Dags att köpa lite lunch. Ja, du läste rätt. Jag var hos tandläkaren idag och fick en ny tandblekningsskena då den förra inte satt så bra. Mårten och jag ska handla fler grejer till resan. Jag ska bl.a. köpa burkar med barnmat. Det är lagom små portioner, kostar inte så mycket och de behöver inte hållas kylda.

Mårten har anlänt så vi ska snart hem till mig och kolla om jag har fått någon spännande post. Jag ska ge fåglarna lite sallad bara så att de blir glada.

Solsken idag också... härligt! Idag ska Mårten och jag på bio om jag minns rätt. Vi ska se en förhandsvisning av filmen The Karate Kid. Det är väl någon ny variant av den gamla filmen gissar jag... den här gången med Will Smiths son Jaden.

Nu är jag en nyans brunare än imorse. Trots att jag bara var ute i två timmar så syns det tydligt att jag fått färg. Coolt! Eller hett rättare sagt... kändes som att halva jag rann bort. Jag ska försöka komma ihåg att dricka mycket vatten ikväll.

Jag har alltid tyckt om att göra undersökningar på nätet. Men ibland undrar man hur de som konstruerar enkäterna tänker. Vad sägs om det här till exempel: "Hur många personer är det i ditt hushåll?". Som svarsalternativ kunde man välja "0". Jag känner mig lite osynlig ibland men jag visste inte att man kan räknas bort helt och hållet. *ha, ha*. Och om det är 0 personer i ett hushåll, är det verkligen ett hushåll då?

Imorse vaknade jag fem minuter innan alarmet satte igång. Jag har redan tränat och nu ska jag bara ta det lugnt... kanske sola lite om jag inte fryser för mycket. Ciao!

Tanken var att jag skulle lägga mig tidigt. Det gick ju bra... Jag har krånglat med datorer hela kvällen/natten. Jag försökte ladda upp en grej på Youtube men mina föräldrars internet är skit så det bröts hela tiden. Med min dator och mobila bredband skulle det ta mer än två timmar att ladda upp en film på ett par minuter. *suck*. Dessutom såg det konstigt ut på min dator när jag spelade upp filen i mediaplayer... ljudet och bilden var inte synkade. Men på mina föräldrars dator fungerade det hur bra som helst. Skumt.

Jag ska väl lägga mig nu. Fan, jag som hade planerat att stiga upp tidigt och träna. Det ska tydligen bli hyfsat väder också så jag hade tänkte sola lite... men nu kommer det säkert bli så att jag sover halva dagen. Skit... klockan är snart fyra. Det går ju inte att bara sova 4 timmar... Jo, jag tänker fan ställa alarmet på åtta.

Jag blir så sur på mig själv som inte bara struntade i datorerna. Men det är väl ett problem till som jag har... att inte kunna släppa saker och ting. Har jag väl satt igång med något så vill jag göra det färdigt. Jag är sån tyvärr... antingen gör jag något ordentligt eller så gör jag det inte alls.

Hm, istället för att sitta här och skriva så borde jag kanske sova. Fan! Allt känns botten...

Mårten är här snart så jag får väl göra mig i ordning. Just det, jag måste ta piller... har inte gjort det än.

Jag har tillbringat större delen av dagen framför TVn... förutom när jag badade förstås. Nu ska jag borsta tänderna och lägga mig. Imorgon kommer Mårten hit en stund på kvällen.

Jag mår inte så bra... vet inte varför. Jag har redan gympat och innan dess slängde jag in ett par jeans i tvättmaskinen. Nu ska jag bara kolla på TV och ta det lugnt så går kanske illamåendet över...

Glömde visst skriva om kungligheterna. De såg man knappt till. Vi stod vid Strandvägen och de åkte förbi i en jävla fart. Dessutom satt Victora på fel sida mot vad som stod i infobladet. Jag fick bara en vettig bild på dem båda... sen ett par bilder på Daniel. Det är något med honom som jag inte gillar. Han känns inte äkta. Tittar man på Victoria så utstrålar hon värme, känslor och omtanke. Daniel känns... fel. Hans blick är som is och... jag vet inte. Jag får kalla kårar längs ryggraden när jag ser honom. Jag hoppas ändå självklart att de lever lyckliga i alla sina dagar. Hm, det lät som ett utdrag ur en saga. Men ärligt talat så önskar jag dem allt väl. Alla förtjänar att få uppleva kärlek...

Usch, nu började jag tänka på mitt icke-existerande kärleksliv. Fast när man har de problem jag har så kommer tyvärr allt sånt i andra hand... eller rättare sagt inte alls. Ofta känns det som att ångesten äter upp allt... precis som Pacman. Äh, nu tappade jag tråden. Jag pratar med Mårten i telefon samtidigt. Kanske ska sluta skriva nu...

Jag är sur och irriterad. Jag loggade in via mina föräldrars dator och skrev ett långt inlägg här i dagboken. Sedan försvann internet helt plötsligt och jag orkade inte vänta så jag använder min dator nu. Men jag har ingen lust att skriva ner allt igen. Kan ju bara återge det i korthet: Det var inga problem alls med trafik inne i stan och vi hittade en p-plats direkt på Linnégatan. I början var jag på ganska bra humör. Det var inte särskilt varmt ute men det regnade i alla fall inte. På väg mot Kungsträdgården frågade vi olika poliser om olika saker som t.ex. var det var bäst att stå, var det var avspärrat och när de stängde av vissa passager, broar och liknande (även för gående alltså). En del poliser var jättetrevliga, andra borde skämmas.

När jag går bland folk försöker jag alltid vara trevlig och vika undan så att man inte springer in i någon. Men andra människor sket fullständigt i det och bara gick fram som jävla bulldozers och knuffades. Jag gjorde inget tillbaka för jag tycker att karma fungerar ganska bra ändå. Men när någon trampade på mina hälar hela tiden fick jag nog, stannade till ett tag och gick sedan efter personen och gav igen med samma mynt. Då var jag redan på uselt humör så när Mårten och jag stannade till för att vila lite och en ung tjej och kille ställde sig precis bredvid oss och började bolma på sina jävla cigaretter så kändes det som att jag skulle explodera av ilska. Jag kan vara smått elak om jag drivs till det, men aldrig mer än så. Därför vände jag mig rakt mot det unga paret och började fota dem. De kunde ju inte veta om jag fotograferade dem eller något motiv bakom, men det fungerade i alla fall för de gick därifrån direkt.

Folk får väl tycka att jag är elak men jag klarar faktiskt inte av hur mycket skit som helst.

Så fort jag har gjort mig i ordning så ska vi iväg in till stan. Jag vet att alla avråder en från att åka bil... men vi tänkte försöka parkera lite i utkanten av city och gå in mot centrum. Jag har ingen aning om vi ens kommer att se något av kortegen eller något annat kul. Men vi ger det en chans. Jag tar på mig mina platåskor så att jag blir över 180 cm lång (jättebra när man ska trängas bland tusentals människor). Jag har tagit Xanor och det enda jag kommer ha med mig idag är Lypsyl och kameran som jag kommer ha fast åtspänd runt handleden. Jag tar alltså ingen plånbok, mobil eller annat värdefullt.

Eftersom jag inte har mobilen med mig kan jag inte skriva här i dagboken. Men jag skriver om dagens händelser antingen senare idag när jag kommit hem eller imorgon. Jag är egentligen inte särskilt intresserad av kungligheter och liknande, jag tycker bara det är kul att det händer något i stan överhuvudtaget. Stockholm är en så jävla död stad i vanliga fall.

Jag hatar att må som jag gör. Mårten och jag var ute på ett ställe idag. När Mårten hämtade vatten kom det fram en jättetrevlig kille till mig och började prata om allt möjligt. Han hade precis sådan humor som jag gillar och han verkade riktigt cool. Han ville ta mitt nummer för han och ett par vänner ska se på det där kungliga spektaklet imorgon och undrade om jag ville följa med. De har tydligen tittat ut en plats där de ska vara. Tack vare min förbannade ångest och social fobi så tog jag hans nummer istället... men kommer jag ringa? Nej. Jag vill, men jag kan inte. Jag var alltså inte attraherad av honom, men under den stunden vi pratade så kände jag att han är precis en sådan person som jag skulle vilja ha som vän. Så en kväll som ändå var förvånansvärt lugn, behaglig och lagom glädjefylld slutade med skit bara för att jag har mina jävla problem.

Mårten och jag såg ett par halvkändisar... det känns fel att kalla dem B-kändisar. Jesper Blomqvist (som för övrigt spanade in mig lite, eller så trodde han bara att jag var någon annan). Jane Timglas såg jag till också. Apropå att tro att man är någon annan... när jag dansade så kom det fram en tjej och frågade var jag var ifrån. Korkad som jag var svarade jag: Sverige (många tror nämligen att jag är från något annat land eftersom jag har rytm när jag dansar). Då sa hon att hon hade blandat ihop mig med en annan vän. Sen frågade hon ändå var jag bor. När jag svarade så visade det sig att hon bor typ 4 km ifrån mig. Sen bad hon åter igen om ursäkt att hon misstagit sig och avslutade samtalet med att fråga om jag hade en trevlig kväll.

Jag tänkte inte så mycket mer på det... Stockholm är ju ändå inte så stort. Mårten däremot tyckte att det verkade lite skumt. Enligt honom frågar man inte var personen bor om man tror sig känna igen någon... man frågar självklart efter namnet eller liknande. Så Mårten tror att tjejen försökte ragga upp mig. Det vore i och för sig smickrande men jag föredrar muskulösa män.

Mårten och jag är i Häggvik. Vi ska se om de har några intressanta Herrejösses-priser. De har olika varor varje helg som de säljer till löjligt låga priser... och ja... det står faktiskt Herrejösses på skyltarna.