså för det här tjutandet från elementen går inte att göra något åt. Det blir ingen skillnad oavsett åt vilket håll jag vrider termostaten.

Nå, nu till "the conclusion" varför jag mådde dåligt igår. Jag satt på golvet framför min sneda TV och tänkte på allt jag gått igenom med TV-strul och samtidigt hörde jag det högfrekventa och höga tjutandet från elementen och tårarna började bara rinna. Jag ringde Mårten för jag behövde någon att prata med och han satte sig genast i bilen och körde till återförsäljaren och fick lyckligtvis med sig mitt gamla TV-stativ. Men då blev det stressigt för han var tvungen att lämna tillbaka något av stativen för allt gällande den förra TVn skulle returneras på måndag. Butiken har stängt på söndagar och jag kunde inte ta Xanor igen på lördagen och mina föräldrar kunde inte åka själva för det var så mycket som skulle förklaras o.s.v. Det var på sekunden att Mårten inte hann lämna tillbaka stativet... men det gick tack och lov bra. Efteråt köpte Mårten med sig mat till oss båda. Jag hade inte ätit eller druckit på hela dagen så det var snällt av honom.

När Mårten hade åkt hemåt så satte jag mig ner och kopplade av. Det var då helvetet började. Först kom ett svagt illamående. Det förstärktes gradvis och sedan kom ångesten och miljontals andra känslor. Jag mådde så dåligt att jag knappt kunde röra mig. Jag låg skakandes på golvet men lyckades nå min mobil så att jag kunde ringa mamma. Även fast jag inte fick fram så många ord så kändes det en aning tryggare att höra hennes röst. Senare när jag mådde lite bättre så ringde även Mårten. Jag minns inte riktigt vad som hände... men min morsa ringde tydligen Mårten någon gång också och berättade hur jag mådde. Efter ett par Xanor kände jag mig någorlunda bra och kunde lägga mig och sova.

Jag vaknade nyss och kände bara att jag behövde skriva av mig. Hoppas det inte blev allt för rörigt... men det är faktiskt så det känns när allt verkar gå fel. Nu ska jag äta lite frukost och... tja, jag vet inte riktigt vad jag ska göra sen. Ta det lugnt antar jag för jag känner mig alldeles kraftlös.

Precis när man börjar komma ur sin deppighet en aning så händer något nytt som drar ner en. Idag upptäckte jag att min TV har en död pixel. Mårten ska hjälpa mig att ringa imorgon så får vi se om jag får en ny eller om de kan laga den... vilket jag tvivlar på.

Fast, det finns ju en del solglimtar i livet ändå. Idag fick jag en biobiljett med posten. För ett par dagar sedan fick jag ett presentkort på 200 kr som jag kan köpa växter för. Jag vann också biljetter till en konsert... som Mårten och jag var på för ett tag sedan. Det var inte så många där så vi stod längst fram och njöt av bra musik och jag fick en high five från Lazee. *he, he*.

Det känns som att det mesta strular idag. En icke original handsfree till min sladdlösa telefon ville inte fungera ordentligt tidigare idag. Jag får väl köpa en äkta istället... även fast den är dubbelt så dyr. Sedan var det någon som försökte återställa lösenordet till en av mina hotmailadresser. Det är så irriterande. Men folk är ju blåsta... eller så beror det på att Hotmail krånglade till det förut med alla möjliga ändelser... typ hotmail.de eller hotmail.com.mx och så vidare. Därför tror säkert en del att de har min adress som slutar på hotmail.com. Äh, vem vet... knäppt är det i alla fall.

Jag känner mig deppig. Det är inget särskilt som har hänt... det är väl egentligen små saker bara. Mina fåglar sover i lampan just nu. De har alltså lämnat boet och äggen. Jag höll upp alla 6 ägg mot en stark lampa och det fanns inget i dem tyvärr. Men Spike (hanen) har redan börjat uppvakta honan igen så de får en chans till i år att skaffa småttingar innan jag tar bort boet.

Igår var jag hos gynekologen. Det var inte alls kul. Det känns alltid som att alla läkare jag träffar inte förstår sig på mig och därför inte har någon empati. Det enda jag ville var att få p-piller... samma som jag har ätit i 7 år. Men så fort jag försökte förklara att jag inte klarar av att genomgå en undersökning så förändrades gynekologen till en jurist och snackade om ansvar hit och dit och att hon inte kände mig o.s.v. (det var bara andra gången jag träffade henne). Situationen blev till slut så obehaglig att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. Jag sa att jag kunde ta på mig ansvaret för att hon inte gör en undersökning för mitt liv är ändå skit. Då undrade hon förstås över hur jag mådde så jag förklarade hela mitt så kallade liv och efter det så blev hon lite snällare... men ändå...

Jag förstår att det är bra att undersöka sig. Men jag klarar inte av det. Min förra gynekolog var jättebra i början men senaste gången jag var där på undersökning så mådde jag hemskt dåligt efteråt. Det var nästan som att ha blivit våldtagen. Förresten så har jag inte varit med någon sedan 2001 så jag tycker det är onödigt att kolla efter problem. Det är min kropp, mitt ansvar och om jag inte vill gå med på undersökning får jag skylla mig själv... men jag måste ju få kunna göra det valet. Tyvärr är det inte riktigt så... och det är jävligt trist. Mårten är den bästa vän jag någonsin haft... han har lovat mig att kolla upp om det finns något man kan göra... skriva på något papper om att man tar allt ansvar själv eller något. Jag vet bara att jag inte orkar med att gå igenom allt igen.

Jag har säkert skrivit det massor av gånger men om du undrar varför jag äter p-piller så är det inte på grund av det som det egentligen är tänkt för utan: 1. Jag vet exakt när jag får mens. 2. Jag har nästan ingen magont. 3. Min vikt. Innan jag började med p-piller så hade jag aldrig vägt över 49 kg. Min förra gynekolog ville skriva ut Citodon till mig istället för p-piller. Hon tyckte alltså att jag skulle knapra 6 Citodon om dagen... utöver alla andra piller jag redan tar... skitbra...

Imorgon ska jag till mina föräldrar för jag har ingen lust att sitta hemma själv och deppa. Eller... det har jag egentligen... men jag vill inte bli mer deprimerad. Därför ska jag hjälpa dem med ett par saker, käka lunch och sedan åka till en loppis och förhoppningsvis hitta något kul. De hämtar mig klockan halv elva imorgon så jag borde nog gå och lägga mig. När jag ska iväg någonstans så brukar jag alltid stiga upp två timmar innan och ta Xanor. Då hinner de verka ordentligt.

Igår kikade jag in i fågelboet och såg minst 6 stycken ägg! Jag hoppas att det blir något av dem också. *hi, hi*.

Jag ska nog ta och diska lite nu. Jag stekte fisk igår och det luktar inte så fräscht i lägenheten. Apropå steka så är det något fel på min ugn. Jag gräddade en pizza för ett par dagar sedan och högra halvan av pizzan blev bränd men undertill var hela pizzan rå. Blä! Vi får väl se vad som händer... om ugnen ska lagas eller bytas ut. Den är ju ändå mer än 10 år gammal.

På lördag ska Mårten och jag in till stan... men det verkar bli skitväder. 12 grader, regn och nordvind... usch! Ska man verkligen behöva gå omkring med tjock tröja, mössa, vantar och halsduk?

Mårten och jag ska in till stan imorgon. Det är en massa aktiviteter på gång som vi tänkte kolla in (Go08). Som tur var såg Mårten i Metro att det kommer bli ett jäkligt stort vattenkrig i Gamla stan imorgon. Det hade varit kul att se, men jag vill inte få skitiga kläder eller bli dyngsur när det är så kallt ute. Så jag håller mig nog borta därifrån.

Igår ringde det på min dörr. Jag öppnade inte men tittade ut och såg att det var två tanter från någon kyrkoförsamling. Det är ofta sådana människor smyger omkring i mitt hus. Jag gillar dem inte... man hör aldrig hissdörren smälla igen när de kommer upp på ens våning, utan helt plötsligt ringer det bara på dörren. Jag vet inte om de kanske går runt och lyssnar för att höra ljud om folk är hemma eller inte. Förut brukade jag öppna dörren oavsett vem som ringde på och då såg alltid tanterna livrädda ut för mig... ser jag verkligen så skräckinjagande ut med mina 172 cm och svarta, långa hår? *ha, ha*. Ibland har jag lust att öppna dörren och retas bara för att se deras reaktion, typ säga att jag dyrkar djävulen eller något. Fast då skulle de kanske bara försöka kränga på mig ännu mer kyrkomaterial... Nej, usch. De där typerna är läskiga, en del brukar till och med skriva upp vilka som öppnar för dem, om de tar emot broschyrer och liknande och säkert även vilka som är otrevliga mot dem. Jag tycker det borde vara förbjudet att gå omkring som de gör.

Mina fåglar ska få ungar... hoppas jag i alla fall. För ett par dagar sedan började honan sova i boet. Hannen däremot sover fortfarande i taklampan på nätterna. Det är lite taskigt tycker jag. Mitt allra första fågelpar delade lika på alla uppgifter. Det var evigheter sedan jag hade små pippifåglar hemma så det ska bli kul. Inte så värst roligt med levande larver som man måste förvara i kylskåpet... men vad gör man inte för sina husdjur.

Jag har en ny TV som jag är nöjd med. Den ger ifrån sig väldigt mycket värme vilket kommer vara ett stort plus på vintern. Men nu när jag redan har +29,5 grader inne så är det ett minus. Haha... det lät ju sjukt! Något annat som är sjukt är min granne som bor nedanför mig. Han/hon är kedjerökare så jag kan inte ha balkongdörren öppen. Jag har testat att ha köksfönstret helt öppet men om det regnar så rinner det ner längs väggen. Därför har jag bara en liten springa öppen dygnet runt i köket. Jag vill ju inte heller att fåglarna ska flyga ut av misstag. Tidigare år har jag haft myggnät vid balkongdörren, men det går ju som sagt inte nu. Jag har kollat runt lite på portabla AC men de flesta låter så mycket. Det finns en modell som har 35 db som max ljudnivå... men den har ingen behållare som samlar upp fukt från luften... det leds bara ut med samma slang som varmluften. Jag får väl ta reda på hur mycket fukt det rör sig om... för det är nog inte så uppskattat av andra om det rinner vatten ner längs husväggen.

Imorgon ska jag bada (i badkaret alltså) och efteråt kommer mitt blöta hår att kyla mig i ett par timmar. Jag brukar alltid låta det självtorka. Det är det bästa sättet tycker jag. Jag äger inte ens en hårtork, har aldrig gjort det. Men jag funderar på att kanske köpa en locktång... bara den inte skadar håret för mycket. Mitt hår är nästan till midjan nu och eftersom det är så långt blir det även rakt. Jag ska byta hårfärg. Jag är trött på att se ut som tjejen från The Ring... inget mer svart hår för mig, nu ska jag bli brunett igen (som är min riktiga hårfärg).

Idag verkar det ha varit fint väder. Jag har inte varit ute men det var säkert varmt. Hoppas det är det nästa gång jag ska träffa Mårten också. Jag har bara haft kjol två gånger i år. Åtminstone ett par gånger skulle jag även vilja ha klänning. Senaste gången Mårten och jag var i stan så fick jag köpa knästrumpor på kvällen för det var så kallt. Jag letade efter ett par vanliga strumpbyxor men hittade bara knästrumpor för barn så jag gick omkring och såg ut som en skolflicka... typ. Min kropp är konstig. Jag vet inte vad det är, men helt plötsligt är alla jeans för korta. Jag måste lägga ner kanterna så mycket det går. Jag har en ny symaskin (min allra första) så jag hoppas att det inte blir för krångligt att fixa det. Sedan verkar det som att mina fötter krymper... eller så har jag köpt för stora skor i ett antal år. Jag har nu flera par skor som är i storlek 36. Nåväl, då är det ännu lättare att hitta roliga barnskor. "Vuxenskor" är oftast så enormt tråkiga.

Om du undrar hur jag mår så är svaret: sådär. Det är väl varken bra eller dåligt. Jag har problem att andas igen när jag sover. Jag försöker att inte ligga på mage längre för det är oftast då jag inte får luft. Men samtidigt så har jag alltid sovit som bäst på mage... och det är ju rätt svårt att styra sådant när man sover. Obehagligt är det i alla fall. Det känns som att kroppen inte orkar ta ett andetag i den position jag ligger, men kroppen orkar inte heller ändra position. Det känns som att jag är helt låst. Det krävs en enorm ansträngning för att jag ska flytta mig och dra in luft i lungorna (det är alltid då jag vaknar). Det skulle inte förvåna mig om det beror på mina halsmandlar, körtlar eller vad fan de kallas. De senaste åren så tycker jag att de oftast har varit svullna. Igår när jag skulle sova var det jobbigt att andas även när jag låg på rygg... fast det kan nog bero på värmen också. Jag får väl ha en skål med vatten och en liten trasa att badda mig med så kanske det känns bättre.

Jag har just kommit hem. Kände bara att jag ville få ner ett par rader om hur konstiga människor det finns.

Mårten och jag firade midsommarafton tillsammans idag... ja, fast det blir ju igår eftersom klockan är efter midnatt. Vi tog det rätt lugnt, var självklart och kollade på midsommarfirande precis som de flesta andra. Sedan åkte vi runt till olika affärer. På kvällen var vi ett par timmar i Maxi Ica Stormarknad i Nacka... förmodligen den enda butik som hade öppet till 22 på midsommarafton. Jag hittade en del kläder till löjligt låga rea-priser. Jag är ganska smal så ibland köper jag barnkläder. En topp för 59 kronor... det passar min plånbok perfekt. *ha, ha*.

Senare på kvällen var vi inne i stan som vi nästan alltid brukar vara. Det är kul att gå omkring och se alla människor. Ja, jag har social fobi... men min fobi yttrar sig nog mest när jag står i fokus, typ när man ska hålla föredrag, prata med främmande människor och liknande. Att bara smälta in i folkmängden och vara anonym är rätt skönt. I alla fall... helt plötsligt hörde vi massor av jublande människor, folk som tutade med bilar o.s.v. Det var turkarna som var minst sagt glada över segern mot Kroatien. De höll på i flera timmar och firade. Jag och Mårten gick upp på Mäster Samuelsgatan och fotade från bron ner mot Sergels torg och fontänen. Jag stod även på bron ovanför Hamngatan och fotograferade. Jag märkte att det stod en aning lättklädda tjejer på hörnet som pratade med olika män, så jag tittade upp på gatuskylten... och där fann jag förklaringen: Malmskillnadsgatan. Helt sjukt... det har ju inte stått något i media eller så om det på evigheter så jag trodde att det var helt utdött. Äckligt... och framförallt synd om de kvinnor vars män åker eller går dit.

Vad jag inte visste var att kvällen skulle bli ännu knäppare. På väg hem upptäckte Mårten och jag nämligen att vi var förföljda. En bil körde efter oss hela tiden. För att vara helt säkra så körde vi två varv i en rondell... och visst, bilen hängde på. Jag hann se att det var en äcklig, gammal gubbe som körde. Det är ju vidrigt, han måste ha spanat in mig när jag stod och fotade på någon av broarna. Vi körde omkring ganska länge men vi kunde inte skaka av oss honom. Till slut sa jag till Mårten att vi skulle åka till polisstationen. Då kunde ju bara ett av följande ske: 1. Gubben bli avskräckt och åka iväg... eller: 2. Polisen hjälpa oss att bli av med gubben. Tack och lov så blev det nr 1. Så fort han såg ordet Polis så drog han. Vi kollade ändå väldigt noga att han inte följde efter oss när Mårten sen körde hem mig.

Jag kände mig konstigt nog inte alls rädd. Jag blev mest arg över att någon kan vara så helt sjuk i huvudet.

På lördag blir det fullt upp. Vi ska iväg på en marknad, sedan hem och käka lite osv. På kvällen ska Mårten och jag till "Where The Action Is" och se bland annat Foo Fighters och Queens Of The Stone Age. Mårten vann biljetter dit... ingen av oss skulle nog ha råd med de 860 spänn (per biljett) det kostar. Det ska i alla fall bli jättekul att lyssna på lite schysst musik.

Det kommer gå åt en hel del Xanor de närmaste dagarna. Imorgon ska Mårten och jag ut och härja igen. Vi ska bl.a. köpa en symaskin. Jag ska alltså få den av mina föräldrar men det är bäst att jag väljer en jag vill ha, en superenkel nybörjarsymaskin. På kvällen ska vi på ett event igen... det var åldersgräns den här gången så vi får väl se om det är av någon särskild orsak de har det. Jag har aldrig varit i den där butiken, de ska tydligen ha en massa märkeskläder och sånt... men man vet inte, det kanske finns något halvbilligt att köpa. *ha, ha*.

På tisdag kommer det folk och inspekterar min lägenhet. De ska spränga i området och kollar därför både innan och efter och åtgärdar eventuella problem som uppstått på grund av dem. För ett par år sedan sprängde de på ett annat ställe nära mig och då fick jag en spricka i glaset i min balkongdörr. Inte speciellt kul... särskilt när man har fåglar som flyger fritt.

Jag kan inte slita mig från datorn ikväll... jag vet inte varför. Jag har väl för mycket som jag sitter och funderar på. Om alla tankar i mitt huvud skulle göras om till en dokusåpa så skulle det bli en evighetsserie. Just nu tänker jag till exempel på en sak som jag upptäckte igår. Jag såg en affisch på stan om en konsert på Berns med bl.a. Lazee. Jag kunde inte placera namnet riktigt så när jag kom hem kollade jag upp det på nätet och upptäckte att det är ju han som har den urbra låten "Rock away". Jag gick in på hans MySpace-sida och såg av en slump att han ska uppträda i Östersund den 13:e juni... samma dag och nästan exakt samma tid som han ska vara på Berns i Stockholm. Hur går det ihop? Mårten ringde upp till Östersund och där har de fixat allt, bokat hotell osv. Och det i Stockholm verkar också seriöst eftersom man kan köpa biljetter på Ticnet. Synd om fansen i någon av städerna... det blir verkligen en fredag den 13:e för dem.